Klassiker, Norden och Mamma Mu

Innan all den här yran med Bokmässa och Nobelpris tog fart gjorde jag faktiskt ett litet inköp - bara för att värma upp lite. Pocketklassikerna har jag köpt för att de är snygga, det hör inte till vanligheterna att jag väljer böcker utifrån det kriteriet. Men, de är ju bra dessutom. Steinar Bragi ska man nog ta och läsa inför det nordiska temat på närsta års Bokmässa och att alla bokälskare vill ha Mamma Mu läser är väl givet.

Allegro

Efter all den lyrik jag läst de senaste dagarna - Tranströmer och Ko Un - kan jag inte längre beskriva mig som varken ovan eller ointressad av lyrik. Jag har landat i upplevelsen att tycka om lyrik. En av de dikter jag hört flera gånger idag har blivit en favorit hos mig.

Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda ­hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte, men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förbli hel.

Tomas Tranströmer - äntligen!!!

JAAAAAAAAAA, det kan ju inte bli mer underbart. Och mer kan jag nog inte säga nu för jag sitter på rummet och gråter av glädje. Igår satt jag här och lyssnade på Tranströmers dikter, men jag vågade inte riktigt hoppas.

Lunch med Herta och Bob

Är ni lika uppjagade som jag? Jag kan snart inte vänta längre! Som tur är har jag inget inbokat på jobbet kl 13.00, det får bli långlunch eller sen lunch idag. Jag kommer att spänt följa presentationen av den nya Nobelpristagaren via nätet.

Om ni som jag planerar att luncha ensam framför datorn kanske detta inslag om Herta Müller kan vara ett gott sällskap. Åh, så jag önskar en Nobelpristagare i år som känns lika rätt som Herta.



Enligt oddsen har nu Bob Dylan störst chans att erhålla priset. Nja, det känner jag mig allt tveksam till, men det skulle åtminstone vara ett förvånande val. Vi kan väl låta Bob hålla oss sällskap också under lunchen.

Som ni säkert förstår

Som ni säkert förstår av Claudio Magris, utgiven av Forum, 2010

I Som ni säkert förstår befinner sig en sjuk kvinna, en älskad kvinna, en författares musa på ett Vilohem, ett stort ställe fyllt av sömnlösa skugglika varelser. Kvinnan skriver ett brev till Vilohemmets Ordförande för att tacka för att hon fått den unika möjligheten att lämna Vilohemmet och återvända ut i världen. Hon berättar för Ordföranden om mannens behov av henne, hon berättar om deras kärlek och om deras liv.

Utan honom skulle jag inte vara någonting, liksom inte heller han utan mig; en obetydlig kvinna och en obetydlig man som förskräckta ser sig omkring och försöker göra gott intryck men inte ser liljorna på fälten. (sid 36)

Som ni säkert förstår är en av de vackraste kärleksskildringar jag läst. Ömsint skildras parets kärleksakter och människans svårighet att vara ensam. På ett mycket nyanserat och lyhört sätt ger en manlig författare röst åt sin kvinnliga huvudperson, en författare berättar utifrån sin musas perspektiv.

Kan Kärleken besegra Döden? Kan Kärleken beveka Guden? Kan Kärleken övervinna Människans Natur? Som ni säkert förstår är en kort berättelse, på knappt 50 sidor. Ändå innehåller den oerhört stora frågor och en omtumlande känslomässig och intellektuell läsupplevelse. För mig är detta den allra yppersta av litteratur, författaren gestaltar de frågor jag brottas med på ett sätt som leder till en liten förskjutning i min tankeverksamhet och därmed en ökad förståelse av världen. Det här är en författare som verkligen vore en värdig Nobelpristgare.

För att få den här lilla pärlan belyst på ett fackmannamässigt sätt rekommenderar jag att ni läser Björn Wimans recension i DN och Michel Ekmans i SvD. Men läs framför allt boken först för att skapa en egen upplevelse.

Även Enligt O har läst.