Italien

Inspirerad av gårdagens Babel och inslaget om alla intressanta nya italienska författare fick mig att börja fundera över vilka italienare jag läst. Hur jag än letar i minnet finner jag inte fler än en handfull.

Gå dit hjärtat leder dig av Susana Tamaro blev på 90-talet en stor bästsäljare och kallades för 90-talets kvinnoroman. Romanen är fint skriven och handlar om relationerna mellan tre generationer kvinnor.

Som ni säkert förstår av Claudio Magris är en av de vackraste kärleksskildringar jag läst. På knappt 50 sidor ställer författare alla de viktiga frågorna om livet, döden och kärleken.

I Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar författaren hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser.

Montedidio av Erri de Luca är en osentimental, gripande skildring av människans längtan efter närhet och en vacker, ömsint berättelse om den första spirande kärleken.

I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Att låta berättarrösten vara barnbarnets skapar en intim, varm känsla, en upplevelse av att man som läsare får ta del av familjehemligheter.

I Kärleken är dödens motsats berättar Roberto Saviano om den sjuttonåriga Maria som just mist sin pojkvän Enzo.



Här finns tips på italiensk litteratur som kan köpas för tillfället. Jag skulle vilja läsa många av böckerna, framför allt Om en vinternatt en resande av Italo Calvino, Rosens namn av Umberto Eco och Avskedsbrev av Valeria Parrella.

Författare jag inte läst, men nog skulle gilla II

Ni missade väl inte Monika Fagerholm i gårdagens Babel? Hon verkade så mysig och intressant när hon berättade om sitt skrivande. Jag vet inte varför jag inte kommit mig för att läsa något av henne tidigare, jag äger till och med två av hennes romaner Den amerikanska flickan och Glitterscenen. Dessutom står ju en liten söt novellix, Arielles första kärlek, i min bokhylla, den borde jag ju mumsa i mig kvickt. Har ni läst något av Fagerholm? Berätta!

Boktjuvens lotteri

Jag vill såklart jättegärna vinna ett presentkort hos Boktjuven, bloggen om barnböcker som lär oss att det inte alls självklart är fult att stjäla.

Nils Holgersson på film

I dagarna två har hela familjen slagit sig ner framför TVn för att titta på Nils Holgersson och hans flygtur genom Sverige. Och vi blev faktiskt rätt nöjda alla tre. Filmatiseringen ändrade en del i Selmas berättelse, men den blev ändå bra. Handlingen känner säkert en del av er till: Nils är en lat, elak pojke som skjuter med slangbella på djuren. Som straff för hans försyndelser förtrollas han av hustomten och blir liten som en pyssling. Han reser på ryggen på tamgåsen Mårten genom Sverige och får lära sig ta ansvar och ta hänsyn till andra. Om han blir en snäll pojke har han en chans att bli stor igen.

Berättelsen är spännande och fungerar även för barn i skolåldern. Dottern tyckte att det ibland var otäckt, men mest lagom spännande. Och intressant med alla som blev kära i varandra. Svårt var det för henne att växla perspektiv och förstå varför tamgåsen inte ville följa med Mårten hem. Det ledde till intressanta samtal kring frihet, ansvar mot vänner, att vilja vara med sin familj o s v. Maken tycktes mest vara intresserad av det geografiska innehållet, medan jag mest gillade när Nils träffade Selma Lagerlöf.

Kivi & Mosterhund

Kivi & Monsterhund av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson, utgiven av OLIKA förlag, 2012

Den här boken har varit årets största snackis hittills och det bara på grund av det lilla ordet hen. Det har sags och skrivits så mycket om detta pronomen att jag knappast har något nytt att tillföra. Det är fascinerande att ett litet ord kan väcka sådant ramaskri. Bland de som gillar ordet hen finns de som tycker att det är ett praktiskt ord att använda när man inte vet könet på en varelse eller när det helt enkelt kvittar. Sedan finns det de som utmärker sig genom att närmast försöka låtsas att kön överhuvud taget inte existerar. De är i sin fulla rätt så länge det handlar om dem själva, men jag tycker inte att man har rätt att experimentera med sina barns könsidentitet. Kön är en viktig aspekt för barn, däremot är det inte så att kön styr över personlighet, temperament, tycke och smak. Biologiskt kön är en sak, kön som social konstruktion något annat. Andra grupper har rasat och härjat om farligheten i det lilla ordet hen. De tycks befara att samhällsstrukturen helt kommer att vändas upp och ned för att det finns ett könsneutralt pronomen. Det tror jag nu tyvärr inte kommer att hända, men jag hoppas att det lilla (o)förargliga ordet kommer att få människor att tänka till några gånger extra kring den revolutionära tanken att kön inte alltid spelar någon roll.

Men boken då? Ja, den försvann liksom i hen-snacket. Boken om Kivi handlar om längtan efter en hund. Kivi längtar alldeles oerhört efter en lurvig varelse, men på natten drömmer hen om en alldeles hopplös Monsterhund. Kivi gör allt för att försöka dressera Monsterhunden, men det slutar ändå med kaos och kravaller. När väl födelsedagsmorgonen infinner sig vill Kivi inte alls ha någon hund, nu vill hen ha något helt annat...

Kivi & Monsterhund är en fantastisk orgie i språk- bild- och berättarglädje. Texten är skriven på lättläst, skuttande rim och här finns många fler nyord än hen; vad sägs t ex om parvelpysor och storebröstrar? Berättelsen är helgalet rolig och får både den vuxne och barnet att fnissa hysteriskt. Boken är dessutom illustrerad av min favorit Bettina Johansson, som alltid skapar detaljrika, intresseväckande, tokroliga bilder man kan ägna lång tid åt.

Kivi & Mosterhund är helt enkelt en otroligt rolig bok för barn i åldern 3-6 år. Det är faktiskt synd att bokens övriga kvaliteter försvunnit i den efterföljande hen-debatten. Samtidigt har boken säkert hittat många läsare tack vare uppståndelsen. Vad tyckte då den 6-åriga dottern? Jo, hon tyckte att berättelsen var jättekul, Monsterhunden lite läskig och Kivis glasögon tokiga. Jag frågade om hon undrade över ordet hen. Eftersom hon inte visste vad det betydde förklarade jag att man kan säga det när man inte vet om det är en han eller en hon. Jaha, sa tösen bara och lagrade in begreppet som vilket som helst.

Andra som skrivit om Kivi är Barnboksprat.