Jellicoe Road - Jorden Runt IV

Jellicoe Road av Melina Marchetta, utgiven av X-Publishing, 2012

Taylor är 17 år och går sista året på Jellicoe internatskola. Som barn överavs hon av modern på stadens 7-Eleven. Sedan dess har modern inte synts till och Taylors minnen av sin barndom är mycket diffusa. Under åren på internatskolan har Taylor fäst sig vid Hannah, en kvinna som bygger på sitt hus vid floden. När Hannah en dag försvinner bryter Taylor ihop, försvinnandet blir för Taylor en bekräftelse på att alla hon bryr sig om kommer att svika och överge henne. Vart har Hannah tagit vägen, vad menade Eremiten med det sista han sa innan han sköt sig, vad vill pojken i trädet som dyker upp i Taylors drömmar? Och vad är det för manus Taylor hittar hemma hos Hannah? Frågorna är många och det förflutna gör sig påmint på olika sätt. Samtidigt förväntas Taylor ta ledningen för sitt elevhem och för hela skolan. Det är hennes uppgift att förhandla med de olika fienderna i gängkriget med kadetterna och jellisarna.

Jellicoe Road är inte så lätt att få grepp om när man börjar läsa, men låt för allt i världen inte det få er att avstå från att läsa den. Så småningom kommer alla delar att smälta samman och både läsaren och huvudpersonen Taylor får sammanhang i hennes historia. För det här är på många sätt en berättelse om just vikten av att finnas i ett förutsägbart sammanhang där man har tillgång till sina minnen och kunskap om sin bakgrund.

Jellcoe Road är en bok som ändrar karaktär flera gånger under läsningen. I början påminde handlingen lite om Hungerspelen, här berättas om territorier, olika grupper som strider mot varandra och militär utbildning. Så småningom förändras bilden av det pågående kriget och läsaren får klart för sig att striderna utkämpas av barn och innehåller mestadels inte värre element än knytnävsslagsmål. När jag förstår detta väcks minnen från min barndom av olika episoder där jag var rädd på allvar för andra barn. Då framstod faran som mycket verklig och stor, idag kan jag utifrån bedöma händelserna med andra ögon. Skildringen av barns upplevelse av verklig rädsla i relation till andra barn och de vuxnas oförmåga att se denna rädsla är en av de många fascinerande aspekterna av Jellicoe Road.

Många av ungdomarna i Jellicoe Road har haft mycket trassliga barndomsförhållanden, de har upplevt saker man önskar att inte någon skulle behöva vara med om. Bitvis är läsningen mycket smärtsam. Författaren skildrar tonårens hudlöshet, tragiska olyckor, spirande kärlek och odödlig vänskap på ett inlevelsefullt, medryckande och osentimentalt sätt. På ett nyanserat och psykologiskt trovärdigt sätt skapar författaren personer man kan relatera till, jag har under läsningen levt tillsammans med Taylor, Griggs, Chaz, Raffaela, Jessa, Narnie, Webb, Tate, Fitz och Jude. De är mina vänner och jag älskar dem.

En av många saker jag verkligen tycker om i Jellicoe Road är att läsaren faktiskt tvingas anstränga sig för att komma in i boken och börja förstå hur allt hänger ihop. Författaren gör det inte lätt för läsaren och visar därmed både tilltro och respekt. Det viktiga när man läser en bok som denna är att släppa kravet på att förstå och låta sig svepas med av upplevelsen. Boken inleds med beskrivningen av en hemsk bilolycka och förflyttar sig därpå abrupt 22 år fram i tiden. Hur det hela hänger ihop får man ledtrådar till allteftersom. Ledtrådarna kommer ofta genom drömmar och diffusa minnen och skapar en mystisk stämning. Texten är i sig lättläst, på ett oerhört konkret sätt skildrar författaren hur Taylor tänker, känner och handlar. Hon sätter ord på den smärta Taylor konstant brottas med och gör den lätt att förstå. Samtidigt finns här en humor i dialogerna som motvikt till alla tragiska händelser. Och här finns fint skildrad kärlek.

Jellicoe Road är kategoriserad som en bok för unga vuxna, jag skulle säga att den passar från tonåren och uppåt. Det är svårt att fånga romanens storhet i en recension utan att känna sig som dyrkande groupie, kanske räcker det med att jag kort och gott säger att Jellicoe Road är den bästa bok jag någonsin läst i sin genre. Jag är mycket glad över att jag inte missade denna unika, underbara berättelse som jag kommer att återvända till många gånger.

Cykelmysteriet

Cykelmysteriet, text av Martin Widmark, illustrationer av Helena Willis, utgiven av Bonnier Carlsen, 2013

Lasse har tränat stenhårt hela vintern och våren inför Vallebyloppet. På startfältet står också brevbäraren Franco Bollo, som har cyklandet i blodet, spåkvinnan Tahita, som sett i sin spåkula att hon kommer att vinna och lantbrukare Gardéns dotter Emelie. Under loppet händer många oväntade saker och när alla gått i mål är det inte så lätt att säga vem som vann. Hur många har egentligen fuskat? Som tur är har Lasse och Maja koll på läget.

Som vanligt har den här LasseMaja-deckaren (den 22a i ordningen!) en klurig intrig som får alla barn intresserade. Temat den här gången är dessutom fusk, något som alla barn har mycket bestämda åsikter om. Jag högläste boken för fem barn i åldern fem till åtta år och de uttryckte många indignerade åsikter om vuxna som försöker lura barn. Så får man faktiskt inte göra!

