Tematrio - Titelfärg (R)

Dags att återvinna lite gamla teman, de olika titeltemana var uppskattade för ett par år sedan och passar bra nu när min uppfinningsrikedom åkt på semester. Berätta om tre böcker med en färg i titeln!

1. Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om en välbärgad, väl ansedd svart familj i Nigeria. Huvudpersonen och berättarjaget är den unga, mycket osäkra flickan Kambili, som lever under hård press att alltid vara god och bäst. Fadern är en beundrad man, som får pris av Amnesty för sina insatser för demokratin, men hemma är han en tyrann. Sträckläsare.

2. Purpurfärgen av Alice Walker är en gammal favoritbok, som jag tror ännu skulle stå sig. Den unga, svarta flickan har en svår familjesituation och hon börjar skriva brev till Gud för att ha någon att tala med. Romanen gestaltar de svartas saituation i under 1900-talets första hälft och den berättar om en osäker flickas mognad till en stark kvinna. Lättläst och engagerande.

3. Även den tredje av dagens bokval handlar om en ung svart flicka. De blåaste ögonen av Toni Morrison är en berättelse om en fattig familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Fröken Julie

Fröken Julie av August Strindberg, utgiven av Norstedts, 2012

Fröken Julie är en av Strindbergs mest lästa och sedda, själv har jag både läst och sett den vid flera tillfällen. Och den håller att läsas även denna gång. Fröken Julie kan i korthet beskrivas som ett kammarspel med tre närvarande och en frånvarande huvudperson. Det är midsommarnatt och känslorna tar överhanden, den unga adliga fröken Julie har ihop det med betjänten Jean. Inledningsvis tycks Jean vara betuttad, men så snart besöket i sovrummet är avklarat blir han mycket hånfull. Då Julie nu är en fallen kvinna anser han sig stå över henne. Julie planerar att paret ska rymma tillsammans, men Jean har andra planer.

Varför "föll" då Julie? Jo, hon hade brister både vad gäller arv och miljö. Julie uppfostrades som en pojke, vilket (enligt August) skapade stor förvirring hos henne. Jean, å andra sidan, är en manipulativ streber på väg uppåt. En streber som inte tycks ha minsta känsla för de han trampar på under klättrandet. Som någon form av moraliskt rättesnöre, som en "riktig kvinna" framträder köksan Kristin, som talar om svårigheterna för den rike att komma in i himlen. Den fjärde huvudpersonen, greven, finns aldrig med som person på scenen, men hans patriarkala skugga vilar tungt över både Julie och Jean.

Sammantaget kan Fröken Julie beskrivas som en avskalad, naturalistisk pjäs om klass, kön, sexualitet, makt, arv och miljö. Den är mycket läsvärd även om man inte kan låta bli att reta sig på Augusts kvinnosyn.

Min första strandkantsbok

Min första strandkantsbok av Anja Baklien, utgiven av B Wahlströms, 2012

Min första strandkantsbok ingår i en serie böcker som handlar om vår natur. I författarens andra böcker kan man läsa och lära sig om blommor, skogen, småkryp och stjärnor. I Min första strandkantsbok kan man läsa om olika saker man hittar längs långa sandstränder, på kustklipporna och längs våra insjöar. Boken är uppbyggd kring olika kategorier som t ex Kräftdjur, Växter, Småkryp och Fåglar. På varje uppslag eller sida presenteras en art i bild och text.

Bokens text innehåller både lite lättare och mer avancerade faktauppgifter, vilket gör att den passar långt upp i åldrarna. Texten vänder sig dessutom mycket direkt till barnen med frågor och kommentarer som knyter an till barns erfarenhetsvärld. Bilderna är detaljerade och avslöjar en del action i naturen. På varje uppslag finns dessutom en ruta där man kan kryssa i och skriva när man hittat arten. Jättekul idé! Den sjuåriga dottern är mycket förtjust i letandet och önskar sig de andra böckerna i serien också*. Min första strandkantsbok har dessutom ett behändigt, litet format, vilket gör att den lätt tas med när man går på utflykt.

Sammantaget är Min första strandkantsbok en mycket fin bok som lockar och uppmuntrar till utforskning och inlärning. Den rekommenderas varmt!

*Ja, hon kommer att få åtminstone några av dem på sin 7-årsdag i augusti.

Fler som läst och tyckt till om Min första strandkantsbok är LitteraturMagazinet, Barnboksprat.

Tornet

Tornet av W. B. Yeats, utgiven av Brombergs 2012

Ibland läser jag litteratur som ligger klart över (utanför) min "bekvämlighetsnivå" och som kräver att jag läser mer än bara texten. W B Yeats Tornet är sådan litteratur. Jag är en ovan lyrikläsare och jag saknar den omfattande bildning man måste ha för att kunna förstå Yeats hänvisningar till det antika Grekland och till upprorets Irland. Men jag tycker ju om utmaningar och när det gäller Nobelklassikern Tornet får jag god hjälp på vägen att förstå av Horace Engdahls förord och översättaren Thomas Sjösvärds förklaringar i slutet av boken. Ytterligare hjälp att förstå har jag fått genom att läsa recensioner av Bernur och Thente.

I förordet berättar Engdahl om Yeats liv och skrivande. Yeats framstår som en romantisk man som vid upprepade tillfällen friade till sin älskade Maud Gonne, och därefter till hennes dotter, innan han som en något äldre man gifte sig med den 27 år yngre Georgie. Yeats var även intresserad av det övernaturliga, vilket inte var ovanligt att bildade män var i hans samtid. Som diktare beskrivs Yeats som både romantiker och modernist eller som Thente säger: "Yeats är en av de besvärliga författare som ideligen hoppar över de vetenskapliga skaklarna."

I Tornet brottas författaren med åldrandet och alltings förgänglighet. Bland de mer kända dikterna kan nämnas inledningadikten Till Bysans, som inleds med de numer välkända orden "Inget land för gamla män." Att strofen klingar så bekant beror på att den lånats av Cormac McCarthy, vars No Country for Old Men även filmatiserats. Även Leda och svanen är en av de mer välkända dikterna. Den bygger på myten om Zeus som i en svans skepnad våldför sig på Leda och befruktar henne med den sköna Helena.

Personligen tycker jag mest om den sista dikten i samlingen: Hjälten, flickan och dåren som handlar om människans längtan efter att bli sedd och älskad för den hon innerst inne är. Kanske måste man bli som en dåre för att finna kärlek som består.

Flickan

Jag rasar mot min egen spegelbild,
så olik mig att när du prisar den
är det som om du prisade någon annan
eller hånfullt prisade min motsats,
och när jag vaknar i gryningen fruktar jag
mig själv, ty hjärtat vet att det som vinns
med falskhet, det skall grymheten behålla,
så vet, du har sett bilden, inte kvinnan.

Sammantaget är Tornet en mycket utmanande diktsamling som helt klart är värd att lägga lite möda på att läsa och försöka förstå.

Leva eller läsa?

"när man lever hinner man inte läsa, och när man läser hinner man inte leva. Jag har försökt fuska med båda sorterna, med det är ett fel. - Antingen helt bokmal eller helt människa." (sid 156) Ja, nog kan man ibland känna att det ligger något i Victoria Benedictssons ord ur Fru Marianne. Problemet är väl att man faktiskt helt enkelt inte kan bara välja det ena eller det andra. Det fantastiska med läsandet är ju att det berikar livet, livet blir torftigt utan läsandet. Men att läsa utan att leva blir blodfattigt, utan egna erfarenheter kan man inte på djupet relatera till bokens karaktärer.