För länge sedan levde en kung och en drottning, som inte hade några barn. Det längtade så efter ett barn och till slut fick de en vacker dotter. Det blev stor fest på slottet dit de mest prominenta gästerna bjöds. En av de kloka gummorna blev dock inte bjuden eftersom kungen inte hade nog med guldtallrikar. Detta gjorde den trettonde gumman rasande och hon lade en förbannelse över prinsessan. En mildare variant av denna förbannelse uppfylldes också då prinsessan fyllde 15 år. Hon och alla på slottet föll i en hundraårig sömn. Runt slottet började en rosenhäck växa upp och den hindrade alla från att nå slottet. Ända tills en dag efter många år, då en prins kom till landet...
De flesta har säkert läst någon variant av sagan om Törnrosa, men få har nog sett så här fina bilder. Lena Sjöbergs illustrationer är de i särklass vackraste jag någonsin sett i en sagobok och de är helt underbara i jämförelse med Disneys stereotypa variant. Illustrationerna är konstverk, som väcker barns nyfikenhet och sinne för skönhet. Ja, hela boken är helt enkelt sagolikt vacker i sin utformning med anfanger och bilder på varje sida.
Språket i boken är gammaldags och innehåller ord som sedesam och emellertid. Som ordälskare uppskattar jag i hög grad de samtal om ordens betydelse som boken inbjuder till. Att dottern låter lillgammal kan jag bjuda på.
Berättelsen är lagom spännande för en fyraåring, som är lite rädd för häxor och förtrollningar. Boken rekommenderas varmt till alla som vill ha ett alternativ till Disneys tråkiga version.
