Tisdagstrion - Politik

Veckans tema i tisdagstrion är politik och fler tips hittar ni som vanligt hos Mina skrivna ord.

Eftersom politik i grunden handlar om hur vi ser på människor, hur vi tycker att makt och ägande ska fördelas så är väl i grunden i princip alla böcker politiska. T ex har svenska deckare traditionellt varit samhällskritiska och varenda bok jag läst om Sápmi handlar om hur man genom politiskt styre fattar beslut om att vissa har rätt att lägga beslag på andras mark. Så har man ju dessutom gjort i hela världen i alla tider. På samma sätt definieras det ju politiskt vilka människor som har större värde än andra - utifrån färg, funktion och kön. Att välja tre böcker som handlar om politik är därför oerhört svårt. Men jag har valt tre som i någon mån sammanfattar min politiska övertygelse - jämlikhet och jämställdhet. Och helst en jord att leva på.

Böckerna om Bricken av Vibeke Olsson är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här skildras arbetarrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perspektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap. Författaren påvisar med all önskvärd tydlighet att såväl arbetar- som väckelserörelsen är demokratirörelser som båda betonar vikten av solidaritet:

"Ordet solidaritet var det inte så många som kunde då. Men kallelsen att följa Jesus och kravet att vara solidarisk var ett och samma ... Vi är ju många, många som tror att Gudsorden om rättvisa och rättfärdighet gäller också här och nu."

Medborgare - en amerikansk dikt av Claudia Rankine rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och när de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Texterna har ett du-tilltal som gör mig märkligt indragen i det som berättas, även om händelserna ligger långt från min vardag. Sammantaget är Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. 

I Klimatkvartetten (Binas historia, Blå, Przewlskis häst, Drömmen om ett träd) skildrar författaren Maja Lunde en framtid utan pollinerare, en upphettad jord med vattenbrist och bränder, effekten av människans agerande på andra varelser samt frågan om människans värld kan återuppstå efter svält, virus, krig och stora flyktingströmmar? Och skulle människan då agera annorlunda? Oerhört skrämmande läsning som konkret gestaltar effekterna hur vi lever idag.

Tisdagstrion - Georg/George

Dags för ny Tisdagstrio hos Mina skrivna ord - idag är temat Georg/George. Förvånansvärt snabbt kom jag på mina tre den här veckan.

Tvillingarna Fred och George i Harry Potter-serien av J K Rowling är så lika att inte ens deras mamma kan se skillnad. Roliga karaktärer i en oförglömlig fantasy för alla (eller många) åldrar. Vi besökte i somras Harry Potter-muséet utanför London och både 60-åringarna och 20-åringarna gillade det skarpt.

Middlemarch av George Eliot (pseudonym för Mary Ann Evans) står naturligtvis fortfarande kvar på min läslista. Virginia Woolf sägs ha menat att romanen med sin komplexa skildring av relationer och samhälle, var något utöver det vanliga för sin tid. Hon lär till och med ha beskrivit den som "en av få engelska romaner skriven för vuxna människor".

1984 av George Orwell är en klassisk dystopi, den utspelar sig i en framtid, där världen genomlidit ett världskrig och styrs av tre totalitära stater. Winston Smith är medborgare Oceanien, han är tjänsteman vid Sanningsministeriet, där man arbetar med att ändra historiska fakta så att de stämmer överens med aktuella "sanningen". 1984 är en skrämmande aktuell roman, som handlar om hur makthavarna förslavar människorna genom att förändra deras sätt att tänka. Det som bekymrar mig mest i vårt samhälle idag är att så många unga människor går ur skolan utan kunskap och kritiskt tänkande, de blir så lätt rov för maktgalna politiker.

Litteraturfestivalen på Mårbacka

Under fredag och lördag har jag varit på Litteraturfestivalen på Mårbacka och njutit av härliga samtal, trevliga möten och en underbar miljö. Mårbacka är naturligtvis en av de vackraste platser i världen och alltid värd ett besök. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå på, eller skriva om, alla programinslag, men här kommer lite tankar kring några av dem.

Faiaz Dowlatzai och Ellen Persson samtalade om sina böcker, och om livet, så att varenda människa i publiken blev berörd. Av Faiaz Dowlatzai har getts ut ett flertal noveller och romaner, på Ordfront  Gosale – Tre idioters äventyr, en uppväxtskildring som handlar om tre pojkar som lämnar ett afghanskt strikt samhälle och efter år på flykt slutligen hamnar i Sverige, samt Hassan: Blattejäveln en berättelse om en ung afghansk flykting som möter mycket misstro i det nya landet. Elin Persson debuterade med den hyllade och prisade ungdomsromanen De afghanska sönerna. Hennes första vuxenroman var uppväxtskildringen Sommaren, och 2025 utkom den fantastiska Pizzeria Roma (recension finns här).

Författaren och akademiledamoten Steve Sem-Sandberg tilldelas Selma Lagerlöfs Litteraturpris 2024 med motiveringen: "För att han i existentiellt mättade och mångtydiga romaner gestaltar människans motsägelsefullhet". Just människans motsägelsefullhet belystes i ett djuplodande samtal mellan Steve Sem-Sandberg och kulturjournalisten, tillika en av festivalens grundare, Yvonne Ihmels. Genomgången av Sem-Sandbergs författarskap ledde till att jag febrilt skrev ner titlar att lägga till på läslistan, allra högst hamnade romanen Theres - en slags collage-roman om Ulrike Meinhof. Författarens senaste roman - De heligas stad - har jag läst och skrivit om här. 

