Quinnan och Dr Dreuf

Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, utgiven av Hansson Bok

Den kände kvinnoanalytikern Dr Dreuf på Skoptofiligatan har haft en tröttsam dag när en ny klient anländer. Liksom de flesta av den gode doktorns analysander är den nyanlända bleksiktig och benig och iförd vit fotsid klänning. Dr Dreufs omedelbara, preliminära bedömning noteras, kvinnan befinns ha "nedsatt kvinnofysikalitet, allmän frigiditet och hysterisk somnabulism". Då kvinnan lägger sig på den röda divanen börjar hennes berättelse(r) strömma ur henne, hon berättar om kvinnoöden sedan mänsklighetens urtid. Kvinnan är ångestfylld, hysterisk, utagerande och våldsam under det att hon berättar om kvinnligt lidande i alla dess former. Här finns urkvinnan Eva som frestas, här finns en självspäkande nunna, en våldtagen ung flicka, en kvinna fängslad på ett sinnessjukhus, en för häxeri anklagad kvinna som bränns på bål m m. Styrkan i kvinnan känslor skrämmer t o m den så erfarne Dr Dreuf, dessutom framskymtar det att kvinnan har vetskap om doktorns nesliga misslyckande i romantiska sammanhang.

Quinnan och Dr Dreuf (Freud) gestaltar givetvis den unkna kvinnosyn som präglade psykoanalysen i dess barndom, ofta beskriven i termer av penisavund. Rädslan för kvinnans sexualitet var (och är på vissa håll fortfarande) stor, en kvinna måste tyglas för sitt eget bästa. Och bästa sättet att tygla en kvinna är naturligtvis att se till att hon föder många barn och ägnar sitt liv åt att ta hand om dessa.

Författaren beskriver i detalj doktorns mottagningsrum, här finns framför allt en grotsk samling kvinnodelar i glasburkar. Allt i terapirummet är skevt så att alla analysander som kommer dit genast tappar fotfästet och förleds att lita på ledsagaren/analytikern, en dvärgaktig gubbe som vinglar betänkligt då han befinner sig ute i den vanliga världen.

Quinnan och Dr Dreuf är satirisk och hysteriskt rolig samtidigt som den i detalj skildrar plågsamma övergrepp, tortyr och de mest fruktansvärda situationer man kan föreställa sig. Här finns allt kvinnohat sedan urminnes tider samlat i en text som präglas av lättflyktiga associationer, underfundiga formuleringar, ett egensinnigt uttryckssätt, en helt unik genialisk formuleringskonst och ett rasande tempo.

Det var därför av yttersta vikt för hela civilisationen och varje liten mans fortlevnad att kvinnan till varje pris hölls omedveten om sitt egentliga innehåll,
att det med vilka medel som helst hölls på plats,
hölls nere, tyglades, dödades, förintades
(Dreuf blev oerhört upphetsad när han inom sig upprepade dessa ord alltmedan han långsamt borrade ner pennans stift i papperet).
Han visste att det i denna stund pågick en intensiv forskning i ämnet och att man tids nog med all sannolikhet skulle ha tillgång till ett medel med vilket kvinnans sexualitet skulle kunna upplösas totalt,
en gång för alla... (sidan 45-46)

- En sak ska ni veta fröken,
och det är att kvinnans mest omisskännliga drag är detta att hon aldrig själv vet vad hon innerst inne vill,
hon har i själva verket ingen aning om sina verkliga känslor,
de måste i regel tolkas av en analytiker av mina proportioner för att kvinnan själv inte helt skall dras med av dem, uppslukas, gå sin egen väg och ställa till oreda och fullkomligt kaos ute i den andra civiliserade världen! (sidan 141)

Quinnan och Dr Dreuf är sammantaget en lysande satirisk skildring av kvinnans livsvillkor under århundraden, Mare Kandre påminner om Liv Strömquist - fast utan bilder.

Nobelstudier

Jaha, då är jag student igen då - 20 år efter det att jag senast avslutade min utbildning - för gott trodde jag. Nåja, jag är väl egentligen inte mer än hobbystudent nu, jag läser ju bara en lite kurs på halvfart. Kursen har jag nog berättat lite om redan, det är en litteraturkurs som handlar om Nobelpriset. Passande, eller hur?

När jag tittar på litteraturlistan blir jag både sugen och lite bekymrad. Många av böckerna på listan vill jag verkligen läsa - men jag kommer ju inte att ha tid att läsa något annat! Fast jag kan ju alltid lyssna lite i bilen i alla fall...

