Tematrio?

Bokfemman, Lästrio och Tematrio? När Malin körde sin populära Bokfemma hade jag inte börjat blogga. Men Petras Lästrio hängde jag med på och gillade alla de kluriga utmaningarna. Och jag har saknat denna utmaning länge nu. Saknat den så mycket att jag funderat på att starta en egen. Så jag kollade med Petra, som gärna såg att jag tog över stafettpinnen.

Därför undrar jag nu om ni skulle vara intresserade av att vara med i en Tematrio?Ja, jag måste ju i alla fall ha ett eget namn, även om jag plankar konceptet :) Jag tänkte försöka skapa utmaningar och posta varje vecka om ni har lust att hänga på. Är ni sugna att delta? (Man deltar naturligtvis bara när man har lust och genom att posta på sin blogg eller i kommentarerna här).

Personbeskrivningar

Jag är nu inne på andra romanen i Martinas utmaning att läsa klassiska kvinnor. Jag läser en översättning av Agnes Grey, som alldeles nyligen utkommit. Och lika trögt som det var att komma in i Rosen på Tistelön, lika lätta halkar jag in i Anne Brontës guvernantroman. Snabbt får jag en personlig relation till huvudpersonen, språket glittrar som solreflexer i en porlande bäck och fnissar åt personbeskrivningar gör jag lite då och då (fast jag ännu bara är en fjärdedel in i boken). Läs bara detta:

"...mrs Bloomfelds bror, en lång, självgod karl med mörkt hår och gulblek hy som sin syster, en näsa som tycktes ringakta jorden, och små grå, ofta halvslutna ögon med en blick där äkta enfald blandades med låtsat förakt för allt som omgav honom. Det var en fetlagd, kraftigt byggd karl, men han hade kommit på något sätt att pressa ihop midjan till en anmärkningsvärt liten omkrets, och det, i kombination med gestaltens onaturliga stelhet, visade att den högdragne, manlige mr Robson, kvinnokönets bespottare, inte höll sig för god att göra något så löjligt fåfängt som att använda snörliv."

Visst kan man säga att Anne Brontë led av adjektivsjuka, och visst är det tendentiöst, men det är ju dessutom hejdlöst roligt.

Thentes modeblogg

Har ni sett dagens outfit-bilderna i Thentes "modeblogg"? Det här är humor i min smak *fniss*

Orange Prize for Fiction

Tack vare Snowflake uppmärksammade jag under veckan Orange Prize for Fiction. Detta pris delas ut årligen till en kvinna, vars roman utgivits på engelska under året. Bland föregående års vinnare och "tävlande" kan nämnas Xiaolu Guo, Chimamanda Ngozi Adichie, Margaret Atwood och Anne Tyler.

Under veckan presenterades 2009 års longlist:

Debra Adelaide - The Household Guide to Dying
Gaynor Arnold - Girl in a Blue Dress
Lissa Evans - Their Finest Hour and a Half
Bernardine Evaristo - Blonde Roots
Ellen Feldman - Scottsboro
Laura Fish - Strange Music
V.V. Ganeshananthan - Love Marriage
Allegra Goodman - Intuition
Samantha Harvey - The Wilderness
Samantha Hunt - The Invention of Everything Else
Michelle de Kretser - The Lost Dog
Deirdre Madden - Molly Fox’s Birthday
Toni Morrison - A Mercy
Gina Ochsner - The Russian Dreambook of Colour and Flight
Marilynne Robinson - Home
Preeta Samarasan - Evening is the Whole Day
Kamila Shamsie - Burnt Shadows
Curtis Sittenfeld - "American Wife"
Miriam Toews - The Flying Troutmans
Ann Weisgarber - The Personal History of Rachel DuPree

Eftersom jag på senare år inte läst på engelska, har jag givetvis inte läst någon av romanerna. (Kanske får ompröva detta beslut, faktiskt). Den enda av författarna jag egentligen känner till är Toni Morrison, men de andra ska jag ta reda på mer om. Har ni någon favorit?

Shortlist presenteras den 21 april och vinnaren tillkännages den 3 juni.

Poesidagen

Bokmania uppmanade oss under veckan att uppmärksamma den Internationella Poesidagen idag den 21/3 och det vill jag gärna göra. Nu läser jag ju knappt någon poesi, men en favoritdikt har jag naturligtvis. Och dikten gestaltas av en tavla som dels hänger hemma i mitt vardagsrum, dels hänger i mitt arbetsrum på jobbet. Dikten är skriven av Gustaf Fröding och beskriver hur storasyster Cecilia öppnade hans sinnen för fantasivärlden, genom att läsa sagor.

Litografi av Hans Kajtorp, foto av mig.


Sagoförtäljerskan

Och minns du Ali Baba
och minns du vår gröna
syrengrotta, lummig och sval,
där mörk som den sköna
sultanan av Saba
och brunögd och spenslig och smal,
du satt och förtalde
en saga, du valde
bland en tusen en nätters tal.

Och kjolen av siden,
du ärvde bland arven
från mormors dagar,
var mjuk såsom råsilkegarn,
en slik, som med tiden
man ändrar och lagar
med klippet och skarven
åt döttrar och döttrarnas barn.

Och gott var att luta
sitt huvud mot silket
och njuta var beta
av sagornas bröd i vart ord
som sparvarna njuta
vid neket, på vilket
det bästa de veta
är satt som på gästabudsbord.

Och minns du Ali Baba
och andarne och fasan
och undren och värmen
i öknarnes brännande sand,
och minns du Abu Hasan
med toffeln i ärmen,
du drottning av Saba
och Bagdad och Wak-Wak-land?

ur Stänk och flikar, 1896.