Marjaneh Bakhtiari har iranskt ursprung och hennes romaner handlar ofta om iranska familjer i Sverige. Hon skriver ofta med en blandning av allvar och humor som gör det lätt för läsaren att ta till sig hennes romaner. Min favorit hittills är Godnattsagor för barn som dricker, en berättelse om hur tre generationer hanterar livets svårigheter och utmaningar i Teheran. Den är sammantaget en fantastisk skildring av olika strategier att överleva trauman. Även den senaste romanen - Oändligt underbart - som handlar om femtonårige Shayans sista dag i livet, tyckte jag mycket om. Den romanen är mer stillsamt sorglig än de tidigare och som läsare blev jag starkt berörd av den. 

Lördagens samtal mellan författaren Carina Bergfeldt och litteraturkritikern Björn Kohlström var oerhört underhållande och lärorikt. Carinas nyutkomna roman En dag ska vi återvända - del ett i Gustaviasviten - skildrar den nedtystade svenska rollen i den transatlantiska slavhandeln. En av de teman som diskuterades var just om Carina, som vit kvinna, kan eller bör skriva om svarta slavar. Liknande frågor har ju tidigare hetsigt diskuterats. Carina berättade om sin omfattande research och om hur hon tagit hjälp av kunniga afrosvenskar för att gestalta allt så korrekt som möjligt. Särskilt intressant - om är vedervärdigt - är att enbart romanens fyra huvudpersoner är fiktiva, allt annat, inklusive exempelvis olika fall och domar, är historiskt korrekt. 

Stinas bästa vän

Stinas bästa vän, med undertiteln En hundägares glädje, sorg och förundran är författaren, poeten och samhällsdebattören Göran Greiders essäbok om vänskapen, förståelsen och kommunikationen mellan människa och hund. Författaren beskriver att han inledningsvis inte var en "hundmänniska" och han påminner mig om min svärmor som envist hävdade att hon inte tänkte mata, promenera eller sköta en ny hund om svärfar skaffade en. Ni kan väl gissa hur det gick för svärmor och valpen Lufsen också? Stinas bästa vän nominerades mycket välförtjänt till Augustpriset 2025.

Göran Greider relation till hundar förändrades mer än han väntat sig när hans fru och dotter skaffade springerspanieln Stina. Hundens villkorslösa kärlek och tillit ledde till en ömsesidig vänskapsrelation och, för författaren, ett nytt sätt att betrakta världen. Vissa delar av boken skildrar lyhört den känslomässiga erfarenheten av att vara en hunds bästa vän, medan andra delar reflekterar kring ojämlikheten i en relation som bygger på att den ene äger den andre. De avslutande delarna av boken skildrar sorgen och tomheten som uppstår när ett älskat djur dör. Sammantaget är boken en finstämd berättelse om vänskap och närmast en sorgterapibok över förlusten av en bästa vän. 

STINAS BÄSTA VÄN
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront (2025)

Juloratoriet av Göran Tunström

Göran Tunström 1937-2000 är en av de stora i Värmland och han räknas som en av de viktigaste svenska författarna. Han tilldelades bland annat Stora Romanpriset, Nordiska Rådets Litteraturpris, Selma Lagerlöf-priset och Augustpriset. De flesta av hans romaner utspelar sig  i Sunne. Jag har svårt att i ord beskriva hur mycket Göran Tunström betyder för mig, hans texter berör alltid det djupt personliga och existentiella i tillvaron. 

Prästungen handlar om författarens uppväxt i Sunne, Värmland, mitt i världen och berättar om barndomens lekar, om faderns död och om längtan efter tillhörighet. Berömda män som varit i Sunne utspelar sig i slutet av sextiotalet i Sunne då den lilla staden får besök från månen. Detta är en helt underbar berättelse om det storslagna och det lilla livet. Även Tjuven utspelar sig delvis i Sunne, där Johan föds som Ida Pripps och Fredrik Jonson Löks trettonde barn. Magisk realism när den är som bäst. I Ökenbrevet möter läsaren en mänsklig Jesus, som älskar livet och som blir till i mötet med andra. Boken förmedlar ett oerhört stort hopp, en människokärlek som vida överstiger förnuftet och en upplevelse av att man kan "tro" på denne Jesus. 

Mest känd är författaren för romanen Juloratoriet, en makalös berättelse som även filmatiserats. Romanen är en oerhört gripande släktkrönika, vars handling utspelar sig över tre generationer i Sunne och på Nya Zeeland. I inledningen återvänder dirigenten Victor Udde, berättaren, till Sunne för att sätta upp Bachs Juloratorium. Därefter får läsaren ta del av både hans fars och farfars levnadshistorier genom olika dokument som t ex dagböcker och brev. När fadern Sidner var barn tvingades han bevittna den fruktansvärda olycka, som ledde till hans mor Solveigs död. Sidners far Aron tog förlusten av hustrun hårt, han klarade inte längre sköta familjens gård och tappade så småningom fästet i verkligheten. Även Sidner och systern Eva-Liisa påverkades naturligtvis starkt av moderns bortgång, en händelse som i hög grad kom att definiera deras liv. Sidner blev så småningom förälskad och fick ett barn med en kvinna, som inte ville att barnet skulle ha någon kontakt med sin pappa. Detta ledde till att Sidner tvingades tillbringa en tid på mentalsjukhus innan han gav sig iväg för att slutföra en resa hans pappa inlett många år tidigare. 

