Midnattsbarnen #tbt

Blev igår påmind om Midnattsbarnen av Salman Rushdie och drabbades av ett häftigt begär att läsa om den här färgsprakande berättelsen. Jag läste romanen 2008 och funderar ibland på om det kanske kan vara världens bästa bok. Jag borde ju verkligen försöka ta reda på det. Upptäckte dessutom att den fanns som e-bok på biblioteket, vilket underlättar vid tegelstensläsning. Här kommer en ungefärlig repris av min gamla recension. 

Den 15 augusti år 1947 blir Indien självständigt och under dygnets första timme föds 1001 barn med magiska gåvor. Dessa är de så kallade midnattsbarnen och romanens berättare, Saleem Sinai, är det barn som föds först av dem. Om honom uttalas många profetior och han får en unik roll i landets historia. Det visar sig dock senare att en (medveten) förväxling skett på sjukhuset, och Saleem är egentligen inte det förstfödda barnet, utan barn nummer två. Den familj han växer upp hos är således inte heller hans biologiska. Saleems magiska gåva är att kunna läsa andra människors tankar, och han kommer efter hand att fungera som en länk mellan alla midnattsbarnen.

Berättelsen börjar dock två generationer innan Saleems födelse när hans morfar, doktor Aadam Aziz, slår näsan i marken och bestämmer sig för att aldrig mera tillbe någon gudom. Därefter får vi vara med när Aadam, i egenskap av läkare, kallas till Saleems blivande mormor Naseem för att om och om igen undersöka alla hennes skadade och/eller värkande kroppsdelar genom ett hål i ett lakan. Ljuv kärlek uppstår och äktenskap ingås. Berättelsen för oss vidare på vindlande stigar genom Indiens historia och geografi.

Midnattsbarnen är en allegori över Indiens och Pakistans historia, skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Det här är en mycket speciell, lång och ganska krävande berättelse som helst bör läsas när man har gott om tid. Midnattsbarnen är en bok som berikat mitt liv, den är svår att lämna. Lång tid efter avslutad läsning kom jag på mig själv med att fnissa åt episoder som plötsligt dök upp i tankarna. Allt var dock inte lika lustigt att minnas, lång tid bar jag också med mig minnen av våldsamma krigsskildringar och korthuggna inslag om hur barn stympades för att klara sig bättre som tiggare.

Veckans kulturfråga v. 4 2023

Vilka är dina tegelstensfavoriter? undrar Linda i veckans Kulturfråga. Spontant vill jag svara att jag inte alls gillar tegelstenar, men det är ju inte riktigt sant. Fast när jag kollar i bokhyllan upptäcker jag att det i hög grad är just tegelstenar som står där olästa och bortglömda ...


Agaat av sydafrikanska Marlene van Niekerk handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996, då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt språk.

För länge, länge sedan läste och älskade jag Borta med vinden av Margaret Mitchell. Alla har väl sett filmen om den egensinniga Scarlett O'Hara, aristokraten Ashley Wilkes och charmören Rhett Butler. Detta är en storslagen film/roman om inbördeskriget i Amerika, om svåra livsvillkor, obändig livsvilja och våldsam passion. Boken skildrar detaljerat soldaternas och de civilas umbäranden, ibland i så hög grad att man tycker sig kunna känna stanken av blod och krutrök. Undrar hur den skulle stå sig i en omläsning med dagens "glasögon"?

Spegeln och ljuset är tredje delen i Hilary Mantels storslagna verk om smedsonen Thomas Cromwel och hans väg till maktens centrum. I Mantels skickliga händer blir Cromwell en man som är hårdför i politiska intriger, men mycket ömhjärtad och kärleksfull gentemot sin hustru och sina barn. Uppväxt i en fattig miljö med en våldsam far och få nära relationer utvecklas han till en mästare i manipulation. Det unika, fantastiska språket gör denna romansvit enastående.

Björnjägarens döttrar

I Björnjägarens döttrar av Anneli Jordahl låter sig författaren inspireras av Aleksis Kivis finska klassiker Sju bröder från 1870. Handlingen är flyttad till nutid och handlar om sju systrar som lever ett okonventionellt liv i vildmarken. Romanen Augustnominerades mycket välförtjänt.

