Syskonkärlek

Jag vill passa på att tipsa om en Jag vill passa på att tipsa om en intressant artikel om att få syskon i SvD. Att få ett syskon kan vara påfrestande för många barn, och det har skrivits en hel del pedagogiska barnböcker om detta ämne. Gemensamt för böckerna är att barnen via syskonavundsjuka utvecklar kärlek och omsorg om det lilla syskonet och att föräldrarna är mycket empatiska och förstående. Ofta handlar dock böckerna om storasystrar och befäster tanken att det är flickor som tar hand om bäbisar.

En av senaste årets böcker framhålls som extra intressant - Uffe syskonbror av Marie Norin och Maria Nilsson Thore. Barn har ju ofta fantasier om ganska drastiska metoder för att bli av med de irriterande nykomlingarna, läs här om Uffes planer:

"Uffe tänker uppfinna en grej, en bebismosare. Allt som åker in där blir mos och krymps. Han vill visa mamma ritningen men hon ger honom bebisen att hålla i. Bebisen tittar rakt in i Uffes ögon. Och så ler den."

På Chesil Beach

På Chesil Beach av Ian McEwan, utgiven av Ordfront, 2007.

Året är 1962. Ännu lever stora delar av England kvar i ett viktorianskt imperium. Den nya tiden med sexuell revolution och rock'n'roll står för dörren - men den är ännu inte här. Ett ungt par, Edward och Florence, har just gift sig och ska fira sin bröllopsnatt på ett litet hotell vid Chesil Beach i Dorset. De är mycket lyckliga, de vet att de älskar varandra och passar bra ihop. Samtidigt är de båda, av olika orsaker och tillfälligheter, oskulder och nervösa inför den kroppsliga föreningen. Men, medan Edward i hög grad ser fram mot föreningen, fasar Florence för den.

Författaren tecknar ett porträtt av två unga människor, som väcker stor ömhet hos mig. Via tillbakablickar får vi ta del av deras livshistoria, drömmar och förväntningar. Edward växer upp i en arbetarfamilj, med en hjärnskadad mor. Trots svårigheterna framträder bilden av en kärleksfull barndom. Som ung har Edward ett hetsigt temperament och hamnar lätt i slagsmål. Florence växer upp i en familj ur samhällets högre skikt. Föräldrarna och deras relation utstrålar distans och kyla. Författaren antyder också en tänkbar orsak till Florences sexualskräck, på ett sätt som gör att läsaren (medvetet eller omedvetet) kan välja att antingen ta till sig eller bortse från denna förklaring.

Både Edward och Florence har stora svårigheter att kommunicera, att våga vara sig själv och uttrycka sin behov. Edward har lätt att ta till nävarna när saker blir svåra och Florence flyr in i musikens värld. Denna oförmåga att tala med varandra och konsekvensen av att inget göra, är ett genomgående tema i boken.

Det är svårt att recensera en bok där språket är en så bärande del; mina ord om boken är så plumpa i jämförelse med författarens poetiska text. Romanens språk är precist och nyanserat. Och berättelsens tempo tycks även de återspegla händelserna; den börjar lite trevande, övergår i en intim, näst intill njutningsfull upplevelse av närhet till de unga tu, och avslutas med en enorm, abrupt tempostegring.

Sammanfattningsvis är detta en helt underbar kortroman om två unga människor som står inför ödesdigra val. Språket är fantastiskt och boken är av sträckläsningskaraktär. Efter att nu ha läst två böcker av författaren tycker jag att han håller Nobelpriskvalitet.

ALMA-priset

Årets Astrid Lindgrenpris gick till Tamerinstitutet, en läsfrämjande organisation med verksamhet på Västbanken och i Gaza. Tamer-institutet arbetar med berättande, drama och bokprat för barn och ungdomar, de utbildar bibliotekarier och de ser till att biblioteken har barnböcker. De når även ut till barnen i flyktingläger och avlägsna byar.

Det är med stor glädje jag läser denna nyhet. Det finns inget som är viktigare än att hjälpa barn som varit med om krig och våld att bearbeta detta och visa dem andra världar. Jag har själv tidigare arbetat med bild- och berättelsegrupper för traumatiserade flyktingbarn, och vet hur värdefullt och läkande det är för barnen att hitta sätt att uttrycka sig. Bravo ALMA-juryn!

Läs mer i SvD och DN.

Grattis lilla bloggen

Igår uppnådde min lilla blogg och jag en ny milstolpe - vi har nu haft hela 20 000 besök. Det är roligt att det kommer fler besökare och framför allt att allt fler postar kommentarer.

När jag startade bloggen hade jag ingen aning om vad jag ville göra med den. Nu har den blivit ett ställe där jag uttrycker mina åsikter och där jag kan prata med andra om det som intresserar mig. Dessutom läser jag mer och mer och har ingen tid alls för andra hobbies längre.

Jag kommer att fortsätta blogga ungefär på samma sätt som nu, åtminstone så länge det känns så här givande. Men kanske kan det hända att det blir lite Sims-prat också framöver. Jag kommer kanske inte att kunna låta bli TS3 :-)

Tematrio?

Bokfemman, Lästrio och Tematrio? När Malin körde sin populära Bokfemma hade jag inte börjat blogga. Men Petras Lästrio hängde jag med på och gillade alla de kluriga utmaningarna. Och jag har saknat denna utmaning länge nu. Saknat den så mycket att jag funderat på att starta en egen. Så jag kollade med Petra, som gärna såg att jag tog över stafettpinnen.

Därför undrar jag nu om ni skulle vara intresserade av att vara med i en Tematrio?Ja, jag måste ju i alla fall ha ett eget namn, även om jag plankar konceptet :) Jag tänkte försöka skapa utmaningar och posta varje vecka om ni har lust att hänga på. Är ni sugna att delta? (Man deltar naturligtvis bara när man har lust och genom att posta på sin blogg eller i kommentarerna här).