Helena
skriver idag om vad en människa är på Kulturkollo och tipsar om fantastiska böcker av Janne Teller, Amos Oz och Primo Levi. Så här i valtider känns det extra angeläget att publicera texter som handlar om fanatism och främlingsfientlighet - och hur vi motarbetar dessa. Oz har ett bra recept.
Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.
I denna underfundiga lilla skrift beskriver författaren en utbredd farsot - fanatismen - och han bidrar även med ett verksamt recept. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination.
Författaren beskriver även den komplicerade relationen mellan israeler och palestinier och föreslår en kompromiss för att lösa konflikterna. Denna kompromiss kommer att vara smärtsam - för båda parter - men den är sannolikt den enda varaktiga lösningen på den smärtsamma, tragiska konflikten mellan brödrafolken. Lösningen handlar naturligtvis om att skapa två likvärdiga stater, två stater som båda kommer att förlora religiösa symboler, men vinna fred. Vidare berättar Os i denna lilla skrift om sin nyfikenhet och om hur hans berättelser inspireras av hans lust att sätta sig in i andra människors situation.
Tyvärr är detta en högaktuell bok, som på ett humoristiskt och lättläst sätt beskriver och förklarar fanatismens mekanismer. Språket i boken är tämligen enkelt, men emellanåt kan man skymta författarens vanliga vackra prosa. Trots att temat är allvarligt fnissade jag mig genom en del av de bitska, ironiska beskrivningarna av fanatikerns drivkraft att hjälpa sina medmänniskor, mer allvarliga kändes delarna om Israel och Palestina.
Naturligtvis är detta en bok för alla och jag tror att man läser denna bok generellt under gymnasiet. Om någon missat den, bör ni så klart råda bot på detta.
onsdag 10 september 2014
tisdag 9 september 2014
Nobelspekulationer
Vem hoppas ni på?
Ngũgĩ wa Thiong'o 5.00
Haruki Murakami 6.00
Assia Djebar 8.00
Joyce Carol Oates 8.00
Adonis 15.00
Bei Dao 15.00
Philip Roth 15.00
Svetlana Aleksijevitj 15.00
Amos Oz 20.00
Antonio Lobo Antunes 20.00
Don De Lillo 20.00
Milan Kundera 20.00
Don Paterson 25.00
Ko Un 25.00
Margaret Atwood 25.00
Thomas Pynchon 25.00
William Trevor 25.00
Cormac McCarthy 30.00
Jon Fosse 30.00
Mircea Cartarescu 30.00
Nurrudin Farah 30.00
Dacia Maraini 40.00
Javier Marías 40.00
Salman Rushdie 40.00
Tom Stoppard 40.00
Umberto Eco 40.00
Bob Dylan 50.00
Cees Nooteboom 50.00
Colm Toibin 50.00
John Le Carre 50.00
Peter Handke 50.00
måndag 8 september 2014
Tematrio - Titeladjektiv
Dags för en ny titelutmaning med grammatiskt tema. Berätta om tre bra böcker med adjektiv i titlarna! (Och håll koll på skillnaden m,ellan adjektiv och adverb så ni inte svarar på någon kommande utmaning ;)
1. I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Att låta berättarrösten vara barnbarnets skapar en intim, varm känsla, en upplevelse av att man som läsare får ta del av familjehemligheter.
2. I Den afrikanska farmen skildrar Karen Blixen sitt möte med Afrika. Här finns det vackra, poetiska mötet med det exotiska Afrika, beskrivningar av den hårda kampen att överleva, en berättelse om djup vänskap och upptäckarlusta, kortare anekdoter med tydlig sens moral och ett tragiskt slut på äventyret.
3. Det öde landet av T S Eliot är författarens stora modernistiska verk. Jag har läst hela, men kanske inte förstått så mycket. Hoppas allt klarnar efter genomgången kurs.
"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
1. I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Att låta berättarrösten vara barnbarnets skapar en intim, varm känsla, en upplevelse av att man som läsare får ta del av familjehemligheter.
2. I Den afrikanska farmen skildrar Karen Blixen sitt möte med Afrika. Här finns det vackra, poetiska mötet med det exotiska Afrika, beskrivningar av den hårda kampen att överleva, en berättelse om djup vänskap och upptäckarlusta, kortare anekdoter med tydlig sens moral och ett tragiskt slut på äventyret.
3. Det öde landet av T S Eliot är författarens stora modernistiska verk. Jag har läst hela, men kanske inte förstått så mycket. Hoppas allt klarnar efter genomgången kurs.
"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
lördag 6 september 2014
Månadssummering - Augusti 2014
# Dvärgen - Pär Lagerkvist
# Sagas bok - Elsie Johansson
# Att utveckla elevhälsa - Petri Partanen
# Falafelkungen är död - Sara Shilo
# En hemstad - Kristian Lundberg
Det blev verkligen inte mycket läst i augusti och orsaken är naturligtvis ett intensivt bloggande. Man kan inte starta ett bloggkollektiv utan att det tär på krafterna. Och på lästiden.
Men det jag läste var i alla fall riktigt, riktigt bra. Lundbergs poetiska, knivskarpa skildring av hans hemstad ger läsaren rysningar. Och det gör Lagerkvists skildring av ondskan också.
I Sagas bok och i Falafelkungen är relationer i centrum, båda fantastiskt bra.
Partanen är så klart jobbläsning, oumbärlig för alla som arbetar med elevhälsa. Och det gör faktiskt alla i skolan.
# Sagas bok - Elsie Johansson
# Att utveckla elevhälsa - Petri Partanen
# Falafelkungen är död - Sara Shilo
# En hemstad - Kristian Lundberg
Det blev verkligen inte mycket läst i augusti och orsaken är naturligtvis ett intensivt bloggande. Man kan inte starta ett bloggkollektiv utan att det tär på krafterna. Och på lästiden.
Men det jag läste var i alla fall riktigt, riktigt bra. Lundbergs poetiska, knivskarpa skildring av hans hemstad ger läsaren rysningar. Och det gör Lagerkvists skildring av ondskan också.
I Sagas bok och i Falafelkungen är relationer i centrum, båda fantastiskt bra.
Partanen är så klart jobbläsning, oumbärlig för alla som arbetar med elevhälsa. Och det gör faktiskt alla i skolan.
onsdag 3 september 2014
Landet som icke är
Modernistisk lyrik står det på schemat denna och nästkommande vecka. Så jag läser Södergran, Boye, Lagerkvist m fl. Edith Södergran är lite av en ny bekantskap för mig (ja , jag förstår att ni undrar hur jag kunnat missa och förstår det inte själv), men en bekantskap jag gläder mig att göra. Hittills har jag läst några av hennes dikter samt lite analyser av kloka människor. Framför allt noterar jag de starka känslorna och de gränsöverskridande dragen i dikterna. Här bjuder jag på en av de vackraste.
Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.
Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.
Etiketter:
Klassiker,
Klassiska kvinnor,
Litteratur Sverige,
Litteraturstudier,
Lyrik
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


