Dagens Nobelspekulationer

Idag är det Aftonbladets tur att leka "tippa Nobelpristagaren". Där skrivs, angående Horaces uttalande om amerikanska brister (eller möjligen icke-uttalande, eftersom han, som sagt var, tycker sig ha blivit missförstådd), att "En populär teori är att Akademiens ständige sekreterare bara la ut en dimridå – för att dölja att priset i år i själva verket kommer priset gå just till en amerikan." Kan det vara så? Jag tycker att det verkar oerhört barnsligt.

Man har naturligtvis också frågat några "experter". Joyce Carol Oates är en favorit hos dem, hon beskrivs som storslagen, både bred och smal. Om Philip Roth sägs att han påverkat en hel generation författare (hörde du det Spectatia?). Åsa Linderborg håller på danska Inger Christensen och citerar en rad "Allt vi äger har vi stulit av varandra". Detta tankeväckande citat gör mig mycket nyfiken på författarinnan.

Själv har jag nu läst en tiondel av Salman Rushies Midnattsbarnen och förstår inte varför han inte redan fått priset. Jag har gapskrattat, ängslats, äcklats och förundrats över händelserna i romanen och ser fram emot de nästkommande 700 sidorna.

Jag vill ha mina nya skor

Den lilla prinsessan är en mycket egensinnig, charmerande och frågvis liten flicka. Hon är också nyfiken, temperamentsfull, uppfinningsrik och envis. Hon påminner faktiskt rätt mycket om någon jag träffar dagligen. Den lilla prinsessan bor i ett stort slott med tinnar och torn, tillsammans med mamma drottningen och pappa kungen. Slottet är fullt med vänner att leka med: statsministern, amiralen, generalen, mjukdjuret Fabian, hunden Skruff och katten Kisse. Dessutom kan man ägna sig åt att ställa till med förtret för husan och kocken.

I Jag vill ha mina nya skor av Tony Ross har prinsessan just fått ett par nya, röda finskor. Först vill hon absolut inte prova dem, sedan vägrar hon ta av dem. Kungen bestämde då att hon fick ha dem på om hon var rädd om dem. Men, det är mycket svårt att vara så försiktig att man inte smutsar ner sina skor...

Den lilla prinsessan, som bor i mitt hus, är mycket förtjust i sin nya bok. Vi har läst den flera gånger och det är tydligt att min lilla har funnit någon att identifiera sig med. Textmassan är precis lagom för en tre-årig lyssnerska, boken innehåller flera aha-upplevelser för henne och berättelsen lockar till glada skratt. Illustrationerna är otroligt fina, glada, uttrycksfulla och detaljrika.

Boken rekommenderas varmt till alla små egensinniga prinsessor i förskoleåldern.

Lästrio - reseskildringar

Det finns naturligtvis inga resor som kan mäta sig med de, under vilka man blir förälder. Därför har jag valt mina böcker om reseskildringar utifrån ett adoptions-perspektiv.


1. I Äntligen adoptivförälder av Eva Brenckert berättar ett stort antal föräldrar om vägen fram till adoptionsbeslutet, om resan och första mötet med barnet, om processen som leder fram till att man känner sig som förälder och om omgivningens reaktioner. Berättelserna varvas med inlägg från psykolog, BVC-sjuksköterska och familjeterapeut. Boken är mycket läsvärd och jag rekommenderar den till alla blivande adoptivföräldrar.

2. Alice från Kina av Anders Jansson & Nina Östman är berättelsen om en familj som reser till Kina för att adoptera en lillasyster. Boken innehåller beskrivningar av familjens förberedelser i Sverige och Alices tillvaro i Kina. Överlämnandet och familjens första tid tillsammans är mycket fint dokumenterade och även första tiden hemma får sin plats i berättelsen. Texten är enkel och förklarar på ett lättförståeligt sätt hur en adoption går till. Rekommenderas!

3. Hjärtat mitt av Dan och Lotta Höjer handlar om Tu Ti som föddes på andra jordklotet på Alla Hjärtans dag. Hemma i Sverige satt en mamma och en pappa och väntade och längtade efter ett barn att ta hand om och älska. När de fick veta att Tu Thi skulle bli deras dotter dansade de lyckodans hemma i köket. Och så flög de iväg för att hämta hem henne. Hjärtat mitt är en otroligt vacker, poetisk saga om adoption, som passar alla åldrar. 

Bokklubb

Ojsan, hastigt och lustigt blev jag med bokklubb. Jag som inte tänkt att någonsin gå med i någon ny. Jag har så klart genom åren varit med i de flesta, vilket jag har väskor som bevisar. Men, nu för tiden finner jag nästan aldrig några böcker jag vill ha i erbjudandena. Dessutom missar jag ofta att avbeställa och får hem böcker jag inte vill ha. Men, så hittade jag det här oemotståndliga erbjudandet. Jag började provläsa Maryse Condés Segu och blev genast mycket intresserad av berättelsen. Som extrabok medföljde Utvandringens tid av Tayeb Salih. Denna bok brukar räknas till en av de främsta arabiska romanerna under 1900-talet. En STOR fördel med denna bokklubb är att man inte förbinder sig att köpa något och man får inget hemskickat om man inte beställt det.

"Stjärnans ögonblick" av Clarice Lispector

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector.

Stjärnans ögonblick handlar om den fattiga, unga kvinnan Macabéa, som lever ett intetsägande, torftigt liv i Rio de Janeiro. Efter ett tafatt förhållande, som avslutas med att hon blir övergiven, beslutar hon sig för att besöka en spådam. Denna förutser en strålande framtid. Stjärnans ögonblick handlar också om hur bokens jag, berättaren och författaren Rodrigo S.M., försiktigt närmar sig sina föreställningar om Macabéa och ger henne gestalt.

Clarices berättarstil kräver naturligtvis sin beskrivning, men tyvärr saknar jag det litterära språk som krävs för att göra författaren rättvisa. I bokens efterord kan man läsa:

"Om man kortfattat ska försöka karaktärisera Lispectors författarskap kan man säga att det präglas av ett existentiellt sökande och ett skapande av en subjektivitet. Här finns en stark känsla för själsliga svängningar och nyanser och en stilistisk originalitet och skönhet förenad med precision, ironi och meningsfulla tvetydigheter -."

Då jag själv ska försöka beskriva Clarices stil får jag lov att ta till liknelser. Berättelsen är som en hel symfoni, där alla instrument deltar, improviserar vilt och trängs med varandra. Berättelsen är som en regnbåge; den innehåller alla de nyanser man kan urskilja och den präglas av både mjuka övergångar och skarpa kontraster. Berättelsen är som en fotbollsmatch, spelad i halsbrytande fart och innehållande oändligt vackra dribblingar.

Under läsandet kastas jag mellan olika perspektiv och till slut står jag där lite förbryllad och undrar vem jag är. Är jag författaren? Är jag berättelsens jag? Är jag berättelsens huvudperson? Eller, är jag enbart en utomstående läsare? Genom sitt sätt att skriva får Clarice mig att emellanåt tro att det kanske är jag som skapar berättelsen. Mycket fascinerande. Och när jag väl börjar förstå att jag är läsaren, inser jag att det begreppet inte heller täcker mina uppgifter. Jag är också bloggaren, som tänkt mig att säga något intressant, och möjligen klokt, om boken. Men, eftersom jag ohjälpligt trasslat in mig i funderingar kring vem jag är får ni här en länk till en bloggare som skrivit både kloka och välformulerade analyser av Clarice Lispectors författarskap. Själv behöver jag mer tid att försöka acceptera min begränsade delaktighet i skapandet av Stjärnans ögonblick.