Månadssummering - April

Då var det dags att få till en summering av de böcker jag läste i april. Jag beskriver böckerna lite kortfattat och återkommer senare till de jag vill skriva mer om.


De blåaste ögonen av Toni Morrison

Om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. En roman om förtryck, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.


Det femte barnet av Doris Lessing

En berättelse om hur idyll förvandlas till mardröm. En hel familjs lycka slås i spillror, då det femte barnet föds. Något är fel med barnet, något som påverkar hela hushållet. Man kan uppfatta den här boken på många sätt, för mig är en reaktion att identifiera mig med Ben och bli upprörd över hur han blir syndabock för allt ont som sker. Mångfacetterat.


Och solen har sin gång av Ernest Hemingway

Den stora Romanen om en förlorad generation, om rotlösa unga människor i 20-talets Europa. Livet saknar mening, målet är att jaga starka upplevelser. Denna jakt leder människorna till barer, i och ur varandras famn och till tjurfäktningarnas blodiga katharsis. Ett fantastiskt tidsdokument skrivet på Hemingways stilbildande språk.


Nymåne av Diana Abu-Jaber

En romantisk berättelse om oväntad kärlek och om svårigheten att leva i exil. Sirine har växt upp i USA, men hon lagar mat som om hon aldrig lämnat sitt fädernesland Irak. En dag träffar hon en man som förändrar hennes liv. Politik, romantik, arabisk saga och recept från Mellanöstern i en enda smet. För många ingredienser för min smak.


Onåd av J.M. Coetzee

Onåd utspelar sig i Sydafrika och präglas av landets plågsamma historia. Handlingen kretsar kring en vit medelålders lärare och dennes sexuella begär. Romanen handlar om "begärets rättigheter" och att leva i vanära, i onåd. Berättelsen är omskakande, fascinerande och oerhört provocerande. Jag blev både berörd och upprörd av boken.

Att läsa eller att blogga?

Inte trodde jag att det skulle ta så mycket tid att blogga! Att bara skriva lite om det man läst borde väl inte ta så lång tid? Men, det finns ju så många intressanta bloggar att läsa. Och så många roliga utmaningar att delta i. Inte har jag tid att läsa några böcker inte. Jag vill ju läsa om och delta i Amorosos Klassikerutmaning, jag vill klura ut lösningar på Petras Lästrio och jag vill vara med i Theresans Nobelpristagarutmaning (den ligger ju i alla fall i linje med mitt eget projekt). Nu i morse hittade jag dessutom kluriga citat att försöka placera i rätt bok hos Marianne. Fast jag sover nog lite för länge för att kunna vara snabbast att gissa rätt där. Men, när ska jag hinna läsa alla mina Nobelpristagare???

Besök på bibblan

Med en lång lista på böcker som skulle lånas stegade jag idag beslutsamt in på biblioteket. Nu skulle jag minsann ha tag på de där böckerna jag planerat att läsa. Först sökte jag genom hyllan med ljudböcker (jag har lite synproblem och lyssnar därför gärna på böcker nu för tiden). Ingen Strindberg, ingen Flaubert och ingen Steinbeck. Inte heller någon Sonya Hartnett, fast det hade jag ju inte heller väntat mig. Magica de Hex har gjort mig sugen att läsa både Thursday's Child och A Ghost's Child men jag får väl vänta på min tur.

Jag hittade till slut Röda rummet, men med så pytteliten text att jag inte klarade läsa den. Och Mme Bovary fanns inte att uppbringa över huvudtaget. Jag hittade Vredens druvor men bestämde mig för att läsa om Öster om Eden som jag redan har i min bokhylla i stället.

Så, vad kom jag då hem med? För ni tror väl inte att jag lämnade bibblan tomhänt? Aldrig i livet. Jag lånade Dvärgen av Pär Lagerkvist, Ett amatöräktenskap av Anne Tyler, Sommarbarn av Katerina Janouch och Den som älskar något annat av Karin Fossum. Och jag känner mig ganska nöjd, trots att ingen av de böckerna stod på min att-läsa-lista :-)

Jerusalem av Selma Lagerlöf

Jerusalem av Selma Lagerlöf.

Varning för avslöjanden om handlingen!

Jerusalem publicerades för första gången 1901 och 1902 (och bestod av två delar). Selma hade då gjort ett flertal långa resor (bl a i det Heliga landet) och träffat personer som hon senare kom att porträttera i sina böcker. Med Jerusalem vann Selma internationellt anseende och många experter anser att dessa böcker utgör höjdpunkterna i hennes berättarkonst.

Jerusalem är berättelsen om en stark väckelsevåg som delar socknen Nås i Dalarna. En handfull familjer följer Guds kallelse och beger sig till Jerusalem för att leva ett sant kristet liv i gemenskap med varandra och för att invänta Herrens återkomst. Andra väljer att stanna i hemlandet och bruka sin jord.

En av huvudpersonerna är Ingmar, som strävar efter att leva upp till bygdens förväntningar på honom. Traditionellt är Ingmarssönerna på Ingmarsgården de ledande i socknen, dock har Ingmar utan egen förskyllan förlorat fädernesgården. För att få tillbaks gården tvingas han offra kärleken och gifta sig med en kvinna han inte älskar. Hans älskade fästmö Gertrud tar då sin tillflykt till religionen och flyttar med de andra sockenborna till Jerusalem. I Jerusalem får hon flera uppenbarelser och hon blir allvarligt sjuk.

Efter giftermålet börjar kärleken spira mellan Ingmar och hans hustru Barbro. Dock bär hon med sig förbannelsen att inte kunna föda friska söner, vilket plågar henne svårt. Hon lider också av samvetskval för att hon fått Ingmar att svika Gertrud och gifta sig med henne. Då Barbros far dör, och hon inte längre måste stanna i äktenskapet, uppmanar Barbro Ingmar att fara till Jerusalem och försonas med Gertrud.

Men, Gertrud älskar inte längre Ingmar och hon vill inte resa hem till Sverige. Efter många strapatser lyckas Ingmar dock förmå Gertrud och hennes gode vän Gabriel att följa med hem. Väl hemma uppdagar Ingmar att Barbro i hemlighet fött honom en son, som hon tror är svårt handikappad. Det visar sig dock att gossen är fullt frisk och inget står längre i vägen för Ingmars och Barbros kärlek.

Jerusalem är en fantastisk läsupplevelse. Språket är enkelt och vackert. Karaktärerna framträder tydligt och man känner starkt med dem i deras svåra stunder, liksom man gläds med dem i deras lyckliga stunder. Miljöskildringarna är så detaljerade att man tycker sig känna stanken och hettan i Jerusalem och den svalkande brisen från hemlandet.

Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett arbete väl utfört. Liksom i ett flertal andra böcker ger Selma prov på sunt bondförnuft, innerlig Gudstro samt tro på övernaturliga väsen. Hennes karaktärer har ofta ett mycket brett känslomässigt register, de slits mellan sina önskningar och viljan att leva rättrådigt. Plikten ställs mot drifterna. Flera av Selmas karaktärer skulle säkert varit behäftade med diverse psykiatriska diagnoser om de levt i vår samtid. På Selmas tid såg man dem som synska eller möjligen lite galna. Dock hade de en självklar plats i samhället. Så befriande enkelt!

Är jag verkligen en nörd???

Ja, det är uppenbart att det finns de som tycker att jag är nördig. Bara för att jag råka veta i vilken stad Pelle Svanslös bor eller för att jag drömmer om att ha en egen bokhandel. Fnys! *fniss*