torsdag 8 januari 2009
En saknas!
Men misströsta inte, den är på väg hem från Bokus :-) Strax innan jul gjorde jag en liten avstickare till vår Akademibokhandel och upptäckte att de satt ner priserna på den Mumin-serie jag länge suktat efter. De fina små böckerna åkte förstås genast ner i min varukorg. Men när jag kom hem upptäckte jag att en saknades. Detta föranledde givetvis en beställning från Bokus, som dessutom kompletterades rejält för att inte lilla boken skulle behöva resa ensam genom Sverige. Väntar nu otåligt. Jag tycker också att man kan behöva dricka te eller varm choklad när man läser om Muminfamiljen, så jag slog till på en fin liten mugg med Mumintema (tyvärr glömde jag så klart fota den).
Etiketter:
Allmänt boksnack,
Barn- och Ungdomsböcker,
Bokinköp
onsdag 7 januari 2009
Gabriel García Márquez - ett författarporträtt
Gabriel García Márquez föddes 6 mars 1928, i morfaderns gamla hus vid torget i Aracataca, Colombia. Hans mor sägs ha varit den vackraste flickan i byn och när hans far kom dit som telegrafist blev han omedelbart förälskad. Detta var inte populärt, eftersom de båda familjerna stod på olika sidor i den långvariga och mycket blodiga politiska konflikt, som präglat Colombia ända sedan landet blev självständigt 1820. Till slut fick paret ändå tillstånd att gifta sig och föräldrarnas kärlekshistoria beskrev Gabriel senare i Kärlek i kolerans tid, 1986.
Gabriel bodde de första åtta åren i morföräldrarnas hus och barndoms-hemmet kom att spela stor roll för hans författarskap. Gabriel och morfadern var de enda männen i det Gabriel kallar "kvinnornas hus". Morfadern var pensionerad överste och han berättade för Gabriel om sina krigsupplevelser. Mormodern var en fantastisk historieberättare som både såg och hörde sina döda anförvanter. Hon inspirerade till många senare övernaturliga inslag i Gabriels författarskap. Då morfadern avled flyttade Gabriel till sina föräldrar och syskon och började gå i internatskola.
Vid 13 års ålder kom Gabriel till huvudstaden Bogotá för att läsa vid läroverket. Ensam i den stora staden fann han tröst i att läsa, och lärde på så sätt känna världslitteraturen. Då han börjat studera juridik vid universitetet, kom han i kontakt med en grupp modernistiska poeter, och lämnade juridikstudierna för att ägna sig åt journalistik och författarskap.
1952 blev Virvlande löv refuserad av förläggaren och Gabriel försörjde sig de närmaste åren genom att skriva tidningskolumner och sälja uppslagsverk. Gabriel blev allt mer politiskt intresserad och förordade socialism. 1955 tvingades han fly från Colombia och leva i exil. Gabriel gifte sig med landsmaninnan Mercedes, paret flyttade till Havanna och startade en nyhetsbyrå. Gabriel blev nära vän till Fidel Castro och är så än idag. I dag bor Gabriel ömsom i Bogotá, ömsom i Mexico City.
Den första romanen Virvlande löv, gavs slutligen ut 1955, men fick inget nämnvärt gensvar. Handlingen utspelar sig i byn Macondo, som egentligen är födelsebyn Aracataca. Inte heller de följande böckerna rönte någon större uppmärksamhet. 1967 kom dock genombrottet med Hundra år av ensamhet, vilken fick ett fantastiskt mottagande. Gabriel hade då till slut förstått att han måste skriva på samma sätt som hans mormor berättade sina historier. Även Hundra år av ensamhet utspelar sig i Macondo, som är en liten isolerad by. Familjen Buendía och ett tjugotal andra familjer grundar och bygger upp byn med vita stenhus och egna lagar. Idyllen försvinner dock när byn växer. Byns förvandling under Banankompaniets framfart och den massaker på bananarbetare som skildras i boken har verklighetsbakgrund. Handlingen kretsar kring de stora frågorna i livet, som döden och kärleken, alltid med en inbyggd samhällskritik.
Gabriels författarskap brukar klassificeras som magisk realism. Denna stil kännetecknas av en blandning mellan realism och övernaturliga fenomen och den är vanligt förekommande hos latinamerikanska författare. 1982 erhöll Gabriel Nobelpriset i litteratur.
