Bokmässan - planering

Jag skulle ju deltagit i Enligt O:s stora bloggstafett i fredags, men p g a strömproblem och diverse annat hann jag inte med. Trist, tycker jag. Här kommer i alla fall en repris av förra årets tips och kom-ihåg-lista inför Bokmässan.

Man kan helt klart räkna med att man kommer att behöva något att bära alla nya (och nygamla) fina böcker i. Själv satsar jag på en svart ryggsäck med texten Beijing 2008. Skulle gärna vilja ha en rygga med bokrelaterad text - tips?
  Det är varmt på mässan, klädseln bör vara tunn och bekväm. Själv kommer jag att satsa på svarta trikåbrallor med någon tunn blus till.

Man går en del på mässan, jag tillhör kategorin kvinnor som inte går i högklackat. I stället kommer jag att studsa fram i mina underbara Asics med gel lite här och där.

Det är som sagt varmt på mässan, se till att reglera vätskebalansen lite då och då. En vattenflaska rekommenderas till alla som ska besöka mässan mer än en timme.

Man behöver ju inte egentligen ta med någon bok till Bokmässan, men för att man ska känna sig trygg kan det ändå vara bra att ha med en liten pocketbok i reserv.

Glöm för allt i världen inte biljetterna!

Ta med pengar, man kan inte låta bli att shoppa. Har du köpstopp bör du ge dig dispans under några timmar...

Det är smart att ta med ett litet block och en penna så att man kan notera alla boktips och namn på trevliga bokbloggare man träffar.

En liten dator alternativt en mobiltelefon kan vara kul att ha med. Jag tar med min nya, fina telefon.

Har du (extremt!) lätt att bli sjösjuk rekommenderar jag Apotekets akupressurarmband. I fjol blev jag rejält yr och illamående på våning 2, hoppas att armbanden hjälper i år.

Att byta visitkort är alltid kul, jag har gjort nya till bloggen så jag har att byta med :-)

Nu ska jag fördjupa mig i programmet och planera innehållet mer i detalj, återkommer om detta.

Kultur-enkät

Kultur-enkät från Ord och inga visor

Personer jag helst skulle vilja intervjua:
Jag är ingen intervjuare, men jag skulle gärna vilja samtala med Nawal El-Saadawi och Amos Oz.

Bok jag ser fram emot mest:
Just nu är jag mest av allt intresserad av att läsa en del nordiskt som redan finns i min bokhylla, Jag förbannar tidens flod är ett exempel.

Den här personen vill jag ge nobelpriset:
Se fråga 1 och lägg till Assia Djebar.

Inspirationskälla:
Mina medbloggare.

Ett snyggt bokomslag (går bra att bara skriva boktitel)

Bok jag läst om många gånger:
Harry Potter-serien, Barabbas och Vibeke Olssons serie om slavinnan Callistrate.

Favoritläsning på hösten:
Det kommer mycket nytt från förlagen varje höst som pockar på, och dessutom gäller det ju att läsa blivande Nobelpristagare.

Några filmer jag vill rekommendera:
The Commitments, väldens bästa musikfilm!

En låt jag ständigt återkommer till:
Imagine - John Lennon.

Senast köpta bok:
Har precis beställt Bonners nya pocketklassiker och Steinar Bragis Kvinnor.

Tematrio - Tre länder, ett språk

Näst sista Tematrion innan Bokmässan handlar om årets tema - Tre länder, ett språk. Berätta om tre tyskspråkiga romaner, novellsamlingar, grafiska romaner, barnböcker, lyriksamlingar etc du läst (eller har lust att läsa)!


Corpus Delicti av Juli Zeh

Corpus Delicti är en klassisk dystopi, som utspelar sig i ett hälsofascistiskt samhälle år 2058. Förnuftet, den "rena vetenskapen" råder, människorna detaljstyrs och staten har total kontroll. Men naturligtvis finns frihetstörstande människor även i detta samhälle. Corpus Delicti är en fängslande, aktuell och intelligent roman med spännande handling, komplexa huvudpersoner och något viktigt att säga.


En tyst minut av Siegfried Lenz

Det är minneshögtid på skolan, man håller en tyst minut för Stella, en älskad lärarinna som hastigt avlidit. Bland de sorgfyllda lärarna och eleverna finns en som sörjer mer än de andra, Christian. Han tänker tillbaks på sommaren han tillbringat med Stella, sommaren då de blev ett älskande par. En tyst minut är en ömsint och vemodig skildring av den första sköra förälskelsen, en vacker berättelse att avnjuta i stillhet.


