Jorden Runt 2 - Halvreserapport

Första halvan av Jorden Runtresan är avklarad och vi har stiftat bekantskap med en del riktigt bra författare, enligt min åsikt.

I Östeuropa lyckades jag läsa alla utvalda böcker och jag tyckte att de alla var klart läsvärda. I Finland/Estland läste jag Stalins kossor av Sofi Oksanen, en nyanserad berättelse om utanförskap, identitetsförvirring och sårbarhet. Under besöket i Albanien läste jag Aprils frusna blommor av Ismaïl Kadaré, en roman som speglar konflikten mellan uråldriga seder och det moderna konsumtionssamhället i tiden efter kommunismens sönderfall. I Turkiet läste jag Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal, en dramatisk berättelse om förtryck och orättvisor. Av de tre författarna blev jag särskilt nyfiken på Ismaïl Kadaré och jag kommer att läsa mer av honom.

Under årets restopp i Mellanöstern läste jag två av de utvalda böckerna. I Libanon läste jag Krigets skola av Alexandre Najjar, en skildring av krigets och kaosets Beirut, sett med ett barns ögon. Under stoppet i Israel läste jag Hur man botar en fanatiker av Amos Oz, en underfundig liten skrift om fanatismens mekanismer och dess botemedel. Jag har sedan tidigare läst Persepolis av Marjane Satrapi, en självbiografisk serieroman om författarens uppväxt i Iran under den islamistiska revolutionen. Av de här författarna är Amos Oz min favorit, hans språk är vackert och ändå lättläst.

Årets resstopp i Asien fylldes av två mycket läsvärda romaner. I Japan läste jag Mardrömmen av Kenzaburo Oe, en närgången granskning av människans reaktioner på kriser, en uppskakande ärlig gestaltning av våra egoistiska drivkrafter. I Indonesien läste jag Människornas jord av P. A. Toer, en fantastisk skildring av kolonialtiden i Indonesien och en vacker kärlekssaga. Jag hann inte läsa Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri, men jag har tidigare läst novellsamlingen Främmande jord. Den största överraskningen under resstoppet var mötet med den fantastiske berättaren P. A. Toer. Människornas jord är första delen i en kvartett och jag ska definitivt läsa resten av böckerna också.

Läsningen i Australien/Oceanien var inte lika positiv. Här läste jag bara en av böckerna och den passade mig inte alls. Att tro på Mister Pip av Lloyd Jones visar hur litteraturen kan hjälpa människor som befinner sig i utsatta situationer. Tyvärr stördes jag så mycket av berättarrösten att jag inte alls kunde uppskatta berättelsen.

Just nu befinner vi oss således på andra sidan jordklotet och här kommer vi att vistas tills det blir dags för ny avfärd den förste september. Då styr vi kosan mot Sydamerika.

Syster Varg

Syster Varg, text av Anette Shåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2010.

På sin tionde födelsedag får Sandra en mycket ovanlig födelsedagspresent. Hennes tvillingsyster, som försvann sex år tidigare, återfinns i skogen och kommer hem. Systern Tea är inte alls som Sandra minns henne, hon har bott med vargar under sex år och beter sig som dem. Tea kan inte prata, hon är rädd för allt och när hon blir rädd bits hon. Sandra är både glad att ha fått hem sin syster och besviken över hur allt blir. Hon börjar fundera över om det inte vore bättre för Tea att fortsätta leva med vargarna, där hon verkar höra hemma. Men, vad kommer då att hända när det blir dags för vargjakt?

Syster Varg är en mycket spännande berättelse som blandar friskt mellan verklig vardag och fantasi. Bokens styrka är gestaltningen av systrarnas känslomässiga inre konflikter. Berättelsen tar upp teman som utanförskap och relationsproblem i familjen och mellan vänner. Illustrationerna förstärker den magiska stämningen och matchar berättelsen perfekt.

