Kulturrecensenter vs Bloggare

Debatten på Bokmässan om "Kulturrecensenter vs Bloggare" var trevlig, men saknade sting. I panelen satt Siri Reuterstrand (kulturjournalist och redaktör för nättidskriften Alba), Kalle Malmstedt (pop- & rockkritiker för GP), Rosmari på Kulturbloggen och Eva från En full bokhylla. Det som gjorde debatten lite tam var att deltagarna oftast hade liknande åsikter. Dessutom var de alla journalister och delade därmed utbildningsbakgrund, professionell hållning och etiska regler. Etiska regler är ju inget man stänger av för att man lämnar sin betalda arbetsplats.

Det som framfördes var bl a att man som läsare kräver lite mer av en recensent, som skriver på betald arbetstid och kan förväntas sitta inne med fackkunskaper. Det håller jag givetvis med om, en bloggare har ju inga krav på sig att ha någon som helst utbildning inom området. Däremot finns det bloggare som besitter oerhört stor kunskap, Peter Englund är kanske det mest uppenbara exemplet.

Förvånad blev jag över att man gjort en liten undersökning bland bloggare, kring våra läsvanor, där det framkom att vi inte läser tidningsrecensioner. Själv har jag börjat läsa bokrecensioner i tidningarna efter det att jag började blogga. Jag skulle nog tro att stor andel av oss bloggare läser recensioner på ganska många olika ställen.

Något litet försök att kritisera bloggare för eventuell chauvinism framkom, men denna kritik sköts skickligt (och korrekt) i sank av Rosmari på Kulturbloggen. I kritiken framfördes att en bloggare kan ha eget intresse i det han skriver och t ex höja ett dåligt band till skyarna för att sångaren är hans bror. Men, som Rosemari påpekade, ovederhäftiga bloggare får inga läsare. Och dessutom är vi de som snabbast kritiseras om vi skriver "tokigheter", man kan ju framföra sin kritik direkt i våra kommentarer.

En annan sak som (ibland) skiljer bloggaren från den professionella recensenten är passionen, hängivenheten. Som bloggare drivs man (ofta) av ett ideellt syfte, man vill lyfta fram något man tycker är bra. Möjligen kan detta leda till att man blir mer onyanserad än recensenten. Men om det är bra eller dåligt kan man ju också diskutera.

Bokmania kommenterade att det som också skiljer bokbloggaren och kritikern är litteraturen man skriver om. Många bokbloggare, mig själv inkluderad, skriver om äldre litteratur, som inte längre finns i handeln. När jag tittar på mina recensioner är majoriteten av dem om böcker jag köpt eller lånat på biblioteket. Flera är dessutom köpta på antikvariat, de finns inte i handeln längre. Knappt hälften av recensionerna handlar således om ny litteratur, där jag fått recensionsexemplar. Det här är en avgörande skillnad mellan de som skriver utifrån ett personligt intresse och de som skriver professionellt (vilket inte alls innebär att de professionella inte kan vara både personliga och brinna för sitt skrivande). Men, man kan inte läsa om Tant Theodora i vare sig DN eller Expressen.

Att blogga är ett sätt att utöva sina demokratiska rättigheter och samtidigt stärks demokratin om fler ges/tar sig möjligheten att uttrycka sig. Även om man inom bloggosfären kan läsa många bloggar som är mainstream, handlar om shopping och det som är "inne" finns också mängder av bloggar som ifrågasätter, upplyser och agerar. Att blogga om kultur är en politisk aktivitet, som Rosemari på Kulturbloggen uttrycker det. Bloggandet är ett sätt att påverka, att föra fram de åsikter man själv tycker är viktiga.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggar, bloggosfären, recensenter, gammelmedia, Kulturrecensenter vs Bloggare.

Tematrio - Vandringslitteratur

Medan jag i lördags skrev inlägget om flanörer och huvudpersoner som raglar omkring utsvultna och febriga, kom jag på att det var ett bra Tematrio-ämne. Så håll till godo och kom med fler förslag på "vandringslitteratur"! Jag skulle gärna vilja läsa om kvinnor som promenerar.

Berätta om tre böcker där huvudpersonerna i hög grad flanerar, promenerar eller drar omkring i olika miljöer!


1.Raskolnikov i Brott och straff av Dostojevskij raglar omkring, febrig och förvirrad, längs St Petersburgs gator. Vi får via dessa vandringar möta en stor del av stadens fattigkvarter, med dess pantlånare och horhus. Denna tegelsten till roman är oerhört läsvärd, det är en klassiker som verkligen är bra.

2. Henning och Lotten (och deras ättlingar) i Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström vandrar omkring en del när de är nyförälskade. Genom deras promenader får vi se stora delar av Stockholm, och följa stadens förvandling. Om jag bara fick välja en enda svensk bok skulle det vara just denna underbara, lärorika roman med dess underbara beskrivning av kärleken.

