Söndagssvammel

Ja, det var ju det jag sade; Melodifestivalen är helt enkelt inte min grej. Jag tycks vara fullständigt ur synk med svenska folket. Förvisso gillar jag opera, men jag tycker inte att låten som vann var särskilt bra.

Detta har dock varit en produktiv helg på många sätt. Jag har läst en hel bok - Stad i ljus - och skrivit två recensioner. Vad jag tyckte om Stad i ljus har ni redan kunnat läsa, snart kommer mina synpunkter på Mahasweta Devis Branden i hjärtat. Jag har dessutom lyckats se en film, som jag ska försöka knåpa ihop några rader om. Och jag har lyssnat på flera skivor ur boken Murkronan. Jag har dock inte varit ute i det fina vädret pga förkylning.

Gällande detta med att minska antalet olästa böcker i hyllan är läget status quo. Jag har läst två böcker - och köpt två. Dessutom får jag nog en recensionsbok under veckan, fast det är ju ett mycket trevligt problem. Hoppas bara att jag hinner avsluta Murkronan innan dess ;-)

Melodifestival

Så har då även jag tittat på Melodifestivalen. Och det finns nog inget som får mig att känna mig så stock-konservativ och uråldrig. Jag tycker att det mesta var riktigt dåligt, dvs det tyckte jag tills lilla Molly började sjunga. För tjejen hade så fin röst och en bra låt. Hoppas hon vinner. För övrigt är jag ju lite svag för pudelrock á la 80-talet, så H.E.A.T. tycker jag är rätt OK att lyssna på. Men om Caroline af Ugglas vinner får jag köpa ett plagg för halva priset i min favoritbarnklädesaffär. Så jag borde väl önska att hon vinner - fast jag tycker ju att hon låter bedrövligt.

Stad i ljus

Stad i ljus av Eyvind Johnson. Första svenska utgåva 1928.

Detta är en roman om en tidsepok, en stad och en ung författare. Boken utspelar sig i Paris en 14-julinatt på 1920-talet, då hela staden firar nationaldag. Den unge författaren Torsten väntar på att få ett brev, ett rekommenderat brev med arvode för skrivna artiklar eller ett brev från en förläggare med beslut om att ge ut hans första roman. Då inget brev anländer förlorar han sin bostad och står utblottad på gatan. Under en lång vandring längs Paris' boulevarder kommer Torsten i kontakt med en hund, några vänner, en kvinna och en filosof. Han söker någon att låna pengar av, men förmår inte ta emot hjälp då den erbjuds. I stället ger han bort sina sista mynt.

Stad i ljus är en kort roman med självbiografiska inslag. Den skildrar en ung mans kamp att överleva som författare och en ung mans sökande efter sig själv. Så här säger Torsten i ett samtal med en gammal filosof, som undrar vad han vill nå fram till:

"Och jag vill nå fram till mig själv. Jag vill veta varför jag skriver, varför jag lever för att skriva, varför jag väntar något och vad jag väntar. Jag vill se vad det är för mening med mig, vad det har varit för mening med det helvete som jag har levt i och om det har varit förspillda dagar, alla dagar jag har gått, tänkt och skrivit. Det är så mycket, jag kan inte säga er allt. Men: jag vill veta vem jag är!"

Man kan inte med bästa vilja beskriva handlingen som fängslande, då inte mycket händer i romanen. Berättelsen har olika fokus och ger en sorts stillbilder av människor som lever torftiga, utsatta liv i fattigdom. Vid några tillfällen uppstår samtal mellan Torsten och andra, men till stor del gestaltar författaren stor ensamhet. Här beskrivs hunger, förnedring och förtvivlan, men på ett distanserat sätt. Romanens stora tillgång är dess vackra, poetiska språk. Vissa partier var en ren njutning att läsa.

Bristen på närhet och engagemang gör att detta inte riktigt är en bok i min smak. Jag får prova något mer av författaren, men jag tvivlar på att han kommer att bli en favorit hos mig.

Min modiga mormor...

Min modiga mormor och noshörningen Nofu av Inger Jalakas, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2005.

Charlies mormor bor i Afrika, i en by vid floden Zambezi. Charlie brukar hälsa på mormor och då händer det en massa spännande saker. En dag hittade mormor en övergiven noshörningsunge på savannen. Charlie och kompisen Changa hjälper mormor att ta hand om den. Men en morgon har noshörningen Nofu rymt och pojkarna springer iväg till savannen för att leta efter honom. Men på savannen hotar många faror...

Det här är en mycket spännande bok, som utspelar sig i en fantasi-eggande miljö. Min 3½-åring uppslukades av äventyret, som är dramatiskt och lite farligt. De färgstarka bilderna av Helena Bergendahl kompletterar och förstärker berättelsen på ett bra sätt.

Extra roligt tycker jag att det är att få läsa om en modig mormor som ligger ganska långt från den traditionella, snälla, bullbakande varianten. Fram för mer sådant. Böckerna om den modiga mormodern i Afrika tycker jag att alla förskolebarn borde få ta del av!

All läsning = bra läsning?

Helst skulle jag bara vilja skriva rubrikfrågan med en uppmaning att diskutera, men så lätt slipper jag väl inte undan. Jag tycker själv att frågan om vad som är bra läsning är intressant, och jag har inga riktigt genomtänkta egna åsikter i frågan. Den som känner mig förstår nog hur provocerande det är att inte ha en bestämd åsikt :-)

Själv har jag genom åren läst en stor mängd litteratur som definitivt inte skulle klassas som "god" litteratur. Under tonåren var Barbara Cartland gudinnan och sedan övertogs scenen av tantsnusket på 80-talet. På 90-talet plöjde jag allsköns deckare och Marianne Fredriksson. Sedan kom en hemsk BOATS-period. Få böcker har fastnat i minnet, trots att jag hela tiden läst stora mängder böcker. Det jag funderar över är om jag var tvungen att läsa mig genom så mycket undermålig litteratur som en förberedelse för att kunna läsa mer avancerade böcker? Eller hade jag kunnat ta mig vidare mycket tidigare om jag haft en bra läs-rådgivare?

Tidigare har jag alltid sagt att huvudsaken är att människor läser, till slut hittar de fram till utvecklande litteratur. Men är det verkligen så, eller fastnar folk lätt i vissa genrer? För den del, måste litteratur vara utvecklande? Räcker det inte med att den underhåller? Lena Kjersén-Edman har i DN uttryckt sina åsikter om läsning och jag måste erkänna att jag tycker att det ligger något i det hon säger.

Vad tycker ni?