Allt jag inte minns

När man läser Khemiri går det alltid undan. En av de saker jag verkligen gillar med författaren är just hans tilltro till läsaren och dennes förmåga att stå ut med att det inte alltid är så lätt att förstå vem som säger/tänker vad och i vilken ordning något sker. Khemiris texter ska snarare insupas än läsas. Man får helt enkelt kasta sig ut över klippan och lita till sin egen förmåga att i slutändan möjligen ha förstått något och garanterat ha upplevt något. Att läsa Khemiri är att vara delaktig i skaparprocessen och att (i bästa fall) berikas av nya insikter.

Samuel har dött och författaren försöker pussla ihop en bild av honom med hjälp av minnen från många människor som kände Samuel. Men vad är det människor minns? Och vad är det de glömmer? Samuel och Vandad var bästa vänner, men nu när Samuel är död säger en del att Vandad utnyttjade Samuel och lurade honom på pengar. Kärlekshistorien mellan Samuel och Laide var kanske magisk, men Laide var oerhört rädd att släppa någon inpå sig och övergav hellre än att bli övergiven. Finns det en eller många sanningar om vem Samuel var, han framstår som en person som hela tiden anpassade sig efter de andra?

Allt jag inte minns består av en kakafoni av röster, några kanske lite mer viktiga än andra. Som vanligt bygger Khemiri upp dialoger som är så snabba att ögat/örat inte hinner uppfatta allt som sägs. Berättelsen om Samuel byggs upp av små skärvor i okronologisk ordning. Kanske är det egentligen så vi människor lever, i oordning och utan kronologi. Våra medvetanden omfattar många tider blixtsnabbt, genom våra minnen och föreställningar kastar vi oss från den ena stunden till den andra. Genom eoner av tid.

Om kärlek och vänskap, om missförstånd och svek, skriver Khemiri så naket att det knyter sig i magen. Jag vill hoppa in i Samuels liv och försöka ställa tillrätta, allt går för fort och blir fel. Jag vill dra i nödbromsen!

Egentligen är Khemiri alldeles för modern och samtida för mig, jag blir bländad av hans texter. Och jag älskar dem till vanvett.

ALLT JAG INTE MINNS
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokmania, Fiktiviteter, GP

Grattis Aleksijevitj och Ersatz

I början av veckan tänkte jag att kanske, kanske ändå Svetlana Aleksijevtj skulle kunna få Nobelpriset och då skulle det vara roligt att ha läst henne. Så jag började läsa Kriget har inget kvinnligt ansikte och så här en bit in i boken är jag begeistrad. Aleksijevitj skriver litterära dokumentärromaner om människoöden från Sovjetunionen och hennes texter är oerhört fängslande. Hon tilldelas 2015 års Nobelpris i litteratur "för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid". Mycket roligt tycker jag, som tjoade på parkeringen där jag satt och tittade på SvT Play. Extra roligt tycker jag så klart att det är när ett litet kvalitetsförlag som Ersatz får en pristagare - grattis!

Pris till Zagajewski?

Vaknade lite lätt förvirrad i morse efter att ha drömt att Adam Zagajewski tilldelats årets Nobelpris. Undrar om jag sanndrömt? Jag har tyvärr inte läst något av Zagajevski och vet bara att han är en polsk poet. Nu har jag googlat och läst på lite mer så jag är förberedd ifall om att ... Zagajevski erhöll Tomas Tranströmerpriset år 2000 med motiveringen: "För att han på sin resa genom samtidens Europa hävdar den andliga frihetens värden och med mystik och humor sällsamt förenade avtäcker vår okända vardag". Det låter ju riktigt fint, tycker jag. Nåja, vare sig Zagajewski presenteras som årets Nobelpristagare eller inte lite senare idag, så har i alla fall min dröm gjort mig intresserad av att läsa något av honom. Har ni läst?

Foto: Joanna Helander

Nobelpriset 2015

Bloggen har inte så stort fokus på Nobelpristagare längre, men det betyder ju inte att jag inte bryr mig längre. Men min stora favorit till priset Assia Djebar avled tidigare under året och är därmed inte längre aktuell. Tråkigt, tycker jag. Svetlana Aleksijevitj har nu låga odds, hon vore en bra vinnare tycker jag, som just börjat läsa hennes Kriget har inget kvinnligt ansikte. Jon Fosse klättrar på vissa listor och visst vore det kul med en norsk pristagare.

Jag har naturligtvis en hel del favoriter som t ex Colm Tóibín, Amos Oz, Nawal El Saadawi, Margaret Atwood, Claudio Magris, Nuruddin Farah, Maryse Condé och Ngũgĩ wa Thiong'o. Vi får väl se vems tur det är på torsdag och jag håller en liten tumme för att det blir någon jag har läst i alla fall. Eller någon jag har lust att läsa.

Tematrio - Kvinnor skriver om män

Även om inte litteraturhistorien kryllar av dem finns det faktiskt en del kvinnor som skrivit om män. Berätta om tre minnesvärda mansporträtt författade av kvinnor. Samtida eller äldre, välj själv.

1. Wolf Hall av Hilary Mantel handlar framför allt om Thomas Cromwell, även om både kung Henrik och flera av hans fruar finns med i berättelsen. Porträttet av Cromwell är mycket nyanserat och intressant, här skildras en man som suktar efter makt samtidigt som han också är lojal mot vänner och en kärleksfull familjefar.

2. Bland deckarförfattarna finns flera kvinnor som skriver om manliga huvudpersoner. I mitt tycke är Karin Fossums porträtt av Konrad Sejer ett av de allra bästa.

3. Selma Lagerlöf skapade en hel del minnesvärda manliga karaktärer, t ex den försupne prästen Gösta Berling och den kärleksfulla pappan i Kejsarn av Portugallien. Det är nog hög tid för lite Selma-läsning igen.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!