Årets favoritläsning/topplista

Under andra halvan av 2025 började jag återigen att ägna mig mer seriöst åt läsande, vilket innebar att jag började läsa bättre böcker. Det hoppas jag verkligen kunna fortsätta med nästa år också. 

I samband med novellkalendern läste jag oerhört många bra noveller, vilket jag planerar att fortsätta med. Jag har lite svårt att läsa hela novellsamlingar, det passar mig bättre att läsa noveller styckvis eller någon då och då ur en samling. 

Norsk litteratur lockade och levde upp till alla förväntningar. Jag fick under året ett par nya favoritförfattare - Ingvild H. Rishøi och Kjersti Anfinnsen - vars böcker Stargate. En julberättelse och De sista smekningarna finns med på topplistan. 

Historiska romaner har alltid lockat, årets läsupplevelse var tveklöst De heligas stad av Steve Sem-Sandberg.

Jag beslutade mig för att återuppta bekantskapen med Elizabeth Strout, vars bok Mitt namn är Lucy Barton, jag tidigare läst och älskat. Lucy vid havet, som utspelar under pandemin, var årets favorit. Nästa år kommer jag att läsa mer av Strout. 

På hemvägen från Bokmässan lyssnade jag på Liken vi begravde av Lina Wolff och blev oerhört förtjust i den. Det retar gallfeber på mig att jag inte fick den signerad.

Fick som tur var tips om att läsa Pizzeria Roma av Elin Persson, älskade den varsamt berättade historien om vardag och vänskap mellan ett gäng "gubbar". 

Folk som sår i snö av Tina Harnesk lästes med de allra mest varierade känsloreaktionerna. Delar av historien är hysteriskt roliga, andra oerhört tragiska. Som helhet mycket bra!

Läst 2025

Stöld - Ann-Helén Laestadius

Haren och jag - Chloe Dalton

Mödramärg - Tina Harnesk

De sista smekningarna - Kjersti Anfinnsen

Ögonblick för evigheten - Kjersti Anfinnsen

Picasso i det svenska folkhemmet - Berglund, Liljedahl, Nyblad, Forhaug

Stargate. En julberättelse - Ingvild H Rishøi

Folk som sår i snö - Tina Harnesk

Jag som aldrig känt en man - Jacqueline Harpman

Maigrets jul - Georges Simenon

Lucy vid havet - Elizabeth Strout

Många människor dör som du - Lina Wolff

Med bergens andetag - Therese Widenfjord

Sommarhus, senare - Judith Hermann

Övervintra - Therese Widenfjord

I senaste laget - Claire Keegan

Sommar i mormors hus - Martin Ringh

En liten orm - Tessa Hadley

The Landlady - Roald Dahl

Lakej - Elin Olofsson

Pyrrhussegrar - Stella Kleve

Frukost i det gröna - Guy de Maupassant

Sömnlösa - Jon Fosse

Kew Gardens - Virginia Woolf

Trädgårdsfesten - Katherine Mansfield

Ni lyser i mörkret - Liliana Colanzi

Damen med hunden - Anton Tjechov

Den sista vargen - László Krasznahorkai

De heligas stad - Steve Sem-Sandberg

Hyper - Agri Ismaïl

Ligan - Fatima Brenner

Liken vi begravde - Lina Wolff

Din vilja sitter i skogen - Mattias Timander

Tänkarens testamente - Jessica Schiefauer

Drömräkning - Chimamanda Ngozi Adichie

Å William! - Elizabeth Strout

Mina vänner - Fredrik Backman

Svart hjärta - Silvia Avallone

Vad som helst är möjligt - Elizabeth Strout

Det finmaskiga nätet - Håkan Nesser

Pizzeria Roma - Elin Persson

Mitt namn är Lucy Barton - Elizabeth Strout

Sunrise on the reaping - Suzanne Collins

Snövit jord - Lilja Sigurdadottir

Kejsarn av Portugallien - Selma Lagerlöf

Anden i maskinen - John Ajvide Lindqvist

Rummet i jorden - John Ajvide Lindqvist

Skriften i vattnet - John Ajvide Lindqvist

En liten droppe blod - Christoffer Carlsson

Levande och döda - Christoffer Carlsson

Brinn mig en sol - Christoffer Carlsson

Järtecken - Christoffer Carlsson

Den som följer en stjärna vänder inte om - Malin Haawind

Helga - Bengt Ohlsson

Doktor Glas - Hjalmar Söderberg

Orosmoln hos familjen Hoffman - Hanna Landahl

Det första chiffret - Denise Rudberg

Längst in i skogen - Marie Hermansson

Årets höjdpunkter

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa! Härliga möten med bloggisar, förlag och författare i fyra dagar, det kan inte bli bättre. Kom hem med ett rimligt antal böcker, ett oändligt antal boktips och stärkt att ta läsningen mer seriöst igen.

Årets författarmöte

Efter att jag missat Chimamanda Ngozi Adichie på Stockholm Literature 2013, har det oupphörligen grämt mig. I år fick jag äntligen lite kompensation för detta. Adichie tilldelades Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och jag fanns på plats för att uppleva en fantastisk intervju av Agri Ismaïl på stora scenen. Efteråt köade jag för att få min bok signerad, ta lite bilder och få en kort pratstund. Starstruck deluxe!

Årets blogghändelse

Årets blogghändelse består så klart av att jag faktiskt börjat blogga igen. Dessutom har jag efter ett mycket långt uppehåll även börjat blogga igen på Kulturkollo, det är helt enkelt roligare tillsammans. 

Årets debutantläsning

Flera fina romaner jag i år läste visade sig vara debutverk. Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander är en osannolikt bra debutroman om ensamhet och tillhörighet. Romanen är skriven på dialekt och bör faktiskt lyssnas på för att man ska få med sig alla nyanser av vemod och längtan. Sommar i mormors hus av Martin Ringh är en vacker, vemodig och lågmäld roman som man läser för stämningens skull. Författaren uppmärksammar och visar oss de små detaljerna, de vi inte förrän efteråt förstår vikten av, de som är livets byggstenar. Sammantaget är detta en helt underbar romanpärla. 

Årets prisade

Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind handlar om Malin Blomsterberg, som var  Ellen Keys hushållerska och förtrogna. Författaren skildrar hushållerskans utsatthet och psykiska ohälsa på ett oerhört skickligt sätt. Romanen utsågs till Årets bok 2025 av läsarna. 

