Trosell hos Lerin

Nu hade jag tänkt att jag skulle rapportera om en intressant och givande dag på Lars Lerins Sandgrund, men tyvärr är jag rejält besviken. Jag trodde att Kristian Lundberg skulle berätta om sitt skrivande, men han läste bara innantill lite egna tankar om Aino Trosells skrivande. Sedan såg jag inte Lundberg mer och jag hade ju tänkt få möjlighet att köpa hans senaste och få den signerad. Det är ju ingen större hemlighet att jag är mycket förtjust i Lundberg...

Sedan kom Aino Trosell som helt klart var dagens huvudnummer. Hon samtalade med författarkollegorna Doris Dahlin och Linda Olsson om sin senaste roman En egen strand, men detta samtal gjorde mig tyvärr inte särskilt intresserad av att läsa boken. Varför? Kanske är jag helt enkelt trött på temat utarbetade kvinnor. Jag gillar mer Trosell när hon skriver historiskt som t ex i Hjärtblad och En gränslös kärlekshistoria.

Förutom ovan nämnda författare bestod underhållning av mycket medioker dansuppvisning och ett bra band med bristfällig ljudkvalitet. Var det då inget som var bra kan man undra? Hallå där, missade ni var kalaset gick av stapeln? På Lars Lerins museum där man kan vandra runt och njuta av underbar konst. Jag blir berörd på allsköns olika sätt när jag tittar på Lerins tavlor och när jag ser honom själv gå omkring där med ett lyckligt leende på läpparna värmer det mitt hjärta. Så inte var dagen misslyckad inte.

Och nu kommer jag till slut till det allra roligaste; jag träffade Bokmania med tillhörande herr på tillställningen. Och bokbloggare kan ju alltid hitta något att snacka om...

Fantastiska norrmän

Oj vilka norrmän! Kjaerstads trilogi var fantastisk i TV-version, kan tänka mig att den är ännu bättre att läsa. Och nu följer SvT upp med en ny tokbra serie: Halvbrodern av Lars Saabye Christensen. Första avsnittet visades häromdagen och jag gillade skarpt. Trots att jag läst bra norska författare, som t ex Per Pettersson, har jag uppenbarligen missat en hel del. Av Kjaerstad har jag redan en bok, Tecken till kärlek, men vad ska jag läsa av Saabye Christensen? Ge mig lite tips, tack.

Fint kalas i Karlstad

Äntligen är det vår tur att ha något fint litterärt att bjuda på! Den 25 augusti firar Sandgrund Lars Lerin konsthall Aino Trosells författarskap och hennes nya roman En egen strand. Mellan kl. 14-16 pågår scenframträdande med flera av landets främsta författare; Kristian Lundberg berättar om sitt skrivande, Aino Trosell berättar om den nya romanen och dessutom bjuds besökarna på brasiliansk dans och cubanska toner. Klockan 14-16 på söndag hoppas jag att vi ses i Karlstad.

Tematrio - sommarens läsning

Sommaren går obönhörligen mot sitt slut, dags att summera lite. Jag har läst en blandning av allt möjligt med särskilt fokus på svensk litteratur och noveller. Berätta om tre bra böcker ni läst i sommar!

1. Jag måste så klart ta med dotterns favoriter först på listan - Tam Drakriddare! Jo Salmson har lyckats få min dotter fullständigt galen i att läsa om drakar. Nu ska vi låna de andra serierna av Salmson på bibblan. Och kanske köper vi den nya.

2. Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn föll jag pladask för. Den bästa dagen är en litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv, ett år då hon kämpar mot homosexuella impulser och bottenlöst självhat.

3. Flera noveller har jag läst under sommaren och jag vill gärna lyfta fram Novellix amerikanska klassikerfyra, D H Lawrences Pojken & gunghästen samt den kinesiska novellsamlingen Solskenet i munnen.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tarmtömning och tankemöda - Ulysses II

Så har jag då äntligen gjort bekantskap med Leopold Bloom, en mycket vardaglig, medelålders, lite ärrad Odysseus. I kapitel fyra fixar Leopold frukost åt frugan Molly, blir sugen på njure, införskaffar sagda njure och bränner vid den. Samtidigt samtalar han med katten och tänker på den begravning han senare ska på. Efter att noggrant ha tömt tarmen och torkat sig med dagens tidning (snygg känga där) ger sig Bloom ut på stan igen i kapitel fem, som till stor del handlar om begravningen efter en vän och funderingar över döden, livet, kyrkan och Gud. "En hel del tilldrar sig i denna exkrementiösa bok, men inget händer" som Sara Danius skriver i en mycket intressant recension i DN.

Och så har jag då även stött på de inre monologer som Ulysses ofta omtalas för. Och de är verkligen speciella. Jag har ju läst en del romaner tidigare som baserats på inre monologer (Svält av Hamsun, Den omoraliske av Gide, Fallet av Camus, Om natten i Chile av Bolaño), men jämfört med monologerna i Ulysses är dessa tillrättalagda. Joyce skriver i stället som människor verkligen tänker, d v s med en massa halvtänkta element huller om buller. Och så emellanåt en lysande klar tanke, klokare än allt annat jag läst. Jag förvirras och förtjusas om vartannat.