Romanen skildrar hur en ofattbar tragedi slår sönder en familj och hur sorgen leder till tystnad och verklighetsflykt. Författaren skildrar längtan och sorg på ett helt unikt sätt, texten har en genuin, ibland närmast barnslig, ton och ett svårmod som berör. Samtidigt finns här en varm, vardaglig humor och en makalös lek med ord. I alla Göran Tunströms - och i Selma Lagerlöfs - berättelser står kärleken i centrum och besitter en helande kraft. Göran Tunströms texter är på samma gång oerhört värmländska och universella, berättelserna skulle kunna utspela sig var som helst. Sammantaget är Juloratoriet en av de mest enastående böcker jag läst, den kan dessutom gärna lyssnas på i en uppläsning av författaren själv. 

JULORATORIET
Författare: Göran Tunström
Förlag: Albert Bonniers

Trollskärvan

Torborg Nedreaas (1906–1987) anses vara en av Norges mest framstående efterkrigsförfattare, om än relativt okänd i Sverige. Hon var politiskt radikal och skrev om klasskillnader, fattigdom och förtryck. 1945 debuterade hon med novellsamlingen Bak skapet står øksen. Flera av novellerna skildrade händelser under andra världskriget, hon skrev bland annat om ”tyskejenterna”, d v s norska kvinnor som hade förhållanden med tyska soldater. De här kvinnorna utsattes för både rättsövergrepp och trakasserier efter krigsslutet, och många deporterades till Tyskland. Torborg Nedreaas hade stor betydelse i kampen för fri abort, samtidigt som hon också värnade om barnets rätt att födas in i en jämställd värld. 1947 fick hon sitt stora genombrott med med romanen Av månsken växer ingenting. 

Trollskärvan tilldelades det allra första Kritikerpriset 1950 och är första delen i en uppväxttrilogi om flickan Herdis. Handlingen utspelar sig i Bergen under början av 1900-talet och skildrar en hotfull tid på randen till ett världskrig. Herdis växer upp i en tuff miljö både hemma och bland kamraterna på gatan. Hon har svårt att finna sig tillrätta och väljs sällan som sällskap i första hand. Vid flera tillfällen utsätts Herdis för kränkande övergrepp av andra barn, och har ingen att berätta för. Porträttet av Herdis är komplext, psykologiskt träffsäkert och ovanligt intressant i och med att författaren inte faller för frestelsen att göra henne till enbart en "god" och utsatt flicka. Herdis har en ovanligt väl utvecklad fantasi och när hon tittar på världen genom en glasskärva - hennes trollskärva - blir allt ljust, färgglatt och vackert.

"Nu kunde allt ha blivit bra, modern pratade glatt och varmt och kärleksfullt, hon hade glömt allt. Herdis gick tyst med handen i hennes och visste inte vad hon skulle göra med allt som for runt i henne. Hon var som två Herdisar. Den ena längtade efter att förtvivlat kasta sig i sin mors famn och ta emot alla ömhetsbetygelser och bara glädja sig inför julaftonen. Den andra kämpade med något ouppklarat som inte kunde öppna sig för någon glädje av något slag och som gjorde ont i halsen."

Sammantaget är Trollskärvan en oerhört fängslande och upprörande skildring av förtryck och de starka känslor av skam som väcks och rotar sig hos ett offer. Jag ser verkligen fram emot att läsa de följande delarna av denna makalösa berättelse. 

TROLLSKÄRVAN

Författare: Torborg Nedreaas

Översättare: Cilla Naumann

Förlag: Wahlström & Widstrand  (2026)

Torka aldrig tårar utan handskar

Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar kommer att sättas upp som musikal med premiär på Göta Lejon i Stockholm den 24 september 2026, och en nyutgåva av trilogin, som en sammanhängande berättelse, kommer också ut under hösten. Jag passar därför på att dela min recension av en berättelse som verkligen - av olika anledningar - kröp under huden på mig. 

1982 tog huvudpersonen Rasmus studentexamen efter treårig humanistisk linje på Solbergaskolan i Arvika. 1982 tog jag studentexamen efter treårig humanistisk linje på Solbergaskolan i Arvika. Vilken total förvirring det medför när en fiktiv text plötsligt tycks handla om en själv, eller i alla fall om ens närstående. Jag kände mig omkullvält när jag såg inledningen av TV-serien och kände igen mig. Och eftersom boken nästan handlar om mig läser jag den utifrån det perspektivet. Minsta lilla fel stör mig (Gardell vet t ex inte att man säger Åmot med betoning på båda stavelserna och inte Åmotfors med betoning på första stavelsen). Men de små felen är så pyttiga jämfört med allt som är rätt! Beskrivningen av Domuskaféet är exakt och på denna plats tillbringade jag stor del av skoltiden. Ja, tyvärr just den tid jag borde varit i skolan. Jag träffade nämligen min nuvarande man i skolan och därefter hade vi viktigare saker för oss än att gå i skolan. En annan sak som tack och lov inte stämmer är att Rasmus gick i min klass. Det gick bara en kille i klassen och han reste aldrig till Stockholm. Så jag kände inte Rasmus "på riktigt".

Miljöskildringen i romanserien är således fantastisk. Stämningen i byhålan Koppom är exakt återgiven,  jag känner så oerhört väl igen mig både i samhället och bland befolkningen. Gardell har fått en del kritik för övertydlig symbolik med den vita älgen, men den kritiken kommer ju från folk som inte var med. Den vita älgen spelade stor roll under min uppväxt, folk åkte på älgsafari för att försöka få syn på den o s v. För en gångs skull stör mig övertydlig symbolik inte alls. Om berättelsen utspelar sig i västvärmland måste älgen helt enkelt vara med.

