Nu är det hög tid att ta itu med årets tyskspråkiga läsutmaning. Temat för årets Bokmässa är "tre länder - ett språk" och språket ifråga är tyska. Som förberedelse inför Bokmässan vill jag utmana er att läsa tyskspråkig litteratur, för egen del får jag lov att begränsa mig till översättningar.
När ni läst och skrivit om något tyskspråkigt, skriv en kommentar hos mig så ska jag upprätta en magnifik länklista. Själv ska jag försöka läsa en tyskspråkig bok per månad, sammanlagt c:a 10 stycken.
Här är förslag på litteratur, listan är tämligen varierad och omfattande, men naturligtvis inte fullständig.
Barn- och ungdomsböcker
Tamara Bach - Från en annan planet
Franziska Biermann - Räven som slukade böcker
Michael Ende - Den oändliga historien, Momo
Cornelia Funke - Bläckserien, Reckless
Jacob och Wilhelm Grimm - Sagorna
Wolfgang och Heike Hohlbein - Sagomåne
Christine Nöstlinger - Flyg, ollonborre, flyg!
Claudia Rusch - Honeckers kanderade äpple
Andrea Maria Schenkel - Mordbyn, Fallet Kalteis : kriminalroman, Bunker
Dramatik
Bertolt Brecht - Mor Courage och hennes barn / Den kaukasiska kritcirkeln
Goethe - Faust
Friedrich von Schiller - Don Carlos
Lyrik
Rainer Maria Rilke - Timmarnas Bok, Pilgrimsboken
Nelly Sachs - Samlade dikter
Reportageböcker
Günter Wallraff - Rapport från vår sköna nya värld
Biografier/Självbiografier
Christiane F - Gänget i tunnelbanan
Bruno Manz - Fångad av hakkorset : nazist och soldat i Tredje riket
Noveller
Judith Herman - Sommarhus, senare
Romaner
Marcel Beyer - Flyghundar, Kaltenburg
Michael Degen - Alla var inte mördare
Friedrich Christian Delius - Söndagen då jag blev världsmästare, Porträtt av modern som ung
Jenny Erpenbeck - Historien om det gamla barnet
Julia Franck - Hjärtats blinda fläckar
Peter Handke - Don Juan : hans egen berättelse
Vladimir Kaminer - Militärmusik
Daniel Kehlmann - Världens mått
Tanja Langer - Cap Esterel
Siegfried Lenz - En tyst minut
Selma Mahlknecht - Ingen fara
Robert Musil - Mannen utan egenskaper I-IV
Charlotte Roche - Våtmarker
Joseph Roth - Den falska vikten
Ralf Rothmann - Mjölk och kol
Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg
Bernhard Schlink - Högläsaren
Ingo Schulze - Mobilen : 13 historier på gammalt manér, Adam & Evelyn
Uwe Tellkamp - Tornet
Uwe Timm - Upptäckten av currywursten, I skuggan av min bror
Christa Wolf - Liksom levande, Medea
Grafiska romaner
Franziska Becker - Feminax och Valkyrax
Ralf König - Den frigjorde mannen, Lysistrate, Jago, Pretty Baby
Essäromaner (fotoillustrerade)
W. G. Sebald - Svindel. Känslor
Fantastik
Marlen Haushofer - Väggen
Gustav Meyrink - Golem
Juli Zeh - Corpus Delicti
Deckare
Friedrich Glauser - Överkonstapel Studer
Gisa Klönne - I skogens tystnad, Dolt under isen
Patrick Süskind - Parfymen
Juli Zeh - Fritt fall
Klassiker
Ingeborg Bachmann - Malina
Hans Fallada - Hur skall det gå med Pinnebergs?