Liken vi begravde av Lina Wolff tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2025. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Fantastisk!

Lázló Krasznahorkai tilldelades årets Nobelpris i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen innehåller tre löst sammanhållna berättelser av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken. Den andra delen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut. Den tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. 

Foto: Leonardo Cendamo

Årets favoritförfattare

Under året har jag tagit upp bekantskapen med Elizabeth Strout igen och läst de flesta böckerna i sviten om Lucy Barton - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William! och Lucy vid havet. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Att läsa Elizabeth Strouts böcker liknar mer att prata med en väninna än att ta del av en författares redigerade och publicerade text. Lucy delar med sig av sina upplevelser, tankar och känslor och jag blir involverad i hennes liv. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Årets historiska

Steve Sem-Sandbergs senaste roman, De heligas stad, skildrar en av reformationens blodigaste och mest långdragna konflikter. I religiös extas tar radikala anabaptister makten och utropar Münster till "det nya Jerusalem". Snart omringas staden och dess invånare drabbas av svält och sjukdomar samt av eskalerande storhetsvansinne hos sina ledare. I Sem-Sandbergs böcker finns inga förmildrande drag eller utvikningar i syfte att underlätta för läsaren att ta till sig historien, här råder ett brutalt, totalt mörker. Upprörande och otroligt bra läsning.

Årets spänning

Christoffer Carlssons Hallandssvit består av fyra romaner, Järtecken, Brinn mig en sol, Levande och döda och En liten droppe blod. Serien utspelar sig under olika tidsperioder och handlar om så mycket mer än bara kriminalfall. Böckerna har komplexa intriger, psykologisk spänning och fokus på relationer och människors utveckling över tid. Jag tycker framför allt om författarens sätt att skriva om barn och ungdomar på ett sätt jag uppfattar som lyhört och trovärdigt.  

Årets adventskalender

Det blev till slut en adventskalender i år och liksom förra gången valde jag att fokusera på noveller. Hoppas att det i blandningen fanns någon för alla!

Årets grannland Norge

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både  H. C. Andersen och Charles Dickens. Både hennes novellsamling Vinternoveller och kortromanen Stargate. En julberättelse är oerhört gripande och obarmhärtigt realistiska. 

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en karaktär jag längtar efter att återse.

Stargate. En julberättelse

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både  H. C. Andersen och Charles Dickens. 

Långnovellen alt kortromanen Stargate. En julberättelse handlar om berättaren Ronja och hennes storasyster Melissa, som växer upp hos hos en alkoholiserad pappa. Någon mamma finns inte i hemmet. När pappa är nykter är han kärleksfull och varm, han ger flickorna smeknamn och Ronja drömmer om att han ska köpa en stuga i skogen till familjen. Men alltför ofta hänger han på puben Stargate, där han umgås med likasinnade och spenderar matpengarna. Inför julen lyckas Ronja hjälpa pappa att få jobb som julgransförsäljare. Hoppet väcks att pappa den här gången ska lyckas behålla jobbet så att familjen i år kan få en egen julgran. Men så en dag sitter han på Stargate igen, förskottslönen är uppdrucken och jobbet borta. Melissa lyckas dock få överta pappas jobb och snart  börjar även Ronja tjäna pengar genom att sälja pynt "till förmån för fattiga barn". Allt kommer att gå bra om bara inte den elake chefen Eriksen upptäcker dem ...

Stargate är en oerhört gripande och fängslande berättelse, som mycket exakt balanserar på rätt sida om gränsen till det smetigt sentimentala. Här kombineras vardagsnära beskrivningar av skrynkliga lucialinnen, baconlukt och huvudvärk med en finstämd och magisk känsla. Det dyker upp män - vaktmästaren, grannen och arbetskamraten - som hjälper till och ger stöd, medan omhändertagande kvinnor saknas. Berättelsen har kallats en modern variant av H. C. Andersens Flickan med svavelstickorna, och likheten är påtaglig. Sammantaget är berättelsen obarmhärtigt realistisk i sin skildring av barns utsatthet och när verkligheten blir för smärtsam tar en magisk föreställningsvärld vid. Oerhört bra, läsning rekommenderas starkt!

STARGATE. EN JULBERÄTTELSE
Författare: Ingvild H Rishøi
Förlag: Flo förlag (2025)
Översättare: Marie Lundquist

Bokliga julklappar

Någon i huset verkade veta exakt vilka julklappsböcker jag önskade i år. En fin ny utgåva av Frödings Samlade dikter och en jättesnygg utgåva av Söderbergs Doktor Glas ❤️

Dottern har verkligen uppmärksammat min stora muminkärlek och slagit på stort med jättefina presenter!

Roligare än pussel och rätt pilligt är det att bygga Lego. Inspirerade av Legomasters Australia (TV4) blev det i år en Harry Potter- buss 🧙‍♀️

Novellkalendern 24 - Sömnlösa

Jon Fosse, född 1959 på norska Vestlandet, är en dramatiker och författare som skriver poesi, prosa, essäer och barnlitteratur. Han är mest uppmärksammad internationellt för sin dramatik. Fosse berättar ofta om sorg, förluster, utsatthet och kärlek utifrån bibliska motiv. Han tilldelades Nobelpriset 2023 för en ”nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”. 

Berättelsen Sömnlösa är första delen i en trilogi och en variation av berättelsen om Josef och Maria som letar efter någonstans att vila och föda barnet. Asle och hans gravida flickvän Alida har tvingats lämna sin hembygd och söker husrum i Bjørgvin. Men ingen vill ta emot dem. Berättelsen tar hela tiden omtag, de långa meningarna väller fram och fyller sida efter sida, gränsen mellan nu och då, insida och utsida suddas ut. Här är mörkt och kargt. Och det börjar regna. Och ingen förbarmar sig över de hemlösa.

"... och nu hade de gått omkring på Bjørgvins gator i flera timmar och försökt få tag på husrum, men det var rent omöjligt att få hyra rum någonstans, nej, sa man, vi har tyvärr inget att hyra ut, nej, sa man, det vi har till uthyrning är redan uthyrt, så sa man och då fick Asle och Alida fortsätta att gå omkring på gatorna och knacka på dörrar och fråga om de inte kunde få hyra ett rum där i huset, men inte i något av husen fanns det rum att få hyra, så vart skulle de då ta vägen, ..."

