Käringen mot strömmen om Little Bee

Ibland känner jag mig verkligen som käringen mot strömmen, men då får jag väl vara det då. Nu har jag lyssnat halvvägs in i Little Bee och undrar vad det är som ska vara så bra? Jo att författaren skriver initierat om ett oerhört viktigt tema, det är bra. Men allt är ju så lättsamt skildrat, precis som om det skulle vara farligt om läsaren verligen tog till sig hur överdjävligt vidrigt unga flickor blir behandlade både i våldssituationer och som flyktingar. Nu har jag inte kommit till detaljskildringen av själva "övergreppet", jag antar att då kommer tonen att förändras. Men boken behöver mycket mer svärta överlag för att fungera för mig. Som den nu är skriven blir inte huvudpersonerna trovärdiga nog att ta riktigt på allvar. Jag tror dessutom att uppläsningen av Malena Laszlo tyvärr förstärker det ytliga, naiva draget hos huvudpersonerna. Jag är rejält besviken för jag hade väntat mig mycket av den här boken.

Tre små grisar på operan

 

Unga fröken Fiktiviteter, unga fröken på Lyran och deras mammor var idag på opera. Wermlandsoperan gav Tre små grisar, en helt fantastisk barnopera med full orkester och fyra mycket bra sångare. Berättelsen var spännande, musiken fantasieggande och skådespelarna oerhört bra. Barnen satt i ring runt scenen och var delaktiga i föreställningen då de olika karaktärerna ställde frågor. På ett lustfyllt sätt fick barnen lära känna musik av flera stora tonsättare och sagans lite tråkiga sedelärande budskap gick nog de flesta förbi ;)

Kod 400

Kod 400 av Sophie Divry, utgiven av Sekwa, 2012

Böcker om litteratur och böcker om arbetsplatser har varit populära teman på förlaget Sekwa, här är ytterligare en bok i den raden. Kod 400 handlar om en landsortsbibliotekarie med ansvar för avdelningarna geografi och oplacerbara böcker. På ett bibliotek är detta ett lågstatusområde i jämförelse med en mer populär avdelning som t ex historia. Bibliotekarien, tillika bokens berättarjag, ägnar dagarna, ja mer eller mindre hela livet, åt att klassificera, inordna, sortera. En dag när huvudpersonen kommer till arbetet upptäcker hon att en besökare dröjt sig kvar för länge och blivit inlåst över natten. Äntligen har vår huvudperson fått någon som tycks vara villig att lyssna då hon berättar om livet på ett bibliotek.

En nidbild av bibliotekarien som en ungmö, vars intresse för litteratur tagit över hela livet? Ja, delvis men inte enbart. I monologen som riktas till den oväntade besökaren finns också mycket passion, ilska, klokhet, längtan och ensamhet. Vår bibliotekarie kritiserar skarpt kommersialiseringen av bokindustrin och framhåller de odödliga "goda" romanerna. I Frankrike, liksom i Sverige, förlorar biblioteken sin självklara plats i samhället och böckerna förlorar sin självklara roll på biblioteken. Om detta har vår huvudperson en del att säga:

"Det är inte längre ett bibliotek där det råder en sordinerad tystnad bland hyllrader av lärda verk, det är en fritidsanläggning dit man kommer för att roa sig.

Kultur är inget man ägnar sig åt för nöjes skull. Kultur är människans eviga strävan att undslippa sin nesliga belägenhet som ociviliserad vilde." (s 56-57)

Sammantaget är Kod 400 en kort, intensiv, helt fantastisk roman. Texten rusar fram i ett hetsigt tempo och man blir lite tagen av huvudpersonens kärleksfyllda engagemang. Läsvärt för alla som gillar böcker.

Andra som läst är Bokmania, och dagarna går, Bokmoster.

Lässugen pojke

Att det är svårt att motivera pojkar att läsa har diskuterats under den gångna veckan. Men undantag finns. En arbetskamrat har en 11-årig pojke som önskar boktips. Killen läser på avancerad nivå för sin ålder, samtidigt som naturligtvis föräldrarna vill att texternas innehåll ska vara passande. Han har t ex läst och gillat Hungerspelstrilogin och mycket annat. Jag har tipsat om äventyrsklassiker av Jules Verne och Dumas, men vad skulle ni tipsa om? Han gillar Fantasy och jag har ju begränsad erfarenhet av genren. Men det kanske finns annat ni tror skulle passa också?

Mödrar och söner

Jag är ÖVERLYCKLIG att jag av en slump lånade Mödrar och söner av Theodor Kallifatides på bibblan förra veckan. Varm, vemodig, stillsamt humoristisk och oändligt kärleksfull är berättelsen om en gammal mor i Grekland och en relativt gammal son i Sverige. Kallifatides skriver enkel, vacker prosa som är lätt att läsa - och lätt att lyssna på. Uppläsningen av Sven Wollter är magnifik. Nackdelen med en ljudbok är dock att den är svår att citera och i boken finns många meningar jag vill skriva av och titta på ibland. Hoppas att förlaget trycker fler pocketversioner eller att jag hittar boken på Bokbörsen.