söndag 10 april 2011

Den hemliga trädgården

Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett, (ny)utgiven av Bonnierförlaget Repris, 2011.

Mary växer upp i Indien tillsammans med sina mycket upptagna föräldrar och en stor tjänarstab, som lyder hennes minsta vink. När föräldrarna tragiskt avlider i kolera skickas Mary till England, till sin farbrors ensliga, dystra hus på heden. Mary känner sig ledsen och ensam och inte blir det bättre av att hon hör mystiska ljud på nätterna. Det låter som om någon gråter. Så småningom får mysteriet sin förklaring, Mary får vänner på godset och hon finner en dag öppningen till en hemlig trädgård. I och med arbetet i trädgården förändras Mary och hela hennes omgivning.

Jag kommer ihåg att man i skolan fick lära sig att försöka definiera och beskriva författarens "budskap" när man skulle recensera böcker. I böcker som Den hemliga trädgården är budskapet så tydligt att det är svårt för någon att inte upptäcka det. Liksom Voltaire (i Candide) uppmanar Frances Hodgson Burnett sina läsare att gå ut och odla sina trädgårdar. Den som inte försjunker i funderingar kring livets svårigheter, utan ägnar tiden åt utevistelser, hårt arbete och umgänge (över klassgränserna) får i gengäld god hälsa och lycka. När det gäller lilla Mary blir hon dessutom vacker, vilket kanske kan tyckas vara lite onödigt.

Jag har svårt att bedöma hur dagens 10-åringar skulle ta emot berättelsen om den bortskämda Mary. Som vuxen tycker jag att den är ganska övertydlig och lite småtrist. Det som kanske kan locka ett barn är just det faktum att barnen i boken har en hemlighet för de vuxna, detta skapar spänning och en "vi-och dom"-känsla. Texten är ganska långrandig och innehåller mängder av detaljerade beskrivningar av djur och natur. Jag tror definitivt att denna bok kräver en mycket intresserad liten läsare, en läsare som trots ung ålder har god vana att läsa.

Den hemliga trädgården ingår en en vacker klassikerbox som även innehåller Pappa Långben av Jean Webster, Unga kvinnor av Louis M Alcott, Alice i underlandet av Lewis Carrol och Agnes Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe.

6 kommentarer:

  1. Jag har faktiskt aldrig läst den, men skulle gäran vilja. Minns att många av tjejerna i min klass när jag var 8-10 år läste den och älskade den något enormt. Vore kul att se hur man ser det med en vuxens ögon.

    SvaraRadera
  2. Jag köpte den här i julas för att läsa högt för mina döttrar (10 och 12 år) - och dom älskar den! Vi läser inte så ofta (det har faktiskt bara blivit när vi har varit i sommarhuset, vilket inte är så ofta så här års), men det gör inget för de har stenkoll på vad som hände sist vi läste. Boken var ett impulsköp, för jag tyckte omslaget var så vackert, men det blev ett mycket lyckat sådant :). Snart är det påsklov och då ska vi fortsätta läsningen.

    SvaraRadera
  3. Ärligt talat så tror jag inte jag har gjort det. Eller, jag har ett svagt minne av att jag började läsa den när jag var yngre men att jag gav upp. Ska man prova på att läsa den nu?

    SvaraRadera
  4. Kul att höra att barnen i målgruppen fortfarande uppskattar en klassiker som denna :-)

    SvaraRadera
  5. Började faktiskt läsa denna bok för ett antal år sedan men mindes att "it wasn't my cup of tea". Har dock sett mig igenom filmatiseringen av boken från 1993 ett antal ggr. Övertydlig, romantisk och allt är den - men det är som du säger - att hemligheten och "vi och dom" skapar en speciell spänning och glädje i berättelsen som Hogdsons skrev.
    Har du läst "Unga kvinnor" än? Om det är någon inledning till en bok som jag minns som långrandig är det denna.

    SvaraRadera
  6. Unga kvinnor är än så länge oläst, men den kommer så småningom att recenseras här på bloggen :-)

    SvaraRadera