tisdag 7 december 2010

Första julklappen

Tomten kom tidigt i år! Under gårdagen sågs en rödklädd man smyga omkring i byn och vid en närmare undersökning upptäckte jag ett paket i brevlådan. Paketet innehöll En dag av David Nicholls, just den bok jag önskat läsa under julledigheten. Då jag kikar lite på omslaget, upptäcker jag något som gör boken ännu mer oemotståndlig, författaren har tidigare skrivit manus till den bästa TV-serie jag sett, Cold feet. Men, varför - varför - var Rachel tvungen att dö, David!? Tack Tomten, alias Printz Publishing, för årets första julklapp.

I skuggan av min bror

I skuggan av min bror av Uwe Timm, utgiven av Thorén & Lindskog, 2010.

I den här självbiografiska romanen berättar författaren om sin uppväxt, sin familj och framför allt om den äldre brodern Karl-Heinz. Karl-Heinz ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider. Kvar efter brodern finns några småsaker i en låda, några brev och en dagbok. Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Karl-Heinz var hans favorit, den som bar hoppet om en glansfull och ärorik seger. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens körsnärs- och konserveringsfirma går allt sämre. Modern och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring.

Med utgångspunkt från den egna familjen och broderns dagbok skapar författaren en mycket intressant, nyanserad skildring av människorna under andra världskriget. Genom hela berättelsen skymtar frågeställningar om hur alla övergrepp kunde ske, författaren utger sig dock inte alls för att ha några svar. Ändå tycks han vara något på spåret när han beskriver hur hela tillvaron präglades av våld, barn blev ordentligt agade både i hemmen och i skolan.
"Våldet i hemmet och på gatan hade sitt rättfärdigande i statens våld och politikens beredskap till våld. Krigsberedskapen." (sid 153)
En annan viktig faktor är synen på lydnad. Plikt och mod var nära förbundna med lydnad; att ge sitt liv för staten var mod, civil olydnad och ordervägran var dess motsats. Flera gånger under berättelsen återkommer författaren till det faktum att soldaterna i Babi Jar kunde vägra att avrätta judarna, utan att det kostade dem särskilt mycket. Ändå var det försvinnande få som vägrade.
"Och inget, det är den djupa, skrämmande insikten, inte bildning, inte kultur, inte det så kallat andliga, kunde skydda mördarna från att begå dessa illdåd." (sid 62)
Det finns uppenbara likheter mellan Uwe Timm, Le Clézio (Afrikanen) och Amos Oz (En berättelse om kärlek och mörker) i sättet att nyanserat och eftertänksamt porträttera sina fäder. De här författarna räds inte att se och beskriva sina fäders mindre aktningsvärda drag, samtidigt präglas texterna av nyfikenhet och värme. Det som karaktäriserar Timms gestaltning av fadern är frånvaro av sentimentalitet och nostalgi, här finns inga floskler, endast ärliga försök att minnas, förstå och beskriva.
"Försöket att återkalla och minnas ögonblick av riktig närhet, men att värja mig mot sånt som bara är ren och skär nostalgi, lyckas bara när jag tänker på tillfällen, där bara han och jag ensamma gjorde saker tillsammans." (sid 138)
Uwe Timm har en fantastisk förmåga att med små, till synes, enkla medel skapa närhet till läsaren. Läsningen ger mig upplevelsen att ha haft en förtroligt samtal med författaren, ett samtal vari han undersökande och ärligt försökt dela berättelsen om sitt liv med just mig. Det personliga i tilltalet gör boken lättläst, trots tyngden i det den avhandlar.

I skuggan av min bror är helt enkelt en enastående bok. Författaren tecknar en bild av krigstidens Tyskland, som känns trovärdig och nyanserad, samtidigt som han tydligt ger uttryck för sin egen (och vår allas) oförmåga att förstå vad som drev soldaterna att begå de fruktansvärda handlingarna. Hur svårt det varit för författaren att närma sig sin historia, visar sig då han drabbas av en mycket smärtsam hornhinneavlossning, i samband med att han läser texter från tidsperioden. Denna smärta gör det till slut omöjligt för författaren att hålla tillbaks tårarna. Och detta gör det omöjligt för läsaren att hålla tillbaks sina tårar.

måndag 6 december 2010

Tematrio - Syskon

Är det slumpen som styr vilka böcker man läser eller väljer man omedvetet att "tema-läsa?" I vilket fall har tre av de senaste fyra böckerna jag läst, handlat om syskon. En av böckerna är utläst, de andra två är på gång. Dagen tema är således syskon. Berätta om tre böcker ni läst där relationen mellan syskon spelar en framträdande roll!

1. I skuggan av min bror av Uwe Timm har jag alldeles nyligen läst ut, en recension kommer inom kort. I boken berättar Uwe om den äldre brodern, som anmälde sig som frivillig till Waffen-SS och dog på östfronten. Den här är en helt enastående roman, som jag verkligen vill rekommendera.