Förutom igenkännandets förvirring väckte Torka aldrig tårar stor skam hos mig. Skammen att ha glömt! Jag befann mig aldrig i närheten av någon som drabbades, men jag minns ju så väl allt som skrevs i tidningar och diskuterades på TV. Jag minns hur vissa drabbades medan andra fick skylla sig själva. Tack och lov minns jag också hur vidrig jag tyckte att uppdelningen mellan de oskyldiga och de skyldiga var. Och jag minns rädslan, paniken innan man visste hur man kunde bli smittad. Jag minns Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård. Eller rättare sagt, jag minns nu när jag blivit påmind. Och jag är tacksam över påminnelsen även om jag gråtit floder då jag lyssnat på Gardells uppläsning. 

Som litteratur är Torka aldrig tårar lättläst och gripande, som vittnesdokument är den ovärderlig. När Gardell håller sig till sin berättelse blir man berörd, när han beskriver tidsandan blir man omskakad. Gardell hamrar frenetiskt in sitt budskap och det är ett budskap som måste predikas tills alla förstår. Kärlek och tolerans är till för alla. Kärlekshistorien mellan Rasmus och Sebastian är underbart berättad, Paul är härligt överdriven utan att be om ursäkt för det, Bengt har precis lagt världen (i alla fall Sverige) för sina fötter när han får beskedet, sorgen är ofantlig när vännerna tvingas att bära varandras kistor. Torka aldrig tårar är helt enkelt ett storverk.

Tisdagstrion - Ungdomsböcker

Veckans Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om ungdomsböcker och jag har gått på upptäcktsfärd i dotterns bokhyllor för att hitta bra tips för alla åldrar. 

Heartstopper av Alice Oseman är en grafisk romanserie om tonårens första uppslukande kärlek, om att skapa en identitet, acceptera sig själv och våga stå för den man är. Serien utspelar sig på en brittisk pojkskola, där Charlie och Nick en dag råkar hamna bredvid varandra i klassrummet. Serien beskrivs ibland som lite rosenröd och romantisk, men innehåller även tyngre ämnen som mobbing, homofobi och mental ohälsa. I länder som Ungern, Turkiet och USA har försäljningen begränsats eller förbjudits.

Sammanfattningsvis handlar Cirkeln av av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren om sex tonårstjejer som kallas till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondska. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. En efter en upptäcker tjejerna att de har olika magiska krafter och de får en följeslagare (som inte verkar duga så mycket till). Samtidigt fortsätter det vanliga livet och det är inte så lätt att veta hur man ska hantera sina nya krafter. Dessutom händer allt fler hemska saker ...

Ordbrodösen av Anna Arvidsson utspelar sig i en värmländsk bruksort (kanske min egen uppväxtort?), där en familj med unika egenskaper bott sedan generationer tillbaka. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser, de kan styra andra människors tankar, känslor och handlingar med sina skrivna ord. Sammantaget är Ordbrodösen en fängslande, spännande berättelse om att växa upp i en värld där ord är magiska och där du kan bli en marionett som styrs av andra. Magisk realism med mer än en gnutta realism.

Norska favoriter - Maja Lunde

Foto: Agnete Brun

Maja Lunde är en av Norges mest lästa författare, född och bosatt i Oslo. Maja Lunde har skrivit barnböcker samt manus till barnprogram för TV, men är mest känd som författare till romanerna Binas historia, Blå, Przewalskis häst och Drömmen om ett träd - vilka utgör fristående delar i romankvartetten om vår tids skrämmande klimatförändringar. Den inledande delen - Binas historia - blev en världssensation och ledde till att författaren fortsatte att skruva ytterligare romaner med klimattema. 

Binas historia rör sig mellan tid och rum och utspelar sig i 1800-talets England, i USA strax efter millennieskiftet och i Kina år 2098. Biodlaren och biologen William kämpar i 1800-talets England med att försöka skapa en revolutionerande bikupa, som kan trygga försörjningen framåt, ge honom en hög status i forskningsvärlden, samt få sonen intresserad av att ta över gården i framtiden. I vår tids USA har Georges familj varit biodlare i generationer, när något leder till att bisamhällen över hela landet börjar slås ut. Det som ska komma att kallas Kollapsen har inletts - bisamhällen överallt dör och ingen förstår varför. Även här finns en far som önskar att hans son ska ta över verksamheten i framtiden. I Kina 2098 är bidöden ett faktum, som lett till svältdöd och världskrig. Kvinnan Tao och många med henne lever slavliknande liv där de tvingas handpollinera fruktträd för att få mat. Hennes dröm är att sonen ska kunna få ett bättre liv.

Maja Lunde skildrar hur en framtid utan pollinerare kommer att se ut på ett oerhört skrämmande sätt. Utan bin, ingen mat från växtriket. Utan mat, på sikt inga människor. Binas historia är en ohyggligt spännande klimatdystopi, samtidigt som den också på ett ömsint sätt skildrar människans strävan att försöka ge sina barn en bättre levnadssituation. 

Blå utspelar sig under flera tidsplan samt i olika delar av Europa. I vår samtid i Norge seglar den snart  70-åriga miljöaktivisten Signe ensam över havet i sin båt "Blå" tillbaka till sin hembygd och ungdomens kärlek för att protestera mot att en enorm och livsviktig glaciär ska exploateras och säljas som dricksvatten till rika länder i Mellanöstern. Den andra historien utspelar sig år 2041 i ett uttorkat och sönderbränt Sydeuropa där pappan David och hans lilla dotter Lou flyr bränder, krig och torka och febrilt söker efter vatten. Nord och syd strider med varandra om det livsviktiga och sinande vattnet, som inte längre räcker till alla. För David och Lou inträffar en dag en underlig sak när de hittar en övergiven segelbåt i en trädgård långt ifrån havet. 

