Tematrio - Långtbortistan

Som ni vet gillar jag böcker som utspelar sig annorstädes. Just nu läser jag den fantastiska berättelsen Människornas jord, som utspelar sig i trakten kring Surabaya (Java) där jag faktiskt varit. Berätta om tre romaner som utspelar sig på (för oss) lite ovanliga, "exotiska" platser.

1. Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer handlar om pojken Minke, som växer upp i 1890-talets Indonesien. Han kommer privilegierad familj och rör sig hemtamt bland de holländska kolonisatörerna. Men i det koloniala samhället får han aldrig samma ställning som de vita, vilket han påminns om dagligen. Förälskelsen i den undersköna Annelies, dotter till en holländsk affärsman och hans javanesiska konkubin, får så småningom Minke att intressera sig för och uppskatta sitt eget folks traditioner.

2. Raga av J-M G Le Clézio är en berättelse, sprängfylld av myter och legender, om en osynlig kontinent och om folket som lever på öarna. Författaren väver samman sina egna erfarenheter av att besöka Raga med en berättelse om hur de första människorna, genom att trotsa havet, kom till ön. Samtidigt får läsaren ta del av historiska fakta om kolonisationens övergrepp och dagens hälsoproblem. Oerhört vacker prosa.

3. I Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams handlar det inte längre om långt bort på jorden, här rör vi oss i helt andra galaxer. En helt vanlig dag upptäcker Arthur Dent upptäcker att hans hus ska rivas. Vännen och utomjordingen Ford Prefect tar med sig Artur till puben när plötsligt en flotta av utomjordiska rymdskepp uppenbarar sig. Den spränger jorden, men Ford och Artur lyckas rädda sig ombord på ett av skeppen. Därefter kan jag inte längre beskriva handlingen... Absurt och vansinnigt roligt!


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Electra

Nej inte Orestes syrra, utan cykeln är det jag vill blogga om. Jag har nämligen blivit kär - i en cykel. Det som gör saken extra ironisk är att jag inte kan cykla (råkade ut för en olycka i tonåren och blev rädd). Men kärleken övervinner allt, som sagt. Nu ska jag baske mig lära mig att cykla igen. Igår köpte jag en gammal, skruttig cykel för ett par hundra av en arbetskamrat för nu ska här övas. Sedan ska jag önska mig den finaste av alla cyklar jag sett, en Electra Amsterdam. Frågan är hur man ska kunna välja färg...

Det ska börjas i tid

Eftersom mamman i familjen tycks ha hamnat i en svacka när det gäller att läsa Nobelprisade författare, får dottern ta över stafettpinnen. Vi har således köpt tre bilderböcker skrivna av Selma Lagerlöf, T.S. Eliot och Kipling. Hoppas att de faller dottern i smaken.

Tematrio - ljudböcker

Kerstin Thorvall har naturligtvis varit i mina tankar under helgen och detta ledde till ett tema om ljudböcker. Jag lyssnade nämligen på När man skjuter arbetare i fjol och tyckte oerhört mycket om både romanen och uppläsningen. Berätta om tre ljudböcker/uppläsare som utmärkt sig (positivt eller negativt).

1. När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall, i inlevelsefull uppläsning av Gunilla Nyroos, var en av höjdpunkterna under fjolåret. Då flickan med det enkla ursprunget, Hilma, gifter sig med läroverksadjunkten Sigfrid vet hon inte att han bär på en allvarlig sinnessjukdom. Trots detta blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.

2. Mannen utan öde av Inre Kertész, i nyanserad uppläsning av Krister Henriksson, är en självbiografisk berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Berättelsen har ett stillsamt, återhållet tilltal som förstärker läsupplevelsen.

3. Ut och stjäla hästar av Per Petterson, i underbar uppläsning av Rolf Lassgård, handlar om den 67-årige Trond som dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. Han försöker bygga upp en ny tillvaro i lugn och ro, långt borta från livet som stadsbo och minnena av den avlidna hustrun. I byn träffar han dock en man från barndomen och hågkomster från en mycket speciell sommar, den sista sommaren med fadern, gör sig påminda. Romanen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far. Språket är vackert, stämningen lågmäld och melankolisk och miljöskildringarna sensuella.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Kerstin Thorvall

Kerstin Thorvalls död är den första nyhet jag hör denna morgon och det är en nyhet som berör mig. Jag minns Kerstin Thorvall för att hon vågade vara mycket ärlig, privat och självutlämnande långt innan detta var på modet. Hon var en egensinnig kvinna med ett stort mod - och kanske också en stor portion rädsla. Mitt starkaste minne hör samman med den fantastiska romanen När man skjuter arbetare, som jag läste så sent som i fjol. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse om komplicerad kärlek och ett dokument över den tid då arbetare sköts. Jag tyckte så mycket om romanen att jag nominerade den bland mina tio förslag till en svensk 100-lista över de mest älskade svenska böckerna. Läs mer om Kerstin Thorvall i DN och SvD.