Veckans Kulturfråga V.7 2023

Vilken kultur inom temat kärlek tycker du extra mycket om? undrar Linda den här veckan.

Kärlek kan ju vara av många olika slag och beroende på media söker jag olika typer. När det gäller film är jag rätt svag för mer traditionella kärlekshistorier av typ Notting Hill och P&P, men när det gäller litteratur föredrar jag mer komplexa historier. 

Det finns ingen vackrare kärleksdikt än den om Anna Lek, "Nypenrosa", av Gustaf Fröding. Ur Räggler och paschaser från 1897.

Fin sôm nypenrosa står

tili, tili, når dä dagger

selverdrôp å blaa vagger

lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros

int så stôlt å mett i sola,

int så grann å stor i ola,

mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,

ljus i håre, rö i kläe,

"rosa stecker", sa di, näe,

Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,

are roser, are flecker

gär sä lene, når di stecker,

Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i

gjord mä itnô kälekshôga,

nypenrosa bål ve stôga

dä va rosa rosa mi.

När det gäller barnböcker är jag otroligt förtjust i Grodan och kärleken av Max Velthuijs, en alldeles bedårande kärlekshistoria om en grön groda, som blir kär i en vit anka. Andra har synpunkter på att de inte har samma färg, men det bryr sig inte grodan om. För lite äldre barn är favoriterna Johanna Lindbäcks böcker Lite ihop och Kanske ihop. En riktigt fin vuxenroman på temat kärlek är Kärlekens historia av Nicole Krauss. I den får vi följa kärlekens spår genom tid och rum, mellan kontinenter och in i döden. 

Älskar, älskar inte - Elin Wägner

Löftet och Aldrig så lite man inte är gift av Elin Wägner är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Alfhild Agrell, Anne Charlotte Leffler och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Elin Wägner 1882 - 1949 började tidigt skriva, hon medverkade i skoltidningen och vann som 17-åring pris för en novell. 1907 började hon skriva artiklar och följetonger i dags- och veckopress, bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm. Denna publicerades senare i romanform under namnet Norrtullsligan. Wägner skrev även artiklar och texter rörande aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation, och hon engagerade sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt. 1910 publicerades romanen Pennskaftet. I december 1919 var Wägner med och grundade Rädda Barnen. Några år senare flyttade hon till herrgården Fogelstad, där en grupp kvinnor tillsammans ägnade sig åt folkbildning. Hon skrev romaner och andra texter om pacifism, rösträtt och problemen med skogsskövling, mekanisering av jordbruket m m. 1944 blev Wägner invald i Svenska Akademien.

Novellen Löftet handlar om en man som på sin dödsbädd begär att hustrun aldrig ska gifta om sig. Hustrun har innan dess suttit vid hans sida och funderat över hur kärleken mellan makarna försvunnit i samband med mannens sjukdom. Hon vägrar att avge löftet och därmed ge upp sin frihet. Stämningen i novellen är uppskruvad, här ryms starka känslor av kärlek, svartsjuka och "ensamhetens fasa". På bara ett par sidor skapar författaren ett mycket engagerande ögonblick där allt står på spel.

Aldrig så lite man inte är gift handlar om en syster, vars bror har ett förhållande med en ung, obemedlad kvinna. Systern beslutar sig för att lära känna den unga kvinnan och se till att brodern gör rätt gentemot henne. Jämfört med dramatiken i novellen Löftet är detta en mer vardaglig historia om vikten att bli gift, särskilt för de fattiga flickorna. 

Båda novellerna skildrar konflikten mellan äktenskap och frihet i en tid då kampen för jämställdhet knappt påbörjats. Det här är angelägen och även underhållande läsning om en tid som inte är så långt borta som vi ibland vill göra gällande.

LÖFTET OCH ALDRIG SÅ LITE MAN INTE ÄR GIFT

Författare: Elin Wägner

Förlag Novellix (2023)

Andromeda

Jag har tidigare både läst och uppskattat Therese Bohmans romaner Den drunknade och Aftonland, men hennes senaste roman Andromeda håller en helt ny klass, tycker jag. Den här boken är så oerhört bra! Det retar mig verkligen att jag missade att köpa och få den signerad på Bokmässan.

Den unga kvinnliga huvudpersonen Sofie gör sin praktik på ett gammalt, ärevördigt förlag, Rydéns,  och tas där under den litteräre chefen Gunnars vingar. Gunnar lägger märke till Sofie när hon vågar sticka ut hakan angående litteratur hon inte tycker håller måttet. Gunnar startade som ung Andromeda, en särskild utgåva av kvalitetslitteratur. Han ser i Sofie en eventuell efterträdare som ansvarig för Andromeda. En ovanlig vänskap mellan två personer av olika kön, i olika ålder och med olika positioner utvecklar sig under deras samtal om vad litteratur egentligen är/borde vara. De har vissa saker gemensamt, de kommer båda från enklare förhållanden och har gjort/gör en klassresa. När det gäller litteratur har de båda obetingad kärlek till kvalitet och stora problem med populismens krafter och de "räknenissar" som får allt större inflytande. 

Romanens huvudpersoner turas om som berättare; den första delen består av Sofies perspektiv och den andra av Gunnars. Båda perspektiven omfattar deras tidigare historia och deras tid tillsammans. Utan att på något sätt slösa med orden, skapar författaren ömsinta porträtt av människor som berör mig. Relationen mellan Sofie och Gunnar gestaltas på ett ett finstämt och lyhört sätt, där finns en mycket subtil sexuell spänning, som alltid kontrolleras till förmån för vänskapen. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi. Sammantaget är detta en helt underbar roman om vänskap, förgänglighet och litteraturens betydelse.

ANDROMEDA

Författare: Therese Bohman

Uppläsare: Ella Schartner och Krister Henriksson

Förlag: Norstedts (2022) Storytel

En smakebit ur Arvejord

Det är mycket som kretsar runt sport i vår familj just nu, hockey, skidor och skidskytte var och varannan dag. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Arvejord av Maria Turtschaninoff handlar om livet i en liten österbottnisk by under fler århundraden. Platsen befolkas av människor med olika sinnelag, olika behov och olika omständigheter. Jorden är densamma, men människans sätt att möta jorden och vildmarken varierar. En del vill försöka tämja och härska över, medan andra söker skydd, en lisa för själen och mat för dagen. Jorden ger och jorden tar. En helt underbar roman!

 

Nevabacka hette torpet, eftersom det var den enda höjden i ett sankt område där det fanns många mossar. I denna trakt var många av platsnamnen en blandning av finska och svenska och ibland än fler språk än så. Och som sed var skulle han hädanefter få namn efter sin gård. Matts Mattsson Rask blev nu Matts Mattsson Nevabacka.

...

Men han hade inga söner och han hade ingen hustru, och det var ont om kvinnfolk i denna obygd. Närmaste by hade bara två rökar och inget giftasvuxet kvinnfolk alls. Matts hade inte tid att springa på marknader och andra ställen där han kunde tänkas hitta något lämpligt fruntimmer.

Bröd och mjölk

I Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist gestaltas på ett lustfyllt, lockande, men också ångestfyllt sätt den relation många kvinnor har till mat. En flicka växer upp med en ensamstående mamma, som på olika sätt kommunicerar genom mat. Särskilt tydligt är detta de dagar pannkakor gräddas, då vet flickan att hon kommer att få vara ensam under kvällen. I mormors kök lagas annan mat, traditionell och pålitlig mat. Där kan man få risgrynspudding, med smaker som kan fylla stora hål av ensamhet. Men det som till en början ger tröst och trygghet förändras med åren, blir till något som måste kontrolleras, något som väcker den djupaste skam. Flickan växer upp, flyttar hemifrån och får själv en dotter. Det stora matsalsbordet har gått i arv och tar mycket plats i en liten lägenhet. När flickan som vuxen funderar över sin relation till mat är hennes önskan att bli fri. Samtidigt drömmer hon om att tillaga mormoderns risgrynspudding och låta dottern smaka.

Med säker hand lotsas läsaren genom kök fyllda av dofter, smaker och konsistenser. Maten har ett tydligt syfte och är en är en uppenbar klassmarkör. Viss mat ger tröst och signalerar omsorg, annan mat ska främst beundras. Genom maten gestaltas relationer, en del varma och trygga, andra med fokus på att visa upp en bländande yta. Romanen centreras runt maten och ätande i alla dess former; här finns den glupska treåringen som åt upp alla mandarinerna och den vuxna kvinnan som hetsäter. Mer intressant är dock att här också finns en skicklig psykologisk gestaltning av sambanden mellan ensamhet, tomhet, behov och tillfredsställelse i relationerna mellan mödrar och döttrar. 

BRÖD OCH MJÖLK

Författare: Karolina Ramqvist

Uppläsare: Ellen Jelinek

Förlag: Norstedts (2022) Storytel