Edith Södergran och det kvinnliga jaget i konsten

 

Som modernistisk lyriker ägnar sig Edith Södergran åt att översätta själen till språk. Hon inspireras både av den ryska futurismen och den tyska expressionismen, men resultatet blir något alldeles eget. Medan de manliga samtida diktarna tecknar en stereotyp bild av kvinnan (en symbol, ett kollektiv, det andra könet, det iakttagna könet) skapar Södergran både ett eget kön och ett eget jag. När hennes dikter börjar bli mer kända väcker de ofta anstöt eftersom det anses att det kvinnliga jaget tar för mycket plats i dikterna. Södergran svarar genom att mena det inte anstår henne att göra sig mindre än hon är(!).

I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt. Tydligast märks kanske detta i dikten "Vierge moderne" ur Dikter där paradoxerna avlöser varandra och gestaltar ett komplext, självständigt jag på sina egna villkor.

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

När Södergran, som kvinnlig livsbejakande vitalist, skriver om kvinnor i grupp i "Violetta skymningar..." ur Dikter är det hjältemod, styrka, sinnlighet, frihet och oförutsägbarhet som betonas. Mannen i samma dikt beskrivs i negativa ordalag och diktaren betonar att den bild mannen skapat av kvinnan härmed förkastas.

Violetta skymningar...

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

Ytterligare ett exempel på kollisionen mellan mannen förväntningar och den verkliga kvinnan är den subtilt erotiska dikten "Dagen svalnar...", vars sista vers ofta citeras.

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

Läs gärna mer:
Barbro Gustafsson Rosenqvist
Ebba Witt-Brattström
Cecilia Hammarström
Annina Rabe
Bernur

Det var mitt bidrag i årets Bloggstafett för att uppmärksamma Internationella kvinnodagen 2015.

SAMLADE DIKTER
Författare: Edith Södergran
Förlag: Bonnier Pocket (2014)
Köp: Adlibris, Bokus

Få man ha smink i skidspåren?

 

Nej, jag tycker inte att man får göra det så enkelt för sig som Lena Andersson gör i dagens ledare om smink i skidspåren. För det första är det kanske inte så enkelt att kvinnor som sminkar sig "envist förknippar sig själva med dekoration", för det andra måste kvinnor få vara flerdimensionella. Att på fullt allvar skriva att "Man kan inte gärna söka de där begärsblickarna och sedan klaga på att ingen ser hur duglig man är" får mig faktiskt att tappa hakan. Kvinnor får visst både vara begärliga och  förvänta sig att ses som smarta, kompetenta, snabba o s v. Det är betraktarens blick som måste förändras! Vi måste sluta debattera vad kvinnor får göra, vare sig det gäller att bära kort kjol eller att använda smink. Annars hamnar vi till slut i den absurda slutsatsen att kvinnans yttre eller beteende hålls ansvarigt för hur hon uppfattas/behandlas/hanteras. Kvinnor får vara mångdimensionella, vi måste arbeta med att fördriva fördummandet och förenklandet.

Läs gärna mer hos Hanna.

Startlista stafett

Imorgon är det internationella kvinnodagen och den uppmärksammar vi bokbloggare i år genom en bloggstafett anordnad av Kulturkollo. Här är schemat, nu gäller det att alla håller sig vakna.

00.01 Kulturkollo
01.00 Breakfast Bookclub
02.00 Som ett sandkorn
03.00 Västmanländskan
04.00 Fiktiviteter
05.00 Feministbiblioteket
06.00 Kajsas bokblogg
07.00 … och dagarna går
08.00 Bokhyllad
09.00 Pappersfågel
09.30 Bokbabbel
10.00 Lyrans Noblesser
10.30 The World I Live In
11.00 Endast E-böcker
11.30 JoS blog
12.00 En oväntad glänta
12.30 Bakbokmat
13.00 Hanneles bokparadis
13.30 Draw, read and take a photo
14.00 Tankar från mitt fönster
14.30 Bokmania
15.00 enligt O
15.30 The Road so far
16.00 Tittelina
17.00 Litteraturkvalster & småtankar
18.00 C.R.M Nilsson
19.00 Lottens bokblogg
20.00 Carolina läser
21.00 Den läsande kaninen
22.00 A room of my own
23.00 När det börjar
23.59 Kulturkollo

Månadssummering - Februari 2015

Medan mörkret faller - Anna Lihammer
Liv till varje pris - Kristina Sandberg
Han & dom - Katarina von Bredow
Katitzi & Katitzi och Swing - Katarina Taikon
Satsa på barnens vardagsmiljöer - Cajsa Malmstöm (red)
Den sista cigarretten - Klas Östergren
Ryssar är såna som gillar björkar - Olga Grjasnowa
Skuggan av ett liv - Hilary Mantel
Helveteselden - Karin Fossum

9 böcker blev lästa i februari. Med tanke på min glaskroppsavlossning är det ett bra resultat. Det är just nu svårt att läsa, det blir en hel del ljudböcker och barnböcker med lite större text.

Två bra deckare (fast Lihammers var otäck!)
Två bra barnböcker - älskar verkligen von Bredows trilogi om mellanstadiet.
En suverän memoar - Mantel.
Och älskade Maj!

Stora Ljudbokspriset

 
I tisdags delades Stora Ljudbokspriset ut och jag är mycket nöjd att deras vinnare i den skönlitterära klassen blev Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam i uppläsning av Katarina Ewerlöf (en av mina favorituppläsare).

Dessutom delades ett hederspris ut av Synskadades Stiftelse och detta gick till Eva Bonnier och Reine Brynolfsson för deras arbete med att göra James Joyce mastodontroman Ulysses till ljudbok. Motiveringen var att de "tillgängliggjort ett stycke litteraturhistoria och låtit det litterära värdet och inte det kommersiella styra beslutet". Bra val, jag har lyssnat på delar av uppläsningen och Brynolfsson är magnifik.