Tematrio - Sån't som är blött

Det är allt rätt mycket regn den här sommaren, det mesta känns lite blött. Temat för veckan är därför sån't som är blött. Och detta något ska dessutom finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är blött!

1. I varje droppe är en ädelsten är en diktrad av Fröding och titeln på Malins Billers underbara seriefiering av Frödings lyrik. Läs om ni missat!

2.  Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong'o handlar om kulturkrockar och det som är allra viktigast för människan - förståelse av sitt sammanhang och samhörighet.

3. Färden genom mangroven av Maryse Condé handlar om en främling som hittas död i regnskogen. Många bybor får komma till tals och berätta om sina liv.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Hitom himlen

En del böcker är omedelbara och enkla att "lära känna" medan andra förbryllar och nästan oroar, samtidigt som de lockar. Stina Aronsons Hitom himlen hör till de senare. Handlingen utspelar sig i en liten fiktiv by i Tornedalen i Norrbotten och kretsar runt Emma Niskanpää och hennes klene, men oändligt älskade son John. Pojken blir tidigt faderlös och får försöka axla ansvaret för den lilla gården tillsammans med den åldrande modern. Romanen är episodiskt berättad och mot slutet får läsaren inte längre följa Emma och sonen, utan ta del av en annan berättelse om hur en hustru lämnar sin man för predikanten. Jag måste erkänna att detta gjorde mig mycket förvirrad och dessutom ville jag verkligen få följa Emma och John lite längre.

Det som framför allt är karaktäristiskt för romanen är dess skildringar av naturens krafter och människans utsatthet. När Emma, ensam i den lilla avsides belägna stugan, råkar ut för en snöstorm känner läsaren kylan krypa in i märgen, även när det är sommar utanför texten. Känslan i romanen är karg, torftig och öde. Emma pratar inte i onödan med någon och att gnälla över krämpor skulle aldrig falla henne in. Hon bekänner sig till en sträng kristendom och lever utan krusiduller. Så ensamt det måste ha varit. Men hon har ju i alla fall sonen John att leva för. Och det gör hon fullt ut, utan att skämmas.

"Ty modern och sonen talade fortfarande ett joltigt barnspråk sinsemellan. De kallade varann för mitt John och mammet. Och de lade inte bort sin barnsliga vana fastän sonen var en vuxen man som räckte upp till taksparrarna i pörtet."

Som kontrast till den ödsliga, karga miljön är romanen skriven på ett egensinnigt, bildrikt språk. Aronson är modernist uti fingerspetsarna, hon nyskapar ord och blandar folkmål med akademiska begrepp. En språkintresserad läsare blir överlycklig över denna språkrikedom.

Sammantaget är Hitom himlen en sällsam berättelse om en mors kärlek och en by stadd i förändring, skriven med en unik röst.

HITOM HIMLEN
Författare: Stina Aronson
Förlag: Modernista (2012)
Köp: Adlibris, Bokus

Sommarprat

Jag läser en hel del, men har just nu svårt att få till några blogginlägg. Sommaren är ju så fylld av andra roliga saker; människor att umgås med, ställen att upptäcka och hästar att klappa.

Hittills har jag och dottern varit ute på två äventyr själva när maken jobbade. Först tillbringade vi två dagar på Universeum i Göteborg (precis lagom med folk eftersom alla andra var på Liseberg), därefter hälsade vi på vänner i Västergötland och kollade in broöppning och slussning i Sjötorp. Mer båttittande blev det när ostindiefararen kom till Karlstad.

Nu har äntligen alla i familjen semester samtidigt och då passade vi på att tillbringa en dag på Mårbacka tillsammans med unga fröken Fiktiviteter. De senaste dagarna har vi tillbringat på ridskolan där det är både dressyr- och hopptävling. Både jag och dottern vill så gärna ha en egen ponny ...

Snart kommer det nog ett inlägg om lästa böcker igen ...

Tematrio - Saker som är varma

Det är lite si och så med värmen, vilket jag inte alls har något emot. Men trion denna vecka ska handla om sån't som är varmt.  Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är varmt!

1. Glöd av Sándor Márai är en historia om vänskap, passion och svek. Under barndomen och ungdomsåren var Henrik och Kónrad oskiljaktiga. Men plötsligt en dag reste Kónrad sin väg utan ett ord till avsked och det kom att gå 41 år innan de båda männen åter träffades. Högtravande, elegant språk och ett långsamt berättartempo.

2. I Hetta av Ian McEwan försöker den nobelprisade forskaren Michael Beard, mellan alla sina kvinnoaffärer, att vinna ära genom att utveckla en teknik som utvinner energi ut vatten. Hetta är en oerhört underhållande berättelse om en arrogant, osympatisk man som totalt saknar självinsikt. Ändå känner man ibland igen sig i hans sätta att tänka och handla ...

 3. Sågspån och eld är tredje delen i sviten om Bricken av Vibeke Olsson. Böckerna om Bricken handlar om hur en flicka växer upp på sågverket i tider då arbetarrörelse, nykterhetsrörelse och väckelserörelse växer fram. Ömsint och kärleksfullt berättat.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Månadssummering - Juni 2015

Anknytning - Kay Karlsson
Göra sig kvitt Eddy Bellegueule - Édouard Louis
Vägledande samspel i praktiken - Karsten Hundeide
För in de döda - Hilary Mantel
Spelaren - Fjodor Dostojevskij
Pärlor & patroner - Loka Kanarp
De förklädda flickorna i Kabul - Jenny Nordberg
Isidor och Paula - Ola Nilsson
Djurens gård (Djurfarmen) - George Orwell
Buddenbrooks: en familjs förfall - Thomas Mann

En otrolig blandning blev det under juni, summa 10 böcker.
2 böcker var jobbrelaterad facklitteratur. Om någon är intresserad av relationer mellan barn och föräldrar vill jag tipsa om Karlssons bok, den är intressant om man vill förstå samspel.
Flera av de andra böckerna har jag eller ska jag skriva om, här vill jag bara framhålla att böckerna om att vara flicka/kvinna av Kanarp och Nordberg var mycket intressanta. Läs!