Theodor Fontane - Effi Briest
Goethe - Den unge Werthers lidanden
Kafka - Processen, Förvandlingen
Irmgard Keun - Konstsilkesflickan
Erich Maria Remarque - På västfronten intet nytt, Vrakgods, Triumfbågen
Stefan Zweig - Schack
Nobelpristagare
Heinrich Böll - Ungdomens bröd, Katarina Blums förlorade heder
Elias Canetti - Förbländningen
Günter Grass - Krabbans gång, Blecktrumman
Hermann Hesse - Siddharta, Stäppvargen
Elfreide Jelinek - Älskarinnorna, De utestängda, Pianolärarinnan
Thomas Mann - Buddenbrooks, Döden i Venedig
Herta Müller - Hjärtdjur, Idag hade jag inte velat träffa mig själv, Andningsgunga, Kungen bugar och dödar
Nelly Sachs - Samlade dikter
söndag 16 januari 2011
Läsutmaning - Tyskspråkigt
Etiketter:
Litteratur Europa,
Läsutmaningar
lördag 15 januari 2011
Bokmässan inspirationsdagar
Nu är det hög tid att börja förbereda sig inför årets Bokmässa. I år kommer vi bokbloggare att synas och höras lite mer på mässan, hur är dock ännu inte klart. Vi är ett gäng bokbloggare som inbjudits att samarbete med Bokmässan i syfte att skapa intressanta Bokmässerelaterade aktiviteter på nätet och under själva mässan. 6-7/2 kommer vi att träffa representanter för Bokmässan i Göteborg för att få en inblick i hur mässan startade och hur arbetet runt går till. Vi ska då också komma med goda idéer om hur vi kan utveckla Bokmässans Community (är ni inte redan medlemmar är det bara att skapa ett konto här) och planera aktiviteter för oss bloggare att delta i under själva Bokmässan. Har ni tips tar vi gärna emot och vidarebefordrar. Vi som kommer att träffas är
- A fraction of the web
- Bokcirkus
- Bokmania
- Boktokig
- Breakfast Book Club
- Böcker, böcker, böcker
- Dantes bibliotek
- Eli läser och skriver
- En bokcirkel för alla
- Enligt O
- Fiktiviteter
- Hellre barfota än boklös
- Ingrids boktankar
- Lyrans Noblesser
- Malin the writer
- Marias bokliv
- Pocketblogg
- Pockethexorna
Etiketter:
Bokmässan
fredag 14 januari 2011
Under lejonets blick
Under lejonets blick av Maaza Mengiste, utgiven av Forum, 2010.
I Addis Abeba, huvudstad i Etiopien, har revolutionen just inletts, året är 1974. Kejsare Haile Selassie har sedan många år styrt landet med fast hand, de senaste åren har dock nöd och svält brett ut sig, till synes utan att kejsaren reagerar. Studenterna protesterar, en vänsterrörelse bildas för att störta kejsaren. I samband oroligheterna gör militären en statskupp och tar över makten. Ett mångårigt skräckvälde med tusentals torterade och avrättade tar sin början. Läkaren Hailu försöker att in i det längsta hålla sig och familjen utanför konflikten. Den äldste sonen Yonas resonerar ungefär som fadern, hans målsättning är att i första han skydda hustrun och dottern. Den yngre sonen Dawit är dock tidigt engagerad i studentupproret och han väljer senare att ta en mycket aktiv roll i motståndsrörelsen.
Detta är en klassik episk berättelse om en familj, vars medlemmar väljer olika strategier för att bestå i en värld som håller på att gå under. Centralgestalter i romanen är Hailu och hans familj, men vi får även ta del av den unge soldaten Mickeys första möte med det brutala våldet och vi får följa kejsare Haile Selassies tankar och upplevelser under de sista dagarna i hans liv. Förutom att detta är en roman man sträckläser för dess fängslande handling väcker den hos mig nyfikenhet att lära mig mer om Etiopiens fascinerande historia, framför allt utifrån Selassies perspektiv.
Under lejonets blick innehåller skrämmande läsning om en verklighet många av oss är helt förskonade från. Romanen skildrar realistiskt och detaljerat hur militären tvingar fångar att tala och hur rädsla, samt en uniform att gömma sig i, får människor att tappa all sin mänsklighet, sin godhet, sitt omdöme. Ondskan får fritt spelrum. Samtidigt skildras även människornas hoppfullhet, tilltro till en tyst Gud och kraft att gå vidare.
Under lejonets blick är en känslomässigt konsekvent, nyanserad och psykologiskt trovärdig roman. Författarens gestaltning av hur våldet bryter ner och förändrar vissa, samtidigt som mod, integritet och kärlek kvarstår som drivkrafter hos andra, är helt enkelt lysande. Textmässigt är romanen emellanåt kärv och kortfattad, emellanåt vacker och poetisk. Under en del våldsamma scener låter författaren handlingen tala för sig själv, medan texten ges större utrymme när hon berättar om kärlek och gudstro.