Novellen berättas i en flödande, böljande text med många omtagningar, varvat med mycket korthuggna meningar, vilket leder till en rytmisk läsupplevelse. Den febriga, stressiga känslan i läsningen samverkar med och förstärker innehållet i berättelsen. En omläsning bekräftar första intrycket; det här är fantastisk litteratur. 

SÖMNLÖSA
Författare: Jon Fosse
Förlag: Albert Bonniers (2015)
Översättare: Urban Andersson

Novellkalendern 23 - Hägern

Lise Tremblay föddes 1957 i Chicoutimi i Québec. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och många av hennes böcker har översatts till svenska. Tremblay räknas idag som en av Québecs främsta författare, återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. 

Det är inte ofta jag fantiserar om att skriva skönlitteratur, jag är mycket nöjd med min roll som läsare. Men emellanåt dyker det upp en bok jag önskar att jag hade skrivit och så är verkligen fallet med den suveräna "novellsamlingen" Hägern av Lise Tremblay. Hennes gestaltning av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. 

Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.

"Alla vet att det inte är bra att låta främlingar komma för nära. Sådana vänskapsrelationer slutar alltid dåligt. Här i byn har vi tappat räkningen på hur många gånger det hänt".

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Hägern är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus (2015)

Novellkalendern 22 - Såningsmannen

Violette Ailhaud, 1835 - 1925 var 17 år när hennes hemby 1852 berövades alla sina män. Många år senare, 1919, berättade hon om sina upplevelser i den självbiografiska novellen Såningsmannen. Då hade byn återigen förlorat alla sina män.  

Violette växer upp i en liten by i bergen i Provence. Hon är mycket förälskad i sin trolovade Martin och redo att fullborda deras kärlek. Männen i Provence har gjort uppror mot Napoleons ändrade lagar och straffet är hårt, de blir tillfångatagna eller avrättade. Alla män i Violettes by förs bort, kvar blir kvinnorna som under flera år lever helt avskurna från omvärlden. De vet inte vart deras män förts eller om de ännu lever. I sorg och väntan utför de arbetet på gårdarna för att överleva och för att försäkra sig om byns överlevnad kommer de överens om att dela på den förste man som dyker upp. Så en dag dyker en kringvandrande hovslagare upp.

"Ingen har kommit upp till byn sedan i februari 1852. ... Framförallt väntade vi på den halva av mänskligheten som hade slitits bort från våra fält, våra hus, våra hjärtan."

Ailhauds historia gestaltar starka kvinnor, kvinnor som kan överleva av egen kraft och kvinnor som både älskar och sörjer. De lever och uttrycker sin frustration, sorg och vrede i symboliska, trotsiga handlingar. De arbetar, längtar och planerar inför framtiden.

"Mitt hjärta och min kropp är tomma. Hjärtat sörjer mannen som försvann. Kroppen sörjer mannen som inte kommer. I två år har jag skrikit i protest för att jag, en ung kvinna, blev berövad min trolovade just när tiden var inne för mig att bli hustru och mor. I två år har jag gått havande med smärta i stället för med barn."

Texten är poetisk, intensiv och sinnlig. Som få gestaltar Ailhaud den fysiska kärleken, de erotiska inslagen berör med sin känslostyrka. Sammantaget är Såningsmannen en helt fantastisk liten text som gestaltar livets ytterligheter: våld, död, sorg, kärlek och liv.

SÅNINGSMANNEN
Författare: Violette Ailhaud
Översättare: Anna Säflund-Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate (2014)

Läsning pågår - Stöld

Jag fortsätter att läsa böcker från Sápmi, och har nu börjat läsa första delen i Ann-Helén Laestadius oerhört populära trilogi, Stöld. Berättelsen kretsar kring nioåriga Elsa och hennes familj, och om kampen mot samehat, tjuvjakt och poliser som inte utreder brott mot renägare. Ofantligt bra och otroligt jobbig och engagerande läsning.

Novellkalendern 21 - Historien om det gamla barnet

Jenny Erpenbeck, född 1967 i Östberlin, är bosatt i Österrike och arbetar som författare, dramatiker och regissör. Historien om det gamla barnet är hennes debut. Ett flertal av författarens böcker finns översatta till svenska och fyra av de tidiga verken finns i denna samling. 

I Historien om det gamla barnet hittas en ung flicka med minnesförlust en natt av polisen. Allt hon äger är en tom hink. Flickan berättar att hon är fjorton år, därutöver minns hon ingenting. Efterforskningar finner inga svar på gåtan om flickans identitet, hon blir därför placerad på ett barnhem. På barnhemmet utvecklar flickan en levnadsstrategi som gör henne närmast osynlig. Samtidigt finns dock en längtan efter att bli sedd, tilltalad, delaktig. Vem är flickan egentligen och vad har hänt henne? 

Redan i inledningen av boken blir jag betagen. Här kommer ett litet smakprov på det rytmiska språket och beskrivningen av flickan:

"Flickan kunde bara inte minnas det, hon kunde inte minnas början. Hon var totalt föräldralös, och allt hon hade och kände till var den tomma hinken som hon höll i handen, alltjämt höll i handen medan hon blev utfrågad av polisen."

"Flickan har ett stort, fläckigt ansikte som ser ut som en måne med skuggor på, hon har breda axlar likt en simmerska, och från axlarna och neråt är hon som huggen i ett enda stycke, det finns varken någon upphöjning där som brösten borde vara eller någon inbuktning i höjd med midjan... Flickan vet att hon är för storväxt, därför drar hon in huvudet. Hon kröker kroppen som om hon på det viset måste hålla tillbaka en väldig kraft som rasar i hennes inre."

Historien om det gamla barnet är en fascinerande, mytisk berättelse om en flicka som inte vill bli vuxen. Det är en berättelse som innehåller många frågor och få svar. Handlingen, beskrivningen av huvudpersonen, det poetiska språket och det existentiella temat är exakt i min smak. Sammantaget är detta en kort, udda och mycket läsvärd berättelse.

