Löwensköldska ringen/Charlotte Löwensköld

Löwensköldska ringen/Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf, utgiven av Brombergs förlag, 2010.

Den ryktbare general Bengt Löwensköld på Hedeby fick under kriget en ring i gåva av självaste kung Karl XII. Då generalen dör begravs han med ringen på sin hand, så som hans vilja var. En bonde stjäl dock ringen, som sedan drar olycka över alla som har den i sin ägo. Berättelsen om ringen utgör första delen i en trilogi, en ödesmättad saga baserad på en folksägen som berättades på Mårbacka då Selma var liten. Del två i trilogin handlar om den unga, levnadsglada, fattiga, kärleksfulla, föräldralösa Charlotte. Charlotte är förälskad i den bortskämde Karl-Artur Ekenstedt som, till sin mors besvikelse, inte lyckas slutföra sina studier. Karl-Artur utvecklar i stället en sträng kristen tro som innebär att han vill leva ett mycket enkelt liv. Den rike brukspatron Schagerströms frieri till Charlotte blir startskottet för en lång härva av missförstånd och intriger, där man kan ana ringens förbannelse bakom människornas göranden och låtanden.

I Löwensköldska ringen är det den gotiska Selma vi möter, snarare än den snälla sagotanten. Löwensköldska ringen är en klassisk spökhistoria där de allra mörkaste känslor svallar. I romanen skildrar Selma de fattigas hunger och utsatthet samt överhetens svek och hämndgirighet.

Stämningen i Charlotte Löwensköld skiljer sig från den i Löwensköldska ringen. Här står den unga Charlotte i centrum med all sin kärlek och alla sina förhoppningar. I Charlotte Löwensköld saknas de övernaturliga inslagen som präglar Löwensköldska ringen och här är stämningen inte alls lika mörk. På många sätt är Charlotte Löwensköld en riktig såpa, som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. En såpa av högsta kvalitet, naturligtvis. Här fokuserar författaren på att skapa ett nyanserat porträtt av den unga Charlotte, och det är denna komplexa gestaltning av en ung kvinna som är berättelsens stora behållning. Trots den ljusa, livsbejakande stämningen är dock handlingen i Charlotte Löwensköld ödesbestämd.

Kontrasten mellan första och andra delen i trilogin är stor och tillsammans visar de Selma oerhörda bredd. Selma hade många strängar på sin lyra, här visar hon upp sin fantastiska förmåga att skapa historiska miljöer, ödesmättad stämning och psykologiskt intressanta och trovärdiga personteckningar. Selmas lättlästa och till synes enkla text förmedlar starka känslor, ödesmättad stämning och en doft av en svunnen tid på ett magnifikt vis - läsning rekommenderas.

Jerka 3 och 4

Förra veckans bokbloggsjerka handlade om genrer och frågan löd:

MÅNGA AV ER LÄSER BÖCKER I FLERA OLIKA GENRER MEN VILKEN GENRE VÄGRAR DU KONSEKVENT ATT LÄSA OCH VARFÖR?

Jag läser inte ofta fantasy och sällan avnjuter jag en deckare. SF har jag aldrig provat, men det ska jag göra framöver. Grafiska romaner "lärde" jag mig att läsa förra året. Jag är inte förtjust i romantisk litteratur och inte i chick lit. Men det jag absolut undviker är BOATS-genren. BOATS betyder Based On A True Story och karaktäristisk för dem är att de är sentimentala och ofta illa skrivna (jaja, det finns säkert något undantag). Det är böcker vari man frossar i elände. Ofta är de teman man skriver om intressanta, men stilen är bedrövlig.


Veckans bokbloggsjerka handlade om författardrömmar och frågan lyder:

VILKEN BOK ÖNSKAR DU ATT DU SJÄLV HADE SKRIVIT, OCH VARFÖR?

Hmm, jag skulle ju gärna vilja ha ett nobelt pris (eller åtminstone bli bjuden på kalaset) så kanske jag skulle välja någon av de riktigt "stora" författarna? Fast det vore ju också fantastiskt att kunna roa och engagera barn, Astrid Lindgrens böcker skulle jag vara mäkta stolt över. Men i slutändan handlar skrivande och läsande om att göra det högst personliga möjligt att dela med andra så därför skulle jag vilja vara författaren till Gun-Britt Sundströms Maken. Denna roman läst jag då jag var 19-20 år och den medförde en uppenbarelse för mig - jag var inte ensam med mina besvärliga känslor!


Klicka er nu vidare och läs om läs vad de andra bokbloggarna jerkar om.

