Bokfrågornas ABC - O

Nu är det dags för bokstaven N i Lilla O:s utmaning.

1. Ännu ett bokpris den här veckan, ett endast för kvinnor Orange Prize for Fiction som delats ut sedan 1996. Vet du något om priset? Har du läst böcker av någon pristagare? Är det bra med ett pris för kvinnliga författare?
Jag tycker att det är jättebra med ett pris för kvinnliga författare och jag försöker ha lite koll på Orange Prize. Bland de prisade författarna jag läst kan nämnas Kiran Desai, Sadie Jones och Chimamanda Ngozi Adichie - idel suveräna författare.

2. Berätta om en bok som du tyckte mycket om, trots att du inte trodde att du skulle gilla den. En oväntad favorit alltså!
Oväntat var det att jag skulle uppskatta en grafisk roman, men Persepolis är verkligen bra.

3. Jag är inget fan av Peter Harrysson, men tänker ändå sno ett av hans favorituttryck. Jag vill att du berättar om en bok som var olidligt spännande!
Jag vet inte om jag läser så spännande böcker numer, de mest spännande jag läst de senaste åren är nog böckerna om Harry Potter.

4. Och slutligen vill jag höra om en bok om ett mindre trevligt ämne. Har du läst någon bok om otrohet som du tycker är bra?
Jag är säker på att jag läst böcker vars huvudsakliga tema är otrohet, men jag kan inte komma på någon. Därför drar jag till med en favoritroman som faktiskt innehåller en del moment av otrohet - Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Jag misstänker att de flesta läst den, annars har ni en pärla kvar att upptäcka.

Filmtips?

En illasinnad bacill har angripit mig så nu tillbringar jag dagarna med att läsa, lyssna eller titta på film. Böcker finns det gott om, men när det gäller film önskar jag tips. Vi kan hyra digitalt och det verkar som om det mesta finns. Men jag vet inte vad jag ska välja. Mina favoritfilmer är The Commitments och Billy Elliot, på senare tid har jag sett och gillat Finding Neverland, The Reader, A beautiful mind och Illusionisten. Jag tycker främst om drama och har i ärlighetens namn inte särskilt utvecklad filmsmak. Kan ni ge mig lite tips?

Finding Neverland

Finding Neverland är en lysande, magisk berättelse som inspirerats av författaren J.M. Barries liv. Barrie skriver skådespel, men han är inte särskilt framgångsrik. Efter ett katastrofalt misslyckande söker sig Barrie till parken för att få inspiration. Han lär känna en ung änka med fyra söner och deras gemensamma äventyr leder slutligen till att pjäsen Peter Pan sätts upp.

Den här filmens styrka ligger framför allt i skådespelarnas insatser och den magiska berättartekniken. Barrie spelas suveränt av Johnny Depp, den sorgsna änkan spelas nyanserat av Kate Winslet och barnskådespelarna gör fantastiska prestationer, framför allt bör Freddie Highmores rolltolkning uppmärksammas. Filmen lyckas åskådliggöra de magiska förvandlingar som uppstår när en människa vågar tro på sin fantasi och den lyfter fint fram ett sätt för barn (och vuxna) att förhålla sig till smärtsamma förluster.

Trots att filmen var nominerad till många Oscar fick den bara en, för den underbara musiken.

Månadssammanfattning - Februari 10

Även i februari lyste Nobelpristagarna med sin frånvaro, dags för skärpning. Annars innehåll månadens läsning en rejäl blandning med både läsglädje och besvikelser.


Frostnätter av Arnaldur Indridason.

Den excentriske polisen Erlendur fortsätter med sitt sökande efter försvunna människor. Samtidigt blir han involverad i ett komplicerat självmord med rötter långt tillbaks i tiden. Jag har läst alla böckerna om Erlendur, men detta blev nog den sista. Handlingen går på tomgång med inslag om den döde brodern och den besvärliga relationen till exhustrun och barnen i varje bok.


Efter attentatet av Yasmina Khadra.

Den palestinske Amine bor och är yrkesverksam i Israel. Han har gjort karriär, är lyckligt gift och har ett gott liv långt från de tragiska händelserna som dagligen utspelar sig i hans hemby. Ett självmordsattentat vänder upp och ner på allt då det visar sig att Amines hustru misstänks vara inblandad. Handlingen är intressant och engagerande, personbeskrivningar och språk är hyfsat bra.


Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal.

Detta är legenden om den fattige pojken Memed, som utnyttjas av byherren och till slut gör uppror och flyr till bergen för att leva som stråtrövare. Låt tistlarna brinna! är en mycket dramatisk berättelse, som tar upp frågor om fattigdom, förtryck, rättslöshet och orättvisor, som tyvärr ännu är aktuella. Bokens styrka ligger bl a i dess förmåga att gestalta gripande händelser.


Döden skall du tåla av Karin Fossum.

En liten flicka ligger och sover i sin barnvagn, medan mamman fixar fint i hemmet. Men något lurar där ute, något som inte vill väl. Romanen är psykologiskt rafflande liksom de andra böckerna om poliserna Sejer och Skarre. Förutom att skapa nyanserade personbeskrivningar ligger författarens styrka i att kunna försätta läsaren i ett tillstånd att bävan inför det oundvikliga.


Husfrid av Alison Bechdel.

Alison växer upp i en akademisk och excentrisk familj och då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far. Några veckor senare avlider fadern under oklara omständigheter. Det här är en intressant skildring av en mycket komplicerad far-dotterrelation, fylld av litterära referenser och tecknad på ett detaljerat, "lättläst" sätt.


Den vidunderliga kärlekens historia av C J Vallgren.

Hercule Barfuss föds på ett glädjehus och väcker fasa med sin vanställdhet. Han har dock en sällsynt förmåga, han kan läsa andras tankar. Berättelsen handlar om kärleken mellan Hercule och den vackra flicka han växer upp tillsammans med. Romanen har fått lysande recensioner, vilket jag inte kan förstå. Jag uppfattar handlingen som förutsägbar och språket som överlastat.


Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.

Denna underfundiga lilla skrift innehåller ett verksamt recept mot en alltmer ökande farsot - fanatismen. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination.


Den siste brodern av Natacha Appanah.

Detta är en vemodig berättelse om ett barns sorg och längtan. Raj växer upp i en familj som präglas av faderns aggressiva utbrott, brödernas gemenskap och moderns omsorger. När bröderna dör blir Raj närmast förlamad av sorg, skuld och ensamhet. Bokens naturskildringar är vackra, tonfallet är känslosamt, språket är poetiskt och personbeskrivningarna detaljerade och nyanserade.

Tematrio - Skrivande svenskor

Det blev lite tokigt förra veckan. När jag postat Tematrion såg jag att den var den 8/3, men ville inte krångla och ändra tema. Därför kör jag kvinnotema denna vecka i stället. För att begränsa urvalet lite vill jag att ni berättar om tre skrivande svenskor, som på något sätt skriver om kvinnors livssituation.


1. Moa Martinsons debutroman, Kvinnor och äppelträd refuserades av flera förlag, p g a dess realistiska skildringar och sexuella frispråkighet, innan den slutligen publicerades 1933. Moa var mycket kritisk till den rådande, idylliserande bilden av kvinnan och ville beskriva kvinnors liv på ett realistiskt sätt. Romanen skildrar kvinnors och mäns olika livsvillkor. Kvinnan är fast förankrad i sin kropp och sitt barnafödande, medan män lättare uppslukas av sin idévärld. Kvinnan är mer benägen till uppoffringar för att barnen ska få mat, med män super upp löningen. Kvinnor och barn är en enhet medan män kommer och går. Utan åthävor gestaltas smuts, fattigdom, missbruk, sexualitet och kvinnlig vänskap. Läsvärd!

2. I Kerstin Thorvalls När man skjuter arbetare gifter sig flickan med det enkla ursprunget - Hilma - med läroverksadjunkten Sigfrid. Hon vet inte då att han bär på en allvarlig sinnessjukdom som gör att han inte får gifta sig. Inledningen av äktenskapet blir katastrofalt, men trots detta blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts. En av de allra bästa böcker jag läst!

3. Inger Alfvéns genombottsroman Dotter till en dotter handlar om den välutbildade Eva-Marie och relationen till den charmerande maken Andro. Maken är medveten om världens orättvisor, men inte orättvisorna mellan könen. Självklart har han frihet att göra som han vill och lika självklart ska Eva-Marie stillsamt vänta hemma. Så småningom får dock Eva-Marie syn på det kvinnomönster hon för vidare och får kraft att handla. Detta är en ganska typisk 70-talsbok, som jag tycker om.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!