Blå är en oerhört skrämmande skildring av vad människans galenskap leder till när ingen hänsyn tas vare sig till jorden, djuren eller andra människor. Jag läste boken mitt under pandemin, några år efter den heta, torra sommaren 2018 och blev oerhört påverkad av innehållet. Jag önskar jag kunde tro att handlingen bara är ett utslag av en författares överdrivna fantasi.

Przewalskis häst handlar om världens sista riktiga vildhästar, hästarna som målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan. Även den tredje delen i klimatkvartetten utspelar sig under olika tidsperioder och på olika platser. Under 1880-talet reser den tyske tyske zoologen Mikhail till Mongoliet för att fånga in Przewalskis hästar och skicka dem till europeiska djurparker. Efter Sovjetunionens fall under 1990-talet leder den oerhört engagerade veterinären Karin arbetet med att försöka återintroducera de vilda hästarna till deras naturliga miljö på Mongoliets stäpper. År 2064 i ett Norge som drabbats av extrem torka och svält kämpar mamman Eva för sin och dottern Isas överlevnad. 

Przewalskis häst är en lärorik, men framför allt smärtsam och sorglig läsning om människan, den varelse som tar sig rätten att göra åverkan på naturen som inte går att reparera.

Drömmen om ett träd, den avslutande delen i klimatkvartetten, utspelar sig i ett framtida postapokalyptiskt Svalbard, år 2110. En dödlig virussjukdom har lett till att endast en handfull människor överlevt, bland dem Tommy, hans bröder och hans farmor. Överlevt har också ett valv med fröer från hela världen gjort, fröer som skulle kunna hjälpa människor i andra delar av världen att överleva. En av dem som letar efter fröskatten är mamman Tao som läsaren fick möta redan i Binas historia. 

Den sista delen i klimatkvartetten är en både skrämmande och trösterik historia som söker svar på frågan om det är möjligt för mänskligheten att få en omstart. Finns en chans för människan att komma tillbaka efter svält, virus, krig och stora flyktingströmmar? Och skulle hon då agera annorlunda? Fängslande och starkt berörande handling.

Kika in hos Kulturkollo om ni vill ha fler tips på fantastiska norska författare.

Världsbokdagen 2026

 

Världsbokdagen firas som vanligt här på bloggen, även om tyvärr min läsning blivit lite snävare de senaste åren. Tidigare har jag arrangerat utmaningar att läsa böcker från olika delar av världen, de senaste åren tycks jag ha fastnat lite i Europa/Norden. Därför kommer tipsen både att bestå av böcker jag läst för länge sedan och nyare litteratur.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) är kanske den mest betydelsefulla afrikanska romanen, den utkom redan 1958 och var en viktig motbild till den stereotypa, europeiska skildringen av Afrika. I korthet skildrar romanen  hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo publicerades i Sydkorea 2016, vilket tidsmässigt sammanföll med landets Me Too-rörelse. Boken fick stor uppmärksamhet och ansågs vara mycket realistisk. Huvudpersonen i romanen växer upp som dotter nummer två i en familj med en yngre bror, som alltid prioriteras först, och med systrar som förväntas bidra till broderns försörjning. Genom åren utsätts hon för könsdiskriminering i skolan, på arbetet och överallt ute i samhället tills hon en dag flyr på det enda sätt som står henne till buds - in i galenskap. 

De små tingens gud, Arundhati Roys prisade debutroman, kretsar kring en välbärgad familj i Kerala, Indien och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumasymtom. Boken är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, fyllt av mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. Stämningen är suggestiv och förväntansfull. På ett yttre plan gestaltar romanen teman som det indiska kastsystemet, sociala tabun, förtryck av kvinnor och den postkoloniala samhällsstrukturen.

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen (Norge) är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en detta en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en huvudperson jag längtar efter att återse.

Lázló Krasznahorkai (Ungern) tilldelades Nobelpriset i litteratur 2025 med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen består av tre löst sammanhållna berättelser mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess experimentella stil (punkter saknas) andra delen är mästerlig, tredje delen känns onödig. Boken som helhet är mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. 

Mitt namn är Lucy Barton (USA) och de andra romanerna i sviten om Lucy av Elizabeth Strout gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Läsning av böckerna liknar mer ett samtal med med en väninna, än att man tar del av en författares redigerade och publicerade text. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Medborgare av Claudia Rankine (USA) är inte är så lätt att beskriva, den rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och då de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. 

Novellen Trädgårdsfesten av Katherine Mansfield (Nya Zealand) ironiserar subtilt över överklassens fåniga fokus på festligheter och överdåd, samt över deras okunniga och oempatiska välmenande. På några få sidor skapar författaren en glasklar bild av avståndet mellan de som har och de som behöver. Katherine Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". 

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Jamaica Kincaid tilldelas Sjöjungfrun 2026

Och det betyder naturligtvis att hon kommer till Bokmässan! Det ska bli så roligt att återse henne och jag hoppas dessutom att besöket i september inte blir hennes enda i år (hallå Nobelkommittén!). Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jag har recenserat romanen Annie John här.

Jamaica Kincaid "prisas för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling. Det är tredje gången den litterära utmärkelsen delas ut, som årligen belönar en verksam författare som berört svenska läsare." 

