måndag 22 mars 2010
Tematrio - Poesi
Jag är ingen stor konsument av lyrik, men jag hoppas kunna vidga mina vyer. Eftersom det var Världspoesidagen igår, tycker jag att just poesi är ett bra ämne för veckans Tematrio. Berätta om 3 poeter/dikter du tycker mycket om!
1. Om man läser min blogg kan man nog inte undgå att lägga märke till att jag är mycket förtjust i Gustaf Fröding. Jag arbetade på hans födelse/minnesgård som caféfröken i min ungdom och har sedan dess älskat Frödings dikter. Jag är särskilt förtjust i de som handlar om hembygden och de som är på talmål. Här är ett exempel på det smärtsamma utanförskap poeten upplevede:
(delar ur) En ghasel
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!
Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda gallret
– det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.
ur Guitarr och dragharmonika
2. Pär Lagerkvists vemodiga, smärtsamt vackra dikter är jag också förtjust i. Hela hans författarskap handlar om sökande, längtan efter tillhörighet, frågor om Gud och tung ensamhet.
Vem gick förbi min barndoms fönster
Vem gick förbi min barndoms fönster
och andades på det,
vem gick förbi i den djupa barndomsnatten,
som ännu inte har några stjärnor.
Med sitt finger gjorde han ett tecken på rutan,
på den immiga rutan,
med det mjuka av sitt finger,
och gick vidare i sina tankar.
Lämnade mig övergiven
för evigt.
Hur skulle jag kunna tyda tecknet,
tecknet i imman efter hans andedräkt.
Det stod kvar en stund, men inte tillräckligt länge för att jag skulle kunna tyda det.
Evigheters evighet skulle inte ha räckt till för att tyda det.
När jag steg upp om morgonen var fönsterrutan alldeles klar
och jag såg bara världen som den är.
Allt var mig främmande i den
och min skäl var full av ensamhet och ängslan bakom rutan.
Vem gick förbi,
förbi i den djupa barndomsnatten
och lämnade mig övergiven
för evigt.
ur Aftonland
3. På senare år har jag läst en del av Kristina Lugn, hennes poesi är ofta oväntat slagkraftig, underfundig och bitsk.
TÄNK
Paniken hade varit onödig
Skräcken hade varit överkomlig
Skammen hade varit övergående
Skulden möjlig att betala
Om jag vågat veta vad jag
Innerst inne vet
Är överlevandets möjlighet:
Känn inte
Men tänk!
"Instruktioner"
Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
Hur man botar en fanatiker
Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.
I denna underfundiga lilla skrift beskriver författaren en utbredd farsot - fanatismen - och han bidrar även med ett verksamt recept. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination. Författaren beskriver även den komplicerade relationen mellan israeler och palestinier och föreslår en kompromiss för att lösa konflikterna. Denna kompromiss kommer att vara smärtsam - för båda parter - men den är sannolikt den enda varaktiga lösningen på den smärtsamma, tragiska konflikten mellan brödrafolken. Lösningen handlar naturligtvis om att skapa två likvärdiga stater, två stater som båda kommer att förlora religiösa symboler, men vinna fred. Vidare berättar Os i denna lilla skrift om sin nyfikenhet och om hur hans berättelser inspireras av hans lust att sätta sig in i andra människors situation.
Tyvärr är detta en högaktuell bok, som på ett humoristiskt och lättläst sätt beskriver och förklarar fanatismens mekanismer. Språket i boken är tämligen enkelt, men emellanåt kan man skymta författarens vanliga vackra prosa. Trots att temat är allvarligt fnissade jag mig genom en del av de bitska, ironiska beskrivningarna av fanatikerns drivkraft att hjälpa sina medmänniskor, mer allvarliga kändes delarna om Israel och Palestina.
Naturligtvis är detta en bok för alla och jag tror att man läser denna bok generellt under gymnasiet. Om någon missat den, bör ni så klart råda bot på detta.
I denna underfundiga lilla skrift beskriver författaren en utbredd farsot - fanatismen - och han bidrar även med ett verksamt recept. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination. Författaren beskriver även den komplicerade relationen mellan israeler och palestinier och föreslår en kompromiss för att lösa konflikterna. Denna kompromiss kommer att vara smärtsam - för båda parter - men den är sannolikt den enda varaktiga lösningen på den smärtsamma, tragiska konflikten mellan brödrafolken. Lösningen handlar naturligtvis om att skapa två likvärdiga stater, två stater som båda kommer att förlora religiösa symboler, men vinna fred. Vidare berättar Os i denna lilla skrift om sin nyfikenhet och om hur hans berättelser inspireras av hans lust att sätta sig in i andra människors situation.
Tyvärr är detta en högaktuell bok, som på ett humoristiskt och lättläst sätt beskriver och förklarar fanatismens mekanismer. Språket i boken är tämligen enkelt, men emellanåt kan man skymta författarens vanliga vackra prosa. Trots att temat är allvarligt fnissade jag mig genom en del av de bitska, ironiska beskrivningarna av fanatikerns drivkraft att hjälpa sina medmänniskor, mer allvarliga kändes delarna om Israel och Palestina.
Naturligtvis är detta en bok för alla och jag tror att man läser denna bok generellt under gymnasiet. Om någon missat den, bör ni så klart råda bot på detta.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Jorden Runt,
Litteratur Asien
söndag 21 mars 2010
Jakten på Julia
SVT:s nya satsning Jakten på Julia tittade jag på i går kväll. Programmet går ut på att leta upp en passande Julia till en musikalföreställning där Måns Zelmerlöw spelar Romeo. Under gårdagens program sållades många talanger bort, och till skillnad från andra liknande program saknades inslag med människor som "gör bort sig". Tack för det! Inte heller fanns här en elak jury, som plockar poäng på andras misstag och nervositet. Tack igen! Jag kommer att följa Jakten på Julia för att lära mig mer om hur man sätter upp en musikal och för att följa de lyckliga utvalda flickorna. Den här sortens dokusåpa gillar jag.
Världspoesi med Fröding
På Världspoesidagen 150 år efter Gustaf Frödings födelse är det väl givet vilken författare jag kommer att välja, nu ska vi bara se vilken dikt jag ska välja. Jag hade planerat att välja dikten Vackert väder, men som snön nu vräker ner får jag allt lov att byta. Jo, det får bli en om hembygden, en vemodig dikt om förlusten av barndomen.
Strövtåg i hembygden ur Stänk och flikar
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.
Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.
Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.
Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.
Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.
Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.
Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."
lördag 20 mars 2010
Ny layout
Jag blev trött på bloggens utseende under veckan och fick lust att prova med tre kolumner. Tanken är att ha lite mer bildlänkar till olika kategorier längst till höger. Jag funderar också på hur jag ska göra med mina länkar, egentligen skulle jag vilja länka till många fler bokbloggar, men då blir det nog för otympligt att ha allt på "första sidan". Hur tycker ni att det fungerar som det ser ut nu? Är bloggen läsvänlig eller blir det rörigt med tre kolumner?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

