Recensionsböcker

Nu har det ramlat in nya recensionsböcker i brevlådan och det är ju alltid uppskattat. När jag bloggat ett tag fick jag klart för mig att man kunde fråga förlagen om de ville bidra med böcker i utbyte mot recensioner. Först kände jag mig lite väl outbildad (inom området) och okunnig, men tog mod till mig och kontaktade ett par förlag. Och responsen var långt mer positiv än jag vågat hoppas på. Mattias på Piratförlaget var mycket uppmuntrande i ett trevligt mail och jag vill passa på att berätta att bokbloggare är välkomna att beställa recensionsböcker från dem. Även Ordfront har ett system som gör det enkelt att beställa böcker från dem. Kabusa Böcker var det första förlag jag fick recensionsexemplar från, de har bl a mycket läsvärda barnböcker. Från Alfabeta, Forum, Brombergs och Ord & Visor har jag fått trevliga svar och många bra böcker. En del andra förlag har däremot varit mindre beredvilliga att svara och bidra med böcker.

Innan jag valde att be förlagen om böcker funderade jag en del kring hur det skulle påverka mig. Måste man skriva positiva recensioner bara för att man fått böckerna? Nej, naturligtvis inte. Däremot anser jag att man åtar sig att faktiskt skriva ihop något med seriöst innehåll, i gengäld för böckerna. En förutsättning för mig är givetvis att jag bara recenserar de böcker jag har lust att läsa. Eftersom jag väljer dem själv, är det ju sannolikt så att jag kommer att ha positiva saker att säga om böckerna.

Varför ger då förlagen bort böcker till oss "lekmän"? För att vi når ut, så klart. De flesta böcker jag köpte under förra året (och det var ju en del) hade jag läst om i bloggar. Så systemet med recensionsböcker gagnar nog oss alla :-)

Det kittlar när löven kommer

 Det kittlar när löven kommer av Anna Bengtsson, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2007.

Det kittlar när löven kommer är en fin berättelse och en faktabok om vår natur. Bokens "huvudperson" är en gammal ek som vi får följa under ett år. När eken var liten blev den nästan uppäten av en älg, men nu är den hög och stark och bred och rund. På våren vaknar eken, den suger mat med rötterna och sträcker lite på grenarna. Det kittlar lite när löven kommer. Fåglarna, som varit i Afrika under vintern, kommer tillbaks. På sommaren är det kalas och skoj. Eken skulle dansa om den inte satt fast. Åskan kommer också varje sommar och vill bråka med de som sticker upp. Sedan kommer regnet och maskarna kittlas. På hösten växlar löven färg och börjar trilla av. Sedan blir eken trött och passar på att sova under vintern.

Texten och de fantastiska illustrationerna samverkar fint och skapar en harmonisk stämning. Bilderna innehåller många detaljer, som väcker barns nyfikenhet och intresse. Boken ger mycket faktakunskaper om årstider, väder och djur samtidigt som berättelsen om ekens tankar är fantasieggande. Dessutom finns här även en del spänning i samband med åskvädret.

Min flicka på 3½ och jag brukar ofta promenera i vår lilla "hemmaskog". Vi pratar om årstider, växterna och kramar om träden. Dessutom länsar vi givetvis skogen på bär under sommaren. Så intresset för naturen fanns även innan jag läste Det kittlar när löven kommer första gången. Numer är denna bok en av favoriterna. Bilderna av ekens och naturens utseende under de olika årstiderna hjälper verkligen dottern att organisera tankarna kring årets gång och naturens förändringar. Dessutom väcks vid läsningen hela tiden nya tankar kring vad fåglarna gör i Afrika, varför det åskar, var igelkotten är under vintern osv osv (i all oändlighet). Därför vill jag gärna rekommendera denna bok till alla barn i förskoleåldern, och dessutom tror jag att den skulle fungera bra att ha som grund för ett naturtema i förskolan.

