Vinnaren är ...

 

Det har varit en del pysslande med lottdragningen eftersom det var så många som deltog. Och så många som delade på olika ställen. Men till slut hade alla fått rätt antal lotter (dottern var här behjälplig) och dragningen skedde. Den tursamma vinnaren är:

Marie på En oväntad glänta. Stort grattis! Jag mailar så får du berätta vad du önskar dig.

Ett urval klassiker till sommarens utmaning

Nu är det äntligen juni och sommaren är officiellt här. Trots iskyla och spöregn försöker jag framkalla lite sommarkänsla genom att skriva mitt första inlägg om klassikerläsningen. Här kan ni se alla som hittills anmält sig att vara med på en klassikerutmaning i sommar. Det är inte för sent att hänga på. I slutet av månaden kommer jag att skapa ett nytt inlägg om de böcker jag läst och där kommer ni att kunna lägga till er egna länkar.

Här är en del böcker jag funderar på att läsa, det är inte så lätt att välja. Buddenbrooks håller jag i o f s redan på med, så den ska definitivt bli utläst. Hitom himlen och Vredens druvor är jag också riktigt sugen på. Förutom böckerna på bilden har NoK mailat att Metamorfoser är på väg hem till mig, den är jag allra mest nyfiken på. Har ni bestämt vilken bok ni ska börja med?

 

Min barndom - Maksim Gorkij
Buddenbrooks - Thomas Mann
Moment 22 - Joseph Heller
Kappan - Nikolaj Gogol
Mor Courage och hennes barn - Bertolt Brecht
Mrs Dalloway - Virginia Woolf
Den blå rullgardinen - Agnes von Krusenstjerna
Hitom himlen - Stina Aronson
Vredens druvor - John Steinbeck

Tematrio - Minnesvärda mammor

Så här dagen efter Mors Dag är väl temat givet - Minnesvärda Mammor. I litteraturen finns ju allt från de bullbakande drömmammorna till skrämmande mardrömsmorsor. Berätta om tre minnesvärda mammor ur litteraturen!

1. Min favoritmamma är Ronja Rövardotters mamma. Lovis är alltid trygg, tillåtande och stödjer Ronjas strävan att bli självständig. Enda frågetecknet är relationen till Ronjas far. Varför gifter sig en kvinna som Lovis med en så omogen man?

2. Modern i Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en helt annan variant. Flickans mor är en berömd författarinna som närmast är besatt av sitt konstnärskap. Flickan existerar för att älska, beundra och uppfylla moderns behov. Då en styvfar äntrar scenen förvandlas flickans roll. Hennes uppgift blir nu att vara vittne till moderns förening med en man. Detta är en mor som inte har någon förmåga att avstå från att få egna behov tillfredsställda för dotterns skull.

3. En annan riktigt hemsk mamma skildras i Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek. Här finns en mamma som endast tycks se sina egna önskningar och behov, en mamma som lever genom att suga livet ur dottern. I Jelineks delvis självbiografiska roman finns inget som gör att man varken kan förstå eller försona sig med modern, det här är en plågsam berättelse. Men ack så bra.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Oryx och Crake

Just nu pågår det mycket intressanta diskussioner om Oryx och Crake på Kulturkollo läser. Häng med om ni har läst och är diskussionssugna - eller om ni bara är nyfikna. Jag läste ut boken så sent som igår och är uppfylld av saker att diskutera och fundera över - det är en fantastiskt bra, oroande och upprörande berättelse.

Bokens berättare kallas sig Snöman och han lever i en värld fylld av nassonger, bjunkar, varjundar och allehanda underliga varelser. Något har hänt, världen som den en gång var existerar inte mer. Snöman verkar vara den enda överlevande traditionella människan, nya människoliknande varelser - crakeianer - lever i området och kommer med fisk till Snöman en gång i veckan. Vad har hänt? Samtidigt som Snöman letar sig tillbaka till Paradice Project för att finna föda och skydd, tar han med sig läsaren tillbaka i tiden där vi får möta hans vänner - Oryx och Crake - och ta del av den utveckling och ideologi som ledde till katastrofen.

Oryx och Crake är en vass samhällsskildring, en spekulativ postapokalyps som gestaltar hur en ensam människa försöker överleva i en värld av faror. Alla nya varelser och arter är dock inte farliga, här finns också de naiva, oskyldiga människoliknande crakeianerna, som Snöman tycks ha ett visst ansvar för. Mycket kortfattat skulle man kunna säga att Atwood på ett skrämmande realistiskt sätt gestaltar vår framtid om inte moral och etik tillåts styra över den (natur)vetenskapliga utvecklingen.

"Odödlighet, sa Crake, är ett koncept. Om man antar att dödlighet inte är död utan vetskapen på förhand om den och fruktan för den, då är dödlighet frånvaron av sådan fruktan. Spädbarn är odödliga. Stryk fruktan och man blir ...
Låter som tillämpad retorik, sa Jimmy.
Vad då?
Spelar ingen roll. Ett kursämne på Martha Graham.
Jaså. Jaha."

Förutom den spännande handlingen är bokens styrka de komplexa personskildringarna. Här finns Jimmy som tidigt blir lämnad av sin mamma och växer upp i en värld där så gott som allt är tillåtet - och det mesta artificiellt. Jimmys bästa vän Crake är en exceptionellt intelligent person med drömmar om att förändra människan fundamentalt. Och Oryx är flickan/kvinnan vars eventuella historia om misär och sexuellt utnyttjande fascinerar Jimmy. Är något vad det ser ut att vara?

Andra som läst är Fiktiviteter, Carolina läser, SvD.

ORYX OCH CRAKE
Författare: Margaret Atwood
Översättare: Birgitta Gahrton
Förlag: Prisma/Norstedts (2003)
Serie: MaddAddam (del 1)
Köp: Adlibris, Bokus

Hägern av Lise Tremblay

Det är inte ofta jag fantiserar om att skriva skönlitteratur, jag är mycket nöjd med min roll som läsare. Men emellanåt dyker det upp en bok jag önskar att jag hade skrivit och så är verkligen fallet med den suveräna kortromanen Hägern av Lise Tremblay. För hennes gestaltning av den okända lilla byn i det fransktalande Quebec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. Ja, här har jag vuxit upp.

Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.

"Alla vet att det inte är bra att låta främlingar komma för nära. Sådana vänskapsrelationer slutar alltid dåligt. Här i byn har vi tappat räkningen på hur många gånger det hänt".

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Enkelt och korthugget berättad känner jag i min kropp den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus (2015)
Köp: Adlibris, Bokus