lördag 28 mars 2015

Tranströmer i mitt hjärta

Sociala medier översvämmas idag av strofer ur Tomas Tranströmers diktning. Tänk om det ändå alltid kunde vara så. Jag tänker också bidra med några dikter, rader och citat för att hylla den allra främste.

Den första strof jag fastnade för var "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse" ur prosadikten "Gläntan" i Sanningsbarriären. Min allra första tanke, måste jag medge, var att J K Rowling måtte ha läst sin Tranströmer när hon fick idén till vid-behovsrummet. Därefter fångades jag av den tröst det ger att tänka på att det finns en glänta som kommer att visa sig för mig när jag känner mig som mest vilsen, så tryggt det känns.

Tranströmer skrev också många haikudikter som känns så självklara och underbara när jag läser dem. En av mina favoriter handlar om hur livets innersta kärna öppnar sig för oss om vi bara lyssnar.

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

ur Sorgegondolen

Många av dikterna är så finurliga att jag hela tiden ler när jag läser dem, även om de har ett allvarligt innehåll.

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

ur Den stora gåtan

Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

ur "Svarta vykort" i Det vilda torget

Dikten "Storm", ur debutsamlingen 17 dikter, älskar jag framför allt för dess fantastiska bildspråk.

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över träden.

Och så till den kanske allra mest kända och älskade dikten "Romanska bågar" ur För levande och döda. Så fantastiskt fint Tranströmer gestaltar människans storhet och komplexitet! Inuti oss alla öppnas valv efter valv och vi ska inte skämmas.

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Så fick han ju till slut sitt Nobelpris! Likt många andra bokbloggare satt jag på jobbet och följde det traditionella dörröppnandet på datorn med spända nerver. Jag trodde inte att Tranströmer skulle få priset, jag hade gett upp. Sedan sa Peter Englund de magiska orden och likt många andras rann mina tårar i strida strömmar. Så oerhört glad jag blev! Motiveringen till priset är även det lysande: "för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.


Läs också gärna det här fina porträttet.

3 kommentarer:

  1. Trevlig blogg! fortsätt så.
    //Mikael

    SvaraRadera
  2. Jag älskar också Tranströmer - vilken rikedom han har lämnat oss med!

    SvaraRadera