Linjen av Elise Karlsson

På ungefär vart åttonde uppslag sitter det i min bok en post-it-lapp för att markera ett viktigt ställe. Som ni kanske kan förstå är detta en bok som verkligen talar till mig. Jag ber därför i förväg om ursäkt för att detta nog kommer att bli en lite hattig recension, fylld av författarens fantastiska sätt att få syn på och formulera komplicerade sanningar på ett enkelt och slagkraftigt sätt. Vill ni få handlingen klar för er får ni läsa andra recensioner eller ännu hellre läsa boken.

Mycket kortfattat kan man beskriva Linjen som modern form av arbetarlitteratur. Handlingen utspelar sig i ett kontorslandskap, i en glasbyggnad där alla hela tiden kan ses. Här lyckas Emma få arbete, efter att under en period ha befunnit sig utanför den livsviktiga linje som definierar människan som en som tillhör eller en som är utanför. Emma trivs i miljön som skapar effektivitet och hon gillar de ytliga bevisen på att vara någon. Hon arbetar hårt och blir befordrad till redaktör för böcker som handlar om positivt tänkande. Snart börjar det dock ryktas om nedskärningar och Emma vet att nu gäller det att hela tiden försöka befinna sig på rätt sida linjen.

Linjen är mycket olik de klassiska, episka varianterna av arbetarlitteratur. Författaren gestaltar i stället i korta scener Emmas tankar kring sin utsatta situation. Citatet nedan är också typiskt för hur författaren gärna lägger till ytterligare en dimension där vissa värdeladdade ord kan ifrågasättas. Frihet t ex.

"Allt jag vill är att mitt namn ska fästas på ett papper under ordet tillsvidare. Jag äter, sover, lever tillsvidare. Men jag är på prov... Jag skäms av att min tillvaro präglas av osäkerhet, kanske för att den gör att allt känns så mycket mer. Den svindlande friheten i det".

Emma uttrycker också tydligt den samtida människans fokus på yta och undvikande av djupgående analys. Med hjälp av självhjälpsböcker, affirmationer och ett positivt tänkande håller man sig på avstånd från sig själv. Ändå skymtar emellanåt en annan sida hos Emma, i minnen från barndomen, i rädsla att falla, rädsla över att glaset ska splittras. Hon försöker dock envist hålla sitt inre i schack.

"De inre världarna, det dolda inom en, vad skulle de kunna betyda för mig? Jag lever i den yttre världen, i tiden som rör sig i en rak linje framåt, bort från mig."

Sammantaget är Linjen en vass, humoristisk satir om vår tids uppslukande fascination av ytligheter och behov av att kategorisera vilka som är innanför respektive utanför (arbets)linjen. Absurd humor, men under ytan en skärande ensamhet och utsatthet.

LINJEN
Författare: Elise Karlsson
Förlag: Natur & Kultur (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Tematrio - Mat

Det har varit påsk och vi har smörjt kråset. Igår tillbringade vi dessutom stor del av dagen på IKEA med att titta på kök. Vi måste snart helt enkelt uppdatera vårt. Veckans tema blir därför mat, ett ämne det skrivs en hel del om i romaner också. Berätta om tre böcker som präglas av mat!

1. Det är väl rätt givet att jag här passar på att ta med min nyaste favoritförfattare - Kristina Sandberg - och hennes trilogi om Maj. Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris handlar om en ung, osäker hemmafru vars vardag handlar om hushållsarbete och matlagning i alla dess former. Fantastiskt bra!

2. Upptäckten av currywursten av Uve Timm är berättelsen om skapandet av en ny maträtt och en romantisk historia om en kärlek med udda förtecken. I biokön träffar den gifta, medelålders Lena en ung flottsergeant, Bremer. Ett flyglarm tvingar dem att tillbringa ett par timmar tillsammans i ett skyddsrum och Bremer följer därefter med Lena hem. Deras kärlek är ömsint och utan eftertanke. I stället för att inställa sig vid fronten dagen därpå beslutar sig Bremer för att stanna hos Lena.

3. Mãn av Kim Thúy handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Romanen handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Här finns många detaljerade skildringar av matlagning som får det att vattnas i munnen - och tåras i ögonen av minnen och längtan.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Glad Påsk

 

Glad Påsk önskar jag er alla och läser dagen till ära en bok om en höna som drömmer om att flyga.

Skymningsporten av Jeanette Winterson

Skymningsporten utspelar sig i England år 1612, ett England styrt av kung James I, en man som hatar och räds katoliker och häxor i lika hög grad. Ett årtionde tidigare försökte upprorsmakare göra sig av med kungen i den s k krutkonspirationen, vilket gjort kungen paranoid och därmed mycket oberäknelig och farlig. Både kungen och hans efterföljare är besatta av trolldom och ser tecken på häxerier överallt. Händelserna i Skymningsporten bygger på verkliga händelser, vilka nedtecknades av juristen Thomas Potts, en vedervärdig figur som även har en huvudroll i romanen.