En smakebit ur Barndom/Köpenhamnstrilogin

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Veckorna går fort nu, både tiden och jag längtar efter våren. Under veckan har det varit relativt varmt och soligt, jag har tillbringat mkt tid i mitt nya växthus. Dessutom har BTS gjort comeback efter närmare fyra år, vilket både jag och dottern fokuserat på. Fantastiskt! Äntligen!

Under dagen har jag läst nästan hela första delen i Tove Ditlevsens Köpenhamnstrilogin - Barndom - en oerhört fängslande skildring av en flickas utanförskap i arbetarkvarteren i Köpenhamn. 

"Jag ler som om jag också ser fram emot en sådan framtid, och som vanligt är jag rädd för att de ska genomskåda mig. Jag känner att jag är en främling i den här världen, och det finns ingen jag kan tala med om de övermäktiga problem som tornar upp sig när jag tänker på framtiden."

Fars rygg

Niels Fredrik Dahl beskrivs som en av Norges mest framstående författare och romanen Fars rygg anses vara en höjdpunkt i hans författarskap. Romanen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2024. Niels Fredrik Dahl berättar i DN: 

”Jag saknar mina föräldrar så oerhört mycket, och samtidigt vet jag ingenting om dem.”

Berättaren i romanen är en man som försöker förstå sig själv genom att söka efter svar på frågor om fadern och delvis även farfadern. De äldre generationerna är sedan länge borta, men präglar ändå berättarens minnen och liv. Inledningsvis utspelar sig romanen i 20-talets Alexandria, där farfadern - kallad Domaren - arbetar på Justitiepalatset medan hans son (i boken kallad far) tas om hand av sin mor i hemmet. När Domaren anser att far inte har mycket mer att lära av sin mor skickas han ut i världen för att uppfostras i enlighet med Domarens värderingar. Detta innebär bland annat att bli scout i Norge och att få en ordentlig utbildning på internatskola i Schweiz. Under alla år far lever åtskild från sina föräldrar väntar han på brev från modern. Men de enda brev han får är från Domaren och de innehåller mestadels olika instruktioner och förmaningar. Far växer på detta sätt upp med en förlamande känsla av ensamhet och längtan. 

Fars rygg är en av de mest gripande och djupt sorgliga berättelser jag någonsin läst. Utan några sentimentala överdrifter eller dramatiska händelser skildrar författaren ensamhet så djup att den verkligen skaver i läsaren. Hos mig landar även berättelsen som en enastående skönlitterär gestaltning av det jag som psykolog arbetat med under många år - hur anknytning, självbild och mående förs vidare över tid, från generation till generation. 

Sammantaget är Fars rygg en episk roman som spänner över tre generationer och geografiskt utspelar sig från Egypten i söder till Norge i norr. Romanen skildrar ett utanförskap som går i arv och en innerlig längtan efter närhet och att höra till. Det är en makalöst vacker och djupt berörande text, en av de bästa romaner jag läst. 

FARS RYGG
Författare: Niels Fredrik Dahl
Förlag: Natur & Kultur (2025)
Översättare: Gun-Britt Sundström

Löpa varg

Kerstin Ekman föddes 1933 i Östergötland och debuterade 1959 som deckarförfattare med 30 meter mord. Ekman blev ledamot av Svenska Akademien 1978, men lämnade uppdraget efter Salman Rushdie-affären 1989. Ekman är en av våra största och mest populära "litterära" författare, hon har tilldelats ett flertal priser och utmärkelser, som exempelvis Augustpriset 1993 och 2003. Bland hennes verk kan nämnas romansviten Kvinnorna och staden, "spänningsromanen" Händelser vid vatten, romantrilogin Vargskinnet, Grand final i skojarbranschen, en vass skildring av den litterära världen, och Tullias värld, en essäbok om kvinnornas livsvillkor i antikens Rom. Och naturligtvis min favorit Hunden, en djur- och naturskildring. 

Sömnsvårigheter löses bäst med hjälp av ljudböcker, och om man inte somnar har man i vilket fall inte kastat bort tiden på att ligga och vrida sig. Häromnatten var jag alldeles för pigg och började lyssna på en bok jag länge tänkt läsa - Löpa varg av Kerstin Ekman i en fantastisk uppläsning av Lennart Jähkel.

Löpa varg handlar den 70-årige jägmästaren och jaktledaren Ulf, som både i yrket och på fritiden ägnat sitt liv åt att avverka och uttömma skogen, utan att ta hänsyn till vikten av ett långsiktigt, försiktigt nyttjande av naturens resurser. En förändring i hans tankesätt inträffar en dag när han i kikaren ser en varg och starkt upplever en närhet och ett nytt sätt att se på relationen mellan människa och djur. 

Sammantaget är Löpa varg en enastående skildring av djur, natur och mänskligt åldrande. Skogen skildras detaljerat med mycket stort kunnande, som läsare kan man känna doften av barrträd och fukt mot kinden. Ulfs inre konflikter, förstärkta av åldrandet, gestaltas lyhört och nyanserat. Det är inte lätt att på äldre dar tvingas ifrågasätta egna ställningstaganden och handlingar, som tidigare varit självklara. Detta kan leda både till hjärtinfarkter och melankoli. Berättelsen och stämningen påminner om min tidigare favorit av författaren, Hunden, en poetisk, dröjande berättelse om en valp som råkar komma bort från sin mamma och husse. I mitt tycke är Kerstin Ekman som bäst när hon skriver om djur och natur.

