Nobelpriset i litteratur till Mo Yan

Lågoddsaren Mo Yan fick Nobelpriset i litteratur 2012. Och just nu läser jag hans bok Vitlöksballaderna. Jag är med andra ord nöjd med årets val av pristagare även om det inte tillföll någon av mina toppfavoriter. Framför allt är jag glad för lilla förlaget Tranan som kanske nu kommer att få lite mer välförtjänt uppmärksamhet. Och jag tycker att det är spännande med en kinesisk pristagare.

Mo Yan fick priset med motiveringen: "som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid." "Hans böcker är drömska skildringar av kinesisk landsbygd med influenser från den magiska realismen i Latinamerika", förklarar Thente som också menar att det kommer att riktas kritik mot Akademien för att de tilldelat priset till en kines som är med i kommunistpartiet.

Själv läser jag som sagt just nu Vitlöksballaderna och har kommit ungefär halvvägs. Boken handlar om kärlek med förhinder och om trakasserier av myndigheterna. Boken är skriven på ett sätt som jag uppfattar som "kinesiskt" eller åtminstone "icke-västerländskt". Här finns absurda scener med detaljerade beskrivningar av fruktansvärda saker skildrade utan de känslotoner man som västerländsk läsare förväntar sig. Det här är inte alldeles lätt att ta till sig, men mycket intressant.

Och ja, visst tycker jag att det är extra kul att en kines tilldelas priset just när jag på bloggen kör en kinesisk läsutmaning. Vill ni hänga med?

Nobel Quiz

Snart får vi veta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur i år, tills dess kan ni kanske roa er med att testa era Nobelpriskunskaper i DN.

Tippade Nobelpristagare

Läser i SvD om de mest tippade Nobelprisvinnarna och har även egna förhoppningar. De olika experter som uttalat sig i SvD tror på Philip Roth, Alice Munro, Haruki Murakami, Ismaïl Kadaré, Tahar Ben Jelloun, Salman Rushdie, Joyce Carol Oates, Nuruddin Farah, Colm Tóibín, Assia Djebar, António Lobo Antunes, Yaşar Kemal, William Trevor, Amoz Oz och Karel Schoeman.

Att jag hoppas på en kvinna, i synnerhet en afrikansk har jag inte direkt stuckit under stol med. Men jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig för om jag hoppas mest på Assia Djebar eller Nawal el Saadawi. Jag har läst och tyckt om dem båda. Men Nawal är faktiskt dessutom lite av en idol, jag beundrar hennes styrka, hennes engagemang och hennes mod. Om vi håller oss i Afrika måste även Nuruddin Farah nämnas, han är förvisso ingen kvinna men han skriver feministisk litteratur. Även Tahar Ben Jelloun är en kandidat i min smak. Ngũgĩ wa Thiong’o och Chinua Achebe vill jag också påminna lite om.

Philip Roth från USA har jag läst, men även om jag tyckte mycket om hans roman Envar tycker inte jag att han står sig i jämförelse med en del andra författare. Det samma gäller även Joyce Carol Oates. Kanadensiska Alice Munro skulle jag dock gärna se som pristagare, hennes noveller är fantastiska. Men Margaret Atwood nämns inte, det måste vara en miss. Och Guadeloupe-födda Maryse Condé bör också finnas med på listan.

Japanen Murakami och kinesen Mo Yan har låga odds, men experterna tror ändå inte så mycket på dem utan menar att oddsen snarare ska tolkas politiskt. Jag har läst en bok av Murakami (Norwegian Wood) älskade halva och avskydde andra halvan. Han är ingen favorit hos mig. Mo Yan läser jag däremot med stort intresse just nu. Men kanske det äntligen är dags för Salman Rushie, vars bok Midnattsbarnen är en av världens bästa. Om vi håller oss i Asien vill jag också nämna Michael Ondaatje som en outsider. Lite längre västerut hittar vi Amos Oz, vars författarskap jag beundrar.

Ja, det kan ju bli någon från Europa också, fast de är hiskligt överrepresenterade redan. Två roliga alternativ Ismaïl Kadaré och Yaşar Kemal finns med bland experternas tips. En annan europeisk författare jag faktiskt gillar är Ian McEwan.

Nåja, i morgon får vi äntligen svar, jag håller några tummar för mina favoriter.

Mitt bloggliv

Hittade den här enkäten hos ALKB och ville så klart också vara med.

Jag har…
() Ljugit i en recension för jag vet att förlaget/författaren läser recensionen.
(x) Fått recensionsexemplar
(x) och inte skrivit om boken på bloggen
() Sagt att jag inte har läst en bok jag har läst.
() Sagt att jag har läst en bok, jag egentligen inte läst.
(x) Tjänat något på min blogg. (Ej pengar dock)
(x) Har fått elaka kommentarer.(Men extremt få)
(x) Blivit stressad av att blogga.
(x) Tänkt sluta blogga.
(x) Hållit det hemligt att jag har en blogg. (Snarare bloggat anonymt)
(x) Gjort saker IRL som jag inte hade fått göra utan bloggen.
() Haft andra bloggar.
() Gjort min design på bloggen själv. (Men petat en del i koden)
() Betalat för något till bloggen.
(x) Läst en speciell bok bara för bloggens skull.
(x) Träffat en annan bokbloggare. (Mängder!)

Torka aldrig tårar

1982 tog jag studentexamen. På en skola vid namn Solbergaskolan. Sedan reste jag hem till mitt lilla samhälle som ligger i samma kommun som Koppom. Förstår ni att jag hajade till igår när jag tittade på del ett av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar? I ett huj försvann 30 år av mitt liv och minnena tog fullständigt överhanden. Jag tittade efter mig själv och dåvarande pojkvännen (nuvarande maken) bland vimlet, men såg oss som tur var inte. Nejvisst, det här är ju fiktion. Men så ohyggligt realistiskt. Redan öppningsscenen fick mig att börja gråta - och minnas. Jag minns hur rädslan fullständigt tog överhanden, ingen visst riktigt hur HIV smittade, många rykten spreds. Och idag har jag nästan glömt allt. Och för det skäms jag. Jag hoppas att påminnelsen i form av Gardells bok/TV-serie kommer att få många av oss att minnas igen, och att göra vad vi kan för att bekämpa fördomar, okunskap och rädsla.