HISTORIEN OM DET GAMLA BARNET
Författare: Jenny Erpenbeck
Förlag: Albert Bonniers (2017)
Översättare: Ulrika Wallenström

Novellkalendern 20 - I senaste laget

Claire Keegan, född 1968, är en irländsk författare som inte slösar med orden. Hon har uppmärksammats för sina noveller, som ofta utspelar sig på den irländska landsbygden. Hennes berättelser skildrar fattigdom, utsatthet och katolsk trångsynthet, men även modiga personer som står upp för sig själva. Flera av hennes böcker har nominerats till och tilldelats priser. I Sverige är hon kanske mest känd för Det tredje ljuset, som kallats en av 2000-talets främsta noveller och uppföljaren Små ting som dessa.

Novellen I senaste laget handlar om en medelålders man, Cathal, som en fredag mitt i sommaren tar bussen hem från kontoret. Hemma i lägenheten väntar bara hans katt, men fram tills nyligen bodde även Cathals fästmö där. Cathal kommer hem, släpper ut katten, öppnar en flaska champagne och funderar över varför hans fästmö dumpade honom alldeles innan bröllopet. Sabine var förvisso aldrig lätt att förstå sig på, mycket krävde hon och lite var hon villig att ge. Men varför hon dumpade Cathal är för honom obegripligt.

Under ett tidigare samtal mellan Cathal och Sabine, berättade hon om en diskussion hon haft med en kvinnlig bekant, en diskussion om vad irländska män egentligen vill ha av sina kvinnor:

"Jag vet inte, sade han sanningsenligt. Jag har faktiskt aldrig funderat på det.

Men om jag nu frågar kan du väl fundera på det?

Han lyfte handen och sträckte sig efter hennes tallrik, reste sig och satte tallriken på diskstället under sin egen innan han lutade sig tillbaka och höll sig i kanten på arbetsbänken.

Jag vet faktiskt inte, sade han. Vad sade hon?

Hon sade att det kanske var annorlunda nu, men att en hel del män i din ålder bara vill att vi ska hålla käft och ge er det ni vill ha, att ni är bortskämda och ilsknar till när allt inte går er väg.

Jaså?

Han ville förneka det, men det kändes obehagligt nära en sanning som han aldrig ens tänkt på."

På några få sidor och med ett glasklart språk gestaltar författaren den komplexa relationen mellan en rutinbunden man med bristfällig inlevelseförmåga och en kvinna som begär mer. Styrkan ligger i författarens förmåga att gestalta den typ av man som ofta retar gallfeber på kvinnor, på ett empatiskt, icke-dömande sätt. Oerhört givande läsning.

I SENASTE LAGET
Författare: Claire Keegan
Förlag: Wahlström & Widstrand (2024)
Översättare: Erik Andersson

De sista smekningarna

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. 

Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Hon har levt sitt (arbets)liv i en mansdominerad miljö, vilket krävt hela hennes engagemang. Familj och barn valdes bort, men än har Birgitte inte gett upp hoppet om kärleken. Kan den dyka upp på ålderns höst? Numera tillbringar dock Birgitte större delen av tiden i sin lägenhet, där hon då och då samtalar digitalt med systern i Norge. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med en växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. 

Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en karaktär jag längtar efter att återse.

DE SISTA SMEKNINGARNA
Författare: Kjersti Anfinnsen
Förlag: Flo förlag (2025)
Översättare: Marie Lundquist

Novellkalendern 19 - Marigold och Rose

Den amerikanska poeten Louise Glück tilldelades Nobelpriset 2020 med motiveringen: "För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell." Författaren har tidigare gett ut flera diktsamlingar, men med berättelsen Marigold och Rose debuterar hon som prosaförfattare. Eftersom jag inte läst Glücks lyrik kan jag inte göra några jämförelser mellan de olika typerna av text, däremot kan jag med lätthet slå fast att språket i Marigold och Rose är helt unikt. 

Berättelsen om tvillingarna utspelar sig under deras första levnadsår, ett år när man är medveten i stunden, ett år när man lär sig en massa saker om sig själv och den närmaste omgivningen. Jag har arbetat som psykolog med särskilt intresse för den tidiga utvecklingen under många år. En av mina favoritböcker är Ett litet barns dagbok av spädbarnsforskaren Daniel N. Stern. Stern var en av första som påvisade det lilla barnets förmågor redan från tidigt ålder, tidigare trodde man att barnet var tämligen omedvetet. Utifrån det här perspektivet har jag läst Marigold och Rose och fascinerats över författarens förmåga att, genom lite mer fantasifulla gestaltningar, beskriva ett litet barns begynnande medvetande. Texten är lättläst, exakt och ganska gullig, men saknar på intet sätt djup.

Huvudpersonerna är ganska olika varandra och ägnar en del tid åt att fundera över detta. De speglar sig i varandras och föräldrarnas ögon och lär sig saker om sig själva. Och om andra. Marigold  förstår tidigt att det är Rose som är den duktiga flickan. Själv har Marigold t ex svårt att dricka ur muggen utan att söla. Marigold tycker om djur eftersom de inte dömer, hon är en svårare baby och har ärvt den judiska skuldkänslan av sin pappa. Men hon är uppfinningsrik och skriver en bok i sitt huvud. Rose är sällskaplig och har ett självförtroende som är främmande för Marigold. Rose har lätt att lita på människor och lever i nuet. Marigold tänker att hon själv har ett längre perspektiv. Under året utvecklas flickorna och deras förmågor att tänka, minnas, uppfatta tid och uppleva förluster. 

I Marigold och Rose gestaltas hur flickorna skapar bilder av sig själva i relation till andra, hur de så att säga medskapar sig själva, i ett sammanhang. Idag pratas om hjärnan i en mängd sammanhang och ofta får man intrycket att hjärnan är en permanent/oföränderlig förutsättning för hur vi utvecklas. Inget skulle kunna vara mer fel. Vi föds med föränderliga förutsättningar, med en hjärna som kan utvecklas på en mängd olika sätt, beroende på vad vi möts av under vårt första år. Trygga relationer påverkar hjärnas utveckling på nervcellsnivå, likaså gör otrygga omständigheter. Vikten av att få erfarenheter tillsammans med andra, erfarenheter som blir byggstenar i självbilden, skildras på ett humoristiskt, nyanserat sätt i Marigold och Rose.

Sammantaget är berättelsen om Marigold och Rose en underhållande betraktelse över existensens ursprung.