Gabriel författar även noveller och i antologin Nobeller - Noveller av Nobelpristagare finns novellen Tisdagssiesta publicerad. Denna korta berättelse är mycket realistisk och beskriver fattigdomens konsekvenser.
Information hämtad från Wikipedia och Gunilla Rohlin.
Gabriel bodde de första åtta åren i morföräldrarnas hus och barndoms-hemmet kom att spela stor roll för hans författarskap. Gabriel och morfadern var de enda männen i det Gabriel kallar "kvinnornas hus". Morfadern var pensionerad överste och han berättade för Gabriel om sina krigsupplevelser. Mormodern var en fantastisk historieberättare som både såg och hörde sina döda anförvanter. Hon inspirerade till många senare övernaturliga inslag i Gabriels författarskap. Då morfadern avled flyttade Gabriel till sina föräldrar och syskon och började gå i internatskola.
Vid 13 års ålder kom Gabriel till huvudstaden Bogotá för att läsa vid läroverket. Ensam i den stora staden fann han tröst i att läsa, och lärde på så sätt känna världslitteraturen. Då han börjat studera juridik vid universitetet, kom han i kontakt med en grupp modernistiska poeter, och lämnade juridikstudierna för att ägna sig åt journalistik och författarskap.
1952 blev Virvlande löv refuserad av förläggaren och Gabriel försörjde sig de närmaste åren genom att skriva tidningskolumner och sälja uppslagsverk. Gabriel blev allt mer politiskt intresserad och förordade socialism. 1955 tvingades han fly från Colombia och leva i exil. Gabriel gifte sig med landsmaninnan Mercedes, paret flyttade till Havanna och startade en nyhetsbyrå. Gabriel blev nära vän till Fidel Castro och är så än idag. I dag bor Gabriel ömsom i Bogotá, ömsom i Mexico City.
Den första romanen Virvlande löv, gavs slutligen ut 1955, men fick inget nämnvärt gensvar. Handlingen utspelar sig i byn Macondo, som egentligen är födelsebyn Aracataca. Inte heller de följande böckerna rönte någon större uppmärksamhet. 1967 kom dock genombrottet med Hundra år av ensamhet, vilken fick ett fantastiskt mottagande. Gabriel hade då till slut förstått att han måste skriva på samma sätt som hans mormor berättade sina historier. Även Hundra år av ensamhet utspelar sig i Macondo, som är en liten isolerad by. Familjen Buendía och ett tjugotal andra familjer grundar och bygger upp byn med vita stenhus och egna lagar. Idyllen försvinner dock när byn växer. Byns förvandling under Banankompaniets framfart och den massaker på bananarbetare som skildras i boken har verklighetsbakgrund. Handlingen kretsar kring de stora frågorna i livet, som döden och kärleken, alltid med en inbyggd samhällskritik.
Gabriels författarskap brukar klassificeras som magisk realism. Denna stil kännetecknas av en blandning mellan realism och övernaturliga fenomen och den är vanligt förekommande hos latinamerikanska författare. 1982 erhöll Gabriel Nobelpriset i litteratur.
Gabriel författar även noveller och i antologin Nobeller - Noveller av Nobelpristagare finns novellen Tisdagssiesta publicerad. Denna korta berättelse är mycket realistisk och beskriver fattigdomens konsekvenser.
Information hämtad från Wikipedia och Gunilla Rohlin.
Etiketter:
Litteratur Sydamerika,
Nobelpriset
tisdag 6 januari 2009
2008 års bästa böcker - enligt DN
Det är bara att inse att om jag vill hänga med i den samtida litteraturen får jag göra vissa omprioriteringar. Jag får sluta med mina omläsningar av gamla klassiker. Fast det har jag inte lust att göra, jag vill och kommer allt att fortsätta läsa Selma, Pär Lagerkvist, Hemingway med mera. Om några år kanske jag känner att jag läst såpass mycket klassisk litteratur att jag kan och vill fokusera på nyheter.
Av de böcker som finns listade på DN har jag bara läst en - Den som älskar något annat av Karin Fossum - och köpt, men ännu ej läst en - Vägen av Cormac McCarthy. Men till skillnad från tidigare känner jag faktiskt till relativt många av titlarna som valts ut. Jag skulle själv vilja läsa Gomorra, Orbitór-trilogin, Branden i hjärtat. Berättelser från Bengalen, Allt är vind och Dödens nycker. Jag får väl läsa dem när de uppnått klassikerstatus :-)
Vad tycker ni om DNs lista? Saknades något? Jag har ju läst och recenserat en del av årets böcker och tycker nog att Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua platsar på listan.