De skönlitterära romaner vi förväntas läsa är:

Tomas Tranströmer, Dikter och prosa 1954-2004
Tranströmer/Bly, Air Mail
Toni Morrison, Älskade
Toni Morrison, En välsignelse
Eyvind Johnson, Romanen om Olof
Harry Martinson, Nässlorna blomma
García Marquez, Gabriel, Hundra år av ensamhet
Paz, Octavio, Ensamhetens labyrint
Vargas Llosa, Mario, Bockfesten
Jelinek, Elfriede, Älskarinnorna
Jelinek, Elfriede, Michael: En ungdomsbok för det infantila samhället
 
Jag har ju läst en del av dem tidigare: Dikter och prosa 1954-2004 (delvis), Älskade, Nässlorna blomma och Älskarinnorna. Men de behöver ju helt klart en uppfriskning. Av Eyvind Johnson, García Marquez och Vargas Llosa har jag tyvärr läst "fel" böcker (Strändernas svall, Stad i ljus, Översten får inga brev och Den stygga flickans rackartyg. Sammantaget är jag mycket nöjd med litteraturen, här finns väl bara en bok/författare jag inte har så stor lust att läsa (inte så svårt att gissa att det är Vargas Llosa, kanske?). Förutom böckerna på listan kommer jag nog att läsa/läsa om en del böcker av Selma Lagerlöf. Och dessutom har vi naturligtvis en hel del facklitteratur att läsa.

Bland mina kursare finns flera andra likasinnande: Enligt O, Mimmimarie, Nobelprisprojektet och Paperback Lover. Kul!

Revolutionären Nawal

Ett år efter egyptiska revolutionen och fortfarande är utgången oviss. Men så länge det finns kvinnor som Nawal El Saadawi finns det hopp. Läs gärna mer om henne i Aftonbladet.

Öde

Öde av Christine Falkenland, utgiven av MånPocket, 2003

Siri växer upp i en mycket strängt kristen miljö på en liten ö i Bohuslän. Föräldrarna lever i ett insnärjt äktenskap, där modern tycks fungera både som mor och maka åt sin man. Siri lyckas inte ta sin plats som nummer ett hos modern, en kvinna som väljer att inte amma för att hennes make vill ha brösten för sig själv. Modern avlider då Siri är liten och tösen är helt utlämnad åt den stränge fadern, den stränga församlingen och den stränge Guden. Siri söker efter närhet och inleder så småningom ett förhållande med församlingens nye, gifte pastor. Allt uppdagas och paret lämnar så småningom ön tillsammans. Mannen, Samuel, dominerar Siris tillvaro. Det är hans regler som gäller, hans lust som ska tillfredsställas och hans behov som ska prioriteras. Siri accepterar sin livslott, men insisterar på att påbörja en psykoanalys.

Läsaren får ta del av Siris berättelse via hennes tankar hos psykoanalytikern Helenius. Detta ensidiga fokus förstärker den klaustrofobiska känslan. Det övergripande temat som skildras är frånvaro. Siris mor var frånvarande redan då flickan var späd, hennes make krävde hennes uppmärksamhet. Flickan fick ligga och skrika sig till sömns, man ville ju inte att hon skulle bli bortskämd. Då moderna avled blev Siri lämnad ensam, relationen till fadern präglades av distans samt inslag av sexuella övertramp. Den man Siri sedan väljer är egentligen en annan kvinnas. Och han tillhör även Gud mer än han hör ihop med Siri. Ensamheten är tung för Siri.
 
Det finns något distanserat över skildringen av Siris inre värld och yttre verklighet, en distans som förstärks av det faktum att hon går i en klassisk psykooanalys. Det som karaktäriserar en psykoanalytisk behandling är att analytikern förhåller sig mycket strikt professionellt, hans roll är att vara en spegel eller en målarduk som analysanden fyller med sina tankar. I en klassisk psykoanalys finns mycket lite utrymme för värme och en stödjande hållning. Det är sannolikt mycket tacksamt för författare att skildra just den psykoanalytiska inramningen för samtalet. Mot denna neutrala bakgrund blir analysandens gestalt knivskarp.
 
Språket är avskalat och precist, samtidigt som det finns ett driv i texten som gör att man inte vill lägga undan boken. Det här är en kort berättelse som inte innehåller några utvikningar eller någon utfyllnad. Här är vartenda ord väl avvägt och läsvärt.

Sammantaget är detta en mycket läsvärd roman om ett barns utsatthet och en kvinnas försök att finna sig själv.
 
Andra som tyckt till om Öde är Eli, Bokhora, SvD.

Världsbokshopping

Agnes i Lund säljer ut sitt boklager och jag har såklart försökt bistå henne. Efter mycket slit lyckades jag reducera böckerna i kundvagnen till följande:

Extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer
Anna Karenina - Lev Tolstoy
Rött land, röd jord - Ming Wang-Sonnerup
Den vita tigern - Aravind Adiga
Himmel och helvete - Jón Kalman Stefánsson
Ingenstans i min fars hus - Assia Djebar
Winnie Mandelas klagan - Njabulo S. Ndebele
Flammande fjäril - Yvonne Vera

Det blev en fin resa av de böckerna. Men Agnes har fortfarande väääldigt mycket kvar som jag skulle vilja ha.