Gumman Demdike har fängslats och hennes släktingar samlas på långfredagen på Malkin Tower nära Pendle Hill i Lancashire för att försöka skapa magi och få henne frisläppt. Traktens rikaste kvinna, Alice Nutter, kommer ridande med mat och blir därmed misstänkt att tillhöra de kätterska, trolldomsutövande häxorna. Det finns också saker i hennes bakgrund som väcker misstankar, hur kan hon t ex se så ung ut? Och har hon skyddat personer som deltog i krutkonspirationen?

Handlingen i romanen är berättad av en allvetande berättarröst, ofta i korta, rappa meningar. Stilen är mycket effektfull i all sin enkelhet och får läsaren att mer än en gång rygga tillbaka inför de ohyggligheter som utspelar sig.

"Tom Peeper våldtog Sarah Device. Han var snabb. Han var van."

Romanen inleds med en fantastisk presentation av miljön, texten är rik på metaforer, naturen är besjälad och stämningen trolsk.

"Pendleskogen är gamla jaktmarker, men en del säger att det är bergen som är jägaren – att det lever i sin svartgröna mantel, kortstubbig som ett djurskinn."

Skymningsporten kan beskrivas som en ond saga, med både realistiska och magiska inslag. De realistiska inslagen drabbar verkligen läsaren, texten dryper av ondska, kastrationer, barnvåldtäkter, tortyr, smuts, elände, sjukdom, fattigdomens brutalitet. Blir det för mycket? Tyvärr tror jag inte att något är överdrivet, även om det är påfrestande läsning emellanåt. Det magiska innehållet är jag dock mycket mer tveksam till. Visst kan jag föreställa mig att en del av de utstötta, svårt sargade kvinnorna försökte suggerera sig själva att tro att de hade magiska krafter (som vi diskuterar här på Kulturkollo), men när teman som att sälja sin själ till Djävulen dyker upp förlorar berättelsen i viss mån sitt fokus, tycker jag.

Sammantaget är Skymningsporten en rå, skitig, realistisk berättelse om människors (framför allt kvinnors och barns) utsatthet, som kryddas med en del magiska inslag. Trots mina invändningar gällande en del magiska inslag är det en oerhört läsvärd berättelse som jag gärna rekommenderar.

Andra som läst är Carolina, Litteraturkvalster, Fiktiviteter, Aftonbladet.

SKYMNINGSPORTEN
Författare: Jeanette Winterson
Översättare: Johan Nilsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Stafettinlägg på Internationella Barnboksdagen

Jag brukar försöka skriva något om barnböcker från jordens alla hörn i samband med Internationella barnboksdagen, idag är det extra kul eftersom vi är så många som deltar i Boktjuvens bloggstafett. Här kommer lite om både nya och äldre favoriter. Jag tänjer på reglerna en smula och skriver även om ett par svenska böcker med mångfaldsfokus.

Småkrypsboll av Tove Pierrou och Joanna Hellgren handlar om hur ett klurigt barn, när det pressas in i omgivningens förväntningar, ändå lyckas kapa åt sig ett litet handlingsutrymme och göra något som känns meningsfullt. Texten är lättläst och bilderna befriade från stereotypa gulligheter. Omko har ingen lust att spela fotboll och den ena skon är alldeles för stor. Men det visar sig vara bra, för då får en hel del småkryp som behöver räddas plats i skon. Småkrypsboll är en universell berättelse om barns rätt att få vara barn på egna villkor.


Lilla Quains får en storebror av Linda Mjölner och Ellen Sundquist är en underbar bok om hur en familj blir till. Glädjen och värmen i texten förstärks av underbara, färgglada, roliga illustrationer. På ett enkelt sätt gestaltas att kärleken inte begränsas av hudfärg eller långa avstånd. När den söta, blå Lilla Quains var liten bodde hon på ett barnhem tillsammans med en massa andra barn. En dag kom två chokladbruna figurer och besökte bäbisarna. Den största viskade på ett konstigt språk att hon var Lilla Quains mamma och att de nu var en familj, för alltid. Lilla Quains, mamman och storebror Mo stannade i Lilla Quains land i flera månader och reste runt och upplevde äventyr. När de kom hem var inte Lilla Quains en bäbis längre, hon hade blivit en modig och busig liten tjej med många fina tofsar i håret.

Boken om Mademoiselle Oiseau av Andrea de La Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt är omisskännligt fransk i stilen även om dess skapare är från Sverige. Berättelsen handlar om den excentriska Mademoiselle Oiseau, hennes magiska parisiska våning, alla de vackra sakerna hon sparar i små finurliga lådor och de kloka, hjälpsamma och egensinniga katterna. Men framför allt skildrar boken en oväntad, originell vänskap som leder till att en grå liten flicka får färg, börjar drömma och utvecklar en egen vilja. En oerhört charmig berättelse med underbara illustrationer.