Sammantaget är detta en osentimental, fängslande skildring av en familjs liv under ett intressant historiskt skede. Den historiska bakgrunden är, såvitt jag kan bedöma, korrekt medan berättelsens huvudpersoner snarare får ses som en slags förtätning; de spelar en oproportionerligt stor roll i landets historia. Att läsa om ett historiskt skede i en romanform som denna är ett fantastiskt sätt att få kunskap. Det enda jag skulle önska mig är helt enkelt mer, jag skulle gärna velat lära känna fler av bokens personer lite närmare. Det här är en roman jag verkligen vill rekommendera, den är angelägen, lärorik och fängslande.
I Addis Abeba, huvudstad i Etiopien, har revolutionen just inletts, året är 1974. Kejsare Haile Selassie har sedan många år styrt landet med fast hand, de senaste åren har dock nöd och svält brett ut sig, till synes utan att kejsaren reagerar. Studenterna protesterar, en vänsterrörelse bildas för att störta kejsaren. I samband oroligheterna gör militären en statskupp och tar över makten. Ett mångårigt skräckvälde med tusentals torterade och avrättade tar sin början. Läkaren Hailu försöker att in i det längsta hålla sig och familjen utanför konflikten. Den äldste sonen Yonas resonerar ungefär som fadern, hans målsättning är att i första han skydda hustrun och dottern. Den yngre sonen Dawit är dock tidigt engagerad i studentupproret och han väljer senare att ta en mycket aktiv roll i motståndsrörelsen.
Detta är en klassik episk berättelse om en familj, vars medlemmar väljer olika strategier för att bestå i en värld som håller på att gå under. Centralgestalter i romanen är Hailu och hans familj, men vi får även ta del av den unge soldaten Mickeys första möte med det brutala våldet och vi får följa kejsare Haile Selassies tankar och upplevelser under de sista dagarna i hans liv. Förutom att detta är en roman man sträckläser för dess fängslande handling väcker den hos mig nyfikenhet att lära mig mer om Etiopiens fascinerande historia, framför allt utifrån Selassies perspektiv.
Under lejonets blick innehåller skrämmande läsning om en verklighet många av oss är helt förskonade från. Romanen skildrar realistiskt och detaljerat hur militären tvingar fångar att tala och hur rädsla, samt en uniform att gömma sig i, får människor att tappa all sin mänsklighet, sin godhet, sitt omdöme. Ondskan får fritt spelrum. Samtidigt skildras även människornas hoppfullhet, tilltro till en tyst Gud och kraft att gå vidare.
Under lejonets blick är en känslomässigt konsekvent, nyanserad och psykologiskt trovärdig roman. Författarens gestaltning av hur våldet bryter ner och förändrar vissa, samtidigt som mod, integritet och kärlek kvarstår som drivkrafter hos andra, är helt enkelt lysande. Textmässigt är romanen emellanåt kärv och kortfattad, emellanåt vacker och poetisk. Under en del våldsamma scener låter författaren handlingen tala för sig själv, medan texten ges större utrymme när hon berättar om kärlek och gudstro.
Sammantaget är detta en osentimental, fängslande skildring av en familjs liv under ett intressant historiskt skede. Den historiska bakgrunden är, såvitt jag kan bedöma, korrekt medan berättelsens huvudpersoner snarare får ses som en slags förtätning; de spelar en oproportionerligt stor roll i landets historia. Att läsa om ett historiskt skede i en romanform som denna är ett fantastiskt sätt att få kunskap. Det enda jag skulle önska mig är helt enkelt mer, jag skulle gärna velat lära känna fler av bokens personer lite närmare. Det här är en roman jag verkligen vill rekommendera, den är angelägen, lärorik och fängslande.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Litteratur Afrika,
Recensionsböcker
onsdag 12 januari 2011
Årets första
Så har då årets första recensionsböcker anlänt, denna gång var böckerna från Albert Bonniers och Ordfront. Båda böckerna utspelar sig i Asien och passar bra som reselektyr för en jordenruntfarare.
Bort, bort av Anjum Hasan kom ut redan förra året, men jag var lite sen att beställa den. Romanen utspelar sig i ett modernt Indien och beskrivs som smart och humoristisk. Jag är förtjust i indisk litteratur och hoppas att även denna roman passar min smak.
