Litteratursamtal om Camus + Tipstävling

Nobelmuseet och Brombergs Bokförlag inleder under våren litteratursamtal tillsammans. Utifrån Brombergs serie Nobelklassiker väljs böcker för diskussion under de vackra valven i Nobelmuseets bibliotek. Dorotea Bromberg, Nobelmuseets bibliotekarie Karl Berglund samt en specialinbjuden gäst leder samtalen, och tanken är att besökarna ska ha läst boken och vara delaktiga i diskussionen.

Första samtalet äger rum onsdag 30 mars, kl. 18.30-19.30. Man kommer då att diskutera Fallet av Albert Camus. Gäst är Elise Karlsson. Inträdet är fritt, men antalet platser begränsat och måste förbokas enligt principen först till kvarn. Anmälan görs per e-post: karl.berglund@nobel.se eller per telefon: 08 - 534 818 02.

I Fallet, av Albert Camus, blir Jean-Baptiste Clamence, en framgångsrik advokat i Paris, vittne till hur en flicka försöker dränka sig i Seine. Men i stället för att försöka rädda hennes liv vänder han sig bort och går sin väg. Så en kväll hör han ett skratt stiga upp ur Seines mörka vatten. Det får hans trygga värld att rasa samman. Han ger upp sin karriär och flyr, förföljd av skrattet och sitt nederlag som människa. Författarens "verkliga testamente", enligt Horace Engdahl.

Läsare av denna blogg kan säkert räkna ut att jag vid tillfällen som detta grämer mig över att bo långt från huvudstaden. (I vanliga fall är jag dock mycket nöjd med min bostadsort, vi har ju t ex alltid sol och Sveriges bästa hockeylag.) Att det är just Nobelklassikerna man ska samtala om är särskilt intressant, jag "samlar" ju på dem och har läst ett antal. Jag tänker också passa på att läsa Fallet nu och tack vare Brombergs kommer någon annan också att få möjlighet att göra så. Ty (åh, detta vackra lilla ord) jag har fått ett extra exemplar att lotta ut.

Som vanligt sker utlottningen i form av en tipsrad. I slutet av detta inlägg finner ni sju tipsfrågor, som ska besvaras. Svaren ska vara inskickade till mig före midnatt fredag 18/3. Pristagarna kommer att presenteras under lördag 19/3. Maila in era svar till lyran18[at]gmail.com (ni fattar nog hur man fixar till adressen). Skriv Camustipset i ämnesraden så att jag lätt hittar tipsmailen. Om fler får samma antal rätt blir det lottning om vem som får det fina priset.

För att få delta vill jag att ni som har bloggar gör lite reklam för tävlingen i ett inlägg på er blogg, där ni helt enkelt länkar hit. För er som inte har någon blogg gäller så klart inte det kravet, ni är välkomna att delta i alla fall. Ni behöver inte i tipsmailet ange er adress, jag kontaktar den som vunnit för att få adressen i stället.

Lycka till!

Camustipset

1. I vilket land föddes Albert Camus?

1. Frankrike
X. Algeriet
2. Belgien

2. Vilken fara hotar staden Oran?

1. Vulkanutbrott
X. Pest
2. Krig

3. Vilket känslotillstånd kännetecknar Mersault?

1. Glädje
X. Raseri
2. Likgiltighet

4. I vilken av Camus romaner lär vi känna Bernard Rieux?

1. Fallet
X. En lycklig död
2. Pesten

5. På en hamnkrog i en stad berättar Clamence om sitt liv för lyssnaren/läsaren. Vilken stad?

1. Amsterdam
X. Paris
2. Marseille

6. Hur gammal var Camus då han tilldelades Nobelpriset?

1. 44 år
X. 55 år
2. 66 år

7. Hur avled Albert Camus?

1. Tuberkulos
X. Självmord
2. Bilolycka

SNAFU

Jag borde ju ha vett att inse att svenska folket mycket sällan röstar som jag tycker att de borde, vare sig det gäller politiska val eller melodifestivalen. Ändå blir jag varje gång förvånad. För första gången på rätt många år har jag idag tittat på Melodifestivalen och det fanns ju faktiskt en helt solklar vinnarlåt med. Ändå röstar inte folk på den, utan på diverse andra popnissar som inte ens kan dra på sig byxorna (hörs det att jag är medelålders?). Dottern på 5½ är dock överlycklig, hennes favorit vann! I fjol lyckades hon se Manboy och därefter har Eric Saaaaaade varit hennes stora favorit. Är det kanske mestadels hennes åldersgrupp som röstar? Nåväl, jag ska sluta klaga och bjuda på den låt som för mig är årets solklara vinnare: Leaving home med Nicke Borg.

Välkommen sjuhundrade

Husets boksamling växer med oroväckande fart, men jag har absolut ingen förmåga (eller lust) att dra i bromsen. Jag ökar snarare takten, handlar begagnat, på rea och får recensionsböcker. Under veckan ramlade den sjuhundrade boken in, det var Kärlekens historia av Nicole Krauss, inköpt på Bokbörsen eftersom Bokmania hyllat den så.