Naku, nakuu, nakuuu! av Nanoy Raphael och Sergio Bumatay handlar om barns oro att bli bortglömda när ett syskon föds. Det outtalade temat och de suggestiva bilderna gör det här till en bok utöver de vanliga. Texten är enkel och bilderna mycket avancerade. De är liksom lite skeva och inledningsvis ganska dystra i färgvalet. Här är helt enkelt inget gulli-gull. Boken tilldelades 2013 års Peter Pan-pris med motiveringen: Den filippinska bilderboken Naku, nakuu, nakuuu! representerar en del av världen vi sällan möter i den svenska barnboksutgivningen. Bokens tema – att få syskon – är dock universellt. Pojken Iskos oro inför de förändringar han anar kommer att ske i familjen uttrycks genom det återkommande utropet "Naku, nakuu, nakuuu!" (ungefär "Oj, oj, oj!").".


I den koreanska bilderboken Jordbarn, himmelsbarn av Choi Sukhee får vi lära känna en liten flicka som älskar det mesta här i livet. I början av boken berättar flickan om sin kärlek till solen, månen och stjärnorna, i slutet har turen kommit till jorden, pappa och mamma. Varje uppslag innehåller en kort, vacker, poetisk text och den mest fantastiska illustration man kan föreställa sig. Bilderna föreställer kinesiska tecken, de är rikt smyckade och väcker både barnets och den vuxnes lust att läsa mer. "Jag älskar solen. Jag älskar den värmande solen. När gräset och träden ser den växer de så det knakar. Jag älskar verkligen solen."

Katitzi & Katitzi och Swing av Katarina Taikon och Joanna Hellgren har nyligen kommit ut i en lätt reviderad nyutgåva. Min förhoppning är att många vuxna och barn läser om Katitzi och att böckerna hjälper till att belysa romernas situation runt om i världen. I första boken om Katitzi lär vi känna Katitzi när hon bor på ett barnhem. Där finns både snälla och stränga fröknar och snälla och mindre snälla barn. Redan i andra kapitlet är dramatiken stor då Ruttan knuffar Katitzi i sjön. Katitzi kan ju inte simma. Men Katitzi har en riktig familj också och så småningom återvänder hon till dem. Det är inte lätt för Katitzi att vänja sig vid ett resande liv med hårt arbete. Familjen får inte stanna på samma plats mer än några veckor och barnen får inte gå i skolan. Varför, undrar Katitzi och brottas med frågan om vad zigenare eller romer egentligen är.


Grodan och kärleken av holländaren Max Velthuijs är en alldeles bedårande kärlekshistoria om en grön groda, som blir kär i en vit anka. En del andra djur i boken har synpunkter på att grodan och ankan har olika färger, men det bryr sig inte grodan om. Däremot har han svårt att ta mod till sig och berätta för ankan att han älskar henne. Till slut väljer han en drastisk metod för att imponera på henne. En viktig bok med färgglada och lustfyllda bilder.


Ynari flickan med de fem flätorna är skriven av en ung angolansk författare - Ondjaki - och berättelsen är både en klassisk saga och en mycket till synes afrikansk berättelse. Kanske är det bokens värme och speciella humor som gör att den känns lite annorlunda än västerländska berättelser. Dessutom finns djuren och naturen med på ett mycket påtagligt sätt, vilket skapar en fin motvikt till magin, en bra balans. Ynari älskar att promenera på ängarna, lyssna på fåglarna och sitta nere vid floden och titta på fiskarna. En kväll möter Ynari en pytteliten man. Trots att han är så liten blir Ynari inte rädd. Ynari och Lilleman lär känna varandra och de tycker mycket om att leka med ord. På dagarna samtalar de om ords betydelser och på nätterna drömmer Ynari om resor till främmande platser. Ynari får även följa med Lilleman till hans by, där får hon lära sig att hitta på och att utplåna ord. En dag bevittnar Ynari och Lilleman ett krig, detta leder till att Ynari bestämmer sig för att hitta sin egen magi och utplåna krig. Sammantaget är boken en trösterik, vacker berättelse av drömmar, vishet, vänskap och kärlek.

Här är länkar till alla stafettande bokbloggar och tider för deras inlägg:

Kl   6 Kim M Kimselius
Kl   8 Boktjuven 
Kl 10 Lyrans Noblesser
Kl 12 Sincerely Johanna
Kl 14 Bokform 
Kl 16 Västmanländskans bokblogg
Kl 17 Lilla Bokhyllan
Kl 18 Bokomaten 
Kl 19 Mina skrivna ord
Kl 20 Sofies bokblogg
Kl 22 Bak bok mat
Kl 24 Boktjuven