LÖPA VARG
Författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers (2021)
Uppläsare: Lennart Jähkel

Kim Jiyoung, född 1982

Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo publicerades i Sydkorea 2016, vilket tidsmässigt sammanföll med landets Me Too-rörelse. Boken fick stor uppmärksamhet och många kvinnliga läsare menade att den i hög grad skildrar deras livsvillkor. Därefter har boken översatts till många språk och sålt i miljontals exemplar. Författaren har i en intervju uttryckt att boken och filmatiseringen av den verkar leva sitt eget liv; "It is more progressive and brave than I am". 

Huvudpersonen i Kim Jiyoung, född 1982 växer upp som dotter nummer två i en familj med en yngre bror, som alltid prioriteras först, och med systrar som förväntas bidra till broderns försörjning. Mamman ser dock till att även döttrarna får möjlighet att studera, något hon själv inte hade möjlighet till. Även i skolan är dock villkoren orättvisa, pojkarna ges många fördelar och nästan allt utrymme att prata. I arbetslivet är situationen likadan, det är svårt att ens få ett jobb och som kvinna förväntas man jobba minst dubbelt så hårt för en bråkdel av lönen. Vid många tillfällen utsätts Kim Jiyoung för könsdiskriminering, hot och trakasserier, utan att omgivningen reagerar. Kvinnor som utsätts skuldbeläggs och anses själva ha orsakat övergreppen. Detta är det liv alla kvinnor i Sydkorea lever. Kim Jiyoung träffar så småningom en ung man, gifter sig och får en egen dotter. Detta blir hennes yttersta misslyckande, enligt svärmodern, som naturligtvis förväntat sig en sonson. Kim Jiyoung tvingas sluta arbeta och så småningom flyr hon på det enda sätt som står henne till buds - in i galenskap. 

"Jeong Daehyeon gick först ensam till psykiatrimottagningen för att prata om sin frus tillstånd och rådgöra om behandlingsalternativ."

Det går naturligtvis inte att läsa den här romanen utan att se parallellerna till Vegetarianen av Han Kang. Båda romanerna skildrar kvinnor som söker vägar att ta sig ur ett strikt patriarkalt och mycket traditionellt samhälle. I Kim Jiyoung, född 1982 får läsaren även ta del av lagstiftningsmässiga framsteg för kvinnor, lagar som dock ofta övertrumfas av svårpåverkade samhällsnormer. Att den här romanen sålt i miljontals exemplar är kanske ett första tecken på att förändring är möjlig. Kanske kan boken även påminna unga kvinnor i väst om hur livet var här för ett antal år sedan, och hindra dem från att slänga bort alla feminismens framsteg.

Att läsa Kim Jiyoung, född 1982 är smärtsamt, trots att romanen inte är särskilt gripande i vanlig mening. Mycket få känslomässiga reaktioner gestaltas, medan mängder av liknande händelser radas upp och dränker läsaren med hopplöshet och vanmakt. Språket är knappt, beskrivande och lite stolpigt, faktauppgifter vävs in i texten, vilket mot slutet får sin förklaring. Sammantaget är läsning av Kim Jiyoung, född 1982 tyvärr fortfarande oerhört angelägen och jag hoppas därför att denna bok fortsätter att uppmärksammas runt om i världen. Läs och sprid!

KIM JIYOUNG, FÖDD 1982
Författare: Choo Nam-Joo
Förlag: Akademius (2026)
Översättare: Josefin Erlandsson

Tisdagstrion - Döden

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om döden, uppmaningen är att berätta om böcker där döden spelar en stor roll. 

Intet liv av Nina Bouraoui handlar om en kvinna som i unga år viger sitt liv åt döden, hon blir de dödas väkterska. Tidigt vägrar hon att acceptera sin kroppslighet och ett vanligt liv med skola, familj och kamrater. Tidigt är hon medveten om förgängligheten. Hon finner en hemvist på kyrkogården, där hon noggrant studerar det liv som existerar i jorden, efter döden.

"Döden trivdes i mina händer. Den var min första skallra."

I Den sista läsaren av David Toscana skildras Mexicos fragmenterade historia och förtrycket under olika härskare. Romanen handlar om bibliotekarien, tillika byns sista läsare, Lucio och hans son Remigio. Remigio hittar en dag en ung, död flicka i sin brunn. När han berättar detta för fadern inleder denne ett sökande efter en förklaring - i böckernas värld. Författaren skriver om relationen mellan levande och döda på ett unikt, mycket intressant sätt. I Den sista läsaren luckras gränserna upp mellan den yttre verkligheten, en inre fantasivärld och den litterära världen.

Tomas Tranströmers diktning gestaltar allt mellan himmel och jord, i hög grad även döden. En av mina favoriter handlar om hur livets innersta kärna öppnar sig för oss om vi bara lyssnar.

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

Många av dikterna är så finurliga att jag hela tiden ler när jag läser dem, även om de har ett allvarligt innehåll. 

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

Game Changer - Heated Rivalry och The Long Game

Böckerna i serien Game Changer av kanadensiska Rachel Reid har blivit omåttligt populära bland läsare världen över, än mer så efter att en filmatisering haft premiär på HBO Max. Böckerna kategoriseras som Young Adult Queer Romance och är, enligt dottern, ganska explicita. Hittills har sex böcker getts ut och en sjunde är på gång. Alla böcker i serien hör ihop, men handlar om olika kärlekspar. 