Dessutom står det en kasse med olästa pocket i garderoben, böcker som jag låtsas inte är mina. Jag har faktiskt för avsikt att byta bort dem på Stora Bokbytardagen, men kanske kan det anses något udda att jag redan nu bestämt mig för att de inte existerar.

Nu ser jag det ju absolut inte som något problem, utan som en stor glädje att ha många böcker i sitt hus. Men det börjar definitivt bli dags att på allvar fundera över var och hur böckerna ska förvaras. Vi har en "lillstuga" på tomten som vi håller på att renovera. Den är tänkt att användas som gäststuga, men visst skulle man väl dessutom kunna ha den som bibliotek?

Hafia

Lagom till Internationella Kvinnodagen publicerade förlag Elisabeth Grate sin första novell i en planerad serie. Vid första ögonkastet såg den lilla boken rar och lättläst ut, men det visade sig snart att innehållet var allt annat än lättsamt.

Hafia av libanonfödda Vénus Khoury-Ghata handlar om den unga fattiga byflickan Hafia (Barfota) som kommer till Beirut för att arbeta och bo hos författaren. Hafias traditionella levnadssätt gör det omöjligt för henne att lära känna andra ungdomar, men en dag lyckas författaren övertala henne att låna en röd klänning och gå ut i denna. Något inträffar under denna kväll som får katastrofala konsekvenser.

Hafia är en liten, men tyvärr mycket angelägen berättelse om kvinnors livssituation i vissa delar av världen. Boken är en smärtsam påminnelse om att kvinnor i vissa delar av världen inte är annat än mäns leksaker och ägodelar.

Den grymma handlingen i berättelsen kontrasteras effektfullt mot författarens underbart vackra prosa. I inledningen skapas omedelbart högra förväntningar både på innehåll och språk, förväntningar som infrias med råge:

"HAFIA, "Barfota" på arabiska, kom från en by i södern som var så fattig att till och med gräshopporna vände om när de fick se den."

Förutom novellen Hafia har jag av författaren läst Sju stenar till den otrogna hustrun. I en liten, avlägsen by vid öknens rand väntar den gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff, hon är skyldig till äktenskapsbrott och dömd att stenas till döds. En dag kommer en fransk kvinna, en hjälparbetare till byn och engagerar sig i Noors öde. Kvinnornas liv sammanflätas på ett oväntat sätt. Läsning av denna författare rekommenderas.

Agnes Cecilia

Agnes Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe, (ny)utgiven av Bonnierförlaget Repris, 2011.

Efter en tragisk bilolycka, där Noras föräldrar omkommer, växer hon upp hos släktingar. I ett försök att skona Nora undviker man i familjen att tala om hennes föräldrar eller om olyckan, Nora lämnas därmed själv att försöka förstå vad som hänt. Detta leder till att hon känner sig övergiven och oälskad. När familjen flyttar till en ny lägenhet börjar märkliga saker hända. Fotsteg hörs utanför Noras dörr, trots att ingen kan ses i närheten och en gammal klocka börjar plötsligt gå baklänges. Familjens hund börjar bete sig underligt och Nora får ett mystiskt telefonsamtal om att hon ska bege sig till en adress i Stockholm och fråga efter Agnes Cecilia.

När Maria Gripes böcker gavs ut var jag redan vuxen, därför har jag sorgligt nog inte tagit del av hennes berättelser under min barndom. Men det näst bästa är väl då att läsa böckerna i vuxen ålder. Nu när jag läst Agnes Cecilia förstår jag varför Maria Gripes namn nämns med nästan samma beundran som brukar användas när man talar om Astrid Lindgren. För Agnes Cecilia är verkligen fantastiskt bra.

Det jag framför allt faller handlöst för är författarens förmåga att förstå och gestalta subtila känslor hos barn/ungdomar. Att läsa om huvudpersonens sorg över förlusten av föräldrarna och hennes känsla av utanförskap berör mig till den grad att jag faktiskt gråter. Det är tyvärr alltför vanligt att barn lämnas ensamma att försöka hantera svåra känslor då omgivningen inte vet hur de ska tackla situationen. Skildringen av de känslor omgivningens tystnad väcker hos Nora är så nyanserad och inkännande att man som läsare blir starkt berörd.

Som psykolog skulle man naturligtvis kunna analysera och förklara mycket av berättelsens magi i termer av obearbetad sorg, försvarsmekanismer o s v. Men böcker som Agnes Cecilia ska inte analyseras, de ska läsas hängivet med ett öppet sinne för att allt kanske inte går att förklara rationellt.

Sammantaget är Agnes Cecilia en oerhört inkännande berättelse om en ung flickas sorg, en härlig blandning av realism och magi. Agnes Cecilia ingår en en vacker klassikerbox som även innehåller Pappa Långben av Jean Webster, Unga kvinnor av Louis M Alcott, Alice i underlandet av Lewis Carrol och Den hemliga trädgården av Francis Hodgson Burnett.