Historien om det gamla barnet av J Erpenbeck

En ung flicka med minnesförlust hittas en natt av polisen. Flickan berättar att hon är fjorton år, därutöver minns hon ingenting. Efterforskningar finner inga svar på gåtan om flickans identitet, hon blir därför placerad på ett barnhem. En fascinerande, udda berättelse om en flicka som inte vill bli vuxen, skriven på ett poetiskt, rytmiskt språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Det stora huset

Det stora huset av Nicole Krauss, utgiven av Brombergs förlag, 2011

I denna sinnrikt konstruerade roman får läsaren möta fyra huvudpersoner, vars liv på olika sätt berör varandra. Berättelsen byter perspektiv och någon som varit en bifigur i ett avsnitt blir nästa avsnitts huvudperson. Det som binder samman de olika berättelserna är ett stort vidunder till skrivbord, ett skrivbord vars betydelse är mångbottnat. I första kapitlet möter vi författaren Nadja som tar hand om poeten Daniels möbler då han återvänder till hemlandet Chile. Daniel återvänder dock aldrig från Pinochets tortyrkammare och skrivbordet blir centralt för Nadjas författarskap. Många år senare blir Nadja kontaktad av en ung kvinna som säger sig vara Daniels dotter, hon vill gärna ha tillbaks sin fars skrivbord. Som läsare får man dessutom stifta bekantskap med en man, som efter hustruns död upptäcker hennes livs hemlighet, en ung kvinna som blir kär i en mycket udda man och en far vars relation till sonen är mycket komplicerad. Denna mosaik vävs på slutet samman genom att vi får möta en femte berättare, antikhandlaren Weisz som vigt sitt liv åt att återbörda de möbler Gestapo stal till deras rättmätiga ägare.

När jag läste Kärlekens historia blev jag förälskad i Nicole Krauss. Jag blev stormförtjust i bokens värme och upplevde läsningen som stor njutning. Därför hade jag mycket höga förväntningar på Det stora huset. Och jag måste först och främst slå fast att dessa förväntningar infriades med råge, trots att läsningen av Det stora huset innebar en helt annan typ av känslomässig resa. Kärlekens historia präglas av ljus och glädje, medan stämningen i Det stora huset är mörk och dyster. Romanen handlar om förluster och människans svårigheter att handskas med dessa. Faktum är att mina ögon fylldes av tåras vid flera tillfällen under läsningen, berättelserna berörde mig på djupet. Det här är en roman som gestaltar ett stort lidande.

Jag har länge försökt formulera några kloka reflektioner kring denna roman, men får nog medge att jag inte lyckats särskilt bra. Visst kan man skriva om författarens genomtänkta konstruktion och möjligen uppleva denna som onödig och/eller övertydlig. Men det är inte alls på detta plan jag upplever Det stora huset. Jag funderar faktiskt inte alls särskilt mycket över romanbygget och språket när jag läser, jag bara låter mig uppslukas av berättelsen och de mycket starka känslor som uttrycks i texten.

Det stora huset är en roman som rymmer många olika teman och stilar. Här gestaltas komplicerad kärlek mellan unga människor, en närmast incestuös relation mellan bror och syster, en medelålders mans sorg över en förlorad hustru och hans reakioner då det visar sig att hustrun inte riktigt varit den han trodde hon var och en yngre generations kamp för att bryta sig loss från historien, en kamp att få leva sina egna liv. Här finns kärlek, här finns vrede, här finns sorg.

Det stora huset är en roman man kan analysera framlänges och baklänges. Men inga analyser kan fånga allt som ryms i denna roman, det här är en bok man kan läsa många gånger och hela tiden hitta nya detaljer i. Det här är helt enkelt en av de bästa böcker jag läst.

Elfte september i mitt minne

För tio är sedan satt jag, vilket jag i princip alltid gjorde, framför datorn och snackade med Sims-vänner från jordens alla hörn. Plötsligt fick jag ett meddelande om att något konstigt hänt i New York, en flygplansolycka. Jag satte på TVn och vad jag där såg finns inpräntat i mitt minne. Flygpan, explosioner, eld och människor som hoppade/föll. För att försöka göra något konstruktivt fortsatte jag att prata med upprörda människor på nätet, via ett stort internationellt forum. Jag glömmer aldrig Monica, som chockad försökte berätta att hon varit ute med hunden och trampat i något på vägen hem. Min uppgift blev snabbt att prata med traumatiserade föräldrar om hur de på bästa sätt skulle skydda sina barn i den kaotiska situationen. Det var just då, för tio år sedan, världen krympte för mig och jag upplevde delaktighet i något som skedde på andra sidan jordklotet.

Den senaste veckan har varit fylld av minnesprogram på TV och jag blir fortfarande lika berörd av bilderna som visar fallande människor. I veckans Babel och i dagens Aftonbladet kommer man till slutsatsen att den Stora Romanen om terrorattacken ännu inte skrivits, kanske p g a att händelsen ännu är alltför nyligen inträffad. Jag har under veckan påbörjat läsning av Nederland av Joseph O'Neill, en roman som handlar om en familj som drabbas av yttre och inre kaos i samband med terrorattackerna. Tidigare har jag läst romanen Lördag av Ian McEwan, en berättelse som speglar förändringen i väst efter elfte september och den påföljande terroristjakten. Den bästa roman jag läst om attentaten är dock skriven utifrån ett annan perspektiv, den misstänkte terroristens. Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid handlar om en ung pakistansk man, vars lojalitet och identitet ställs på sin spets i samband med terrorattackerna. Fiktiva Helena har tidigare läst och hyllat Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer, en bok jag verkligen vill läsa och idag recenserar Bokmania Falling Man av Don DeLillo. Vi får väl se om den Stora Amerikanska Romanen om terrrorhändelserna kommer att skrivas under nästa årtionde, eller om man kommer att omvärdera de som redan skrivits.