Enkätdags

Dags även för mig att ta itu med Bokhoras sommarläsningsenkät.

1. Bäst i sommar?
Trots att jag ännu inte läst ut hela måste jag nog utse Anna Karenina till sommarens bästa. En vacker, vemodig klassiker. Men den hade hård konkurrens av Vägen, som var en skrämmande bra roman om livet efter den stora katastrofen.

2. Sämst i sommar?
Yacoubians hus av Alaa al-Aswany är en myllrande, spretig berättelse om ett hus och dess invånare. Boken skildrar på ett realistiskt sätt ett korrumperat samhälle, ett land i sönderfall. Personbeskrivningarna är dock mycket torftiga och har nästan uteslutande fokus på utseende och sexualitet. Människorna i denna roman har endast ett fåtal intressen, de vill äga och de vill ligga.

3. Vad har du helst läst på stranden?
Jag vistas aldrig längre stunder på stranden och absolut inte i solsken.

4. Var har du läst mest?
Jag har läst en hel del i bilen på väg till västkusten och Norge. Dessutom har jag läst på verandan.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?
I mitt dystopiläsningsprojekt har jag läst Vägen och 1984 - godkänt.
I min klassikerutmaning har jag läst Den store Gatsby och Anna Karenina - godkänt.
I En bokcirkel för allas Afrikautmaningen har jag läst Yacoubians hus och Den stulna romanen - godkänt.
I Bokmanias novellutmaning har jag bara läst Damen med hunden - knappt godkänt.
I Martinas utmaning om skrivande svenskor har jag tyvärr sackat efter...

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!
Bästa fyndet är nog den helt oläst serien om Kulla-Gulla från Tradera.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Jag ser frame emot att återuppta Jorden Runt-resan och bl a läsa Isabel Allende och Asssia Djebar. Roberto Bolaños 2666 är jag också mycket intresserad av.

Onda stenar

Onda stenar av Milena Agus, utgiven av Elisabeth Grate förlag, 2010.

I Onda stenar berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Farmor har som ung en enda längtan, hon vill bli älskad. Den unga kvinnans intensitet, möjligen galenskap, skrämmer dock bort alla friare, alla utom en. Farfar gifter sig med farmor, mer av plikt än av kärlek, och i deras relation saknas den innerliga kärlek farmor så hett längtat efter. Den fysiska sidan av kärleken utforskas dock av paret och tycks vara tillfredsställande för dem båda. Farmor har dock besvär med "onda stenar" - njurstenar - och reser till en kurort för att få lindring för sina besvär. Där träffar hon en man, nyligen hemkommen från kriget, och får uppleva en passionerad kärlekshistoria.

"På söndagen, när de andra flickorna gick i mässan eller promenerade på huvudgatan arm i arm med sina fästmän, samlade farmor håret i en knut, detta hår som ännu var tjockt och svart när jag var liten och hon redan gammal, tänk bara hur det måste ha varit då, och gick till kyrkan för att fråga Gud varför, varför han var så orättvis och förvägrade henne att lära känna kärleken, som är det härligaste som finns, det enda som gör det värt att leva …"

Onda stenar är en kort berättelse, som rymmer starka känslor och ovanliga upplevelser. Historien engagerar läsaren omedelbart, farmoderns längtan och sorg sipprar ut från sidorna och väcker starka känslor. Denna osentimentala gestaltning av en desperat kvinnas längtan är nyanserad och vittnar om en djupgående psykologisk inlevelseförmåga.

Texten är poetiskt vacker, stämningen är vemodig och det oväntade slutet ger berättelsen en känsla av äkthet. Att låta berättarrösten vara barnbarnets skapar en intim, varm känsla, en upplevelse av att man som läsare får ta del av familjehemligheter. Sammantaget är Onda stenar en liten pärla, som jag hoppas kommer att hitta hem till många läsare!

J A P

Under sommaren gjorde Vixxan och Butter mig uppmärksam på att jag helt missat en intressant amerikansk författare - Jayne Anne Phillips. Jag googlade och sökte efter bloggrecensioner på Boksök, men uppenbarligen är det fler än jag som missat J A P. Eftersom Forum gav ut hennes senaste roman Lark & Termite i våras kontaktade jag dem och bad om ett recex. Igår damp boken ner i brevlådan och därefter trängde den sig genast före ALLA de andra böckerna i läs-kön. Jag har ännu bara läst ett par sidor i romanen, men redan är det tydligt att detta är en författare utöver det vanliga. Jag hoppas att det första intrycket står sig.