Eftersom jag är något äldre än målgruppen har även en nioårig väninna läst boken och vi har pratat om den. Den yngre recensenten blev mycket förtjust i berättelsen, hon tyckte att den var spännande och ville genast läsa ut hela boken. Hon tyckte mycket om att författaren berättar om hur man kan bli om man växer upp hos vargar och hon gillade särskilt att systrarna till slut blir så bra vänner igen. Det allra bästa var att Tea och Sandra blir vänner med vargarna, att de skyddar vargarna och att vargarna hjälper dem. Det var ganska otäckt att läsa om bråket på skolgården, samtidigt som det är bra att författaren skriver om hemska saker som kan hända.

Sammantaget får Syster Varg således positiva omdömen både av mig och en läsare ur målgruppen. Det här är en kapitelbok för barn i ålder 8-12 år och det är en berättelse man gärna kan läsa tillsammans och prata om.

Nesseristiskt

De ensamma av Håkan Nesser handlar om ett gäng studenter, vars liv förändras när en av dem dör i en fallolycka (?). Nu 35 år senare dör en annan i gruppen på exakt samma ställe och sätt, vad har hänt? Barbarotti och kollegan Eva Backman arbetar för att lösa fallet - om det nu ens finns något fall. Intrigen är suveränt genomtänkt, personporträtten är fylliga och språket är perfekt Nesserskt, texten har ett driv som gör det svårt att lägger ifrån sig boken. Trots att boken är på 580 sidor finns ingen irrelevant utfyllnad, allt är läsvärt. 400 sidor in i boken sitter jag som klistrad, jag önskar att jag inte var tvungen att arbeta idag.

Tematrio - Titelstäder

Det verkar som om ni gillade förra veckans Tematrio om Titelfärg. Därför fortsätter vi med ett liknande tema även denna vecka, berätta om tre böcker med en stad i titeln!

1. Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman utspelar sig under loppet av en enda dag, den dag då studenten går av stapeln i Wadköping. Den hänsynslöse värdshusvärden Markurell oroar sig för att den högt älskade sonen inte ska klara sin examen och försöker fräckt muta skolledningen. Detta bidrar dock till att gamla hemligheter kommer upp till ytan. Boken är en rolig komedi med tragiska undertoner.

2. Jerusalem av Selma Lagerlöf är berättelsen om hur väckelsen når några familjer i socknen Nås i Dalarna. Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett arbete väl utfört. Språket är enkelt och vackert, berättelsen är engagerande och man känner starkt med huvudpersonerna i deras svåra stunder. Detta är Selmas allra bästa roman!

3. Handelsmannen Stellan Jonsson Lök får i uppdrag att skriva ett avsnitt om Berömda män som varit i Sunne, till en jubileumsbok. Stellan är expert på området och kan skriva om stora män som Tage Erlander. Men ju mer han skriver, desto mer kommer berättelserna att handla om byns vanliga invånare. Och här finns en hel del intressant att skriva om målaren som tog livet av sig och prästen som förlorat sin tro. Melankoliskt, underbart vackert av min favorit Göran Tunström.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Jane Austen Book Club

The Jane Austen Book Club handlar om fem kvinnor och en man, som träffas för att diskutera Jane Austens böcker. Under samtalen inser de att Janes huvudpersoner på många sätt påminner om dem själva. Allt inleds på på en begravning för Jocelyns hund. För att hjälpa Jocelyn över förlusten bestämmer sig vännerna Sylvia och Bernadette för att starta en bokklubb där man läser Jane Austens romaner. Eftersom dessa är sex till antalet bör även klubbens medlemmar vara sex. Sylvia ordnar så att den lesbiska dottern Allegra går med i klubben, Bernadette lockar med sig Prudie, den unga lärarinnan i franska, och Jocelyn får med sig den något yngre charmige, SF-nörden Grigg. Kärlek och förvecklingar inträffar, precis som i Austens förlagor.

Filmen är en klart sevärd romantisk komedi. Skådespelarna gör bra ifrån sig och historien är mysig. Det här är en typisk "tröst-film" d v s en film som passar bra att se när man är trött, smådeppig (eller har gallsten) och är i behov av avkoppling. Filmens karaktärer är enkla och allt slutar naturligtvis på bästa tänkbara sätt. Det som gör filmen lite bättre än andra romantiska komedier är naturligtvis att referenser till Jane Austen, hennes liv, hennes romaner och hennes huvudpersoner.