Månadsrekord

Jag läste hela åtta böcker i januari (jaja, jag vet att det finns andra som läser mer än dubbelt så mycket) och det rekordet kommer nog att stå sig ett tag. För orsaken till att jag hann läsa så mycket var ju en illasinnad influensa och en hel del semester.

Så småningom ska jag skriva en riktig månadssummering, nu kommer bara några enstaka kommentarer av mer privat natur. För det första: läs inte Pesten när ni är sjuka. Jag hade 40 i temp när jag läste (dvs lyssnade på) den och jag var såpass förvirrad att jag emellanåt trodde att jag hade fått pest. Scary! Men gör er själva tjänsten att läsa Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson. Det är en fantastiskt bra bok som förtjänar att uppmärksammas. Följ dessutom gärna upp med Primo Levis Är detta en människa?/Fristen, en av de bästa böcker jag läst om Förintelsen.

Fristen

Nu har jag läst ut del ett av boken som heter Är detta en människa?, som behandlar tiden i koncentrationslägret, och har påbörjat del två Fristen, som handlar om den kaotiska tid som följde efter befriandet. Liksom tidigare tycker jag att det är svårt att skriva om boken, Primo Levis skildringar bör absolut läsas. Därför citerar jag nu ett nytt stycke, en stycke som handlar om skam. Primo Levi beskriver så väl hur skamkänslor drabbar både offer och vittnen. Här har fyra unga ryska soldater precis kommit till lägret som befriare.

"De hälsade inte, log inte; de verkade nedtyngda, inte bara av medlidande utan även av en hämning, en förlägenhet, som förseglade deras läppar och drog deras blickar till den sorgliga scenen. Det var samma välbekanta skam som den som fyllde oss efter selektionerna och var gång vi måste bevittna eller uthärda en kränkning, den skam som tyskarna inte visste av, den som den rättfärdige känner inför en orätt som någon annan begått, samtidigt som han plågas av att orätten alls existerar, att den oåterkalleligen införts i de existerande tingens värld och att hans goda vilja varit lika med noll eller helt ringa och inte dugt till att förhindra den.

Så också frihetens timme slog för oss tungt och förstämt: på samma gång som den fyllde våra själar med glädje fyllde den dem med en smärtsam skamkänsla, för vars skull vi hade velat tvätta bort den smuts som fanns i vårt medvetande och i vårt minne; den fyllde oss även med sorg, för vi kände att detta inte skulle vara möjligt, att ingenting någonsin skulle kunna ske som var nog för att utplåna vad vi gått igenom och att spåren av skymfen för alltid skulle finnas kvar i oss, likväl som i minnet hos dem som varit med om den och på de platser där den ägt rum och i de berättelser vi skulle avge om den."

Talar med hundar

Mannen som talar med hundar med Ceasar Millan. Som jag uppfattar Ceasar lär han hundägare att aktivera hundarna, att vara konsekventa, att lära sig avläsa hundarnas signaler och att belöna "rätt" beteenden. Mer intressant blev det när jag googlade och hittade mängder av kritik från svenska experter på området. De ansåg att Ceasar i alltför hög grad betonade dominans och underkastelse.
Eftersom jag fortfarande är lite lästrött (och allmänt sliten) blir jag sittande framför TVn på kvällarna. Och nu har jag fått ett nytt favoritprogram, som tycks gå på flera olika kanaler,

Dessutom är andra experter förmodligen rätt trötta på att ständigt få frågor om denne närmast avgudade man. Jag kan ju förstå dem utifrån vad jag känner inför Nanny-program och Dr Phil. Till Nanny-programmens förespråkare brukar jag säga att "om du har en skämspall hemma tycker jag att du ska gå och sätta dig på den". Barn ska inte uppfostras med skam-tekniker. Dr Phil kan ge en del bra råd till problemfamiljer, men hans genustänk (mannen är ledaren i familjen) är bedrövligt och dessutom exponerar han människor, som borde kunnat få hjälp utan att behöva fläka ut sig i media. Hans förkärlek för EX-president Bush och krig ska vi bara inte tala om.

Nåväl, jag fortsätter att titta på den lugne, harmoniske Ceasar med nöje.