Norden Runt - Cancelled

Apropå det där med en Nordisk läsutmaning, jag lägger ner den idén. Det finns ju redan en som är igång i bokbloggosfären och det känns därför fånigt att starta en till. Därmot kommer jag naturligtvis att läsa en hel del nordiskt det kommande året, jag har ju dessutom lagt ner arbete på att skapa en litteraturlista. Jag kommer att läsa en del från listan, om ni gör det vore det kul om ni hojtade till hos mig så jag kan läsa om era intryck.

Proms

Kvällen går i hostans och musikens tecken. Har varit utslagen av en elak bacill idag, inget har blivit läst men TVn har gått varm. Gillade som vanligt Så mycket bättre och upptäckte därefter att det just nu är Last Night of The Proms på TV2. Snart brakar det loss... Jag är glad att jag fick se Lang Lang spela Liszts Consolation No.3, såååååå fantastiskt vackert.

Mirakel

Gästbloggat av Tess på P o c k e t l o v e r

Mirakel av Renate Nedregård, utgiven av Gilla böcker, 2011

En krock mellan ett kristet, lugnt småstadsliv och ett popstjärneliv med droger, sex och alkohol. Så skulle man kort och gott kunna beskriva Renate Nedregårds debutroman Mirakel. Det är en crossover roman som är extremt snabbläst utan att för den skull bli banal eller trist. Den handlar om Rakel som över en natt blir Idol-Mi-Rakel med hela Norge och spås gå en strålande framtid till mötes. När vi träffar henne är hon den blott 22 år gamla popstjärnan Miracle och det är fem år sedan hon var med i Idol. Genom återblickar får vi ta del av hennes enastående resa. I delarna som utspelar sig nu får vi följa henne och hennes tankar kring den jubileumskonsert som hon ska vara med i tillsammas med sin gamla kör. Samma kör som hon sjöng i den där dagen hon blev headhuntad till Idol. Rakel är för mig en ganska osäker ung kvinna som har lite svårt att hitta rätt. Och även när hon i boken gör det så är jag inte övertygad. Det känns mest som om hon intalar sig själv allt är bra, att hon är bra. Men jag vill gärna tro.

Jag gillar boken, det gör jag. Jag tycker att den tar upp många känslor och händelser som kan vara aktuella även om man inte sitter i samma situation som Rakel. Som till exempel att bli tvungen att göra svåra val som kanske sårar någon. Att våga göra saker för sin egen skull, att man inte alltid kan tänka på alla andra. Sånt kan ju vara nog så känsligt i den åldern. Eller kanske till och med i alla åldrar. Eftersom Rakel inte själv anmält sig till Idol kan jag ju tycka att hon har all rätt att vara med. Även om det var det som gjorde att kompisen Stine, som övat övat övat, inte kom med fast hon var en av de bästa. Taskigt? Kanske men inget som Rakel kunde veta om eller råda över.

Det mest intressanta med boken är kontrasterna mellan Rakel nu och då. Nu lever hon ju Livet och har allt man kan önska. Med det livet kommer också ett handbagage med alkohol, one night stands och till och med droger. Och jämför man med pre-Idol Rakel så finner man en ganska blyg och timid kristen flicka som sjunger i kör och är hemligt kär i sin körledare. Sån enorm skillnad. I boken finns också ett gäng blogginlägg från Miracles blogg. Jag måste bara få ur mig en tanke angående dem. Det känns som om det inte är Rakel som skriver inläggen på sin blogg. Eller ja iallafall känns det någon annan som till viss del dikterar vad hon skall skriva. De är fulla av produktplacering, ursäkter och gulligull. Det osar PR lång väg. Och om det skulle vara så och att det inte bara är jag som upplever det så. Ja då skulle jag vilja påstå att det är ett briljant drag av Nedregård!

Jag gillar och den är absolut läsvärd! Och jag måste säga att Gilla böcker har lyckats igen!

Gästbloggare

Bloggen kommer att ha en gästbloggare som skriver här då och då och gästbloggaren är ingen mindre än Tess på Pocketlover. Jag har länge önskat tid att läsa och skriva mer om böcker för ungdomar och unga vuxna, men det är nog bara att inse att jag aldrig kommer att hinna läsa allt jag har lust med. Med en gästbloggare som Tess blir kommer bloggen att täcka in mer av den litteratur jag vill belysa på bloggen. Man kommer att enkelt kunna se vilka inlägg Tess skrivit på bloggen, jag har bara inte bestämt hur ännu ;-)

Missa nu inte att kolla in Pocketlover, Tess är en av nästa års bloggambassadörer för Bokmässan så ni kommer att hitta mycket intressant att läsa på hennes blogg.

Den stulna romanen - favorit i repris

Den stulna romanen av Nawal El Saadawi, utgiven av Ordfront, 2010.

Bodour lever ett privilegierat liv i Kairos moderna kvarter. Ändå är hon långt från lycklig. Hennes korrumperade make bedrar henne, hon har ett arbete som inte intresserar henne och hon kan inte glömma att hon en gång lämnat ifrån sig en dotter. I ungdomen lät sig Bodour svepas med av sina känslor, hon förälskade sig i en ung man som inte tillhörde hennes egen samhällsklass och hon blev med barn. Den unge mannen deltog i uppror mot regimen och torterades till döds, Bodour övergav sin nyfödda dotter Zina. Bodours enda andningshål är den roman hon skriver, en roman vars kvinnliga huvudperson Badriya har ett eget liv. Bodours dotter inom äktenskapet, Magiida tycks vara dömd till ett lika intetsägande liv som modern, medan Zina växer upp till en fri, stark kvinna. En sådan frihet kan dock inte tolereras i ett land vars religiösa fanatism ökar.

Den stulna romanen är på många sätt en roman om kvinnor (vilket inte nödvändigtvis innebär att den är en roman för kvinnor). Författaren är en galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden och hon har även suttit fängslad på grund av sitt författarskap. I Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa. Kanske är det den dramatiska diskrepansen mellan den vackra, lyriska prosan och den vidriga verklighet som skildras, som gör boken så oerhört fascinerande.

Den stulna romanen är långt ifrån en enkel, lättläst roman. Både texten och innehållet kräver medveten läsning och vissa inslag är oerhört upprörande. Trots, eller snarare på grund av, detta är Den stulna romanen verkligen en roman i min smak. Kanske är El Saadawis texter för starka, upproriska och emellanåt groteska för att passa alla, men jag hoppas att de aderton läser och begrundar framtida prisutdelningar.