MARIGOLD OCH ROSE
Författare: Louise Glück
Översättare: Jonas Brun
Förlag: Rámus (2023)

Novellkalendern 18 - The Landlady

Roald Dahl föddes i Wales 1916. Båda föräldrarna var ursprungligen från Norge och han fick sitt förnamn efter den norske upptäcktsresanden Roald Amundsen. Dahl skrev romaner, rysarnoveller och barnböcker och är kanske mest känd för Kalle och chokladfabriken och Matilda. 

I novellen The Landlady har unge Billy rest från London till Bath och anländer sent på kvällen. Det är kallt och han behöver hitta ett rum för natten. På vägen till ett rekommenderat värdshus passerar han ett Bed & Breakfast som ser fasligt trevligt ut. Billy knackar på och blir mycket väl mottagen av den trevliga värdinnan, som har ett rum till honom. Innan han går till sängs dricker Billy te med sin värdinna och läser namnen på de två tidigare gästerna, båda unga män vars namn känns underligt välbekanta ...

"He pressed the bell. Far away in a back room he heard it ringing, and then at once - it must have been at once because he hadn't even had the time to take his finger from the bell-button - the door swung open and a woman was standing there."

Författaren är suverän på att skapa en krypande, obehaglig stämning där ingenting sägs rakt ut, men där  antydningarna inte lämnar någon tvekan om vad som kommer att hända unge Billy.

THE LANDLADY 

Författare: Roald Dahl

Förlag: Penguin Books

Sápmi i litteraturen

Samisk historia och kultur skildras i en mängd relativt nyutgivna böcker i olika genrer. Här finns "vanliga" romaner, historiska romaner, serieromaner, böcker för ungdomar/unga vuxna, lyrik och facklitteratur. Vilken skatt att ösa ur! Jag har listat en del av de böcker jag känner till, vissa har jag läst, andra står på läslistan. Kom gärna med fler tips. 

Elin Anna Labba Far inte till havet och Herrarna satte oss hit

Tina Harnesk Folk som sår i snö och Mödramärg

Ann-Helén Laestadius Stöld, Straff och Skam

Linnea Axelsson Ædnan

Ella-Maria Nutti Kaffe med mjölk och Till träden

Mats Jonsson När vi var samer

Mikael Berglund Ett föremåls berättelse om obesvar, Ovanjorden

Moa Backe Åstot Himlabrand och Fjärilshjärta

Erika Olofsson Liljedahl Och bergen skall rämna

Kathrine Nedrejord Sameproblemet

Frida Manella Ågren Marianne: vi kallar oss för ingenting och jag äger ingen kolt

Pia Mariana Raattamaa Visén Sammanflätning och Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Mikael Niemi Koka björn, Sten i siden och Fallvatten

Ester Blenda Nordström Kåtornas folk

Sofia Jannok Guohp’áhkku/Mögelgumman

Stina Stoor Bli som folk

Jon Henrik Fjällgren Månbarn

Annica Wennström Lappskatteland 

Novellkalendern 17 - Frukost i det gröna

Guy de Maupassant (1850-1893) anses ha varit en av de allra främsta novellisterna. Förutom noveller skrev han även lyrik, romaner och dramatik. Han var en viktig representant för naturalismen, som strävade efter att skildra verkligheten så objektivt som möjligt. Trots detta har många av hans verk även inslag som är typiska för romantiken. 

Frukost i det gröna handlar om en förförelse och en kärleksakt som utspelar sig under en utflykt. Familjen Dufour har länge sett fram emot att tillbringa fru Dufours namnsdag på landet. Väl framme hamnar de i sällskap med ett par tjusiga, muskulösa roddare, som erbjuder fru och fröken Dufour de bästa sittplatserna. Efter den härliga måltiden i det gröna följer damerna Dufour med varsin roddare på en båttur på Seine. Den ene roddaren lockar fröken Dufour att gå i land för att lyssna på näktergalen, där fågelns sång tycks göra dem yra och begivna på en kärleksstund. När de återvänder till floden stöter de ihop med fru Dufour och hennes kavaljer i ett busksnår. 

Författaren tycks ha haft en stark förkärlek till att beskriva kroppar, både kvinnors och mäns:

"Hon var en kvinna på trettiosex år ungefär, en fullt utslagen blomma som det var en lust att se på. Hon andades med svårighet i sin alltför hårt snörda korsett som pressade hennes böljande och överflödande barm ända upp mot hennes isterhaka. 

De var mörkbrända av solen; på överkroppen hade de bara tunna vita tröjor utan ärmar som visade deras kraftiga nakna armar, muskulösa som på ett par smeder."

Sammantaget skapar författaren med få ord och en gnutta cynism en förväntansfull stämning och lockar in läsaren i berättelsen. Skildringen av naturen är mycket detaljerad, men samtidigt även nära förknippad med huvudpersonernas handlingar och deras inre. 

FRUKOST I DET GRÖNA

Författare: Guy de Maupassant

Förlag: Novellix 

Översättare: Hjalmar Söderberg

Jane Austen 250 år

 

Prästdottern Jane Austen, 1775 - 1817, levde större delen av sitt liv inom familjekretsen och uppmuntrades av fadern att studera och lära sig saker. Hennes romaner utspelar sig i lantliga miljöer inom den engelska överklassen och skildrar detaljerat familjelivet på landsbygden. Jag älskar hennes författarskap framför allt för dess samhällskritik och fantastiska gestaltningar kvinnors livsvillkor. Romanerna är dessutom fyllda av själviska, fåfänga och allmänt dryga karaktärer som beskrivs på ett härligt ironiserande sätt. Jane Austen måste ha varit en fenomenal iakttagare, hennes beskrivningar är så träffande att man småfnissar mest hela tiden under läsningen.

Förnuft och känsla, författarens första roman, handlar om två systrar som söker kärlek/ekonomisk trygghet på olika sätt, efter att de blivit bedragna på sitt arv. Den ansvarfulla äldre systern Elinor är förnuftig och balanserad, medan yngre systern Marianne är impulsiv och passionerad. Båda systrarna råkar ut för kärleksbesvikelser i en berättelse som gestaltar vikten av balans mellan förnuft och känsla. 

Stolthet och fördom är en klassisk, historisk kärleksroman om förälskelse med förhinder och svårbemästrade mänskliga egenskaper som högmod och fördomsfullhet. Den utspelar sig på landsbygden där Mr Bennet, hans fru och deras fem döttrar bor på godset Longbourn. Mrs Bennets enda mål i livet är att hennes döttrar ska bli lyckligt gifta med rika män, och hon gör allt för att så ska ske. Döttrarna har dock en del att säga till om själva, och förvecklingar uppstår inte sällan.