Heated Rivalry och The Long Game handlar om handlar om två killar - Shane Hollander och Ilya Rozanov - från rivaliserande hockeylag, som förälskar sig i varandra. Böckerna skildrar förälskelsens alla överväldigande känslor och svårigheter som uppstår utifrån behovet att dölja kärleken i en tuff sportmiljö. Även den kommande boken, Unrivaled, handlar om Shane och Ilya. 

Jag gissar att de här böckerna är dagens motsvarighet till Hästarnas dal av Jean M Auel och Hollywoodfruar av Jackie Collins, och hoppas att de på sikt skapar samma intensiva läsintresse hos dottern, som föregångarna gjorde hos mig. 

Korparna av Bannerhed

En ny bok av Tomas Bannerhed, Den oduglige, ges ut på Norstedts i april, och jag längtar. Boken beskrivs som en syskonbok till författarens Korparna, som gavs ut 2011 och tilldelades fina priser. Jag var en i mängden som verkligen älskade den. Här kommer ett utdrag ur min recension.

Klas växer upp i en liten bondby i Småland på 70-talet. Fadern sliter i sitt anletes svett på åkrarna, de magra åkrarna som trots generationers kamp inte vill foga sig och ge nog med gröda. Oron driver fadern allt närmare galenskapens rand. Modern försöker hålla samman familjen, trots makens tilltagande vansinne. Klas kissar på sig under nätterna och flyr till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. En dag dyker en ny flicka upp i byn, Veronica som kommer från stan. Medan Klas liv tycks vara förutbestämt och tungt, gestaltar Veronica friheten och lusten. 

Det är Klas som delger oss sin berättelse i boken, han ser världen med barnets blick, men han är ett barn som sett för mycket. Berättarrösten känns hela tiden äkta och trovärdig. Författaren skriver en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fåglarnas sång, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på läsarens uppmärksamhet. 

Corvus corax corax.
Sårens hök.
Ödemarkens olycksbringare.
Den småländska gamen.
Pockers kolfärgade kurir. 
Skördemannens sändebud. 
Liktågens väktare.
Den ramsvarta fågeln från helvetet. 
Hrafn!

Sammantaget är Korparna en unik text som berättar en trovärdig historia på ett sätt som berör. En otrolig läsupplevelse!

Novellkalendern 13 - Kew Gardens

Virginia Woolf var en tongivande modernistisk författare, som med en experimentell, nydanande prosa ökade medvetenheten om kvinnorollen. Hon ses som en av förnyarna av 1900-talsromanen och fortsätter att fascinera nya generationer av läsare med sin stil och sitt tragiska livsöde. Romanerna Mrs Dalloway och Mot fyren är läsupplevelser som slår det mesta. Likt de flesta stora författarna behövde Virginia Woolf inte många ord för att skapa något med djupt innehåll, som dessutom roar läsaren. Många av hennes noveller är underhållande exempel på modernistisk litteratur.

Novellen Kew Gardens utspelar sig under en varm sommardag i den botaniska trädgården med samma namn som novellen. Ur ett myller av djurliv, jord och blomster återger en anonym röst glimtar ur de förbipasserandes liv, i en serie ögonblick och intryck. I flyktiga episoder gestaltas människornas komplexa reflektioner om livet, relationer, könsroller och ungdomens kärlek i den moderna världen. Den detaljerade beskrivningen av naturen ger ett sinnligt intryck, vilket förstärker upplevelsen av att hela världen existerar sammanlänkad i trädgårdens och snigels rytm. 

"Så passerade det ena paret efter det andra rabatten med i stort sett lika oregelbundna och planlösa rörelser och insveptes i lager efter lager av grönblå dunster, i vilka deras kroppar först hade substans och färgglans, varefter både substans och färg upplöstes i den grönblå omgivningen." 

Kew Gardens är sammanfattningsvis en vacker, poetisk gestaltning av människans flyktighet i naturens bestående livscykel. 

KEW GARDENS

Författare: Virginia Woolf

Förlag: Novellix

Översättare: Alva Dahl

Novellkalendern 9 - Trädgårdsfesten

Den nyzeeländsk-brittiska författaren Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare. Hon har dock först på senare år fått det erkännande hon förtjänar. Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det som förväntades - gärna vackert och känslosamt - men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet. 

Novellen Trädgårdsfesten handlar om en välbärgad familj, som förbereder dagens trädgårdsfest. Yngsta dottern Laura får till uppgift att bestämma var tälten ska stå. Och mötet med de trevliga arbetarna får henne att fundera över varför hon inte kan få vara vän med dem, i stället för med de enfaldiga pojkar hon brukar umgås med. Arbetarna är ju så fantastiskt trevliga. Senare under förberedelserna får familjen besked om att en olycka inträffat bland de näraliggande arbetarbostäderna, vilket lett till en man avlidit. Laura vill att de ska ställa in festen, men ingen i familjen förstår varför. 

"Nu är du löjlig Laura, sade hon kyligt. Folk av deras slag väntar sig inte att vi skall göra uppoffringar för deras skull. Och det är inte vidare omtänksamt av dig att förstöra nöjet för alla andra som du gör nu."

När festen är över finns massor av mat kvar och Lauras mamma insisterar på att flickan ska gå över till den unga änkan med resterna. 

Novellen ironiserar subtilt över överklassens fåniga fokus på festligheter och överdåd, samt över deras okunniga och oempatiska välmenande. På några få sidor skapar författaren en glasklar bild av avståndet mellan de som har och de som behöver. 

TRÄDGÅRDSFESTEN

Författare: Katherine Mansfield

Förlag: Novellix 

Översättare: Lars-Håkan Svensson