Maken - Gun-Britt Sundström

Maken av Gun-Britt Sundström.

Martina och Gustav träffas under studietiden, blir förälskade och bestämmer sig för att leva tillsammans. Men det är inte så lätt att skapa ett idealt förhållande när samhällets normer luckrats upp och man har näst intill total frihet att själv forma sitt liv. Samtidigt måste man hantera släkt och vänners förväntningar och försöka anpassa sig till varandras behov. Under ett antal år försöker Martina och Gustaf få sitt samliv att fungera, de ger upp, skiljs åt, och börjar om från början igen.

Maken kom ut för första gången år 1976 och den speglar på många sätt sin tidsanda. Berättelsen utspelar sig på 1960- och 70-talet, under en tid då samhället förändrades och kärnfamiljen ifrågasattes. Samtidigt upplever jag romanen som tidlös i sin beskrivning av människans längtan efter närhet och rädsla att förlora sig själv.

Kan man vara fri tillsammans med en annan människa? Kan man leva ihop om man har olika åsikter om hur ett förhållande bör vara? I boken dissekeras dessa och liknande frågeställningar av Martina, som kompromisslöst vägrar att anpassa sig till förlegade normer, konventioner och könsroller. Samtidigt hamnar Martina och Gustaf lätt i ett klassiskt känslomässigt maktspel som handlar om att vara (eller verka vara) oberoende. Boken beskrivs ofta som en feministisk vardagsroman, vilket är en mycket passande benämning.

Språket och tonfallet i boken är alldeles lysande. Man engageras och berörs av parets kärleksgrubblerier och man delar deras upplevelser. Här finns inget utrymme för romantisk jolmighet, boken är snarare något galghumoristisk och cynisk i sin framställning. Här finns inte heller utrymme för några förenklingar från författarens sida, hon ger oss inga svar utan låter oss dra egna slutsatser.

Första gången jag läste Maken var i början av 80-talet, då jag var knappt 20 år. Och romanen påverkade mig starkt. Det var första gången jag förstod att mina funderingar och svårigheter var universella, de delades av andra människor! Vid denna tidpunkt försökte jag, liksom Martina, hitta ett sätt att leva tillsammans med en man. Kanske överdriver jag något, men jag tror faktiskt att boken Maken har bidragit till att jag fortfarande lever tillsammans med samme make. Det var förlösande att inse att andra brottades med samma besvärliga känslor som jag.

Det här är en bok jag varmt vill rekommendera alla att läsa. Det är en klok bok, som samtidigt är lättläst och underhållande.

Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson.

En höstkväll i början av 1990-talet står den 70-åriga änkan Hedwig Johansson i fönstret och hör skinnskallarna skandera: Sieg Heil! Sieg Heil! Dessa ord hörde hon för mer än 50 år sedan, då hon som liten flicka bodde med sin familj i Mainz. Hedwig beslutar sig för att det är dags att berätta den historia hon så länge burit. Det är dags att berätta om den tragedi hon bevittnade och var delaktig i.

Hedwig Hannelore Maurer föddes 1922 och växte upp i Mainz. Under hennes barndom växte sig den nationalsocialistiska rörelsen stark, vilket oroade hennes föräldrar som var socialdemokrater. För Hedwig var situationen komplicerad; hon ville vara lojal med sina föräldrar samtidigt som hon ville passa in i samhället och vara lik sina jämnåriga kamrater. Föräldrarna uppmuntrade Hedwig att gå med i Hitler Jugend för att skydda henne. Efter nazisternas maktövertagande internerades Hedwigs far och Hedwig blev kär - i en SS-man.

Den olyckliga kärlekshistorien mellan Hedwig och Wilhelm Schurbiegel bildar ett nav i Molnfri bombnatt. Man får följa hur deras förälskelse växer fram, och man delar deras tragiska öde då krig och politik skiljer dem åt.

Boken skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. Hedwig slits mellan lojalitet med föräldrarna och sin längtan efter att vara tillhörig, att vara en del av den organisation som ger lycka åt alla. För det är just så national-socialismen porträtteras av propagandamaskineriet; den som engagerar sig i partiet blir lycklig. Och vilken tonåring vill inte vara lycklig?

Berättelsen är allmänmänsklig och allmänhistorisk, samtidigt som den är individuell och förankrad i sin tidsperiod. Boken är fiktiv, men den är skriven på ett sätt som gör att man relaterar till Hedwig som till en verklig person. Det är den enda bok jag läst som beskriver andra världskriget från ett tyskt perspektiv, och det är en bok som på ett enkelt, men trovärdigt, sätt beskriver hur det kunde komma sig att så många tyskar faktiskt var partimedlemmar. "Molnfri bombnatt" är en historia om människans grundläggande behov av samhörighet och delaktighet.