Emma handlar om en mkt egensinnig ung kvinna, som tror att hon vet bäst när det gäller att smida äktenskapsplaner, särskilt för alla andra. ”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin huvudperson och nog måste jag erkänna att jag tycker att Emma är rätt påfrestande. Att romanen ändå är så uppfriskande att läsa beror på författarens bitande ironi.

Medan handlingen i de flesta av Austens romaner cirklar runt den första förälskelsens alla turer, är handlingen i Övertalning, liksom huvudpersonen Anne Elliot, mer mogen. Jane Austens sista roman handlar helt enkelt om kärlek som inte förgås. Anne och kapten Wentworth förälskade sig i varandra i unga år, men Anne övertalades av släktingar att ge honom korgen eftersom han inte hade vare sig förmögenhet eller anor. Många år senare träffas de igen och det visar sig att känslorna finns kvar.

Novellkalendern 16 - Noveller av Tessa Hadley

En författare som hyllas av kollegor som Hilary Mantel och Chimamanda Ngozi Adichie kan väl inte vara annat än makalös. Eller bör man oroas över att få för höga förväntningar? Det behöver man inte, Tessa Hadley är allt både kollegor och kritiker säger, och lite till. Hon har skrivit sex kritikerrosade romaner och tre novellsamlingar. Novellsamlingen Noveller innehåller ett urval från Tessa Hadleys tre novellsamlingar och tre noveller som inte tidigare publicerats i bokform. 

Novellen "En liten orm" handlar om nioåriga flickan Robyn som hälsar på hos sin pappa och hans nya fru. Pappan är konsekvent frånvarande under besöket, styvmodern får ta hand om flickan hela tiden. Och styvmodern ser verkligen fram emot att flickan ska återvända till sin mamma, så att hon kan återgå till sitt liv. Men när styvmodern ska lämna flickan i hennes hem börjar hon fundera över hur flickan egentligen har det. Kan hon verkligen lämna henne hos den självupptagna mamman med den unge hippiepojkvännen? 

"Precis vad man kunde vänta sig av Robyns mamma, att ha ett barn som inte kunde knäppa knappar och sen ta på henne en tjusig klänning med hundratals av den varan, ryggknäppt med knappar och öglor och fårbogsärmar, som en viktoriansk barnhemsflicka, i stället för vanliga långbyxor och t-shirt så att hon kunde leka."

Tessa Hadley skriver böcker om miljöer hon känner till, ofta handlar hennes berättelser om människor ur den brittiska medelklassen. Hennes styrka ligger i att fånga psykologiska skeenden i blixtbelysning så att de små känslomässiga skiftningarna hos hennes karaktärer blir synliga. Hon gestaltar vardagliga händelser och samspel mellan människor på ett nyansrikt och oerhört fängslande sätt. Sammantaget skriver Tessa Hadley om det som sker inom och mellan människor, om det vi kanske helst vill dölja, om de små osanningar vi använder oss av för vår bekvämlighets skull. Det är just komplexiteten, de många lagren, författarens lyhördhet i gestaltningen och förmågan att hitta exakt rätt ord, som gör hennes böcker till fantastiska läsupplevelser.

NOVELLER
Författare: Tessa Hadley
Förlag: Wahlström & Widstrand (2021)
Översättare: Marianne Tufvesson

Läsning pågår - Olive Kitteridge

 

Dags att plocka fram den åtminstone delvis lästa Olive Kitteridge inför att hon och Lucy Barton kommer att ses i Elizabeth Strouts senaste bok Berätta allt. Olive Kitteridge är författarens Pulizerprisade genombrottsroman, som även blev en populär miniserie på HBO. Till skillnad från sin make Henry är Olive en ganska kantig människa, vars relationer till andra ömsint och humoristiskt skildras av författaren.

Novellkalendern 15 - Pyrrhussegrar

Mathilda Malling (född Kruse) föddes år 1864 och växte upp på skånska landsbygden. Familjens döttrar fick en relativt fri uppfostran och Malling började tidigt intressera sig för litteratur. Efter konfirmationen reste Malling till Stockholm för att studera. Hon kom där i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap. På våren 1884 började Malling, som en av de första kvinnorna, att studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut i Sverige under pseudonymen Stella Kleve. I denna roman gestaltas kvinnans sinnlighet och begär, medan männen objektifieras. Romanen möttes av en enig negativ kritikerkår. Signaturen Stella Kleve kom i Sverige att förknippas med osedliga berättelser med rötter i den franska dekandenslitteraturen. I sin samtid uppmärksammades hennes romaner mera för sina sensuella skildringar än för sina litterära kvalitéer. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Novellen Pyrrhussegrar handlar om den unga Märta Ulfklo, som vistas på sanatoriet i Montreaux i väntan på att dö. Enligt hennes läkare är anledningen till hennes svåra sjukdom att hon inte levt ut sina erotiska fantasier:

" - Varenda balnatt, fröken Märta, varenda dans har varit bränsle på elden. Och alla de erotiska fantasier ...

- Som jag kvävt. Hon kunde höra råheten i sin egen stämma. 

- Mycket riktigt - som ni "kvävt". Det är just det tokiga, det. Det har varit farliga segrar de där, fröken, rent ödeläggande för en sådan fysik."

I förordet av Ann Lingebrandt framkommer att publicerandet av Pyrrhussegrar ledde till en debattstorm. Även idag tror jag att novellens tema kan provocera, om än på ett annat sätt. Vid läsning idag känns texten oerhört överhettad och överdriven, Kleve får nog mest beundras för sitt mod och sin kamp för kvinnans rätt att vara en sexuell varelse.  

PYRRHUSSEGRAR
Författare: Stella Kleve
Förlag: Novellix

Novellkalendern 14 - Sommarhus, senare

Judith Hermann (född 1970) debuterade 1998 med novellsamlingen Sommarhus, senare, utgiven på svenska 2000. Den blev en av tyska litteraturhistoriens mest kraftfulla debuter, tilldelades priser och översattes till flera språk. Novellsamlingen har beskrivits som en generationsskildring och den har jämförts med förra seklets dekadenslitteratur. Teman som utforskas i Hermanns texter är ensamhet, minne och att hitta sin plats i livet, och författaren har fått epitetet ”det unga Berlins röst”.