Historien berättas av en kvinna som fascineras av de sju systrarna Leskinen och bestämmer sig för att dokumentera deras historia i hembygdsföreningens årsbok. Systrarna växer upp med en kuvad mor och en dominant, våldsam far. De går inte i skolan och lär sig aldrig läsa. Fysisk styrka och kunskap om jakt förhärligas, medan svaghet, förkroppsligad av modern, och ett vanligt liv i staden föraktas. Efter föräldrarnas död beslutar de äldsta systrarna att alla flickorna ska flytta långt ut i vildmarken, leva efter faderns regler och dyrka hans visdom. Skogslivet innebär svält, sjukdom och våldsamma tillrättavisningar då någon vill bryta sig loss från gemenskapen och leva sitt eget liv.

Björnjägarens döttrar är en mustig och våldsam historia om utanförskap, underkastelse, trasiga familjerelationer och total misstro gentemot samhället. Författaren skildrar, med stor detaljrikedom, de umbäranden flickorna utsätts för med värkande, frusna kroppar och hungriga magar. Den sura stanken av otvättade kroppar och det brutala förtrycket blir systrarnas vardag. När de reser till marknader för att sälja sina varor ägnar de sig åt ett hejdlöst supande som ofta slutar i säng med någon karl. Sammantaget är det här är en överväldigande, ohämmad och underhållande roman som emellanåt känns som en knytnäve i magen. 

BJÖRNJÄGARENS DÖTTRAR

Författare: Anneli Jordahl

Uppläsare: Stina Ekblad

Förlag: Norstedts (2022) Storytel (2022)

Osebol i brevlådan

När Osebol av Marit Kapla var helt ny köpte jag den så klart. Men så fyllde en mycket god vän år och boken blev en perfekt present till henne. Sedan dess har jag många gånger tänkt köpa ett nytt ex, men lyckats glömma bort det. I dagarna blev jag plötsligt rädd att den inbundna boken skulle kunna ta slut och beställde den. Den kom faktiskt i brevlådan under helgen (på en lördag!) tillsammans med en pocketbok som ska lottas ut på bokbloggarträff till helgen. 

Jag kommer att läsa några sidor ur Osebol då och då under året och har hittat det perfekta bokmärket till den. De få sidor jag läst är underbara! Dessutom var det så klart mycket roligt att en relativt okänd värmländsk författare från ett litet förlag tilldelades Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok, 2019.

OSEBOL
Författare: Marit Kapla
Förlag: Teg Publishing

En smakebit ur Ixelles

Idag, liksom igår, blir det en sportfylld dag. Här hemma tittar vi på skidskytte, hockey och hästhoppning den här helgen. Tyvärr har jag inte möjlighet att titta på skidor annars hade jag tryckt in det också. Dottern skriver ett skolarbete om romantiken, det gör mig verkligen sugen på att börja plugga igen. Kanske snart dags att ta sig igenom den där B-kursen. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Den här veckan blir det ett citat ur en bok jag nyligen börjat läsa och inte riktigt kommit in i ännu, Ixelles av Johannes Anyuru. Berättelsen utspelar sig i framtiden och handlar om en ensamstående mamma och hennes pojke. Anyurus böcker är komplexa, men brukar ge lön för mödan, jag har höga förväntningar på den här Augustprisnominerade romanen.  

 

Hålet som farsan hade klippt i nätstängslet var kvar, efter alla år. Ett rostigt ärr bland vildblommorna. Mio skulle inte behöva bultsaxen - han kände ödets kraft. Han tog tag i stängslets öglor, ryckte så att revan vidgades. Ruth skakade på huvudet och fnittrade nervöst, men kröp igenom.

De kom ut på andra sidan, halvsprang i det kuperade landskapet. Ruth skyndade före, antagligen rädd för att nån skulle se dem från en passerande bil och ringa en av de där säkerhetsfirmorna. Sanden rasade under hennes fötter - hon kasade skrattande nedför en backe och klättrade upp igen.