Läsning pågår: Åh William!

Läser just nu Åh William! tredje boken om Lucy Barton och trivs som vanligt bra i Elizabeth Strouts värld.

I den här romanen har Lucy nyligen blivit änka, när hennes första make William hör av sig och ber om hjälp. Som vanligt blir man berörd av författarens lyhörda sätt att gestalta allmänmänskliga skeenden.

Just nu - oktober 2025

Dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Det är nu månaden efter bokmässan och jag har drabbats av bokmässeblues. Oktober är dessutom månaden min pappa dog under och därmed en månad jag inte gillat på väldigt länge. Men jag försöker fokusera på bra saker, läser mkt och kollar hockey så klart. 

Just nu läser jag tredje boken om Lucy Barton, Åh William!, av Elizabeth Strout. Detta är verkligen en favoritförfattare. Generellt sett gillar jag romaner som utspelar sig i småstäder/landsbygden, vare sig dessa är amerikanska eller svenska. Det är väl så klart p g a igenkänningsfaktorn. 

Just nu lyssnar jag på böcker i slukartakt! Har nyss lyssnat färdigt på Ligan av Fatima Bremmer och precis påbörjat Hyper av Agri Ismaïl. Den senare gjorde ett så sympatiskt intryck när han intervjuade Chimamanda Ngozi Adichie på Bokmässan att jag genast ville läsa honom. 

Just nu tittar jag på Gudfadern-filmerna. Igen! Varför titta på nya saker som kan vara dåliga när det finns annat man redan vet är bra? 

Just nu njuter jag av att växthuset är färdigbyggt och att jag inte blev mer än lite förkyld efter bokmässan. Jag har också köpt en himla massa nya böcker de senaste månaderna som jag njuter att att titta på och klappa. 

Just nu längtar jag efter läslov! Fast det har jag inget. Men jag längtar till några lokala bokevent och jag har redan bokat hotell till nästa års Bokmässa. 

Läsning pågår - Ligan

Efter seminariet Kvinnorna som banade vägen under 1900-talet med författarna Fatima Bremmer, Malin Haawind och Anna-Lena Lodenius blev jag väldigt nyfiken på Bremmers senaste bok Ligan. Författaren betonade under samtalet att hon inte skriver fiktion, allt utgår från olika typer av källor och har krävt ett enormt förarbete. Jag har tidigare läst och verkligen gillat Bremmers Augustprisade Ett jävla solsken. Den nya boken beskrivs av förlaget som en "kollektivbiografi om ett radikalt kompisgäng som banade väg för en genomgripande förändring av samhället".

Detta är fascinerande läsning om kvinnor jag tidigare läst mycket av eller om. Här träder de fram som personer med tankar, känslor och relationer. De både konkurrerar med varandra och arbetar tillsammans för att förändra kvinnans roll i samhället. De bär också varandra genom sorg, sjukdomar och förluster. Hur de lyckades med allt kommer vi nog aldrig att kunna begripa. 

Inlöp och signeringar

Jodå, jag köpte så klart en del böcker på Bokmässan, även om jag försökte begränsa mig så gott jag kunde.

De heligas stad av Steve Sem-Sandberg utspelar sig i staden Münster där en av reformationens blodigaste konflikter äger rum.

Mellan förtvivlan och förtvivlans hopp av Kristina Lugn består av alla texter från hennes framträdanden i Akademiens regi.

Ni lyser i mörkret av Liliana Colanzi är ngt för mig så ovanligt som en boliviansk novellsamling innehållande sci-fi och skräck.

Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie är redan läst, men behövde ägas. Romanen handlar om fyra kvinnors liv, relationer, drömmar, tillkortakommanden och längtan.

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är första delen i en trilogi om kärlek under de senare åren i livet.

Med bergens andetag av Therese Widenfjord är ett omköp eftersom jag gett bort mitt första ex. Denna romandebut älskas av massor av läsare!

Och så klart fick jag de flesta (där det var möjligt) böckerna signerade.

Liken vi begravde

För några år sedan läste jag Lina Wolffs Djävulsgreppet med stor tvekan eftersom jag anade ungefär vad den skulle handla om. Och jag hade rätt i att det var en utmanande bok att läsa, utifrån att den innehåller ett våldsamt, sexuellt tema. Men utöver detta var det en fantastisk läsupplevelse, som jag sammanfattade så här: "Sammantaget är Djävulsgreppet en lysande gestaltning av manipulation och makt i en sexuell relation där det unika, egensinniga bildspråket bär handlingen mot det oundvikliga slutet."

Efter att ha lyssnat på författaren vid ett par tillfällen på Bokmässan var jag medveten om att Liken vi begravde bygger på en djupt tragisk, skrämmande händelse - mordet på flickan Helen i författarens hemstad. Så jag närmade mig boken med viss vaksamhet, beredd på att läsupplevelsen skulle bli tung och påfrestande. Den här gången hade jag helt fel. Trots en handling som är minst sagt makaber och tragisk bär språket läsaren som på en yster våg där vattnet glatt skvätter och solen glittrar i dess droppar. 

Handlingen berättas av tonårstjejen Jolly som, tillsammans med systern Peggy, bor hos fostermor och fosterfar på en skruttig gård fylld av bilskrot utanför Hörby, i ett samhälle fyllt av ”pervon, pedofiler och ålahuven”. I trakten sker det fruktansvärda att ett par tvillingflickor rövas bort och återfinns döda med tydliga skador av tortyr och sexuella övergrepp. Detta kommer att påverka invånarna för all framtid. Peggys fosterfar var dock redan sedan tidigare ett svin, han bedrar sin fru och plågar djur. Fostermor är inledningsvis tuktad och passiv, men förändras till oigenkännlighet efter att fosterfar kört ihjäl sig. När fostermor blivit av med sitt kräk till make skaffar hon sig en älskarinna, som flyttar in på gården. Dessutom utökas familjen med två chilenska flyktingar, två män som efter en nedstigning i helvetet råkat hamna i Skåne. Fostermor förändras och blir en slags hämnande ängel, som ger sig efter de pedofiler och våldtäktsmän hon kommer åt. Det blir några lik att begrava på gården. Och över allt svävar anden efter den olycksaliga, självmördade författarinnan.

Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Hur författaren lyckas med detta övergår min förmåga att förstå och beskriva, jag kan bara sammanfatta genom att säga att den är romanen är sanslöst bra litteratur. 

LIKEN VI BEGRAVDE
Författare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers (2025)
Inläsare: Sissela Benn