Boken är upplagd så att man parallellt följer Hedwig under ett flertal tidsperioder. Detta innebär att man i ett tidigt skede får vetskap om vad som kommer att hända, vilket skapar stark förväntan hos läsaren. Boken är mycket välskriven och lättläst, det finns ett "driv" i texten som gör att man lockas att sträckläsa. Men, samtidigt kan man känna ett behov av att stanna upp för att reflektera och dra några djupa andetag. Man blir känslomässigt drabbad av Hedwigs livshistoria, som innehåller mycket smärta och många tragiska händelser. Berättelsen är oerhört gripande, det rann både en och två tårar då jag läste den. Molnfri bombnatt ligger högt uppe på min lista över de allra bästa böckerna, och jag har till dags dato läst den tre gånger. Missa inte denna juvel!

Ljudboksproblem

Jag som glatt brukar förespråka ljudböcker har nu hamnat i stora svårigheter. Förvisso är det viktigt att uppläsaren är bra, och det tycker jag att många är. Men kombinationen av just den här boken och den här uppläsaren fungerar inte för mig. Boken jag talar om är Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet och uppläsaren är Helena Brodin. Den är högst troligt att Helena läser andra böcker bra, men den här läser hon "liksom för bra". Hon växlar dialekt och hon sjunger. Men, jag hänger inte med! Innan jag hunnit förstå vilken dialekt eller språk hon talar, har hon bytt igen. Jag utgår från att boken innehåller stora dialektala passager, och det skulle så klart fungera om jag läste med ögonen i stället för med öronen. Det känns så trist eftersom jag köpt hela trilogin på CD (iofs på Tradera så jag kan nog sälja den igen utan större förlust). Men, jag tycker att jag missat mycket av första boken, samtidigt som jag inte har lust att läsa den från början. Usch, ett sådant fånigt I-landsproblem.

Alexander Solzjenitsyn - Att andas

Den till omfånget mycket lilla novellen Att andas av Alexander Solzjenitsyn uppfyller mig med känslor och sensationer. Det här är så vackert. Det här är så nära. Jag drar djupa andetag och tycker mig känna dofterna. Jag vill lyfta ansiktet mot den friska luften och insupa de fruktiga aromerna. Den här lilla, lilla novellen är helt magnifik. (Ur Nobeller.)

B O K S T Ä V E R

Lilla dottern har blivit alldeles tokig i bokstäver. Hon pekar på dem överallt och undrar vilka de är. Så nu har vi två nya favoritböcker som läses om och om och om och om igen...

ABC-resan är en ljuvlig, traditionell bok av Elsa Beskow. Barnen Anna och Bo ger sig ut i världen för att lära sig alfabetet. De råkar ut för en del ledsamheter, många roliga händelser och spännande äventyr. Hela tiden lär de sig nya bokstäver. Och innan man vet ordet av, har barnen lärt sig hela alfabetet och återkommit till hemmets trygga vrå. Denna bok innehåller all gammaldags charm jag minns från min egen barndoms böcker, och berättelsen är lika populär hos den nya generationen. Dessutom är den skriven på rim, vilket alltid uppskattas i vårt hus. Illustrationerna är bedårande, i all sin oskuldsfullhet.

"Fisken, stor med blanka fjäll,
hörde Annas rop och gnäll,
sade: sätt dig upp min skatt,
vi ska simma rövarn fatt!"

I En liten skär och alla bråkiga brokstäver av Carin och Stina Wirsén har en liten skär fullt upp att få ordning på alla bråkiga bokstäver. Bokstäverna presenterar sig på ett busigt, lite tokroligt och otroligt fantasifullt sätt. Med ganska begränsad mängd text lockar boken till många skratt och glada utrop. Även denna bok är skriven på rim och med många allitterationer, vilket gör verserna roliga och enkla att memorera för en liten, som ännu "läser" med hjälp av minnet. Illustrationerna är skenbart enkla, men innehåller många detaljer och förmedlar känslouttryck på ett fantastiskt sätt. Lysande!

"Knubbiga, krulliga K har så kul.
De kokar kola till nästa jul.
Pyssliga P pressar potatis.
De passar på när potatis är gratis.
Fiffiga F fixar finfin falaffel.
Får man smaka? Ja, hämta en gaffel!"