2. Timmen mellan hund och varg av Silke Scheurmann lyssnar jag på för närvarande. Romanen handlar om hatkärleken mellan den konstnärliga systern Ines och berättarjaget. Dramatik förväntas.

3. Igår kväll började jag läsa Ingen fara av Selma Mahlknecht. Jag önskar verkligen att jag inte behövde arbeta idag, jag vill stanna hemma och läsa. Berättelsen handlar om den komplicerade relationen mellan systrarna Bess och Sandy och deras mormor. Omedelbart fängslande!

Tyskspråkiga var visst de tre böckerna dessutom, undrar om tyskar ofta skriver om syskon?


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 5 december 2010

Den röda soffan - repris

Den röda soffan av Michèle Lesbre, utgiven av Sekwa, 2009.

I den röda soffan i sin Parislägenhet sitter den gamla damen Clémence, en före detta modist, och väntar. Hon väntar på att få återse sin ungdoms kärlek, Paul, som dödades under den nazityska ockupationen och hon väntar på att grannen och väninnan Anne ska komma och läsa om historiska hjältinnor. Anne läser om kvinnorättskämpen Olympe de Gouges, stråtrövaren Marion du Faouët, och framför allt om Milena Jesenská, som simmade över en flod för att komma till sin älskade. Clémence har på senare tid börjat bli dement och ibland minns hon inte längre vad hon väntar på. Anne väntar också, hon väntar på brev från sin ungdomskärlek, Gyl, som flyttat till Bajkalsjön för att skapa ett liv fyllt av höga ideal och solidaritet. När Gyls brev slutar att komma, besluta sig Anne för att resa med transsibiriska järnvägen för att träffa honom. Under resan tänker Anne mycket på Clémence och på sitt liv. Hon möter nya människor och hon möter också på nytt sig själv.

Den röda soffan är en bok om vänskap och kärlek. Den nära vänskapen mellan två kvinnor ur olika generationer, som möts lite slumpartat, skildras med stor ömsinthet. Den romantiska kärleken, den himlastormande kärleken som kan få en kvinna att riskera sitt liv för att komma till sin älskade, kräver sitt utrymme i romanen. Men även den realistiska kärleken, sorgen över förlorade kärlekar och svårigheten att kombinera kärlek och frihet får sin plats. Hoppet om en bättre värld genomsyrar Den röda soffan, vi får i Annes berättelser möta passionerade, rebelliska kvinnor, kvinnor som kämpade för rättvisa och gav sina liv i denna kamp.

Romanens fokus är resan; den yttre och den inre. Under den långa monotona resan genom ett kalt, enahanda landskap vaggas Anne till ro, hon påbörjar en inre resa som leder till accepterandet av det egna livet. Under läsningen glider personerna i boken undan och mitt eget liv träder i förgrunden. Den röda soffan får mig att fundera över mina egna livsval, den påminner mig att livet är en resa präglad av det förflutna och framtiden, av saknad och nyfikenhet.

Stämningen i Den röda soffan är vemodig, som läsare fylls man av längtan efter en bättre värld. Tempot i romanen är långsamt, språket är vackert och berättelsen berör på djupet. Och slutet är oundvikligen sorgligt, men även livsbejakande.

Den röda soffan är en roman som kommer att följa mig genom livet. Jag kommer att läsa den då och då för att påminna mig om hur livet ska levas. I mitt tycke är Den röda soffan ett litet, lågmält mästerverk.

fredag 3 december 2010

Julenkät

En bokcirkel för allas julenkät fick mig att förstå att jag har en hel del kvar att fundera över när det gäller bokliga julklappar.

1) Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Jag önskar mig rätt så många böcker, men överst på listan står 2666 av Roberto Bolaño.

2) Om du fick ge en bok till vilken känd person du vill, vilken person skulle du välja och vilken bok? Skriv gärna varför.
Jag har ingen relation till någon känd person och kan därför inte komma på någon jag vill ge en bok till. Att ge bort böcker är något mycket personligt för mig.

3) Nämn en bok som du tänker ge bort i julklapp
Jag har tyvärr inga läsare att ge presenter till. Inte ens dottern vill ha fler böcker, hon vill numer bara läsa Nalle Puh. Fast det kan väl tänkas att jag köper någon bok till henne ändå, men jag vet inte vilken ännu.

4) Har du någon jultradition som du följer varje jul?
Sedan vi fick barn har det blivit en del traditioner även i vårt hus. Igår bakade vi pepparkakshus på förskolan.

5) vad har du alltid på ditt julbord?
Min mammas underbart goda heminlagda sill, mums! Och skinka så klart.

6) Vad önskar du dig i julklapp utöver boken i fråga 1.
En lång radda andra böcker :-) Och ett Wii-spel (som jag redan köpt mig). Och en ny motionscykel.