Blå blandning

Här kommer ett urval av mina blå juveler. Blå böcker är ofta snygga, tycker jag. Romanerna av Mauriac och Toer är ännu olästa, de andra är gamla och nya favoriter. Den som vill se era blå böcker är Snowflake.

Info om Tant Theodora

På önskemål från Mikaela kommer här en avskrift av Tant Theodoras baksida. Jag tror att den här boken kan vara bra, även om baksidetexten i sig är bedrövlig:

"Men gamla mrs Goodman dog ändå till sist." Så börjar romanen om Theodora Goodman, den fyrtioåriga ungmön och hemmadottern som har stått i skuggan av sin dominerande och hänsynslösa mor. Nu är modern död och Theodora kan äntligen leva sitt eget liv.

Redan i barndomen på den australiska landsbygden förstod Theodora att hon var annorlunda - hon såg klarare och djupare än andra och de föraktade henne och stötte bort henne. Modern var inget undantag, men trots det stannade Theodora vid hennes sida ända till slutet.

Nu lämnar hon hemlandet och reser till Europa. Efter några års kringflackande - det är förkrigstid, slutet av trettiotalet - hamnar hon bland en samling udda och vinddrivna existenser på ett sjabbigt hotell på en fransk badort. Theodora kan inte längre skilja mellan fantasi och verklighet, och i den febriga atmosfären rycker katastrofen allt närmare.

Theodora bestämmer sig för att återvända hem. Men har hon längre något hem? Hon fattar ett ödesdigert beslut.

Ännu ett storslaget och inträngande människoporträtt av den australiske Nobelpristagaren.

Murphy

Murphy av Samuel Beckett, utgiven av Brombergs Förlag, 2009.

Murphy har lämnat (minst) en fästmö i Dublin och befinner sig för närvarande i London. Där har han införskaffat en ny flickvän, Celia. När vi träffar Murphy för första gången sitter han naken, fastspänd vid en gungstol, ivrigt gungande för att lugna sitt oroliga hjärta. Olyckligt nog välter gungstolen, men tursamt nog kommer Celia på besök och kan hjälpa honom ur den prekära situationen. Celia kommer dock även med ett krav; Murphy måste börja arbeta så att Celia kan sluta gå på gatan. Att arbete förefaller Murphy närmast ogörligt, men han går med på att börja söka efter en passande plats. Efter en del komplikationer får han anställning som mentalskötare på Magdalenastiftelsens Mentala Barmhärtighetsanstalt. Detta visar sig vara ett lyckokast, Murphy stortrivs och patienterna dyrkar honom. Allt väl så långt.

Språket i boken är utmanade och ibland intressant. Här används uttryck som "merkantila gehenna", vilket känns upplyftande. Jag tycker helt enkelt mycket om ord och Murphy ger en möjlighet att lära fler. Men, ibland blir det lite för mycket ord, det blir tröttsamt och jag har svårt att ta till mig meningen med dem. Beckett beskriver själv min upplevelse så här:

"Liksom så ofta i sitt umgänge med Murphy kände hon sig nedstänkt av ord som blev livlösa i samma ögonblick som de uttalades; varje ord utplånades, innan det hann ge någon mening, av det följande ordet; så att hon till slut inte visste vad som hade sagts."

Bokens styrka ligger i de hysteriskt roliga personbeskrivningarna:

"Coopers enda synbara mänskliga karaktärsdrag var ett sjukligt begär efter alkoholiska sedativa. Så länge han bara kunde hållas borta från flaskan var han en ovärderlig tjänare. Han var liten till växte, slätrakad, grådaskig i hyn, enögd, triorkid och icke-rökare. Han hade en besynnerlig hetsad gång som en utblottad diabetiker i en främmande stad. Han satt aldrig ner och tog aldrig av sig hatten."

Murphy är en fars, en mycket begåvad fars. Nu hör det till saken att jag har svårt att uppskatta absurda farser, jag tycker sällan att de är roande. Av mig får boken således inte mer än godkänt, helt enkelt för att jag inte är förtjust i burlesk humor, hur välskriven den än är. Det finns dock andra (typ Svenska Akademien) som uppskattar Samuel Becketts författarskap mer än jag. Ett annat problem med romanen är att här finns så oerhört många hänvisningar och syftningar till dåtidens akademiska värld, som helt går mig förbi. Här används latinska fraser och (pseudo)vetenskapliga termer huller om buller, vilket irriterade mig under läsningen. Boken rekommenderas således till verbalt begåvade människor med akademisk bakgrund och en stor portion humor.

Höstlayout

Som synes har det redan blivit höst på bloggen. Jag kommer nog inte att bli färdig med en sommarversion av den här layouten förrän nästa vår. Det har krånglat rejält för mig med kodningen, bl a kan man inte med denna ursprungsmall sätta bilder bredvid varandra. Till slut krånglade jag och skrev egna tabeller för att få till det, men det måste ju finnas enklare sätt. Finns det någon CSS-expert där ute som har lust att hjälpa mig?

Böcker i stim

Böckerna strömmar in i hög, jämn fart. Och tur är väl det, så jag har något att skriva om, när jag inte får till några recensioner ;-) Nu har jag nog snart alla romaner av Coetzee, men jag har ännu bara läst Onåd. Den boken påverkade mig starkt och har gjort mig mycket nyfiken på författaren. För övrigt var böckerna skandalöst billiga. Dårskaper i Brooklyn är också en bok jag länge suktat efter, och nu när det var så billigt slog jag till.

Att det är lite ont om recensioner för närvarande beror inte på att jag inte sitter vid datorn. Men jag har fastnat i ett intensivt CSS kodande, för jag vill ändra radikalt på bloggens utseende. Håll tummarna att jag får till det.