Som högläsningsbok är Cykelmysteriet således mycket engagerade, den är dessutom lättläst, har tokroliga repliker och detaljerade illustrationer som framkallar många fniss. Att illustrationerna numer är i färg förgyller tittandet för många barn. Fart och fläkt, spänning och humor präglar alla böckerna om LasseMajas Detektivbyrå. Vi har nu läst en stor andel av de 22 böckerna och Cykelmysteriet är en av mina favoriter.

God Jul

Det var naturligtvis meningen att den här God Jul-hälsningen skulle publicerats igår, men så blev det inte av diverse tekniska orsaker. Och eftersom jag nu ändå får lov att skriva om inlägget vill jag passa på att visa min finaste julklapp, PSR-T3.

Den är verkligen liten och smidig och verkar vara läsvänlig. Skärpan är knivskarp, men bakgrunden är lite mörk. Men det är nog mest en vanesak. Jag har lyckats låna en bok på bibblan, men har inte köpt något ännu. Och jag tror i ärlighetens namn inte att jag kommer att köpa särskilt mycket. Jag har svårt att uppfatta en fil som lika mycket värd som en riktig bok. Så plattan är definitivt ett komplement och inte en ersättning för vanliga böcker.

 

Jag skulle däremot gärna vilja samla de böcker jag har på plattan och det verkar rätt så krångligt. Eller rättare sagt det jag köpt på Bokon verkar det inte vara några problem med. Men hur får jag över de böcker jag köpt på iBooks?

 

God Jul på er alla så här en dag i efterskott! Vad fick ni i julklapp? Eller vänta det kanske jag ska ha som ett triotema i stället för att fråga här. 

Den nya Isabel - Jorden Runt IV

Den nya Isabel av Katherine Mansfield, utgiven av Collings förlag, 2012

Äntligen är det lördag, William sitter på tåget på väg hem till sin familj som bort på landet utanför London. Men hur kommer detta veckoslut att bli? Hustrun Isabel har förändrats, hon tillbringar numera all tid med en grupp bohemiska konstnärer. William hoppas att den här helgen ska bli annorlunda. Men tyvärr kommer inte Isabel ensam för att möta vid tåget och under helgen ser han inte så mycket av henne.

Den här novellen är intressant eftersom den skildrar en kvinnas förändring utifrån mannens perspektiv. Innan förändringen var hon maka och mor och förväntades vara nöjd med detta. Men Isabel var inte nöjd, hon ville något annat. Ville hon ha det liv hon nu lever? En bohemisk tillvaro präglad av glada fester, upptåg och ständigt umgänge? Eller har hon inte heller denna gång valt utifrån egen vilja, utan mer utifrån andras förväntningar? Novellen förtäljer inte allt, den väcker i stället många tankar hos läsaren. William är dock olycklig över den vändning livet tagit, han saknar den gamla Isabel.

Miljön är engelsk landsbygd på 20-talet, man undrar om Virginia Woolf eller kanske Sebastian Flyte (från En förlorad värld) finns med bland Isabels gäster. Boken utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan se hela scenariot framför sig.

Min läsupplevelse överstiger alla förväntningar. Här är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. Jag är också mycket nöjd med den lilla novellens utformning, jag tycker verkligen om att läsa noveller styckvis. Dessutom innehåller boken ett mycket intressant efterord om författarens liv. Missa inte den här lilla pärlan.

Andra som läst och tyckt till är Bokmania, Feministbiblioteket, Bokmoster.

Övertalning

Övertalning av Jane Austen, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013, översättning av Maria Ekman

När jag började läsa var jag övertygad om att jag vare sig läst eller sett någon filmatisering av Övertalning. Och den åsikten höll i sig ända tills en av systrarna hoppade och skadade sig i Lyme. Då stod det utom allt tvivel att jag visst sett Övertalning filmatiserad. Och att jag dessutom så klart gillat den. När det gäller Austen är jag för övrigt säker på att jag både sett och läst Stolthet och fördom och jag har definitivt sett Emma och Förnuft och känsla. Lady Susan, Mansfield Park och Northanger Abbey tror jag verkligen inte att jag vare sig sett eller läst. Men jag ska nog inte uttala mig alltför tvärsäkert...

Generellt sett är Jane Austens romaner lättlästa, romantiska och mysiga. Man kan läsa dem i avslappnat tillstånd och bara njuta. Men då tycker jag inte att man behandlar Austen efter förtjänst. Läser man lite mer vaket framträder en mycket samhällskritisk hållning och en fantastisk förmåga att gestalta, framför allt, kvinnors livsvillkor i Austens samtid. För mig är behållningen med Austens romaner framför allt den mycket realistiska, detaljerade skildringen av familjelivet på landbygden.

Medan handlingen i P & P och Emma cirklar runt den första förälskelsens alla turer är handlingen i Övertalning, liksom huvudpersonen Anne Elliot, mer mogen. Austens sista roman handlar helt enkelt om en kärlek som inte förgås. Anne och kapten Wentworth förälskade sig i varandra i unga år, men Anne övertalades av släktingar att ge honom korgen då han inte hade vare sig förmögenhet eller anor. Många år senare träffas de igen och det visar sig att känslorna finns kvar.

Liksom i Austens andra romaner förekommer även i Övertalning en hel del själviska, fåfänga och allmänt dryga karaktärer som beskrivs på ett härligt ironiserande sätt. Jane Austen måste ha varit en fenomenal iakttagare, hennes beskrivningar är så träffande att man småfnissar mest hela tiden under läsningen.

Sammantaget är Övertalning således en historisk, romantisk, mycket underhållande satir och en riktig kärleksroman. Min favorit av Austen hittills.