3. I Hjalmar Söderbergs böcker handlar det inte om fattiga som raglar, utan som överklassen som flanerar längs de finare kvarteren. Den gemensamma nämnaren för Doktor Glas, Martin Birck, Tomas Weber och Arvid Stjärnblom är just deras promenader i vår huvudstad vid sekelskiftet. Allt av denne författare är givetvis läsvärt, själv tycker jag mest om Den allvarsamma leken.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Fina presenter från Bokmässan

Titta så fina presenter jag fick på mässan igår!

Från Elisabeth Grate Förlag:
Hungerns visa och Raga av J. M.G. Le Clézio
Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata
Krigets skola av Alexandre Najjar

Från Bokförlaget Thorén och Lindskog:
Upptäckten av currywursten av Uwe Timm
Mjölk och kol av Ralf Rothmann

Och dessutom den urläckra svarta bokbagen med blått tryck från Atlas!

Katten, hunden och lammet

 Lilla, katten, Lilla hunden och Lilla lammet Lisa av Axel Scheffler, utgivna av Alfabeta Bokförlag.

De här böckerna var våra favoriter när dottern var 1-3 år. Vi läste dem om och om igen och idag kan både dottern och jag stora delar av böckerna utantill. Alla är de skriva på rim, de är lättlästa och de har mycket fina, expressiva illustrationer.

Lilla katten tyckte vi allra mest om. Här finns ett element av spänning, som ger extra krydda åt berättelsen. Boken handlar om Kisse Misse Murr, som sover hela dagarna och ger sig ut på spännande jakter om nätterna. Så här fint inleds boken:"Glänsande len är pälsen på Kisse Misse Murr. Hans ögon gnistrar och glimmar och han har ett underbart kurr."

Det som kännetecknar Lilla hunden är ett inslag av busighet. Viffsi Voffsi valpen skäller alltid och hon jagar katter och brevbärare. Lilla lammet Lisa är den gulligaste av berättelserna. Den handlar om det lilla lammet, som leker med sina vänner hela dagarna. "Att hoppa högt mot solen är hennes högsta fröjd! Hon kommer inte ända upp men ändå är hon nöjd."

Jag vill gärna rekommendera de här böckerna till ganska små barn. Rytmen i texterna fångar det lilla barnets uppmärksamhet. Även bilderna är lockande för mindre barn, de är detaljrika, men ändå lätta att förstå. Dottern var bara lite drygt året när vi började läsa de här små böckerna och hon plockar ännu (vid 4 år) ofta fram dem för att vi ska mysa med djuren igen.

Bokmässan, dag 2

Det är länge sedan jag var så här trött och det är länge sedan jag haft en så trevlig dag.

Jag anlände till Bokmässan precis i tid och träffade Bokmania och Mattias vid Sekwas monter. Det är kul att se hur snabbt man finner sig till rätta i varandras sällskap. Jag och Bokmania har ju dessutom väldigt lika smak när det gäller böcker.

Vi knatade sedan iväg för att lyssna på debatten "Kulturrecensenter vs Bloggare". En full bokhylla och Rosmari på Kulturbloggen företrädde oss bloggare och det gjorde de bra. Förhoppningsvis ska jag kunna formulera några tankar kring debatten senare under veckan. Sedan träffade jag också Petra, vilket jag sett fram emot. Hon är en generös person jag är glad att jag lärt känna.

Efter debatten blev det snack med bloggvännerna och sedan ett nytt besök hos Sekwa, som delar monter med Elisabeth Grate Förlag. Jag blev presenterad för Elisabeth, vilket ledde till att ryggsäcken blev tung :-) Hos Atlas träffade jag sedan den urtrevlige Stefan Ingvarsson, som med stor fingertoppskänsla skickade mig Den sista läsaren av David Toscana för några veckor sedan. Tyvärr missade jag att lyssna på Toscana, det tycker jag är riktigt trist. Men han lär ju komma tillbaks till Sverige om typ 30 år, när det är dags för honom att emotta det förnämsta priset. När jag lämnade Atlasmontern bar jag på mässans klart snyggaste bag, en svart med blått tryck där det står "Jag är en kritiker". Tack!

Bokförlaget Thorén och Lindskog har jag varit nyfiken på sedan jag hörde talas om dem. Det är alltid kul med små förlag som satsar på att översätta icke-engelskspråkig litteratur. Efter ett besök i deras trevliga monter hade ryggsäcken blivit ännu tyngre...

Som avrundning på dagen gick jag och besökte AnnCharlott på Barnen Bokklubb. I morgon ska jag mestadels fokusera på barnlitteratur och hålla mig vid Nallescenen.

Förutom Bokmässan har dagen innehållit ett Lisebergsbesök och ett kvällsbesök hos en gammal kompis. Fullspäckat och jätteroligt!

Som vanligt läser ni mer på Bokmässans hemsida och Allt om bokmässan, där allt om mässan kan läsas.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggträff.