Älskar, älskar inte - Alfhild Agrell

Alfhild Agrell, 1849 - 1923 är en av våra bortglömda stora författare. Hon verkade under en period i slutet av 1800-talet, då kvinnorna hade en stark position. Detta återspeglades dock inte alls i senare litteraturhistoriska verk, där flera av de tongivande 1800-talskvinnorna förbisågs. Från 1970-tal och framåt har dock Agrell m fl uppmärksammats i nyare feministiska läsningar. I sin samtid spelades Agrells dramatik mer än Strindbergs, det kan kanske ge ett perspektiv på hur uppskattad hon faktiskt var. Genombrottet kom 1882 med Räddad, en pjäs som handlar om en kvinna som bryter upp från sitt äktenskap sedan maken ruinerat familjen. När jag pluggade litteraturvetenskap gjorde jag en jämförelse mellan Ibsens Ett dockhem och Agrells Räddad. Likheterna mellan verken är stora, och medvetna. Agrell skrev i polemik mot Ibsens idealistiska, individualistiska upplösning. Hennes drama är nattsvart och betonar mer samhällsstrukturer än individuell frihet.

Skymning och Födelsedagskakan av Alfhild Agrell är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Anne Charlotte Leffler och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Den korta novellen Skymning inleds av en miljöbeskrivning som omedelbart lockar med sig läsaren in i mörker och dysterhet. En ensam kvinna plågas i kamp med sig själv om den egna nyttigheten, behovet av närhet och sanning, längtan efter frihet och plikten att vara sitt löfte till maken troget. Hon gifte sig som ung med en äldre make, vars liv framför allt bestod av karriär och umgänge med vännerna. Detta förändrades inte efter giftermålet. Den unga kvinnan lider av och i sin ensamhet, och när kärleken förtvinar finns bara ett stort behov av att göra sig fri kvar. På några få sidor blir läsaren indragen i en känslostorm som lämnar både huvudpersonen och läsaren utmattad.

I Födelsedagskakan växer den unga flickan Anni upp i misär hos sin mormor, en gammal kvinna som tar ut all besvikelse över dottern på dotterdottern. Annis enda tröst är barndomsvännen Olof, som lovar att gifta sig med henne när de växer upp. Han går till sjöss för att arbeta sig upp och kunna ta sig en hustru. Nu äntligen ska han komma hem och Anni smyger sig ut i kvällen för att ta emot honom med en födelsedagskaka. Hemkomsten blir dock tyvärr inte som Anni tänkt sig.

Båda novellerna är mycket engagerande, oerhört känslosamma och fina exempel på författarens skildringar av individens behov och samhällets normer.

SKYMNING/FÖDELSEDAGSKAKAN

Författare: Alfhild Agrell

Förlag: Novellix (2023)

En smakebit ur Kvinna sedd bakifrån

Det är fortfarande mycket som kretsar runt sport just nu, hockey, skidskytte och hästhoppning avlöser varandra. Nästa helg är det dags för dottern och mig att bege oss till Göteborg för att gå på Gothenburg Horse Show, det längtar vi efter.

Återigen söndag och som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Kvinna sedd bakifrån av Jesper Wung-Sung är en (hittills) mycket bra roman om den kände danske konstnären Vilhelm Hammershøi och hans hustru Ida. Hammershøi avbildade ofta sin hustru i olika miljöer inomhus, oftast sedd bakifrån. Romanen utgår från Idas perspektiv och handlar om hennes liv innan och under äktenskapet.  

 

Ida är så nervös att hon skakar. Hon är också djupt förälskad, och det är förälskelsen som håller henne på benen och hindrar henne från att ramla omkull på trappan till den avsides belägna patriciervillan, vilken får henne att tänka på ett sagoslott med sin enorma gräsmatta, en mindre skog av buskar och träd, de tornliknande takkuporna och de stora fönstren omgärdade av murgröna.

Vilhelm hade inte glömt henne. Han skrev till henne samma dag som han kom hem till Köpenhamn. Han skrev att hon måste komma meddetsamma.