Av de böcker som finns listade på DN har jag bara läst en - Den som älskar något annat av Karin Fossum - och köpt, men ännu ej läst en - Vägen av Cormac McCarthy. Men till skillnad från tidigare känner jag faktiskt till relativt många av titlarna som valts ut. Jag skulle själv vilja läsa Gomorra, Orbitór-trilogin, Branden i hjärtat. Berättelser från Bengalen, Allt är vind och Dödens nycker. Jag får väl läsa dem när de uppnått klassikerstatus :-)
Vad tycker ni om DNs lista? Saknades något? Jag har ju läst och recenserat en del av årets böcker och tycker nog att Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua platsar på listan.
Etiketter:
Allmänt boksnack
måndag 5 januari 2009
Inger Christensen
Den danska författarinnan nämndes som en av de starkaste Nobelpriskandidaterna under många år. Tyvärr hann hon aldrig erhålla priset, då hon under fredagen avled.
Inger föddes i ett arbetarhem i Vejle 1935, som det äldsta av tre barn. Fadern var stolt över sin begåvade dotter och hon fick, som den första i släkten, ta studenten. Redan som tonåring drömde hon om att bli poet och 1955 fick Inger sin första dikt antagen av tidskriften Hvedekorn. Under flera år arbetade Inger som lärare innan hon bestämde sig för att satsa fullt på författarskapet. Hon debuterade med diktsamlingen Ljus 1962 och 1969 kom det stora genombrottet med diktsamlingen Det, som fortfarande anses vara ett av hennes främsta verk.
1978 valdes Inger in i den Danska Akademien och hon mottog under årens lopp en mängd internationella priser, däribland Svenska Akademiens Nordiska pris 1994. "Lätt att läsa, svår att förstå. Jordbundet konkret och metafysiskt svindlande." Så sammanfattas Inger Christensens poesi i Danskt kvinnobiografiskt lexikon.
Jag har inte läst något av Inger, däremot har diktsamlingen Alfabet stått på min önskelista på Bokus sedan i höstas. I samband med att jag läste om olika Nobelpriskandidater stötte jag då på ett citat jag uppfattade som mycket tankeväckande:
"Allt vi äger har vi stulit av varandra".
Läs mer i SvD och Expressen.
Inger föddes i ett arbetarhem i Vejle 1935, som det äldsta av tre barn. Fadern var stolt över sin begåvade dotter och hon fick, som den första i släkten, ta studenten. Redan som tonåring drömde hon om att bli poet och 1955 fick Inger sin första dikt antagen av tidskriften Hvedekorn. Under flera år arbetade Inger som lärare innan hon bestämde sig för att satsa fullt på författarskapet. Hon debuterade med diktsamlingen Ljus 1962 och 1969 kom det stora genombrottet med diktsamlingen Det, som fortfarande anses vara ett av hennes främsta verk.
1978 valdes Inger in i den Danska Akademien och hon mottog under årens lopp en mängd internationella priser, däribland Svenska Akademiens Nordiska pris 1994. "Lätt att läsa, svår att förstå. Jordbundet konkret och metafysiskt svindlande." Så sammanfattas Inger Christensens poesi i Danskt kvinnobiografiskt lexikon.
Jag har inte läst något av Inger, däremot har diktsamlingen Alfabet stått på min önskelista på Bokus sedan i höstas. I samband med att jag läste om olika Nobelpriskandidater stötte jag då på ett citat jag uppfattade som mycket tankeväckande:
"Allt vi äger har vi stulit av varandra".
Läs mer i SvD och Expressen.
Etiketter:
Litteratur Europa,
Lyrik,
Nobelpriset
Månadssummering - December
Under december var jag sjuk en del och påbörjade ett flertal böcker utan att lyckas koncentrera tankarna. Jag sökte mig därför till mer lättillgänglig litteratur och lyssnade på min favoritserie om Arn för fjärde gången.
Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
En självbiografisk, klassisk utvecklingsroman i Stockholmsmiljö. Inget är vad det synes vara. Styrs sprattelgubben av egen vilja? Eller är människan blott en marionett? Mycket falskhet och förljugenhet beskrivs. Romanen tar upp de stora frågor människan brottas med, kanske framför allt under ungdomstiden: sexualitet, moral och religion.
Tempelriddaren av Jan Guillou
Det långdragna kriget i det heliga landet förvandlar den unge, naive Arn till en klok ledare och borgherre i Gaza. Han är en god kristen, som hyser stor respekt för andra människors seder och bruk. Högst osannolikt utvecklas en vänskap mellan tempel-riddaren och kristenhetens värsta fiende. Hemma väntar kärestan Cecilia, inspärrad i kloster.
Guernseys litteratur- och ... av Mary Ann Shaffer
Författarinnan Juliet Ashton kommer i kontakt med en man från Guernsey, som brevledes börjar berätta för henne hur öns litteratursällskap bildades under den tyska ockupationen. Fram växer berättelser om litteraturens betydelse, om vänskap och kärlek. Romanen skildrar fint hur människor sluter sig samman till stöd för varandra under påfrestningar.
En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy
Denna mångfacetterade roman handlar om en bengalisk familj i tre generationer under den första hälften av 1900-talet. Samtidigt som vi följer familjen, får vi ta del av Indiens historia med dess kolonialstyre, självständighet, patriarkala tradition och kastväsende.Välskriven med fina personbeskrivningar, allvar och humor.
Vägen till Jerusalem av Jan Guillou
I första i trilogin, växer den högättade gossen Arn upp hos cisterciensermunkarna i Varnhems kloster. Här utbildas han i logik och kristen tro av fader Henri och i vapenlekar av forne tempelriddaren Guilberg. Gud har en storartad plan för gossen och i slutet av romanen kallar Gud den unge Arn till tjänstgöring i det heliga landet.
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Arvid och Lydia är i ungdomen förälskade, men Arvid vill inte binda sig. Då Lydias far, dör gifter hon sig med en förmögen man. Arvid blir förkrossad och gifter sig i sinom tid med en annan kvinna. Efter 10 år möts Arvid och Lydia av en slump... En smärtsam kärlekshistoria med två personer som misstror och sårar varandra. Fantastisk!
Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
En självbiografisk, klassisk utvecklingsroman i Stockholmsmiljö. Inget är vad det synes vara. Styrs sprattelgubben av egen vilja? Eller är människan blott en marionett? Mycket falskhet och förljugenhet beskrivs. Romanen tar upp de stora frågor människan brottas med, kanske framför allt under ungdomstiden: sexualitet, moral och religion.
Tempelriddaren av Jan Guillou
Det långdragna kriget i det heliga landet förvandlar den unge, naive Arn till en klok ledare och borgherre i Gaza. Han är en god kristen, som hyser stor respekt för andra människors seder och bruk. Högst osannolikt utvecklas en vänskap mellan tempel-riddaren och kristenhetens värsta fiende. Hemma väntar kärestan Cecilia, inspärrad i kloster.
Guernseys litteratur- och ... av Mary Ann Shaffer
Författarinnan Juliet Ashton kommer i kontakt med en man från Guernsey, som brevledes börjar berätta för henne hur öns litteratursällskap bildades under den tyska ockupationen. Fram växer berättelser om litteraturens betydelse, om vänskap och kärlek. Romanen skildrar fint hur människor sluter sig samman till stöd för varandra under påfrestningar.
En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy
Denna mångfacetterade roman handlar om en bengalisk familj i tre generationer under den första hälften av 1900-talet. Samtidigt som vi följer familjen, får vi ta del av Indiens historia med dess kolonialstyre, självständighet, patriarkala tradition och kastväsende.Välskriven med fina personbeskrivningar, allvar och humor.
Vägen till Jerusalem av Jan Guillou
I första i trilogin, växer den högättade gossen Arn upp hos cisterciensermunkarna i Varnhems kloster. Här utbildas han i logik och kristen tro av fader Henri och i vapenlekar av forne tempelriddaren Guilberg. Gud har en storartad plan för gossen och i slutet av romanen kallar Gud den unge Arn till tjänstgöring i det heliga landet.
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Arvid och Lydia är i ungdomen förälskade, men Arvid vill inte binda sig. Då Lydias far, dör gifter hon sig med en förmögen man. Arvid blir förkrossad och gifter sig i sinom tid med en annan kvinna. Efter 10 år möts Arvid och Lydia av en slump... En smärtsam kärlekshistoria med två personer som misstror och sårar varandra. Fantastisk!
Etiketter:
Statistik
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


