Sågverksungen

Jag lyckades inte få till någon recension av Sågverksungen när jag läste boken i somras, därför kommer det här bara några korta kommentarer, reflektioner och massor av kärlek. Vibeke Olsson skapar detaljerade miljöer som väcker läsarens nyfikenhet och hennes romaner bebos av människor man snabbt fäster sig vid. Författaren mejslar med ett lätt handlag fram nyanserade personligheter som är både trovärdiga och nyanserade. Dessutom skriver hon om intressanta historiska skeenden med stort engagemang. Full pott! Sågverksungen är en klassisk arbetarroman som med värme skildrar livet för de fattiga och utsatta. Handlingen skildras utifrån ett barns perspektiv, vilket gör boken lätt att läsa även för yngre läsare. Jag skulle själv tyckt om den även som 12-åring. Kort sagt är Vibeke Olssonen av mina absoluta favoritförfattare den första boken om Bricken var helt enkelt fantastiskt bra.

Nu läser jag...

Just nu läser jag:

• Homeros (Odysséen) och funderar över vad som är typiskt för muntliga berättelser och för skriftspråk
• Platon (Faidros) och funderar över om den skrivna fiktionen för läsaren längre från eller närmare "den sanna" verkligheten (om den nu existerar?)
• Madame Bovary och önskar att jag kunde få ge Emma lite råd
• Vem vill bli miljardär? och funderar över slumpfaktorn
• Dark Places och önskar att jag kunde ge den här spännande boken odelat fokus
• Många böcker om att vara sjuk (Vem är sjuk?), om att vara "annorlunda" (Pricken), om att vara rädd (Örjan den flygrädda örnen) om att inte vara nöjd med sig själv (?) och om kärlek (Grodan och kärleken) i syfte att ha en barngrupp på jobbet
• Födelsedagsmysteriet tillsammans med dottern (vi turas om att högläsa) och funderar över vem som tagit diamanten

Vad läser ni?

Nesserdeckare

Läser just nu Styckerskan från Lilla Burma och är glad att Nesser hittat tillbaks till det tonfall jag gillar, efter besvikelsen över förra boken, Himmel över London. I Burmaboken har Barbarottis älskade Marianne avlidit och han tampas med en bedövande sorg. Jag tycker mycket om delarna som handlar om just sorgebearbetningen och Barbarottis relation till Gud. Dessutom finns det i boken ett spännande "cold case" som väntar på sin upplösning. Vi får väl se hur det slutar. Det här är sista boken om Barbarotti och han kommer att saknas. Av alla poliser och detektiver jag "lärt känna" genom åren gillar jag allra mest just Barbarotti, Sejer och duon Havers/Lynley. Undrar vad Nesser har för planer framöver...

Månadssummering - Augusti 2012

# Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
# Nathalie – en delikat historia - David Foenkinos
# Antiloper - Ester Roxberg
# Miss Jean Brodies bästa år - Muriel Spark
# Pawana - J-M G Le Clézio
# En blomma av blod - Ngũgĩ wa Thiong'o
# Himmel över London - Håkan Nesser
# Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
# Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag - Bodil Malmsten
# Jellicoe Road - Melina Marchetta
# Spökhanden - Selma Lagerlöf

I augusti läste jag två riktigt bra böcker för ungdomar/unga vuxna och en urusel. Den usla är så klart Om jag kunde drömma - första delen i Twilight serien - som var det absolut sämsta jag läst på många år. Det bekymrar mig att unga flickor och pojkar läser och identifierar sig med en svag, bräcklig flicka och en dominerande, kontrollerande kille. URK! Jellicoe Road är å andra sidan en av de bästa böcker jag läst - alla genrer inberäknade. Även Antiloper är helt underbar, smärtsamt vacker.

Några klassiker blev lästa, mest intressant är den afrikanska klassikern En blomma av blod som handlar om kolonisationen av Kenya.

Novellen Pawana är vacker och sorglig, ett bra sätt att stifta bekanstskap med en underbar Nobelpristagare.

Och ja, jag älskar Bodil Malmsten.

Tematrio - Titelblommor

Här kommer en tematrio med ett lite svårare tema - tror jag i alla fall. Berätta om tre böcker med en (eller flera) blommor i titeln! Själv tänker jag begränsa temat ytterligare, till att handla om rosor.


1. Ingen dans på rosor av Hannah Green handlar om Deborah, 16 år, som läggs in på mentalsjukhus med diagnos schizofreni. Under flera år har hon byggt upp en egen värld för att undfly den verklighet hon inte uthärdar. Deborahs värld bebos av onda och goda makter som kan ge lycka eller plåga henne så att hon drivs att förstöra sin egen kropp för att få lindring. Självmordsförsöket som lett till att Deborah läggs in på sjukhuset uppfattas av psykoanalytikern Dr Fried som ett rop på hjälp. En terapeutisk behandling för att finna en väg ut ur sjukdomen inleds. Den behandlande Dr Frieds fullständiga namn är Frieda Fromm-Reichmann och hon är en pionjär inom området. Ingen dans på rosor är lite svårtillgänglig p g a att den skildrar en värld som är psykotisk till sin natur. Men, om man tar sig lite tid och försöker sätta sig in i Deborahs tankesätt är det en oerhört fängslande berättelse.

2. Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén skildrar två familjers öden i den bohusländska skärgården. Den väna Gabriella blir förälskad i en man, vars far mördats av hennes far och bror. Romanens styrka är dess fantastiska miljöskildringar av den bohuslänska kusten och dess spännande handling. Stämningen är ödesmättad och man kan lätt föreställa sig det stormande havet piska upp den ena vågen efter den andra. Även de nyanserade personbeskrivningarna och samhällskritiken gör denna berättelse läsvärd. Romanens svaghet är idealiseringen av självuppoffrande kvinnor, man kan lätt irritera sig på de förlegade värderingarna. Språket är lite gammaldags tungt, vilket kan göra boken lite trög att komma in i. Dock tror jag att boken helt klart vinner på att man behåller det något ålderdomliga språket, då detta förstärker tidandan.

3. I Kungens rosor av Moa Martinson har Mia blivit vuxen och ska stå på egna ben. Hon har fått arbete som barnpiga i en prästgård, hos en sträng känslokall änkling. Mia älskar barnen, men har svårt att stå ut med stämningen i prästgården. Hon söker sig i stället tillbaks till barndomsstaden Norrköping, där hon får arbete som brödskärerska i en restaurang. Här träffar Mia många intressanta människor och här möter hon kärleken. Kungens rosor är den tredje och sista delen i självbiografin om Mia. De föregående delar är Mor gifter sig och Kyrkbröllop. Trilogin om Mia berättar utan åthävor om det tunga, fattiga livet kring sekelskiftet, språket är enkelt och berättelsen engagerar läsaren omgående.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!