Nobelpriset 2014 till Patrick Modiano

Som vanligt har jag idag haft tankarna på Englunds tillkännagivande och lite svårt att fokusera på jobbet. Dessutom blev jag uppringd av P3 som ville att jag skulle medverka i ett program om den nya Nobelpristagaren. Surt var det att behöva tacka nej, men jag jobbar ju ...

Jag har hållit tummarna för någon afrikan som t ex Ngũgĩ wa Thiong'o eller Nurrudin Farah under dagen och jag har hoppats lite extra på någon kvinnlig författare som t ex Assia Djebar och Maryse Condé.

Min första reaktion när Peter Englund så nyss tillkännagav att Patrick Modiano tilldelas priset i år är att 1) jag läst honom, 2) jag gillade det jag läste och 3) Grattis Elisabeth Grate Bokförlag - igen!

Oddsen för Ngũgĩ wa Thiong'o sjunker

 

Oddsen för Ngũgĩ wa Thiong'o sjunker både på Unibet och Ladbrokes. De senaste åren har detta sammanfallit med att författaren verkligen tilldelats priset. Det vore fantastiskt om min favorit "vann". Andra lågoddsare är Haruki Murakami, Assia Djebar, Svetlana Aleksijevitj, Ismaïl Kadaré, Adonis, Patrick Modiano och Joyce Carol Oates. Assia Djebar har jag hoppats på också i många år, medan jag inte är så förtjust i Murakami. Håll koll på oddsen!

Ungern, Bokmässan och Esterházy

 

Nästa år är temat för Bokmässan Ungern. Om jag ska vara helt ärlig tycker jag nog att de senaste årens teman varit väl smala, men kanske är det en förutsättning för att administrera det hela. De enda ungerska författare jag läst är Imre Kertész, Péter Nádas och Péter Esterházy. Kertész är en av mina favoriter bland Nobelpristagarna med sin fantastiska roman om en ung pojke under förintelsens tid, Mannen utan öde. Av Nádas har jag läst en drömlik roman, Fotograferingens vackra historia. Och av Esterházy har jag läst en mycket speciell roman, Ingen konst, som bland annat handlar om fotboll. Både Nádas och Esterházy är nog tänkbara Nobelpriskandidater.

Esterházy var på Bokmässan redan i år och han var en millisekund från att fråga om han fick slå sig ner bredvid mig när någon annan trängde sig före! Det var mycket irriterade! Jag hade hoppats få en pratstund med honom och hans sällskap vid fikat.

Vilka andra författare finns det i Ungern? Har ni några bra lästips till mig?

Tematrio - Prepositioner

Då var det dags för adverben att ta sin plats i tematrion. Kanske inte så enkelt att hitta, eller ... Nej, jag hittade inga alls så jag byter snabbt ordklass till prepositioner. Berätta om tre bra böcker med prepositioner i titlarna!

1. Med livet framför sej av Émile Ajar handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt och här gestaltas hur kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna den. En livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

2. Färden genom mangroven av Maryse Condé utspelar sig under en natt, invånarna i en liten by samlas till likvaka. I tur och ordning får vi höra dem berätta om sina liv och om den döde, främlingen Francis Sancher. Författarens språkliga briljans kommer till uttryck genom alla olika personer hon ger röst åt. Berättelsen är mångfacetterad, dramatisk och fängslande, den skildrar kärlek och hat, vidskepelse och förtryck.

3. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Americanah

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie, i översättning av Ragnar Strömberg, utgiven av Albert Bonniers, 2013

Ifemelu och Obinze blir ett par i hemlandet Nigeria under tonåren. Men situationen i landet gör det mycket svårt att leva där och när Ifemelu får chansen att studera i USA tar hon den. Planen är att Obinze ska komma efter så snart som möjligt. Men allt blir inte riktigt som det unga paret tänkt sig.

Ja, den var värd all väntan och levde upp till högt ställda förväntningar. Så skulle man mycket kort kunna sammanfatta mina intryck av den här boken, en bok jag helt enkelt älskade att läsa. Jag är inte så lätt att engagera i kärlekshistorier, men Chimamanda Ngozi Adichie lyckas knäppa på rätt strängar så att även min romantiska ådra börjar vibrera. ”Jag såg aldrig taket med dig”, sa Ifemelu till Obzine efter en kärleksstund, vilket fantastiskt subtilt sätt att gestalta storheten i upplevelsen.

Men nu är ju Americanah långt ifrån någon enkel kärleksroman, de delar jag framför allt gillar är de knivskarpa diskussionerna kring ras, kön - och hår. Berättelsen utgår från en afrikansk hårsalong i USA, dit afrikanska kvinnor kommer för att fixa håret. Att fixa håret för svarta kvinnor är oerhört laddat av dolda värderingar och det kräver ofantligt mycket arbete. Hur "svart" man är styrs av hårets krullighet och det är definitivt inte eftersträvansvärt att vara "svart". Genom alla hårdiskussioner skildrar författaren ett kolonialt förtryck och svarta kvinnors strävan att vara så lite "svarta" som möjligt. Sorgligt och upprörande! Och lärorikt.

Andra som läst är Feministbiblioteket, och dagarna går, Bokmania.