En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa har redan bedårat mig med sitt format. Se så liten och söt den är! Berättelsen handlar om en udda vänskap mellan den hjärnskadade matematikprofessorn, hans hemhjälp och en pojke. Boken beskrivs som originell och charmfull och gripande av ingen mindre än Paul Auster.

Bort, bort av Anjum Hasan kom ut redan förra året, men jag var lite sen att beställa den. Romanen utspelar sig i ett modernt Indien och beskrivs som smart och humoristisk. Jag är förtjust i indisk litteratur och hoppas att även denna roman passar min smak.
En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa har redan bedårat mig med sitt format. Se så liten och söt den är! Berättelsen handlar om en udda vänskap mellan den hjärnskadade matematikprofessorn, hans hemhjälp och en pojke. Boken beskrivs som originell och charmfull och gripande av ingen mindre än Paul Auster.
Etiketter:
Recensionsböcker
tisdag 11 januari 2011
Är Peter Englund en bråkstake?
Eftersom jag i grunden bloggar för att få möjlighet att uttrycka mina åsikter är det väl dags att skriva något om det litterära bråk som blossat upp de senaste dagarna. Ni har väl alla läst om det, t ex i Aftonbladet. Björn Ranelid, som ju som bekant gärna visar upp sig i alla möjliga och omöjliga situationer, utmanade Akademien genom att i Let's Dance uttrycka att dess medlemmar kunde "behöva ta sig ut från kammaren och börja dansa". Detta ledde till ett mycket vasst inlägg av Peter Englund i Akademibloggen där han på förekommen anledning: "Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas." Uttalandet från Englund har givetvis kränkt Ranelid djupt och han hotar nu med hämnd och med att lämna tillbaks några priser han sedan tidigare fått av Akademien.
Vad ska man nu säga om detta? Ranelid är uppenbart en man med exempellöst stora narcissistiska behov. Detta kan nog de flesta se. Den som besitter någon form av psykologisk kunskap vet dessutom att baksidan av det narcissistiska myntet handlar om osäkerhet, depressivitet och lättkränkthet. Varför Peter Englund väljer att gå i klinch med en person som Ranelid övergår mitt förstånd. Det kan väl i ärlighetens namn inte spela Peter Englund så stor roll vad Ranelid tycker om honom och de andra 17? Eller är Peter Englund egentligen en bråkstake? Han har även tidigare varit i konflikt med författare. Den gången kritiserade jag hans sätt att uttrycka sig, nu tycker jag mest att det var mycket onödigt att låta sig provoceras av Ranelid. Peter Englund tycks vara en mycket intelligent man, med en skarp tunga/penna och ett drag av hänsynslöshet; nästa gång han ger sig in i en fight hoppas jag att det är med någon i samma maktposition, någon "jämbördig". Då kommer jag sannolikt att uppskatta hans intelligenta elakheter, hittills har han dock, i mitt tycke, bara gett sig de som är "svagare" och då framstår han som en bully.
Vad ska man nu säga om detta? Ranelid är uppenbart en man med exempellöst stora narcissistiska behov. Detta kan nog de flesta se. Den som besitter någon form av psykologisk kunskap vet dessutom att baksidan av det narcissistiska myntet handlar om osäkerhet, depressivitet och lättkränkthet. Varför Peter Englund väljer att gå i klinch med en person som Ranelid övergår mitt förstånd. Det kan väl i ärlighetens namn inte spela Peter Englund så stor roll vad Ranelid tycker om honom och de andra 17? Eller är Peter Englund egentligen en bråkstake? Han har även tidigare varit i konflikt med författare. Den gången kritiserade jag hans sätt att uttrycka sig, nu tycker jag mest att det var mycket onödigt att låta sig provoceras av Ranelid. Peter Englund tycks vara en mycket intelligent man, med en skarp tunga/penna och ett drag av hänsynslöshet; nästa gång han ger sig in i en fight hoppas jag att det är med någon i samma maktposition, någon "jämbördig". Då kommer jag sannolikt att uppskatta hans intelligenta elakheter, hittills har han dock, i mitt tycke, bara gett sig de som är "svagare" och då framstår han som en bully.
Etiketter:
Allmänt boksnack
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)