I titelnovellen är en av huvudpersonerna Stein närmast besatt av tanken att köpa ett hus. Han kör taxi och bor hos en hel radda med flickvänner innan han en dag hör av sig till en av dem och vill att hon ska följa med till det hus han köpt. Den före detta flickvännen, tillika berättaren, åker med Stein till det fallfärdiga ruckel han införskaffat och blir förfärad över husets skick. Väl hemkommen igen får hon regelbundet vykort från Stein där han skriver "när du kommer", men aldrig ber henne att verkligen komma. 

"Vi lämnade Berlin, Stein tog av från motorvägen och in på landsvägen, det började snöa. Jag blev trött, som alltid när jag åker bil. Jag tittade på vindrutetorkarna, stirrade in i den virvlande snön som kom emot oss i koncentriska cirklar, jag tänkte på bilfärderna med Stein för två år sedan, på den märkliga euforin, på likgiltigheten, på främlingskapet."

Hermann skildrar en ung, rotlös generation efter murens fall (1989) som försöker hantera det nya ekonomiska välståndet, förlusten av identitet och traditionella värderingar, en upplevelse av flyktighet och undvikande att fatta beslut och planera för morgondagen. Livsstilen påminner i hög grad om den "förlorade generationens" med upplevelser av meningslöshet och brist på tillhörighet. Det här är smärtsam läsning om människor som tappat bort sig och kanske när som helst bara försvinner. Med korta dialoger och små fragment av handling skapar författaren läsupplevelser som både oroar och frustrerar. Oerhört skickligt!

SOMMARHUS, SENARE
Författare: Judith Hermann
Förlag: Ordfront Förlag/Weyler Förlag (2000/2023)
Översättare: Ulla Ekblad-Forsgren

Novellkalendern 13 - Kew Gardens

Virginia Woolf var en tongivande modernistisk författare, som med en experimentell, nydanande prosa ökade medvetenheten om kvinnorollen. Hon ses som en av förnyarna av 1900-talsromanen och fortsätter att fascinera nya generationer av läsare med sin stil och sitt tragiska livsöde. Romanerna Mrs Dalloway och Mot fyren är läsupplevelser som slår det mesta. Likt de flesta stora författarna behövde Virginia Woolf inte många ord för att skapa något med djupt innehåll, som dessutom roar läsaren. Många av hennes noveller är underhållande exempel på modernistisk litteratur.

Novellen Kew Gardens utspelar sig under en varm sommardag i den botaniska trädgården med samma namn som novellen. Ur ett myller av djurliv, jord och blomster återger en anonym röst glimtar ur de förbipasserandes liv, i en serie ögonblick och intryck. I flyktiga episoder gestaltas människornas komplexa reflektioner om livet, relationer, könsroller och ungdomens kärlek i den moderna världen. Den detaljerade beskrivningen av naturen ger ett sinnligt intryck, vilket förstärker upplevelsen av att hela världen existerar sammanlänkad i trädgårdens och snigels rytm. 

"Så passerade det ena paret efter det andra rabatten med i stort sett lika oregelbundna och planlösa rörelser och insveptes i lager efter lager av grönblå dunster, i vilka deras kroppar först hade substans och färgglans, varefter både substans och färg upplöstes i den grönblå omgivningen." 

Kew Gardens är sammanfattningsvis en vacker, poetisk gestaltning av människans flyktighet i naturens bestående livscykel. 

KEW GARDENS

Författare: Virginia Woolf

Förlag: Novellix

Översättare: Alva Dahl

Picasso i det svenska folkhemmet

Picasso i det svenska folkhemmet: berättelsen om fem offentliga skulpturer är resultatet av en upptäcktsresa i historien genomförd av Peter Forhaug, fotografen Ulf Berglund, skribenterna Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl samt formgivaren Pär Wickholm. Boken skildrar de osannolika historierna bakom installationerna av inte mindre än fem offentliga Picassoskulpturer i Sverige (Kristinehamn, Helsingborg, Halmstad, Solna och Stockholm). Placeringarna av konstverken speglar en tidsanda präglad av tankar om folkbildning och att konsten är till för alla. En viktig person i sammanhanget var den norske konstnären Carl Nejsar som, till sin egen förvåning, fick möjlighet att träffa Picasso, varefter en långvarig vänskap och arbetsgemenskap utvecklades. 

Historien om hur världens största Picassoskulptur, den 15 meter höga Jacqueline (namngiven efter Picassos hustru) hamnade i Värmland är värdig landskapet. Här finns alla ingredienser till en riktig skröna: udda karaktärer som drev sin sak, slumpmässiga möten mellan pratglada människor på småvägar i Frankrike, den världsberömda Selma Lagerlöf och politiker som inte "vågar säga nej till framtiden". Att Picasso verkligen föredrog Kristinehamn framför New York känns kanske ännu mer osannolikt idag. Men så blev det, 1965 på midsommarafton invigdes skulpturen under stort ståhej och nuförtiden lockar hon mängder av turister till Kristinehamn varje år. 

Fågelfiskens resa till Helsingborg innehåller så osannolika komponenter att man som läsare baxnar. Den första versionen av skulpturen ställdes ut på Konst i betong-utställningen i Stockholm, med baktanken att den därefter permanent skulle placeras i Moderna Muséets skulpturpark. Men så skedde inte och skulpturen hamnade i stället i Helsingborg, där den slutligen, på Picassos order, kördes över med traktor eftersom den blivit skadad! En ny version hängdes därefter upp i miljonprogrammet Närlunda, där den hängde relativt obemärkt under många år. 

I mitten av 1960-talet sattes Picassoskulpturer upp i många stora städer (Paris, Amsterdam, Marseille m fl). Chefen på Moderna Muséet, Pontus Hultén, önskade (fortfarande) en skulptur till parken och han bad således sin vän Carl Nejsar om hjälp. Picasso var intresserad och kom med ett förslag, som Hultén hade mage att kritisera. Picasso gjorde honom dock till viljes och 1966 transporterades skulpturgruppen Frukost i det gröna till muséets trädgård på Skeppsholmen. 

