onsdag 6 augusti 2014

Inte längre hemma

https://www.adlibris.com/se/bok/inte-langre-hemma-9789187179433Inte längre hemma av Chinua Achebe, i översättning av Hans Berggren, utgiven av Tranan, 2014

I alla sammanhang där afrikansk litteratur diskuteras framhåller jag Achebes Allt går sönder som den främsta afrikanska romanen. Och ganska ofta får jag medhåll. Allt går sönder handlar om Okonkwo, en stor man, en hyllad krigare i sin by. Han växer upp med en far som är lat och lever på lånade pengar. Detta gör Okonkwo närmast besatt av att arbeta hårt och bli rik. Men, Okonkwo har också otur, han råkar döda en stamfrände i en olyckshändelse och tvingas leva sju år i exil. Där stöter han för första gången på de vita männen och deras Gud. När Okonkwo, efter åren i exil, återkommer till hembyn har denna förändrats. Missionärerna har etablerat sig även där och en brittisk domstol har fått mandat att döma efter de vitas lagar. Okonkwo manar sitt folk till uppror.

Beskrivningen av Okonkwo är mycket nyanserad samt psykologiskt och kulturellt trovärdig (såvitt jag kan bedöma). Det är lätt att föreställa sig hur det var för honom att växa upp med en far som ansågs löjeväckande och lätt att förstå hans behov av att revanschera sig. Men porträttet av Okonkwo är inte särskilt smickrande. Han är även mycket brutal och högmodig. Dessutom är han oerhört rigid, vilket visar sig vara den egenskap som för honom i fördärvet. På samma sätt som de deterministiska, grekiska tragedierna skildrar hur hybris leder till undergång, gestaltar Achebe det öde som oundvikligen drabbar män som Okonkwo.

Huvudpersonen i Inte längre hemma, Obi, är sonson till Okonkwo. Tiden är sent 50-tal, Nigeria är än så länge en brittisk koloni och levnadsomständigheterna för vita och svarta är som natt och dag. Drömmen för unga män i byarna är att studera i England och få en tjänst inom den brittiska administrationen. Invånarna i Obis by satsar på honom, samlar ihop alla medel de kan och lyckas ordna en engelsk utbildning åt honom. Planerat är att han ska studera juridik, men Obi kommer i stället hem med en examen i litteraturvetenskap. Och han känner sig inte längre hemma i sitt hemland. Efter studierna i England förväntas han betala tillbaka till byborna med råge. Obi lyckas med viss möda få en tjänst i Lagos, men kraven från alla håller på att knäcka honom. Och korruptionen är vida utbredd.

Liksom i romanen om Okonkwo skildras i Inte längre hemma svårigheterna att förena bytraditioner och den kristne mannens lag. Det som i brittiska termer kallas korruption och mutor ses i byn som ett sätt att göra rätt för sig och hedra traditionerna. Obi hamnar i kläm och tycks drivas mot den oundvikliga undergången. Inte blir situationen lättare av att han djupt förälskat sig i en ung kvinna som inte anses vara acceptabel av föräldrarna eller byborna.

Achebes storhet ligger i hans nyansrikedom, i förmågan att skildra traditionellt afrikanskt byliv och engelsmännens kolonisationen både med dess goda och dåliga sidor. Språket är enkelt och handlingen har ett driv som gör romanen svår att lägga ifrån sig. Som läsare blir man mycket engagerad i Obis ödesdigra beslut och de olösliga problem han brottas med.

Det finns en tredje del i berättelsen om Okonkwos släkt, Arrow of God, som Tranan kommer att ge ut nästa år. Jag längtar!

Andra som läst är SvD, och dagarna går ...

4 kommentarer:

  1. Jag tyckte mycket om min läsning, han är nestorn. Kul att det är fler som bloggar om de här fina böckerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är ju så bra det kan bli.

      Radera
  2. Achebes bok vill jag läsa, han är läsvärd. Chinua Achebe är/var en av de få som verkligen hade ben i varje läger, både det gamla och nya.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Achebe är verkligen fantastisk. Eller var, tyvärr ...

      Radera