Nobeltemat

Nobeltemat på min blogg har fört en tynande tillvaro under det gångna året, jag ska försöka råda bot på detta nästa år. Tyvärr blev jag inte heller särskilt inspirerad av valet av årets Nobelpristagare och jag blir än mer irriterad när "de lärde" förklarar att jag uppfattat honom fel. Tänk att jag inte visste att det fanns rätt och fel när det gäller litteratur... I vilket fall spelade jag in Bockfesten igår och den ska jag titta på under dagen - om inte skidskyttet lockar mer. Senare idag ska jag naturligtvis se alla prisutdelningar, tal och bankett. Nästa år skulle jag vilja gå på Nobelfesten, finns det ingen som kan ordna in mig på något vis?

Mitt änglafönster (och lite gnäll)

Snuvig, febrig och lite melankolisk är jag idag. Framför allt tycker jag synd om mig själv, som är för sjuk att orka läsa. Tittar på gamla Harry Potter-filmer i stället. Nåväl i stället för att bara gnälla tänkte jag visa er min fina änglafönster. I år har jag hittills införskaffat två nya änglar, den fina ängeln som hänger i fönstret vann jag hos Tekla Maräng - tack!

En spik, en ros

En spik, en ros av Madeleine Bourdouxhe, utgiven av Elisabeth Grate, 2010.

I En spik, en ros tecknar Madeleine Bourdouxhe fängslande porträtt av kvinnor. Novellsamlingen innehåller åtta noveller av varierande längd, där vi får möta kvinnor i deras vardag och i deras livsavgörande ögonblick. Novellsamlingen avslutas med den självbiografiska novellen Under Pont Mirabeau som skildrar författarens flykt från Bryssel till Frankrike under andra världskrigets tyska ockupation.

Novellerna i En spik, en ros innehåller en blandning av vardaglighet och omvälvande händelser. Här finns kvinnorna när de stökar i köket, när de älskar passionerat och när de begår mord. Annas kropp löses upp, hon befrias från den när hon dansar. Makens slag återför henne dock till kroppen och vardagen igen. Louise letar efter Bob på olika caféer, efter ett kärleksmöte i en portuppgång är hon återigen ensam. Irène blir slagen med en hammare i huvudet av en okänd man, medan Léa sticker kniven i ryggen på mannen som organiserar strejkbrytarna.

I flera av novellerna är kärleken drivkraften, en kärlek som mer handlar om upplösning och sammanblandning än om vardaglig samvaro. I titelnovellen skildras kärleken mellan Irène och Dany så här:

"Tala om det, förklara för mig, säg något, sa jag, säg något. Han sa ingenting. Vi var inte vana att förklara saker och ting för varandra. Det var som överenskommet att vi förstod dem ändå, nästan utan ord. Så då tänkte jag att det enda jag kunde göra var att gå min väg." (sid 26)

"Han sa inte: jag älskar dig. Han sa: Irène. Och jag sa: Dany. Ibland var vi mitt i kärlekens hjärta, som ett bi i en sluten blomma. Ibland, för det var inte enda skälet till att vi sågs; två händer kan mötas i glädje, och i plåga, och i upprördhet, och i andakt, och i revolt. Men vår kärlek var en helhet. Den rörde vid vårt hopp och vår förtvivlan. För vår kärlek var vild och ren." (sid 27)

I den avslutande, självbiografiska novellen Under Pont Mirabeau berättar författaren om hur hon som nyförlöst, med en liten baby, flyr genom Frankrike. Trots alla strapatser fokuserar författaren på människornas godhet, generositet och hjälpsamhet. Och hon beskriver på ett fantastiskt sätt det mirakel som sker när en liten, nyfödd baby blir en människa:

"... vacker är hon inte, ännu varm av vatten och blod från sin mor, en obestämd, skissartad liten varelse. Något fattas, som ännu inte har uppfyllt henne, befriat henne, rört vid henne med sitt trollspö. I morgon kommer hon att bli vacker, när gryningsljuset har glidit över hennes ansikte, när alla dofter når hennes näsborrar, när hennes kropp får bada i luften som man andas, när en bråkdel av världens tid har torkat hennes hår och slätat ut rynkorna på hennes händer. Då kommer hon att inta sin plats, hon kommer att bli ordentligt inordnad bland bland all världens vackra företeelser, vara en företeelse själv. (sid 121)

Stämningen i berättelserna är laddad, texten är förtätad av betydelser. Novellerna innehåller upplysta ögonblicksbilder, där varken historia eller framtid spelar någon roll. På något, närmast magiskt, sätt uttrycker författaren allt som är värt att veta om livet, i några korta rader. Hela universum finns här sammanpressad i ett kort ögonblick i en kvinnas liv. Som läsare blir man andlöst betagen av de här unika kvinnoporträtten och den poetiska texten.

Om jag skulle läsa fantasy...

... vad skulle ni då rekommendera? Jag är lite sugen på att läsa mer fantasy, men vet inte var jag ska börja. Jag har läst Sagan om ringen (2 ggr) och Harry Potter (4 ggr) och gillat dem (uppenbart kanske, med tanke på omläsningarna). Jag har också läst (för rätt länge sedan) Mallorea och Belagarion-sagorna, men de tyckte jag inte var särskilt bra. Jag tycker både om tanken på en helt ny värld, som i Tolkiens värld, och Rowlings extra "lager" i den vanliga världen. Vill ha något fängslande, spännande, lättläst och välskrivet. Tips?

Timmen mellan hund och varg

Lyssnar för närvarande på Sissela Kyles uppläsning av Silke Scheuermanns Timmen mellan varg och hund. I början lyssnade jag med viss tvekan, men drygt halvvägs in i boken måste jag säga att detta var en positiv överraskning. Man skulle kunna säga att boken på ytan handlar om två systrar med en trasslig uppväxt. Men boken handlar också om människors svårigheter att skapa sammanhang i sina liv, att vara i centrum och styra över sina val. Dessutom innehåller den här boken något i mitt tycke mycket unikt - bra sexscener. Här gestaltas upplevelsen av att ligga utan romantiserande och utan explicita beskrivningar. Ibland kan känslan av ha sex upplevas som "ett positivt kollegialt samarbete, där båda parter är nöjda med sin prestation". (ungefärligt citat).