Mina bokvänner

Har nu med ett leende på läpparna läst Mina bokvänner av Roberto Piumini och haft det mysigt tillsammans med kända och mindre kända bokkaraktärer. Boken innehåller fylliga och intressanta personbeskrivningar av inte mindre än 40 huvudpersoner, från Odysseus, via Elizabeth Bennett, till Harry Potter. Här får läsaren möta gamla klassiker som Gulliver, D'Artagnan, Oliver Twist, Pollyanna och Robin Hood. De manliga karaktärerna är i majoritet, men här finns också fina porträtt av t ex Anne Shirley, Ronja Rövardotter, Jane Eyre och Julia Capulet. 

Varje karaktär beskrivs på ett engagerande sätt: om Julia Capulet kan man bl a läsa:

"När man hör henne tala på det viset där hon står på balkongen skulle man kunna tänka att hon är en naiv flicka, som drabbad av sin första förälskelse inte kan skilja mellan verklighet och fantasi, men då misstar man sig. Bakom hennes ljuva och eleganta skönhet döljer sig en stark och beslutsam personlighet."

Förutom beskrivningen av huvudpersonerna berättas också en del om författarna och verken. Om Shakespeare kan man således läsa lite om ursprunget till verket Romeo och Julia, om annat han skrivit och lite om hans liv. 

Sammantaget är Mina bokvänner en mycket fin bok med nyanserade personporträtt och vackra, uttrycksfulla illustrationer i dämpade nyanser. 

MINA BOKVÄNNER
Författare: Roberto Piumini
Illustrationer: Elisa Paganelli
Översättare: Malin Emitslöf
Förlag: Opal (2023)

Black History Month - Medborgare #tbt

Jag vet inte hur många gula lappar jag har stoppat in i Medborgare - en amerikansk dikt av Claudia Rankine, en överraskningsbok från Albert Bonniers förlag. Jag hade ingen aning om vad det var för slags bok när jag började bläddra, men när jag ett par timmar senare la boken ifrån mig var jag helt matt av insikten om hur vit jag är. Jag vrider mig av obehag inför vetskapen att jag tillhör normen, dem med alla fördelarna, och känslan av att jag också är med och skapar ett rasistiskt samhälle, utan att ha en aning om det. Trots mina försök att agera anti-rasistiskt i alla lägen brister jag ibland i kunskap och förståelse. Därför är jag glad att den här boken råkade hamna i min väg.

Medborgare är en bok som inte är så lätt att beskriva, den rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och då de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare?

Texterna har ett du-tilltal som gör mig märkligt indragen i det som berättas, även om händelserna ligger långt från min vardag. Särskilt engagerande är för mig kapitlet om hur Serena Williams porträtteras och tilltalas i olika sammanhang.

Sammantaget är Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. Jag hoppas att den når många läsare.

MEDBORGARE - EN AMERIKANSK DIKT
Författare: Claudia Rankine
Översättare: Marie Silkeberg/Jenny Tunedal
Förlag: Panache/Albert Bonniers förlag (2017)

Veckans Kulturfråga V.7 2023

Vilken kultur inom temat kärlek tycker du extra mycket om? undrar Linda den här veckan.

Kärlek kan ju vara av många olika slag och beroende på media söker jag olika typer. När det gäller film är jag rätt svag för mer traditionella kärlekshistorier av typ Notting Hill och P&P, men när det gäller litteratur föredrar jag mer komplexa historier. 

Det finns ingen vackrare kärleksdikt än den om Anna Lek, "Nypenrosa", av Gustaf Fröding. Ur Räggler och paschaser från 1897.

Fin sôm nypenrosa står

tili, tili, når dä dagger

selverdrôp å blaa vagger

lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros

int så stôlt å mett i sola,

int så grann å stor i ola,

mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,

ljus i håre, rö i kläe,

"rosa stecker", sa di, näe,

Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,

are roser, are flecker

gär sä lene, når di stecker,

Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i

gjord mä itnô kälekshôga,

nypenrosa bål ve stôga

dä va rosa rosa mi.

När det gäller barnböcker är jag otroligt förtjust i Grodan och kärleken av Max Velthuijs, en alldeles bedårande kärlekshistoria om en grön groda, som blir kär i en vit anka. Andra har synpunkter på att de inte har samma färg, men det bryr sig inte grodan om. För lite äldre barn är favoriterna Johanna Lindbäcks böcker Lite ihop och Kanske ihop. En riktigt fin vuxenroman på temat kärlek är Kärlekens historia av Nicole Krauss. I den får vi följa kärlekens spår genom tid och rum, mellan kontinenter och in i döden.