måndag 11 maj 2015

Tematrio - Andra Världskriget

Vi hade ju Krig och Fred som tema på Kulturkollo förra veckan och jag hade planerat att skriva en del, som jag sedan inte hann få till. Lite i efterhand blir det därför tema Andra Världskriget i veckans trio. Berätta om tre romaner, filmer eller TV-serier som handlar om Andra Världskriget.

1. En liten fransk stad utspelar sig i de ockuperade delarna av Frankrike under kriget. Nyanserad och fantastiskt bra TV-serie.

2. Vi möts igen var en otroligt bra brittiskt TV-serie jag slaviskt följde på 80-tal. Mycket kärlek!

3. Band of Brothers är kanske den bästa TV-serie som någonsin gjorts om krig. Jag har sett den två gånger, trots att den är alldeles för hemsk. Hur kan krig egentligen finnas?


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 10 maj 2015

En klänning sydd av fallskärmstyg

 
Min svärmor Mabel föddes 1932 och var bara 8 år när tyskarna ockuperade Norge. Hon och hennes familj bodde i en liten by strax utanför Oslo. Mabels mor arbetade som hovsömmerska innan kriget bröt ut. När det så var dags att sy en konfirmationsklänning till dottern fanns inte tyg att tillgå som förut. Men är man lite om sig och kring sig kan man fixa det mesta, ovan ser ni Mabel på hennes konfirmationsdag, klädd i en vacker vit klänning, sydd av en engelsk fallskärm.
 
Det blev inget inlägg om fredsminnen, utan en annan personlig berättelse i denna veckas utmaning på Kulturkollo.

Månadssummering - April 2015

Boken - Niklas Rådström
Dödssynden - Harper Lee
Silver och jag - Juan Ramón Jiménez
Ett rum i Berlin - Emanuel Litvinoff
Hönan som drömde om att flyga - Sun-Mi Hwang
Blonde - Joyce Carol Oates
Cirkeltecknaren - Fred Vargas

Två riktigt tjocka tegelstenar tog jag mig igenom i april; Boken och Blonde. Båda bra, men helt enkelt för tjocka.
Två böcker jag djur som huvudpersoner; Silver och jag och Hönan som inte kunde flyga. Silver-boken handlade om åsnan Silver och var en mysig bekantskap. Hönan-boken handlade om ett annorlunda föräldraskap, älskade den.
Ett rum i Berlin handlade om andra världskrigets efterspel.
Cirkeltecknaren var månadens deckare, gillade som vanligt Vargas deckare.
Månadens absoluta höjdpunkt var den fantastiska berättelsen om familjeliv och rasism i den amerikanska södern. Dödssynden/To Kill a Mockingbird är väl förtjänt sin klassikerstatus.

måndag 4 maj 2015

Tematrio - Kalasande

Till helgen inleds sommarens födelsedagsfirande hos oss och kalasar gör de ju en hel del i böcker också. Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat.

1. Liv till varje pris av psykologkollegan Kristina Sandberg är det avslutande delen i trilogin om Maj. Och om någon vet hur man ställer till med kalas efter konstens alla regler är det Maj. Fast hon är ju så rädd att allt ändå inte ska bli lyckat.

2. Sagan om Ringen inleds med Bilbos 111-årskalas, och detta kalas innebär starten på Frodos stora färd med ringen. Tack vara några busiga hobbitar blev fyrverkerierna till och med lite mer spektakulära än Gandalf planerat.

3. I det antika Rom firades en mycket speciell fest för att ära åkerbrukets Gud - Saturnus. Under saturnalierna rådde inga klasskillnader och husbondfolket passade upp på sina slavar. De här festligheterna skildrar Vibeke Olsson i sin serie om slavinnan Callistrate och hennes ättlingar.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

lördag 2 maj 2015

40 år av kostymdrama

 
I grund och botten älskar jag verkligen kostymdramer av alla de slag. Jag växte upp på 70-talet med Onedinlinjen och Herrskap och tjänstefolk. Det kan ju liksom inte bli bättre. Vem kan glömma det eländiga livet till sjöss med skörbjugg och allehanda sjukdomar? Eller när kapten James äntligen blir kär? I Herrskap och tjänstefolk blev jag varse att människor har olika livsvillkor och att de fattigas situation är så utsatt. Tänk att som tjänsteflicka råka bli med barn med någon herreman ... Det jag framför allt gillar med serierna är att de skildrar rätt så vardagliga problem.

Det jag läste under den här perioden i mitt liv var framför allt Barbara Cartlands underbara romantiska berättelser om den unga flickan av folken som alltid fick den charmige lorden/hertigen whatever ...

 
På 90-talet var det så dags för en ny helt fantastisk serie, en av dem jag gillar allra mest: Huset Elliott. Serien utspelar sig under 1920-talet (med alla dess fantastiska kreationer!) och handlar om systrarna Bea och Evie Eliott som, efter att deras föräldrar dött utblottade, måste hitta ett sätt att försörja sig. Detta gör de genom att skapa hattar och andra fantastiska kreationer. Till och med någon så ointresserad av kläder och mode som jag blir till mig över alla vackra plagg. Dessutom är fokus i serien på kvinnornas utsatta, orättvisa situation och kamp för att tas på allvar. Kan väl inte bli bättre.

 
Eller kan det kanske det? Kanske är ändå den nobelprisade serien om familjen Forsyte ännu bättre. Den såg jag i en gammal svart-vit version när jag vara ganska liten och i en nyinspelning i början av 2000-talet. Den här familjesagan innehåller verkligen allt; kärlek och hat, tragik, uppror mot konventioner, rikedom och fattigdom, skönheter och odjur. En helt fantastisk historia om hur det förflutna alltid gör sig påmint när man som minst anar det. Eller önskar det.

För ett par år sedan sändes en svensk serie om kvinnors kamp för rösträtt och möjlighet att försörja sig: Fröken Frimans krig. En del kritik har riktats mot serien för att ha förvanskat historien till att passa våra fördomar; kvinnligt företagande sägs ha varit vanligt innan kvinnorna blev hemmafruar på 1900-talet. Jag vet inte vad som stämmer rent historiskt, men en otroligt bra TV-serie var det.

 
Nu tittar jag så klart på Mr Selfridge och på Downton Abbey. Men jag tittar med lika delar glädje och irritation. Varför måste så stor del av handlingen kretsa runt några "onda" karaktärers intrigerande? Det är så orealistiskt att en betjänt skulle kunna komma undan med alla saker Thomas gör och säger, vilket i mitt tycke påverkar trovärdigheten i serien som helhet. Samma problem är det med serien om Selfridges, jag vill att Lord Loxley skrivs ut ur den. Allt intrigerande blir bara den ena upprepningen efter den andra, utan att något egentligen händer. Tråkigt att inte manusförfattarna/producenterna inser att de har en nog bra story som de har, utan att försöka krydda med fåniga intriger och "elaka" personer. Ut med dem och bygg i stället upp intressanta, trovärdiga karaktärer med "vardagliga" problem i den tid serien utspelar sig i. Mer om de hemvändande soldaterna, kvinnornas arbetssituation och gärna lite kärlek.

Detta var mitt inlägg i Vildvittras Kostymdramahelg.