Dykande måsen var huvudattraktion vid en utställning i Frognerparken i Oslo 1965 och den norska planen var att skulpturen skulle stanna i landet. Svenskarna var dock på hugget och föreslog att skulpturen skulle placeras i ett nybyggt studentområde, Kungshamra i närheten av Stockholms universitet, vilket sannolikt gladde Picasso. Alla var dock inte lika nöjda, vilket märktes vid invigningen. 

Även runt den 15 meter höga skulpturen Kvinnohuvud var turerna och åsikterna många innan den slutligen invigdes i Halmstad, 1971. Byggnationen var komplicerad och den invigdes lite i förbifarten i samband med andra festligheter, men värdesätts idag på ett helt annat sätt. 

Sammantaget skildrar Picasso i det svenska folkhemmet en oerhört spännande tid i historien, då konsten sågs som en viktig del av samhällsbygget och skulle vara tillgänglig för alla. Boken är oerhört intressant och underhållande, läs den! Själv ska jag nästa sommar resa Sverige runt för att se alla skulpturerna i verkligheten. 

PICASSO I DET SVENSKA FOLKHEMMET

Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl

Foto: Ulf Berglund

Förlag: Bly förlag (2025)

Novellkalendern 12 - Maigrets jul

Georges Simenon, 1903-1989, var en belgisk journalist/författare, som hade stora framgångar med sin deckarserie om kommissarie Maigret vid Parispolisen. Simenon var mycket produktiv och skrev cirka 300 romaner, kommissarie Maigret figurerar i 75 av dem. Maigret har ett barskt utseende, men är lugn och eftertänksam och löser fall genom instinkt och ett lyhört lyssnande. Han röker pipa och dricker öl på barer, företrädesvis i Paris. Kommissarie Maigret är en av de stora detektiverna, helt i klass med Hercule Poirot och Sherlock Holmes. 

Vid frukosttid på juldagens morgon får kommissarie Maigret besök i hemmet av två kvinnliga grannar från huset mittemot. De ber om hans hjälp att förstå en underlig händelse som inträffat under natten. Den ena kvinnans brorsdotter Colette har berättat att hon under natten fått besök av jultomten, som gett henne en en dyrbar docka, och därefter brutit upp en del av parketten innan han försvann. Maigret börjar nysta i familjens förflutna och upptäcker den ena besynnerligheten efter den andra. Och på klassiskt pusseldeckarvis leder alla ledtrådar fram till ett dramatiskt avslöjande. 

"Det snöade inte. Det var löjligt att vid fyllda femtio fortfarande bli besviken över att det inte låg snö på juldagsmorgonen, men de medelålders är inte så förnuftiga som de unga tror. Den tocka, låga, smutsgrå himlen vilade tungt över taken. Boulevard Richard-Lenoir låg fullständigt öde."

Förutom en lagom nivå av spänning och tankeklurigheter innehåller novellen detaljerade miljöskildringar av ett råkallt, regnruggigt Paris under 50-talet. Telefonsamtal beställs av telefonister, telegram skickas och unga poliser följer spår till halvskumma hotell vid Bastiljen och järnvägsstationen Gare du Nord. Den enda karaktär som tecknas med djup, förutom kommissarien, är madame Maigret, vars överdrivna ompysslande av maken tycks ha sitt ursprung i en djup längtan efter barn. Sammantaget är Maigrets jul mysig deckarläsning med julstämning.

MAIGRETS JUL

Författare: Georges Simenon

Förlag: Atlantis (2017)

Översättare: Katja Birmann

Läsning pågår - Mödramärg

Efter att jag läst ut Folk som sår i snö och verkligen älskat den, fortsatte jag direkt med författaren Tina Harnesks senaste bok Mödramärg. Jag lyssnar på en uppläsning av Patricia Fjellgren, som är mycket bra. Romanen följer två kvinnor under olika historiska perioder: Majalis i nutid när hon återvänder till sin hemtrakt efter att föräldrarna dött och Nienna som på 1600-talet försöker sona sin makes svek mot människorna och marken, genom att motarbeta exploatören. Mycket intressant och smärtsam läsning om samisk historia och om moderskap. 

Novellkalendern 11 - Många människor dör som du

Lina Wolff, född 1973, bor i Lund och har tidigare varit bosatt i Italien och Spanien. Wolff debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Senare utgivna romaner har prisats, bland annat med Augustpriset, som författaren tilldelades 2022 för romanen Djävulsgreppet. I min recension beskrev jag den som "en lysande gestaltning av manipulation och makt i en sexuell relation där det unika, egensinniga bildspråket bär handlingen mot det oundvikliga slutet". Tidigare i år läste jag även Liken vi begravde, en sanslöst bra, skruvad roman som nyligen tilldelades årets Augustpris. Nu har jag läst några noveller ur Wolffs debutbok och noterar att hennes särart var uppenbar redan då. Utan att väja för något och med svart humor, skriver Wolff gränsöverskridande berättelser om relationer, känslor, våld och sexualitet. 

Titelnovellen Människor dör som du handlar om en universitetslärare, Vicente, som bedrar sin hustru med sin favoritelev. När han blir dumpad tar tristessen över, vårens färger är inte längre lika starka, maten saknar smak och inte ens läsning av god litteratur ger den vanliga tillfredsställelsen. Som tur är får huvudpersonen hjälp av en kollega, som presenterar honom för en äventyrslysten ogift kvinna. En intensiv kärleksaffär inleds och Vicente lever upp igen. Men allt slutar inte riktigt som han tänkt sig ...

"Det börjar med att man känner att ens liv inte har några riktiga känslor. Som om livet egentligen vore någon annanstans. Sen tror man att det ska komma bara något speciellt händer, som att en viss person uppmärksammar en, eller dylikt. Sen nöjer man sig med att man inte har det värre än andra. Sen att tristessen är ofrånkomlig och att alla lider just så mycket som man själv."

Novellen är fylld av kontraster, absurda konversationer och drömmar, svart humor och en tämligen skruvad handling. Det är lätt att fnissa åt eller uppröras över män som Vicente, män som söker efter bekräftelse och behöver befinna sig i förälskelsens stadie av en relation för att känna sig levande. Wolff ger dock sina karaktärer fler nyanser än så, vilket leder till att jag som läser också känner värme och medlidande med en människa som söker utan att hitta rätt. Det är oerhört skickligt gjort!    

MÅNGA MÄNNISKOR DÖR SOM DU
Författare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers (2009)