En kommer hit

 

Invandrarna

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kommer hit för att gifta sig med kungen.

Dom är tyskar, iranier, greker och turkar
Mest är de snälla, andra är skurkar.
En del är ärliga, andra är skumma.
En del är genier, andra dumma.

Mest är de fredliga, andra vill slåss.
Med andra ord; de är som oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka.
Fast inte lika avundsjuka…

Vissa är färgade, andra är arier
som köper sin bruna färg i solarier.
Vissa är svarta, andra är gula.
Vissa är vackra, andra är fula.

Men fast de ibland av annan färg é
Är de precis som vi i Sverige.
Och när dom vill jobba här är tacket.
”Ni får inte jobba för facket!”

En del är båtfolk från Vietnam
Som inte kan sjunga ”We shall overcome”.
Och inte kan ”rulla di rulla” som vi.
En del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet istället för bråket.
Det enda vi svenskar kan bättre är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam och Eva.
Som inte var svenskar – men ja må dom leva!

Bosse Parnevik (1992)

Månadssummering - November 2014

# Hägring 38 - Kjell Westö
# Undret - R J Palacio
# Mississippi - Hillary Jordan
# Springa med åror - Cilla Naumann
# Hon ska det bli! - Bo R Holmberg
# Singoalla - Viktor Rydberg
# Väggen - Marlen Haushofer
# Författaren i familjen - Grégoire Delacourt
# Anna Svärd - Selma Lagerlöf
Trots en rejäl svacka med det mesta i november lyckades jag läsa en del riktigt bra böcker.

Hägring 38 var mitt första möte med Westö och jag blev så förtjust i hans sätt att skriva. Måste hitta mer av honom, har ni tips?

Undret var en hyggligt bra roman om en pojke med ett missbildat ansikte. Fin, men ibland lite sentimental.

Det är inte mer än ett par veckor sedan jag läste ut Mississippi, men jag minns inte mycket av den. Tämligen förutsägbar om relationen mellan svarta och vita i USA.

Springa med åror berörde och Författaren i familjen var en fin livsskildring.

Hon ska det bli! gillades både av dottern och mig, en härlig skildring av den första kärleken.

Månadens klassiker Singoalla och Anna Svärd var båda läsvärda klassiker.

Månadens, och en av årets, höjdpunkt var den ruggigt bra Väggen, recension kommer när jag samlat ihop mig.

Tematrio inställd

Tematrion är inställd idag eftersom jag inte mår så bra, hoppas återkomma nästa måndag!

Tematrio - Naturskildringar

För att fira att Lars Lerin (så klart) vann Augustpriset tidigare ikväll för sin underbara Naturlära fokuserar vi på naturen i den här trion. Berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som du minns för dess fantastiska naturskildringar!

1. Ja, så klart vill jag ha med Lerins underbara Naturlära i min trio. Jag har läst i den av och till de senaste veckorna och fyllts av beundran, vemod och glädje. Lerin skildrar i ord och bild en verklighet jag känner mig hemma i. Naturlära är helt enkelt en makalös bok som kombinerar ord och bild på det mest utsökta sätt.

2. I den nyligen lästa Väggen av Marlen Haushofer spelar också naturen och dess villkor en stor roll.  I romanen upptäcker den kvinnliga huvudpersonen plötsligt en morgon att en genomskinlig, ogenomtränglig vägg rests runt henne och den gård hon besöker. Inga levande människor finns innanför väggen och allt utanför ser ut att ha dött mycket hastigt. Som enda sällskap har kvinnan en ko, en hund och en katt. Dagarna ägnas åt att försöka överleva och ta hand om djuren.

3. Hunden av Kerstin Ekman är en poetisk, vacker berättelse om en valp som råkar komma bort från sin mamma och husse. Hunden växer upp i skogen och får leva på det naturen erbjuder. Oerhört vackra naturskildringar och en underbar gestaltning av hur ett djur upplever världen. Min favoritekman.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Naturlära av Lars Lerin

Naturlära: limes norrlandicus av Lars Lerin, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2014

I morgon presenteras vinnarna av årets Augustpriser. I fackboksklassen har jag naturligtvis en lokalpatriotisk favorit. Fast i ärlighetens namn kan man inte kalla Lerins akvareller för värmländska ens när det avspeglar delar av vårt vackra landskap - Lerins konst är helt enkelt universell. Och överjordiskt vacker. Lerins avbildningar av naturen är för mig en påminnelse om Guds existens, inget så vackert kan ha skapats av en slump.

Naturlära är en stor bok på många sätt, dels är den helt enkelt rent storleksmässigt magnifik och min enda "prydnadsbok", dels innehåller den allt som är viktigt att veta. Att i ord försöka beskriva innehållet i Naturlära på ett sätt som gör boken rättvisa går inte. Här finns de små detaljerna som inte många förmår uppfatta med ögat och de stora svepande sammanhangen som berättar om meningen med livet. Här finns det personliga, det privata, kärlek, sorg och lycka. Med små ord gestaltas en kärlek så innerlig att tårar emellanåt rullar nerför mina kinder.

Naturligtvis förknippar vi Lerin allra mest med hans bildkonst, men hans ordkonst står fint på egna ben den också. I Naturlära blandas romantisk poesi med vardagsnära dagboksanteckningar. Gemensamt för orden är att de så väl fångar och gestaltar både det fantastiska och det ytterst vardagliga. Underbart, helt enkelt.

Andra som skrivit är Bokmania, Tidningen Kulturen.