Grattis Pippi, 70 år

 

Idag fyller Pippi 70 år, det firar jag genom att reprisera en recension av en riktig klassiker.

Känner du Pippi Långstrump? av Astrid Lindgren, utgiven av Rabén & Sjögren, 2009.

Ja, det finns väl ingen som inte känner Pippi. Den här boken kom ut första gången 1947 och varenda en av oss har väl läst den. I boken flyttar Pippi in i Villa Villekulla, hon letar efter saker, hon går på lina när cirkusen kommer till stan, hon skrämmer tjuvarna Blom och Dunderkarlsson och hon har födelsedagskalas.

Från ett barnpsykologiskt perspektiv är naturligtvis Pippi en mycket intressant figur. Att analysera henne utifrån termer som förluster, verklighetsflykt, falsk autonomi, deaktiverat anknytningssystem, emotionellt självförsörjande osv förstör dock magin för min del. Och jag vill inte förlora den magiska känslan av att Pippi är starkast i världen.

Illustrationerna av Ingrid Nyman är mycket fina. De har blivit restaurerade inför den här nyutgåvan och har starka, klara färger. Dottern blev mycket förtjust i bilderna, de är lustfyllda och roliga. Hon skrattade så hon nästan kiknade när Pippi snavar över ett staket med en plåtburk på huvudet.

Sammantaget är både mamman och dottern förtjusta i denna bok. Handlingen är rolig, fantasieggande och leder till samtal om än det ena än det andra. "Kan flickan lyfta en häst, mamma?" är exempel på sådant man måste fundera över. Texten är lättläst och passar barn i ålder 3-6 år. Det här är en bra introduktion till Pippi, som säkert kommer att följas av både filmer och kapitelböcker.

Cirkeltecknaren

Lite i omvänd ordning har jag nu läst den allra första boken om kommissarie Adamsberg. I Cirkeltecknaren träffar han för första gången sina nya kollegor och introduceras så att säga både för dem och för läsaren. Båda blir nog i början lika konfunderade, och kanske lite skeptiska, för Adamsberg är inte en lätt person att förstå sig på. Men intressant, det är han. Och dessutom mycket intuitiv. Det första fall han får ta sig an handlar om ett underligt fenomen, som inte alls initialt verkar vara något allvarligt brott. Någon går omkring i Paris under natten och ritar blå cirklar på trottoaren. Detta oroar Adamsberg, som misstänker att något värre kommer att hända. Och det gör det.

Jag har ju, som sagt, tidigare läst böcker om kommissarie Adamsberg - Okänd kontinent och Spökryttarna från Ordebec - och därför läser jag Cirkeltecknaren med förväntningar och viss förkunskap. Kanske är det därför lite extra roligt att läsa om hur Adamsberg och kollegan Danglard träffas och förbryllas av varandra. En av de saker jag gillar skarpt i Vargas böcker är just beskrivningarna av de mycket udda personlighetstyperna. Flera av Adamsbergs kollegor är väl bevandrade i det mesta och tycker dessutom om att briljera. Adamsberg själv är dock tankspridd och tämligen tröglärd, men han löser de mest kluriga deckargåtar på ett intuitivt sätt.

I de senare böckerna om Adamsberg har funnits flera inslag av övernaturliga händelser. I Cirkeltecknaren håller sig författaren tämligen nära en tänkbar verklighet, även om denna är befolkad av de mest osannolika och häpnadsväckande individer man kan föreställa sig. Man kan dock aldrig vara riktigt säker på att någon är den hen utger sig för att vara.

Det humoristiska tonfallet och handlingens oväntade vändningar gör Cirkeltecknaren till en typisk bladvändare. Det här är en perfekt roman att låta sig underhållas av både framför brasan och på stranden.

Andra som läst och tyckt till: Annika Bengtsson, Kristiantadsbladet.

CIRKELTECKNAREN
Författare: Fred Vargas
Översättare: Cecilia Franklin
Förlag: SEKWA (2015)
Serie: Kommissarie Adamsberg (del 1)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Olästa klassiker

Eftersom vi ska ha en klassikerutmaning i sommar är det dags att se över vad vi har läst - och vad vi inte har läst. Det finns ju mängder av både äldre och mer moderna klassiker att botanisera bland. Berätta om tre klassiker du inte läst, men är nyfiken på!

1. Det går ju inte att låta bli att nämna Anna Karenina av Tolstoj även om jag redan tjatat om den många gånger. Och nej, jag har fortfarande inte läst den. Jag skulle vilja, men den är så otymplig och tung. Rent fysiskt alltså.

2. När jag läste litt vet kurs A lyckades jag missa Metamorfoser av Ovidius. Men nu har jag hört Horace Engdahl säga så mycket positivt om den att jag verkligen skulle vilja läsa. Men det är kanske ett evighetsarbete.

3. Mer realistiskt vore det kanske att ta itu med några ryska tunnisar som letat sig in i min bokhylla -  Kappan av Gogol och Min barndom av Gorkij. Och så har jag ju lite klassiska svenska kvinnor som också pockar på uppmärksamhet, von Krusenstjerna, Stella Kleve och Stina Aronsson t ex.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Klassikerutmaning - Sommaren 2015

 

Sommaren närmar sig med stormsteg och som vanligt drabbas jag av lust att läsa klassiker. Har ni lust att vara med? Anmäl er i så fall till sommarens Klassikerutmaning nedan genom att lägga till er blogg via InLinkz.com. Klicka på Add your link och fyll i bloggens url, bloggens namn och er mailadress. Välj därefter en bild från bloggen. I slutet av juni, juli och augusti kommer jag att posta ett inlägg om Klassikerutmaningen och i dessa kan ni lägga till era egna länkar. Kommentera gärna också i det här inlägget vad ni har lust att läsa, ge varandra tips o s v. Hur många ni ska läsa? Så många ni vill, så klart. Själv tänker jag försöka läsa minst en i månaden. Men det brukar ju inte alltid bli som man tänkt sig ...

An InLinkz Link-up

Hej Buddenbrooks

Har börjat läsa (lyssna på om det ska vara helt korrekt) Thomas Manns Buddenbrooks: en familjs förfall. Hittills har jag ett fasligt besvär att hålla ordning på alla karaktärerna och förvånas över de detaljerade beskrivningarna av alla kläder. Buddenbrooks var Manns debutroman, den publicerades första gången 1901 utan att göra mycket väsen av sig. Andra utgåvan publicerades 1903 och genombrottet var ett faktum. Romanen skildrar en familjs liv under fyra generationer och utspelas i den gamla hansastaden Lübeck. Romanfigurerna har förebilder i verkligheten, både bland Manns släktingar och bland övriga Lübeckbor. Alla uppskattade inte hur de porträtterades. År 1929 tilldelades Mann Nobelpriset med motiveringen ”förnämligast för hans stora roman Buddenbrooks, vilken under årens lopp vunnit alltmer stadgat erkännande som ett av den samtida litteraturens klassiska verk”. Det ska verkligen bli spännande att ta del av denna omtalade familjekrönika. Bara jag nu kan komma ihåg vem som är vem ...

BUDDENBROOKS: EN FAMILJS FÖRFALL
Författare: Thomas Mann
Översättare: Ulrika Wallenström
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2005)
Köp: Adlibris, Bokus